Vi lever i en tid av korta, snabba meddelanden. Ingen verkar ha ork eller tid att läsa långa texter och vi söker hellre kunskap på Internet än tuggar oss igenom en tjock bok. Varför läsa när man kan hitta en video på Youtube? Svaret är att du kanske blir klokare, i alla fall om du tar dig tid att läsa långsamt. Riktigt långsamt.
Det finns kurser i snabbläsning, men jag har ännu inte hittat någon kurs i långsamläsning. Ganska märkligt, för det är när jag läser så pass långsamt att tankarna hinner med som jag får den största upplevelsen. När texten får tränga in i mig och jag hinner reflektera och göra texten till min.
Det kan tyckas som slöseri med tid att läsa långsamt. Dubblar jag läshastigheten, så kan jag ju läsa dubbelt så många böcker på samma tid. Det går inte att argumentera emot detta. Men dubbel hastighet är för snabbt för att jag ska hinna reflektera över texten. Jag måste ibland stanna upp och låta intrycken bearbetas och jämföras med annat som jag tror på. Så om jag får i mig dubbelt så mycket text, kommer jag inte att hinna begrunda texten och då är hela resan förgäves.
När jag läser långsamt och reflekterar över varje ord, mening och stycke, tvingas jag vara i nuet. Det är jag och texten och ingenting annat. Målet när jag läser långsamt är att få nya insikter och berika mitt tänkande. Det får ta den tid det tar. När jag läser snabbt är jag på väg någonstans och hinner inte njuta av resan. Målet när jag läser snabbt är att bli klar och då tappar jag reflektionen.
Läsning sker i mitt fall med ögonen. Jag tycker inte att en ljudbok ger mig samma njutning, men jag involverar flera sinnen när jag läser. Jag markerar text med olika färger och jag skriver kommentarer i marginalen. Ibland läser jag vissa stycken högt, bara för att få säga orden och höra meningen. Jag luktar på bladen och känner texturen med mina fingertoppar. Läsning är en helhetsupplevelse för mig och en njutning som är svår att sätta ord på.
Böcker på temat ledarskap och social hållbarhet ingår i jobbet. En ren lyx. När jag läser ledarskapslitteratur smakar jag på varje mening. Vad betyder det här jag vilar ögonen på just nu och hur kan jag använda det? Finns det något samband mellan texten jag har framför mig och andra texter som på något sätt hittat in i min hjärnas skrymslen? Är det rimligt eller är författaren ute och cyklar?
Jag märker att jag påverkas av det jag läser för stunden. Det smyger nämligen sig nästan alltid in i undervisningen på något sätt och mina studenter får utan att veta det en smula av min läsning. Varje lektion blir på det viset unik och läsningen bidrar till ständig kursutveckling. Just nu funderar jag över hur Goeorge Orwells klassiska Djurfarmen ska kunna leta sig in i kursen Social hållbarhet i arbetsliv, företagande och samhälle.
Nej, nu har jag läst min egen text här alltför många gånger. Dags att sätta tänderna i något annat.