Positiv förstärkning är det enda rätta

En av fördelarna med att undervisa på ett universitet är att jag får umgås med studenter. De har nämligen en oändlig kunskapsbank att ösa ur.

Häromdagen pratade vi motivation och diskuterade varför vi gör som vi gör. Vad är det som startar vissa beteenden och vad är det som gör att vi upprepar dem? Vi vände och vred på frågan och konstaterade att vi har de beteenden som gagnar oss och vi släcker ner de beteenden som missgynnar oss.

Jag tänkte att detta blir en bra ingång till att prata om inlärningspsykologi och positiv förstärkning. Vi kunde börja hos B.F Skinner och fortsätta med Organizational Behavior Management, OBM. Om konsekvensen av ett beteende blir att vi får något vi vill ha, så kommer vi förmodligen att upprepa beteendet. Det är kul när den allmänna känslan hos studenterna för hur människor fungerar stämmer med teorin.

Foto: Philippe Oursel på Unsplash

Under några minuter kunde jag förmedla kunskap, sedan tog studenterna över. ”Det här är ju precis som när man tränar hästar”, sa en student. ”Samma sak med hundar”, sa en annan. Plötsligt övergick föreläsningen i en diskussion där kunskap från olika områden vävdes samman och vi började se likheter.

Jag kunde fördjupa ämnet och prata om positiv förstärkning av tonåringars beteende. Det gäller ju att behålla initiativet i klassrummet. Som den ende i rummet med erfarenhet av att vara förälder till tonårsbarn var jag ju den självklare experten. Trodde jag, men det var fel.

Det visade sig nämligen att samtliga studenter själva hade varit tonåringar och kunde se sina föräldrars lama försök till positiv förstärkning från andra hållet. Mycket lärorikt.

Vi vet att positiv förstärkning fungerar, men väljer ändå att bestraffa

Diskussionen ledde så småningom fram till frågan varför så många företag (och tydligen en del föräldrar) har rutiner för att bestraffa oönskade beteenden, men så få rutiner för positiv förstärkning av önskade beteenden. Jag saknar statistik, men det är det här intrycket jag har. Trots att vi känner till kraften i positiv förstärkning, reagerar vi ofta spontant med att ta till bestraffningar.

När vi diskuterar olika scenarier med oönskade beteenden brukar bestraffning i olika former komma först bland förslagen. Så småningom kommer vi till att förstärka alternativa beteenden, men det sitter långt inne.

Ganska märkligt. Vi har kunskap men använder den inte.

 


 

Vill du läsa mer om Organizational Behavior Management och positiv förstärkning är de här böckerna en bra start:

  • Andersson, L., & Klintrot, M. (2009). OBM – Ledarskapets psykologi. Sanoma Utbildning.
  • Carlström, M. (2019). Från ord till handling – framgångsrikt förändringsarbete med OBM. Lund: Studentlitteratur.

1 kommentar

  1. Om jag tänker tillbaka på hur min far beskrev sin barndom, så innehöll den enbart bestraffningar. Han var född 1920. När han betedde sig enligt önskemål, så togs det för givet. Det var självklart att han gjorde så för det hade han blivit uppfostrad till…… Dvs han hade lärt sig lyda av rädsla för bestraffning och då var agan inte förbjuden……

    När jag lärde mig spela dragspel av farfar berömde han mig högt och ljudligt. Vad fick honom att ändra sig efter ca 40-45 år? Han sa det själv: ”Så roligt vi har, när du lär dig spela. Annat var det när Sven (min far) skulle lära sig något. Vi var alltid ovänner.

    Vid 10 års ålder visste jag inte, vad jag vet idag, så jag kunde inte ta den diskussionen med honom. Dock hade det varit väldigt intressant!

    Hur många är uppfostrade till att lyda, annars bestraffas man, än i våra dagar?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *