På denna webbplats undersöker vi några av de vanligaste argumenten för en fortsatt djurhållning i jordbruket. Vi undersöker med hjälp av argumentationsanalys om och när dessa argument håller, med ett speciellt fokus på det ekologiska jordbruket (även om mycket av resonemangen gäller djurhållning generellt). Denna kunskap är viktig för att kunna göra en avvägning mellan argument för och argument mot djurhållning för att kunna fatta välgrundade beslut vad gäller när, hur och i vilken omfattning olika typer djurhållning kan och bör ingå i ett framtida hållbart livsmedelssystem.
Vi bjuder också in till en diskussion kring detta! Håller du med om vår analys? Har du ny kunskap som vi missat? Andra perspektiv som vi borde ha beaktat? Finns det hål i vår argumentation? Längst ned på varje sida kan du skicka in dina frågor så svarar vi så fort vi kan. Om det dyker upp något fel som vi gjort eller om vi uttryckt oss otydligt eller liknande så kommer vi löpande uppdatera texten.
Mer om det här projektet kan du läsa här >>>.
Mer om oss författare kan du läsa här >>>.
Vi undersöker följande argument:
Bakgrund
Djurhållning utgör idag en stor del av såväl svenskt som europeiskt jordbruk. Ungefär halva jordbrukets produktionsvärde i Sverige kommer från animalieproduktion. Inom ekologisk produktion är andelen ännu högre – uppskattningsvis används cirka 90 procent av den ekologiska markarealen för foderproduktion (Cederberg m.fl. 2011). Djuren spelar alltså en stor ekonomisk roll i både ekologiskt och konventionellt jordbruk. Animaliska livsmedel bidrar också med viktiga näringsämnen i den svenska kosten (Livsmedelsverket 2012). De är också uppskattade livsmedel som människor i de flesta länder gärna äter mer av när de får råd (Rivers Cole & McCoskey 2017).
Samtidigt står djurhållningen för en stor del av jordbrukets miljöpåverkan (IPCC 2019; IPBES 2019) och den globala djurhållningen innebär en rad andra hållbarhetsutmaningar kopplade till bland annat arbetsmiljöfrågor (Hostiou m.fl. 2020), djurvälfärd (Godfray & Garnett 2014), samt utvecklingen av antibiotikaresistens (Tang m.fl. 2017) och zoonoser (Klous m.fl. 2016; Rohr m.fl. 2019; Bernstein & Dutkiewicz 2021). Vissa hållbarhetsutmaningar går att lösa genom åtgärder inom själva djurhållningen – hur själva djurhållningen bedrivs är till exempel avgörande för användningen av antibiotika och djurens välfärd. Andra utmaningar kräver dock att själva omfånget av djurhållningen minskar globalt. Det kommer exempelvis vara svårt att nå klimatmålen om den höga köttkonsumtion i väst blir norm globalt (Clark m.fl. 2020; Hedenus m.fl. 2014). En minskad produktion av animaliska livsmedel globalt, och därmed minskad risk för ytterligare avskogning, är också en viktig åtgärd för att minska förlusten av biologisk mångfald (Leclère m.fl. 2020). Därför råder nu stor enighet bland forskare, myndigheter och miljöorganisationer om att vi i väst behöver äta mindre mängd animaliska livsmedel med tanke på de stora samhällskostnader som dagens animalieproduktion orsakar (Pieper m.fl. 2020; van Drunen m.fl. 2010).
En livlig debatt pågår om vilken typ av djurhållning som behöver minska och i vilken utsträckning. Kycklingbranschen framhåller kycklingköttets låga klimatpåverkan. Vissa forskningsrapporter framhåller ett byte från rött kött till kyckling som en strategi för att minska växthusgasutsläppen (till exempel Bryngelsson m.fl. 2016). Andra lyfter fram idisslarnas förmåga att leverera miljönytta genom bete av naturbetesmarker och genom att omvandla för människan icke ätbart gräs och klöver till kött och mjölk. Företrädare för den svenska köttbranschen lyfter fram det svenska köttets låga klimatpåverkan i ett internationellt perspektiv. Andra framhåller att den mest hållbara djurhållningen är extensiva betesbaserade system där djuren går ute mer eller mindre hela året och letar sin egen föda. Agroekologiska system nämns som exempel på mer hållbara system av inflytelserika aktörer (FAO 2018a; IPCC 2019) medan andra menar att ekologisk odling och djurhållning är ineffektivt och leder till ökad utbredning av jordbruksmark på bekostnad av de naturliga ekosystemen (Connor & Mínguez 2012).
