När vi studerat om argumentet för djurhållning håller har vi använt oss av en metod som heter argumentationsanalys. Om du inte är bekant med argumentationsanalys kan det vara bra att läsa texten nedan eller så kan du lyssna på en kort video där Olle Torpman berättar vad det går ut på:
Kort om argumentationsanalys
Argumentationsanalys, som det alltså handlar om, går kort och gott ut på att analysera argument för respektive emot en viss ståndpunkt, för att därigenom fastställa huruvida det finns tillräckligt stöd för ståndpunkten ifråga. Att utvärdera en verksamhet, som i detta fall djurhållning i Sveriges framtida lantbruk, kräver på motsvarande vis ett sammanställande av de argument som finns för respektive emot denna verksamhet. Gemensamt för alla argument för en viss verksamhet är att de belyser något positivt värde hos denna verksamhet (Hansson & Hirsch Hadorn 2016). Värden som på detta vis har potential att berättiga djurens roll i lantbruket rör sådant som livsmedelsförsörjning, effektiv resursanvändning, kultur och tradition, bevarande av biologisk mångfald, med mera.
För att kunna dra en sammantagen slutsats ifråga om djurhållningens rättfärdigande krävs ett utvärderande av de respektive argumentens styrka, för vilket två faktorer är avgörande: Argumentens hållbarhet och relevans. För att ett argument skall ge stöd åt en ståndpunkt måste det nämligen vara både hållbart och relevant för den ståndpunkt som utvärderas. Det måste närmare bestämt vara ett korrekt påstående (hållbarhet), samtidigt som det ger tillräckligt stöd för ståndpunkten ifråga (relevans). Argument som brister vad gäller hållbarhet och/eller relevans kan med rätta avfärdas från diskussionen (Björnsson m.fl. 2009). (Notera att ordet “hållbarhet” såsom det används inom argumentationsanalysen inte ska förväxlas med hur ordet används i begreppet “hållbar utveckling”, eller liknande.)
För att avgöra huruvida ett argument är hållbart behövs fakta på bordet, vilket erhålles från vetenskaperna. Även om vetenskapen ibland är tvetydig, exempelvis kring de exakta utsläppen kopplade till djurhållningen, så är frågan om ett arguments hållbarhet till syvende och sist deskriptiv. Det handlar om hur saker är (Torpman 2017). Inom ramen för denna rapport har vi inte genomfört några egna empiriska studier, utan helt lutat oss mot den kunskap som de samlade vetenskaperna gett oss till dags dato.
Huruvida ett argument för en verksamhet (som alltså bygger på utpekandet av vissa värden hos denna verksamhet) är relevant för rättfärdigandet av denna verksamhet beror i strikt mening på huruvida de påståenden som tas upp har ett (logiskt eller kausalt) samband i förhållande till verksamheten. Även om det är sant att Kebnekaise är Sveriges högsta berg, exempelvis, så skulle ett sådant påstående inte vara relevant för frågan om framtidens djurhållning, eftersom det saknar logiskt såväl som kausalt samband till frågan om djurhållningen. I praktisk argumentation, som alltså rör verksamheter, policyer eller individuella val – det vill säga frågor om vad som bör göras – beror ett arguments relevans inte enbart på om det finns en kausal eller logisk koppling, utan om denna koppling är tillräcklig. Vad som menas med detta är, aningen förenklat, att det ska ge stöd för en verksamhet framför en annan. Saken är ju den att en faktor kan utgöra ett stöd för att bedriva en verksamhet, samtidigt som den ger samma eller ännu starkare stöd åt en annan verksamhet. I så fall är inte faktorn i fråga tillräckligt relevant för att kunna rättfärdiga oss att välja den förra verksamheten framför den andra. Som exempel kan nämnas att även om fortsatt användning av fossila bränslen kan säkerställa energiförsörjningen, så kan denna energiförsörjning också erhållas med hjälp av en mix av förnybara bränslen, varför just energiförsörjningen inte ensamt kan räcka för att rättfärdiga ett val av fossila bränslen framför förnybara.
I fråga om djurhållningen innebär detta att ett arguments relevans kommer att bero dels på huruvida det finns andra verksamheter som kan leverera motsvarande positiva värden (men kanske mindre negativa värden). För att testa relevansen av ett argument för djurhållning i lantbruket måste vi alltså se om det finns andra verksamheter än djurhållning som kan fylla samma funktion. Om det exempelvis skulle gå att säkerställa livsmedelsförsörjningen med andra verksamheter än just djurhållning så kan djurhållningens kapacitet att säkra livsmedelsförsörjningen inte ses som ett relevant argument till fördel för just djurhållningen. I så fall behöver vi se oss om efter andra värden som kan rättfärdiga djurhållningen framför dessa alternativ. I så fall kommer det också vara andra aspekter hos de respektive verksamheterna som blir utslagsgivande (Björnsson m.fl. 2009).
Kanske kan man tycka att detta med positiva och negativa värden är något ytterst personligt, och att det därför inte finns något universellt eller objektivt sätt på vilket ett arguments relevans kan avgöras. Vissa tycker exempelvis att ekonomiska värden ska få trumfa kulturella eller sociala värden, medan andra tycker tvärtom. Vissa tycker därtill att värdet av den individuella friheten väger tyngre än värdet av den gemensamma välfärden eller den biologiska mångfalden, för att ta några exempel. Men även om folk tenderar att göra olika prioriteringar mellan de olika värdena så betyder det inte att alla argument är lika relevanta. Argumentationsanalys handlar nämligen inte om att uttrycka åsikter som alla väger lika tungt (Brun & Betz 2016). Strukturen hos argumentationsanalysen kan närmast jämföras med den inom empirisk vetenskap, som de flesta forskare torde vara bekanta med. Om vi exempelvis vill undersöka vilken roll ett visst läkemedel har för botandet av en viss sjukdom, måste vi undersöka om läkemedlet hjälper mot sjukdomen (är argumentet hållbart?) och om samma eller liknande effekt kan uppnås på annat sätt som kanske har mindre biverkningar (är argumentet relevant?).
För att utreda de olika argumenten för djurhållningen kommer vi att behöva utsätta dem för en ordentlig prövning. Även om det ibland kan verka provocerande kommer vi behöva dra saker till sin spets för att kunna säkerställa argumentens beviskraft. Vi behöver också betrakta argumenten isolerat, och sålunda behandla dem var och ett för sig, för att kunna försäkra oss om att vi inte bedömer argumenten på felaktiga grunder. När vi undersöker djurhållningens förmåga att säkerställa livsmedelsförsörjningen, exempelvis, kommer vi sålunda att titta enbart på denna aspekt och alltså bortse från andra aspekter kopplade till djurhållningen.
När varje argument har tagits upp och utvärderats separat kan en sammantagen bedömning göras på basis av denna utvärdering. Vanligtvis är det så att vissa aspekter talar för ståndpunkten, och vissa andra aspekter talar mot samma ståndpunkt. Det finns alltså skäl som talar i olika riktningar. Huruvida en verksamhet är rättfärdigad beror dels på huruvida dess positiva sidor sammantaget väger tyngre än dess negativa sidor, dels på huruvida det finns någon alternativ verksamhet som står sig sammantaget bättre. Som vi ska se nedan kommer olika argument att ha olika beviskraft för olika typer av djurhållningsmetoder – vad gäller såväl storlek och utformning som förhållningssätt till agroekologiska principer.