Ett blogginlägg av Monica Johansson, docent vid Institutionen för Pedagogik och Specialpedagogik, Göteborgs universitet
Monica Johansson är docent i pedagogik på Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och forskar om differentierande processer inom utbildningssystemet. Platsens betydelse är ett centralt fokus särskilt då utbildningsvetenskaplig forskning i hög grad präglas av metrocentrism och förhållandevis ensidigt fokuserar på utbildning i stora städer. Den här bloggens innehåll bygger på analyser från ett pågående forskningsprojekt där utbildning och integration av unga nyanlända på landsbygd studeras.
I en global värld, med ständigt pågående krig och konflikter, flyr människor för sina liv och många gånger vet de inte var de i slutändan kommer att hamna eller hur vägen dit ser ut. De vet heller inte alltid hur länge de kommer att få vara kvar på den plats de kommer till. Mottagande och integration av människor på flykt är både ett global och lokalt uppdrag och under 2015 sökte 2,8 miljoner människor asyl i europeiska länder. Tyskland (700 000) följt av Sverige, Frankrike och Ryssland (300 000 vardera) var under den perioden de länder som tog emot mest flyktingar (UNICEF, 2016). Det pågående kriget i Ukraina har den senaste tiden också inneburit visst ökat flyktingmottagande men ännu så länge har antalet som anlänt varit mindre än förväntat.
En del människor på flykt kommer till mindre orter på den svenska landsbygden och i det pågående forskningsprojektet, Utbildning och integration av unga nyanlända på landsbygden, undersöks vilka möjligheter och utmaningar mottagande och integration av unga nyanlända inneburit för mindre landsbygdskommuner. Projektet, som är ett samarbete mellan forskare från Göteborgs och Umeås universitet, pågår mellan 2019–2023/24 och finansieras av svenska Vetenskapsrådet och leds av professor Elisabet Öhrn vid Göteborgs universitet. Då en enhetlig definition av landsbygd saknas har vi i vår forskning använt kriterier kopplat till exempelvis befolkningstäthet, kommunikationer och närhet till större städer vid urvalet av kommuner.
Det aktuella forskningsprojektet har sitt ursprung i ett tidigare forskningsprojekt om ungdomar på landsbygden som samma forskargrupp genomförde i sex svenska landsbygdskommuner (se blogg i Kunskaper för landsbygder av Elisabet Öhrn mars 2021). Resultatet från det projektet visade bland annat att kommunerna akut ställdes inför en ny situation i samband med de många flyktingar som anlände till Sverige från (främst) Syrien och Afghanistan under 2015. Att ordna med skolgång för de nyanlända innebar utmaningar för landsbygdskommunerna (som proportionerligt var de kommuner i Sverige som tog emot flest nyanlända). Till exempel var det svårt att rekrytera svenska som andraspråkslärare och hemspråkslärare. Samtidigt innebar den nya situationen också möjligheter och positiva erfarenheter både på skol- och kommunnivå.
I det pågående forskningsprojektet har vi åter varit och gjort observationer i de tidigare studerade sex kommunerna och vi har då följt upp skolans situation och arbete i samband med det omfattande tidigare flyktingmottagandet. Vi har vidare intervjuat skolpersonal och personal på central kommunal nivå. Några av de frågor vi ställde var: Hur hanterade skolorna mottagandet av nyanlända utifrån de olika förutsättningar och resurser de hade, och vad har flyktingmottagandet inneburit (och innebär) för skolans verksamhet och undervisning idag? Har till exempel undervisningens former och innehåll påverkats av migrationen och i så fall hur? Vi vidgade också studien till intervjuer med personal i ytterligare 15 kommuner och analyser av datamaterialet pågår. Totalt omfattar studien således 21 landsbygdskommuner spridda över Sveriges avlånga land.
“Stor betydelse för hur mindre landsbygdskommuner och skolor idag arbetar med mottagande och integration av unga nyanlända”
I nuläget framträder några mönster i vårt material och tydligt är att det omfattande (och hastigt påkomna) flyktingmottagandet under 2015 har haft stor betydelse för hur mindre landsbygdskommuner och skolor idag arbetar med mottagande och integration av unga nyanlända. Året 2015 och åren därefter innebar som sagt stora utmaningar både för utbildningens organisation och genomförande. Det bidrog också på sikt till att strukturer och rutiner för mottagande utvecklades och att samarbete och samverkan inom kommuner (och ibland mellan kommuner) kom till stånd. Några röster från lärare och rektorer från när de första stora flyktinggrupperna anlände är:
“Vi fick trolla med knäna” och ”Det var kaos där i början”
Efter den turbulenta inledningen, då det var ont om (utbildad) personal, brist på både riktlinjer, lokaler och resurser, utvecklades i kommunerna och på skolorna dock allt tydligare organisation och arbetsformer. Våra pågående analyser pekar på att detta idag blivit delvis permanent och något att förhålla sig till vid framtida flyktingmottagande. Det är också viktigt att poängtera att det under åren också kommit mera tydliga riktlinjer från till exempel Skolverket.
“Upplevelserna är inte unika för personal just i landsbygd men på grund av att det handlar om små orter blir närheten mellan elever och till exempel lärare mer tydlig även i vardagen utanför skolan”
I vårt material är det också framträdande att för många av personalen på skolorna innebar perioden, utöver nya pedagogiska lösningar, också känslomässiga ”berg- och dalbanor”. Det handlade främst om oro för hur det skulle gå för elever och deras familjer framgent. Vad skulle hända med eleverna när/om de (hastigt) blev utvisade eller förflyttade till en annan flyktingförläggning? Hur kan det ens vara rimligt att sätta slutbetyg från grundskolan på en ung människa som nyss lärt sig svenska? Upplevelserna är inte unika för personal just i landsbygd men på grund av att det handlar om små orter blir närheten mellan elever och till exempel lärare mer tydlig även i vardagen utanför skolan. Det fanns många lärare (och annan personal) som engagerade sig privat och till exempel ordnade med boende åt elever och stöttade eleverna också på fritiden. Här är också särskilt fotbollsföreningars insatser viktiga att nämna, då många nyanlända ungdomar (mest pojkar) hade möjlighet att organiserat träna fotboll, vilket kunde vara en väg till ökad integration i skolan och på orten.
“Huruvida detta ska lyckas är ännu en öppen fråga (och varierar mellan de undersökta kommunerna)”
Landsbygden som plats innebär både möjligheter och utmaningar för utbildning och integration av unga nyanlända på landsbygd. För en del kommuner utgör flyktingmottagandet på sikt vidare förhoppningar om att de nyanlända ska stanna kvar på orten och bli en del av platsens framtida historia. Huruvida detta ska lyckas är ännu en öppen fråga (och varierar mellan de undersökta kommunerna). Det är flera aspekter som påverkar, men i många landsbygdskommuner finns det arbetstillfällen och det finns (ännu) förhållandevis gott om boenden. För att nyanlända ska tänkas stanna kvar i landsbygden är det också behov av långsiktiga resurser för till exempel utbildning och hälso- och sjukvård. Därmed vore det önskvärt med ett tydligt ställningstagande från staten för Sveriges landsbygders fortsatta utveckling och framtid.
Källor
UNICEF. (2016). Uprooted. The growing crisis for refugess and migrant children. Retrieved from https://data.unicef.org/resources/uprooted-growing-crisis-refugee-migrant-children/