De argument som tagits upp och analyserats här gör alla anspråk på att visa att djurhållningen kan rättfärdigas i det framtida lantbruket. En sammanfattning av argumenten, i termer av hållbarhet och relevans, redovisas i Tabell 3.
Tabell 3: Sammanfattning av de olika argumenten för djurhållning.
| Nr | Argument | Bedömning |
| 1 | “Djurhållningen bidrar till hållbara växtodlingssystem genom vallodling.” | Hållbarhet: De flesta experter är eniga om vallodlingens viktiga roll i hållbara växtodlingssystem. Det stämmer också att djurhållning med djur vars foder baseras på gräs och klöver (idisslare och hästar) bidrar till att vall odlas på åkrarna. En del experter anser att hållbara växtföljder går att åstadkomma även utan vallodling, vilket försvagar argumentets hållbarhet.
Relevans: Eftersom vall kan odlas även utan djur och vallbiomassan användas för till exempel energiproduktion är relevansen hos argumentet tämligen svagt. Undantaget är de fall där djurhållningen för stunden är det enda sättet att få ekonomi i vallodlingen eller om alternativen orsakar större negativa konsekvenser totalt sett. Detta är dock avhängigt huruvida det är möjligt att vidta åtgärder som skulle göra vallodling ekonomiskt möjlig och användningen av vallbiomassan miljömässigt bättre även utan djur. |
| 2 | “Djurens gödsel behövs för att producera vegetabiliska livsmedel.” | Hållbarhet: Argumentet är inte hållbart för de flesta djurhållningssystem, eftersom det i de flesta system går åt mer växtnäring i odlingen av foder till djuren än vad som återfinns i stallgödseln. Det blir således inga näringsämnen “över” som kan användas till odling av vegetabiliska livsmedel. Stallgödseln kan dock vara ett sätt att lagra, koncentrera och transportera viss växtnäring i tid och rum. Om djuren äter betydande andel baljväxter kan djurhållningen dock ge ett nettobidrag av kväve. För sådan grovfoderbaserad djurhållning är argumentet hållbart. Eventuellt kan stallgödsel behövas för markbiologin, men här saknas tillräcklig kunskap.
Relevans: Eftersom det finns (och behövs) andra sätt än just djurhållning att tillföra näring till växtodlingen är argumentet av svag relevans. Rötning, ensilering och kompostering av biomassa kan på liknande sätt användas för att lagra, förflytta och koncentrera näringsämnen i tid och rum. Inom konventionell produktion kan konstgödsel användas. Bara i situationer där det inte är praktiskt eller ekonomiskt möjligt, eller innebär större negativa miljökonsekvenser än användning av stallgödsel, kan argumentet anses relevant. Det bör också tilläggas att det finns stor potential att tillföra växtnäring genom att återcirkulera människors avfall. |
| 3 | “Djuren bidrar till en effektiv användning av mark som inte kan nyttjas på annat sätt.” | Hållbarhet: Argumentet är hållbart för mark som inte kan användas till annan livsmedelsproduktion, liksom där livsmedelsproduktionen med vegetabilier är osäker eller mycket låg. Genom att använda sådan mark till livsmedelsproduktion kan mer livsmedel produceras. Det mesta av dagens foder odlas dock på mark som skulle kunna användas till livsmedelsproduktion, varför argumentet inte är hållbart för majoriteten av dagens djurhållning.
Relevans: Under förutsättning att livsmedelsproduktionen behöver maximeras är argumentet relevant (se vidare argument 6). |
| 4 | “Djuren bidrar till en
användning av restprodukter som annars skulle gå förlorade.” |
Hållbarhet: Det stämmer att det idag används restprodukter för uppfödning av de flesta djurslag i lantbruket. Dock föds djuren idag inte upp på enbart restprodukter – restprodukterna utgör oftast bara en mindre del av djurens foderstater. Det behövs således inte samma antalmängder djur som vi har idag för att nyttja de restprodukter som produceras i livsmedelssystemet. Men för en storlek av djurhållningen som motsvarar de restprodukter som produceras i livsmedelssystemet är argumentet hållbart.
