Nyligen åkte jag från Alnarp i Skåne till Örnsköldsvik i Ångermanland. En resa som tog ca 5 timmar från dörr till dörr med bil-flyg-taxi. Hade jag valt det miljövänligare alternativet tåg, skulle resan ha tagit 11-12 timmar. Jag prioriterade min egen bekvämlighet och tid över miljön. Eller annorlunda uttryckt: jag prioriterade social hållbarhet före miljön. Ett riktigt egoistiskt val med andra ord.
Vänta lite nu. Vad har social hållbarhet med min personliga bekvämlighet att göra? Är inte social hållbarhet större än så? Jo, jag kan hålla med om att det borde vara så. Men stämmer verkligheten med kartan i det här fallet?
I SLU-kursen Social hållbarhet i arbetsliv, företagande och samhälle studerar vi bland annat olika definitioner på social hållbarhet. Vi försöker hitta en begriplig definition av begreppet social hållbarhet och vi landar i följande:
Strävan efter social hållbarhet innebär en utvecklingsresa med målet att alla människor ska ha sina grundläggande behov uppfyllda och samtidigt ha möjligheten att tillfredsställa sin längtan efter ett bättre liv.
Det finns en uppsjö av försök att sätta ord på vad social hållbarhet innebär och kursens definition ansluter till flera av dem. Chan & Lee (2008) * menar till exempel att social hållbarhet handlar om bevara och förbättra nuvarande och framtida generationers välmående. Jag tänker då att mitt välmående ökar om jag slipper ta mig igenom en lång och tråkig resa. Visserligen på en möjlig bekostnad av framtida generationers välmående, men mitt lilla övertramp märks nog inte så mycket.
Vad händer om 8 miljarder ** människor tänker likadant? Vi kan nog konstatera att det inte är så lyckat för miljön och klimatet om alla beter sig som jag. Visserligen är det kanske bara en bråkdel av jordens befolkning som ställs inför den här typen av ”svåra” val, men jag är nog inte så olik mänskligheten i stort. Vi tenderar att prioritera oss själva, våra närmaste och det kortsiktiga framför utomstående och det långsiktiga.
Det behöver inte innebära att alla är fullblodsegoister, för så är det nog inte. Vi hjälps åt för att få livet att fungera och de flesta av oss vill inte orsaka skada på vare sig människor eller på naturen. Det är bara det att vi är kortsiktiga och lite lätt korkade när det gäller att greppa vår egen inverkan på klimatet. Så kortsiktigt korkade att vi sätter vår egen tillvaro och bekvämlighet över miljön.
När jag fullföljer den tanken kommer jag fram till att vi måste prioritera social hållbarhet över klimatet, om vi ska kunna hantera klimateffekterna av vår livsstil. Nu behöver jag gå tillbaka till definitionen ovan för att få resonemanget att gå ihop. Om alla människor ska ha sina grundläggande behov uppfyllda och samtidigt ha möjligheten att tillfredsställa sin längtan efter ett bättre liv, får det nämligen vissa konsekvenser. Vi kan inte fortsätta att överutnyttja planetens resurser *** , så om vi ska skapa en rättvisare värld behöver vi fundera över vilka våra grundläggande behov är.
I mitt fall har jag betydligt mer än jag behöver för att leva ett rikt och bekvämt liv. Jag skulle alltså kunna avstå en del av mitt överflöd, om det samtidigt gjordes en omfördelning mellan rika och fattiga länder i världen. Det är orimligt att kräva att en människa som kämpar för sin och sin familjs överlevnad ska bekymra sig om klimatet. Hen måste få sina grundläggande behov tillfredsställda och ges chansen att förbättra sitt liv. Då kanske andra behöver sätta sina egenintressen på sparlåga en aning.
Jag landar i slutsatsen att vi inte kan rädda klimatet om vi inte först skapar en rättvisare värld. Det kan vi bara göra genom att fokusera på social hållbarhet.
Reflektion över min egen och andras oförmåga:
Tyvärr lever jag inte som jag lär. I morgon kommer jag att sätta mig min dieseldrivna bil för att åka till jobbet. Jag sparar ganska mycket tid och den tiden är viktig för mig. Mycket viktigare än klimatet och en rättvis fördelning av världens resurser. Någon behöver tvinga mig att ändra min levnadsstil och jag misstänker att du som läser detta är precis som jag.
* Chan & Lee (2008) i Högberg, L. (2015). Vad säger forskningen om social hållbarhet vid renovering. i H. Lind, K. Mjörnell, & (red), Social hållbarhet med fokus på bostadsrenovering – en antologi (Vol. Sustainable Integrated Renovation, Rapport 2015:4). Borås: SIRen.
** Världens befolkning beräknades att nå 8 miljarder den 15.e november 2022 enligt FN-rapporten World Population Prospects 2022: Summary of Results
*** De planetära gränserna beskrivs på ett utmärkt sätt i Raworth, K. (February 2012). A safe and just space for humanity. Can we live within the doughnut? Oxfam Discussion Papers.
Jag är som du! Jag måste bli tvingad för att ändra min livsstil. Alltså, jag kommer att fortsätta flyga på semester så länge det finns ett flyg som lyfter till ett överkomligt pris.
Först den dag det inte finns ett flyg eller det blir förbjudet att pendla med bil kommer jag att ändra mig. Jag tror att de stora besluten om miljön måste fattas av andra än individen för att slå igenom.
A really honest and interesting blogpost – and a dilemma we face all the time. And to make it even more complex is to add a consideration of justice to social sustainability and environment/climate/biodiversity.
Ja jag är som du och Annette, har en vilja att ”rädda” världen men inte på bekostnad av ”mitt liv” för mycket. Jag är medveten om de flesta av min val påverkare moder natur och mina medmänniskor i en negativ riktning. Men mycket av de jag gör påverkar också andra i en positiv riktning.
ja, var börjar vi för att skapa ett mer socialt och miljömässigt hållbart samhälle. Förhoppningen har varit länge att var och en tar sitt ansvar men jag tror som du att de flesta av oss prioriterar sitt eget välbefinnande. Annars hade väl världen redan varit mer rättvis och de som har överflöd hade delat med sig av ekonomiska resurser till de som inte har mat för dagen.