Värdeskapande för hållbar landsbygdsutveckling – perspektiv på entreprenörskap i lantbruket

För en vecka sedan försvarade jag min avhandling med ovanstående titel. Jag har studerat entreprenörskap i lantbruk och hur vi kan utveckla både lantbruk och hållbar landsbygd. Lantbrukare har traditionellt spelat en betydande roll i landsbygdsutvecklingen, och gör så än idag. Dock har rollen förändrats i takt med samhällsutvecklingen, vilket både stödsystemet och entreprenörskapsforskningen har missat. Idag betraktas lantbrukarna huvudsakligen som råvaruproducenter, genom att vara första steget i en livsmedelskedja, samt som naturvårdare på landsbygden där de håller landskapet öppet. Men lantbrukare bidrar med så mycket mer. Deras värdeskapande sträcker sig långt bortom individuella företag och konkurrensfördelar, och därför har de stor påverkan på landsbygdsutvecklingen.

Lantbrukare anses inte vara entreprenöriella, och har inte heller inkluderats i entreprenörskapsforskningen. Men avhandlingen visar det motsatta. Den visar också att lantbrukarna genom sin så kallade inbäddning i bygden fungerar som möjliggörare för entreprenörskap på landsbygden, och att hållbarhet i lantbruket skiljer sig från hur både forskning och myndigheter arbetar med och mäter hållbarhet.

Inbäddningen är en av nycklarna till att förstå entreprenörskap i lantbruket, och hur detta skapar värde för bygdens utveckling. Att vara inbäddad i bygden innebär att man engagerar sig, bryr sig om och har känslor för bygden, kulturen, människor som bor där och för miljön. Det innebär att man hjälper till, tar ansvar för, och gör det där lilla extra för bygdens välmående, men också att man är mån om att sköta sig och värna om sin familjs rykte. Inbäddning handlar om relationer med omgivningen. Det räcker inte att man har ett stort nätverk och vill väl – man behöver även bli accepterad och inkluderad av bygdens invånare. Genom att lantbruket oftast är familjeföretagande som lämnas över från generation till generation ärvs även inbäddningen, och nya generationer bäddas in i bygden redan från födseln.

En annan nyckel till förståelse för hållbar landsbygdsutveckling är förståelse för hur lantbrukarna ser på hållbarhet. Hållbarhet för lantbrukare är något helt annat än för traditionella entreprenörer. Det är varken ekonomi, uppmärksamhet eller berömmelse som driver lantbrukarna. De har inga planer på att tjäna snabba pengar, bli rika och berömda och sälja sitt företag. De ser arbetet som en livsstil, och ser därmed hållbarhet ur ett extremt långsiktigt perspektiv – i flera generationer framåt. De fokuserar på social och miljömässig hållbarhet, och betraktar ekonomisk hållbarhet som överlevnad på lång sikt. Långsiktigheten gör att de automatiskt värnar om alla tre hållbarhetsaspekterna. De arbetar för en god miljö och ett socialt sammanhang i bygden, som skapar förutsättningar att lämna över gården till kommande generationer.

För att stötta och underlätta utvecklingen av såväl lantbruk som landsbygd har vi i Sverige ett stort stödsystem. Detta system består av organisationer som till exempel Jordbruksverket, LRF och rådgivningsföretag, vars insatser baseras på ekonomiska tillväxtstrategier (affärsmodeller, värdekedjor etc.) och fokuserar på produktion, effektivitet, djurvälfärd och miljö. Eftersom lantbrukarna prioriterar andra värden är ekonomisk tillväxt, finns ett stort glapp i det stöd som systemet tillhandahåller, och vad lantbrukarna efterfrågar och motiveras av.

Dessutom står stödsystemet inför utmaningar i sig självt, både inom- och mellan organisationerna. Utmaningarna handlar bland annat om kommunikation, förtroende, ledning och kultur. I avhandlingen har jag utvecklat en modell som ger förslag på hur systemet kan förbättras och innovation kan skapas för att uppmuntra entreprenörskap i lantbruket. Dock krävs både vilja och mod från organisationernas ledning och individer. Kulturen behöver förändras och lärande och självledarskap prioriteras. Läs gärna vidare i artikeln om stödsystemet som är inkluderad i avhandlingen, om du vill veta mer om denna modell och detta arbetssätt.

Entreprenörskapet och landsbygden utvecklas i samspel mellan samhälle, stödsystem, lantbruksföretag och lantbrukare. Det är därför viktigt att förstå helheten och reflektera över samspelet som påverkar beslutsfattande på olika sätt. Förståelse för de underliggande och många gånger omedvetna mekanismer som påverkar tankesätt, beslut och engagemang i lantbruket underlättar denna reflektion och förståelse. Nedanstående modell visar mekanismer som påverkar lantbrukarna, och därmed bidrar till deras roll i landsbygdsutvecklingen.

Entreprenörskap kan ta sig olika uttryck. Entreprenörskap i lantbruk innebär värdeskapande som sträcker sig långt bortom individuella företag och konkurrensfördelar, och påverkar därför en hållbar landsbygdsutveckling. Lantbrukarnas roll är mycket mer än att vara första steget i en livsmedelskedja och förvaltare av landskapet, vilket är den allmänna bilden av lantbrukaren i såväl media som inom forskningen idag. Policys som baseras på dessa antaganden kan missa betydande värden. Förståelse för entreprenörskap i lantbruket kan bidra till att policys och strategier skiftar fokus från att huvudsakligen försöka göra om lantbrukare till traditionella entreprenörer – till att dra nytta av den möjliggörande roll som lantbrukarna spelar i landsbygdsutvecklingen och för andra entreprenörer på landsbygden.

Regioner och landsbygd är olika och har väldigt olika förutsättningar. Den lokala bygdens kultur och invånare skapar tillsammans unika förutsättningar för att utveckla just den unika bygden. Entreprenörskap är en samverkansprocess mellan människor i bygden – som med rätt förutsättningar, förståelse och vilja tillsammans utvecklar möjligheter och en hållbar landsbygd.

Jennie Cederholm Björklund

Doktor i innovationsvetenskap, Hushållningssällskapet Halland Jennie.cederholm@hushallningssallskapet.se