Relevans: Mycket av restprodukterna skulle kunna användas för att producera annat än djurfoder, som bioenergi eller livsmedel vi själva kan äta direkt, varför argumentet har svag relevans. Under förutsättning att livsmedelsproduktionen behöver maximeras kan argumentet dock vara relevant för sådana restprodukter som inte effektivt kan omvandlas till bioenergi, eller som inte människan kan smälta (se vidare argument 6 nedan). |
| 5 | “Djurhållning är viktigt för att förse oss med alla viktiga näringsämnen.” | Hållbarhet: Det stämmer att många makro- och mikronäringsämnen i dagens kost kommer från animaliska livsmedel. Argumentet är således hållbart.
Relevans: För de flesta människor är det fullt möjligt att tillgodogöra sig alla viktiga näringsämnen från en växtbaserad kost eller en kost med väsentligt mindre mängd animaliska livsmedel än vad de flesta äter idag (även om det kräver berikning av ett fåtal näringsämnen). Argumentet är således relevant endast för den minoritet som inte kan tillgodogöra sig en hälsosam kost utan animaliska livsmedel (till exempel sjuka, en del äldre eller allergiska). |
| 6 | “Djurhållningen är viktig för att producera tillräckligt med mat för jordens befolkning.” | Hållbarhet: Stor del av djurhållningen innebär en förlust av näring från livsmedelssystemet i och med att en stor del av fodret utgörs av sådant vi människor skulle kunna äta direkt. När restprodukter från livsmedelsindustrin (som inte människor kan äta) och biomassa från betesmarker och vallodling används som foder, bidrar dock djurhållningen med nettoproduktion av livsmedel.
Relevans: Under förutsättning att matsvinnet kan minskas och skördarna öka i områden där de idag är låga, behövs inte djurhållningen baserad på restprodukter och biomassa från betesmarker och vallodling inte i strikt mening för att förse jordens växande befolkningen med mat. Argumentets relevans är således generellt svagt. Genom att producera en del livsmedel genom djurhållning där djuren föds upp på biomassa som människor inte kan äta kan vi dock minska trycket på jordens åkermark. Om nationell självförsörjning är ett mål, så är marginalerna att producera tillräckligt med växtbaserat protein på ett hållbart sätt med dagens grödor och skördenivåer små. Detta styrker argumentet att använda en del av de svenska betesmarkerna, samt restprodukter och en viss mängd vallbiomassa som foder, till framför allt idisslare. |
| 7 | “Djurhållning är en del av vår historia.” | Hållbarhet: Djur har varit del av våra jordbrukssystem sedan civilisationens början. Däremot har vi inte alltid hållit djur på de sätt som vi gör idag. Även om det sålunda stämmer att djurhållning är en del av vår historia, så är det i till stor del en annan djurhållning än den som dominerar idag. Argumentets hållbarhet försvagas därför i generell mening, även om den är hög för den mer traditionella och småskaliga djurhållningen.
Relevans: Historieargumentet har ingen relevans för den framtida djurhållningen på så vis att det inte i allmänhet går att rättfärdiga en verksamhet med hänvisning till att verksamheten tidigare ägt rum. Det finns en viss relevans i argumentet kopplat till det positiva värde som bevarandet av traditioner och kultur innebär för människor, till exempel genom mathantverk och fäboddrift. Notera dock att detta gäller endast för den typ av djurhållning som skänker just dessa värden, vilket inte inkluderar den idag dominerande djurhållningen. |
| 8 | “Djurhållningen bidrar till öppna attraktiva landskap.” | Hållbarhet: Eftersom stor andel av jordbruksmarken används till foderodling och bete, stämmer det att djurhållningen bidrar till att hålla landskapen öppna, vilket är speciellt viktigt i skogs- och mellanbygd. Betande djur och naturbetesmark bidrar med höga estetiska värden. Argumentets hållbarhet är därför högt.
Relevans: Det går att hålla landskapen öppna även utan djurhållning genom att odla grödor till humankonsumtion eller bioenergi, vilket gör att argumentet har svag relevans i sådana landskap där det utgör ett alternativ. Argumentet är dock högst relevant för den typ av djurhållningen som innebär att vackra hagmarker bevaras och där djur syns utomhus, eller i områden där det för stunden saknas ekonomiska alternativ till djurhållningen. |
| 9 | “Att hålla djur skapar mening för lantbrukare och andra.” | Hållbarhet: Det stämmer att djur i lantbruket kan vara meningsskapande för lantbrukare. Vad som skapar mening skiljer sig åt. I vissa fall är det relationen till enskilda djur som är viktigt för lantbrukaren, i andra fall är det att producera (mycket) livsmedel eller att föra ett familjearv vidare. Argumentet måste därför sägas vara hållbart, åtminstone i de fall där djurhållningen skapar sådan mening (vilket inte är fallet generell).
Relevans: Argumentets relevans påverkas av på vilket sätt meningsskapandet sker. Om det är relationen till enskilda djur, har argumentet begränsad relevans för stora djurbesättningar eftersom det finns en gräns för hur många sådana relationer som en lantbrukare kan upprätthålla. Argumentet är mer relevant för djurhållning där mer tid läggs per individuellt djur. Om meningsskapandet uppstår från att producera mycket animaliska livsmedel, eller föra ett familjearv vidare, är argumentet högst relevant för den djurhållning där lantbrukaren känner så och där hen inte har möjlighet att skapa sig en alternativ meningsskapande aktivitet. |
| 10 | “Djurhållningen behövs för ett konkurrenskraftigt jordbruk och arbetstillfällen.” | Hållbarhet: Argumentet är hållbart eftersom många lantbrukare de facto försörjer sig genom att hålla djur, samtidigt som en stor del av jordbrukets produktionsvärde är kopplat till djurhållningen. Mycket av djurhållningen bedrivs dock med låg eller ingen lönsamhet och är beroende av jordbruksstöd vilket minskar argumentets hållbarhet.
Relevans: Argument är endast relevant för de lantbrukare som inte har någon annan ekonomisk möjlighet än att bedriva djurhållning. I de flesta fall är dock argumentet mindre relevant eftersom det finns andra verksamheter som kan bidra till arbetstillfällen och ekonomisk aktivitet på landsbygden. Bara för att djurhållningen (eller till exempel kolindustrin) idag skapar många arbetstillfällen betyder det inte att den är nödvändig för att skapa arbetstillfällen i morgon. |
| 11 | “Djurhållning i jordbruket är en förutsättning för biologisk mångfald i naturbetesmarkerna.” | Hållbarhet: Det stämmer att djurhållning med betesdjur bidrar positivt till bevarandet av den biologiska mångfalden i naturbetesmarkerna. Därför är argumentet hållbart för den typen av djurhållning. För annan djurhållning saknar argumentet hållbarhet.
Relevans: En del naturbetesmarker kan skötas utan djur, maskinellt eller manuellt. Vissa vilda eller hotade arter är dock beroende av just betesdjuren, varför argumentet ifråga är högst relevant för djurhållning med just betande djur i naturbetesmarker. |
| 12 | “Utan djurhållning blir det färre djur som kan bidra med djurvälfärd.” | Hållbarhet: Det stämmer att djurhållningen kan bidra till en bättre värld i den mening att den kan öka den totala djurvälfärden, men detta gäller endast under förutsättning att djuren har liv som är värda att leva. Med tanke på de djurvälfärdsproblem som finns inom majoriteten av dagens djurhållning kan inte argumentet ses som generellt hållbart. Djurhållningen måste radikalt förbättras ur djurvälfärdssynpunkt för att argumentet ska kunna ge ett stöd för en fortsatt djurhållning i det framtida lantbruket.
Relevans: Relevansen av djurvälfärdsargumentet är avhängig djurhållningens effekter på välfärden i stort – såväl via dess effekter på djuren direkt som dess effekter på människor (och indirekt miljö). När detta tas i beaktande är det klart att argumentet som bäst kan ge stöd åt endast en begränsad och reglerad form av djurhållning. |
Vi kan konstatera från sammanställningen i Tabell 3 att fyra av argumenten är både hållbara (det vill säga sanna) och relevanta i den mening att det saknas andra sätt att uppnå samma värde. Djuren är här alltså en nödvändighet för att uppnå det positiva värde som argumentet framhåller. Dessa fyra argument är:
- Argument 8: Djurhållningen bidrar till öppna attraktiva landskap.
- Argument 9: Att hålla djur skapar mening för lantbrukare.
- Argument 11: Djurhållning i jordbruket bidrar till biologisk mångfald i naturbetesmarkerna.
- Argument 12: Utan djurhållning blir det färre djur som kan bidra med välfärd.