Samtidigt som djurhållningens negativa påverkan diskuteras så hörs också argument från forskare och företrädare från jordbruket, organisationer och myndigheter om hur viktiga djuren är för bland annat den biologiska mångfalden, livsmedelsförsörjningen och de agroekologiska jordbrukssystemen. Men håller dessa argument? Det är det vi reder ut och diskuterar på den här webbplatsen!
Projektets avgränsningar och upplägg
Djurens roll i jordbruket ser väldigt olika ut på olika platser på jorden. I detta arbete har vi avgränsat oss till den svenska kontexten och belysar skillnader både mellan olika djurslag och mellan ekologisk och konventionell produktion. Många av resonemangen är dock giltiga även för andra länder i den rika delen av världen. Vi ska också avgränsa oss till den livsmedelsproducerande djurhållningen, och sålunda inte undersöka aspekter kopplade till sport- och sällskapsdjur, eller djur (till exempel mink) som hålls för produktion av päls eller andra produkter. Även om jakt kan betraktas som en livsmedelsproducerande verksamhet utgör den ej någon djurhållning i relevant mening, varför vi ej heller kommer att beröra jakt eller viltvård.
Den utvärdering som görs här är närmare bestämt en argumentationsanalys. Här kan du läsa mer om hur argumentationsanalysen går till. Vi kommer att utgå ifrån de hållbarhetsmål som ryms inom Agenda 2030, vilka också brukar tas som själva definitionen av hållbarhet. Konkret innebär detta att vi kommer att anta att livsmedelsförsörjning är bra, att fattigdom är dåligt, att utbildning och arbete är värdefullt, att lidande är dåligt, att biologisk mångfald är bra, och så vidare. Vi utgår också ifrån antagandet att det inte finns några principiella hinder för människor att hålla och döda djur, och att djur sålunda saknar moraliska rättigheter att undslippa detta. Vi återkommer dock till det antagandet i den avslutande diskussionen. Eftersom vi i denna rapport har ett speciellt fokus på ekologisk djurhållning redogör vi kort för principerna inom agroekologi och ekologisk produktion här.
Det finns förstås också ett antal argument mot djurhållning, vilka vi kort nämnde i början av detta inlägg, som exempelvis handlar om djurhållningens negativa miljöpåverkan, det medföljande lidandet hos djuren samt djurhållningens bidrag till utvecklandet av antibiotikaresistens och zoonoser. Dessa argument mot djurhållningen kommer vi inte ta upp här (mer än kortfattat i Fördjupningsruta A vad gäller miljöutmaningar och Fördjupningsruta D vad gäller djurvälfärdsutmaningar).
Med detta sagt gör vi inte anspråk på att leverera någon slutgiltig eller sammantagen bedömning med avseende på djurhållningens legitimitet. Vårt huvudsakliga syfte är enkom att fastställa vilka skäl vi sammantaget har för att fortsätta med olika typer av djurhållning – och till vilken grad – in i det framtida lantbruket. Vi kommer i slutet, där vi sammanfattar vår analys av de olika argumenten, att kort resonera kring vilka slutsatser som kan dras baserat på denna analys. Vi diskuterar vi sedan mer utförligt vilka implikationer dessa slutsatser har specifikt för det ekologiska jordbrukets framtid och ger vi några avslutande reflektioner. (Notera väl att vår diskussion uteslutande gäller en övergripande nivå, och att vi alltså inte säger något om hur produktionssystem på specifika gårdar ska designas.)