Vi kan också konstatera att tre av dessa fyra argument endast gäller en viss typ av djurhållning. Som detta antyder kan vi inte generellt rättfärdiga djurhållningen baserat på att det finns en rad positiva värden hos enskilda förekomster av djurhållningen. Argument 8 gäller endast för djur som går ute eller för djurhållning i områden där alternativ användning av jordbruksmarken (så att den hålls öppen) saknas. Argument 11 gäller endast de djur som betar naturbetesmarker. Argument 12 gäller endast de djur som ges (eller sammantaget bidrar till) en positiv nettovälfärd. Argument 9 kan dock vara giltigt för all typ av djurhållning, beroende på vad som skänker lantbrukaren mening.
Argument 5 och 6 är relevanta i några specifika fall. Argument 5 är relevant för den minoritet av människor som behöver äta animaliska livsmedel för att tillgodogöra sig en bra kost – det kan röra sig om till exempel sjuka, äldre eller allergiska. Argument 6, det vill säga att djuren behövs för att förse oss med tillräckliga mängder mat, kan vara relevant om nationell självförsörjning i Sverige är ett mål. (Det finns dock skäl till att en strategi baserad på nationell självförsörjning inte är det bästa för hållbara livsmedelssystem bland annat eftersom ett visst mått av internationell handel behövs för att öka livsmedelssystemets motståndskraft mot olika kriser.) Genom att föda upp djur på sådant som vi människor inte kan äta direkt – biomassa från betesmarker och vallodling, samt vissa restprodukter, kan trycket på åkermarken minska något globalt, vilket kan vara positivt (dock måste negativa aspekter av detta beaktas). Argument 3 och 4 blir då också relevanta för de fall där djuren kan utnyttja restprodukter och biomassa från betesmark och vall.
Resterande argument som vi analyserat har ingen eller begränsad beviskraft i frågan om huruvida (eller till vilken grad) en fortsatt djurhållning kan rättfärdigas. Även om argumenten i många fall är hållbara, är de i de flesta fall inte relevanta i sig själva. De positiva värden som argumenten tar upp kan dock tillsammans med andra positiva värden som är hållbara och relevanta bidra till att stärka argumentationen för en viss typ av djurhållning. Vi återkommer till det i nästa kapitel där vi diskuterar den ekologiska djurhållningens framtid.
Vi har inte i denna rapport för avsikt att fälla några slutgiltiga omdömen, eller ge några detaljerade konkreta rekommendationer med avseende på vilka vägval som bör göras härnäst vad gäller att utforma omfattningen och utvecklingen av framtidens djurhållning. För att fälla några sådana omdömen måste vi nämligen ta hänsyn även till de argument som finns mot djurhållningen – vilka vi inte analyserat i detalj i denna rapport. Vi kan dock baserat på analysen av argumenten för djurhållning, och en sammanfattning av de negativa konsekvenserna som djurhållningen innebär (Fördjupningsruta A och D), konstatera att stor del av den svenska djurhållningen behöver förändras väsentligt för att säkra dess legitimitet i ett framtida hållbart livsmedelssystem. Detta beror på att det för flera av våra vanligaste djurhållningssystem finns väldigt få eller inga argument för att dessa djur behövs i ett hållbart livsmedelssystem, samtidigt som det finns en lång rad argument emot dessa. Det gäller bland annat intensiv uppfödning av gris, kyckling och höns.
Vi kan också konstatera att för djurhållning med gräsätande djur (nötkreatur, får och hästar) som betar naturbetesmark, finns ett mycket tungt argument för – nämligen vad gäller deras roll att bevara biologisk mångfald i dessa marker då alternativ till betesdjuren (nästan) helt saknas. Ett annat hållbart och relevant argument för denna typ av djurhållning är att djur i betesmarker bidrar med ett estetiskt värde som uppskattas av många. Betes- och grovfoderbaserad djurhållning levererar också en rad andra positiva värden, som inte var och en för sig kan anses tillräckliga men som sammantaget bidrar till att stärka den produktionsgrenens legitimitet. Dessa inkluderar dess bidrag till vallodling, resursutnyttjande, meningsskapande, näringstäta livsmedel, jobb och djurvälfärd. Men vi måste dock fortfarande beakta de negativa värden som även denna typ av djurhållning bidrar med, till exempel dess klimatpåverkan. Vi återkommer till det i nästa kapitel där vi diskuterar det ekologiska jordbrukets framtid baserad på vår analys.