Ett blogginlägg av Margareta Bohlin, docent i psykologi vid Göteborgs Universitet
Bild: Ungdom med utsikt över Åstol. Fotograf: Margareta Bohlin
Psykisk hälsa handlar bland annat om att vi människor upplever vår tillvaro som meningsfull, att vi kan använda våra resurser, vara delaktiga i samhället och uppleva att vi har förmåga att hantera livets berg- och dalbana. Förtroendefulla relationer, delaktighet, hälsa och jämlikhet är sociala förutsättningar för hållbar utveckling. Detta formuleras i FN:s Globala mål, Agenda 2030. Ändå är miljö och ekonomi de två aspekter av hållbar utveckling som ofta är överordnade i samtalen om hållbarhet. Inget fel med ett sådant fokus, men bygger inte samhällsbyggandet trots allt på människor, deras resurser och relationer?
Människor är sociala varelser och är beroende av interaktion med andra. Det är en grund för att leva ett gott liv. Socialt hållbar utveckling på öar i Sveriges skärgårdar är tyvärr ett underprioriterat område för myndigheter nationellt, regionalt och kommunalt. Likaså är det sällan ett fokus inom landsbygdsforskning. Det är oftast civilsamhällets privatpersoner som driver ö-frågorna med knappa resurser och den psykosociala hälsan kan bli svår att prioritera.
Vi vet sedan länge att de ideella krafterna på landsbygd och speciellt på öarna är starka. Många arbetar ideellt i föreningslivet för att få samhället att fungera året runt. Att vara ideellt engagerad innebär delaktighet i vissa demokratiska processer, men också att samla socialt kapital och uppleva känslor av sammanhang. Detta innebär ökad tillgång till sociala fördelar, inflytande, utmaningar, kunskap och egenvärde. Allt gott så. Men, många glömmer de uppoffringar som ideellt engagemang innebär; att ta ansvar för andra och för samhällets fortlevnad, att stå till svars inför vänner och grannar, att ständigt hålla sig uppdaterad och söka kunskap om processer som inte hör till det egna kompetensområdet, kunna hantera konflikter, att dubbelarbeta och vara tillgänglig. Det sliter både psykiskt och socialt, och det finns inte mycket förståelse från politiker, kommuner, regioner och ibland inte heller bland andra boende.
I enlighet med Agenda 2030 bör och måste småorter och landsbygder vara inkluderade i landet, vara motståndskraftiga och hållbara. År 2015 antog FN:s medlemsstater Agenda 2030 för hållbar utveckling. FN:s medlemsstater åtog sig att leda världen mot en hållbar och rättvis framtid och att alla ska kunna uppbära mänskliga rättigheter. År 2023 anger halvtid i genomförandet av Agenda 2030 och det kvarstår mycket arbete om de globala målen ska uppfyllas i tid. Regeringen står alltså bakom Agenda 2030:s mål och de flesta regioner har genomförandeplaner för hur målen ska införlivas för ett rättvist samhälle. Många kommuner har också skrivningar om hur målen ska uppfyllas, men det varierar i hur hög grad det arbetas praktiskt med målen i de beslut som ska tas. I synnerhet när det gäller skärgårdsfrågor. Här är bara några exempel på mål som visar betydelsen av Agenda 2030 för skärgården och öarna:
- Mål 3 Hälsa och välbefinnande
- Mål 4 God utbildning till alla
- Mål 5 Jämställdhet
- Mål 8 Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt
- Mål 10 Minskad ojämlikhet
- Mål 11 Hållbara städer och samhälle
Bild: Storm på Åstol. Fotograf: Margareta Bohlin
Eftersom regering, regioner och kommuner har sagt sig följa riktlinjerna i Agenda 2030 måste detta gälla för alla landsbygder i Sverige, inklusive skärgården. Olyckligtvis nämns skärgården endast som fotnot i dessa sammanhang, trots att skärgården ofta är den yttersta representanten för påverkan av ett ohållbart samhälle. Inte minst när det gäller klimatförändringar. Att leva på en ö erbjuder människor en kombination av isolering och gemenskap. Denna bild av ö- och skärgårdsliv döljer ibland de komplicerade förutsättningar som finns för god livskvalitet och likvärdiga rättigheter för ett gott vardagsliv. Många människor som bor i skärgården uppskattar den unika naturen och närheten till havet. Det är därför de bor där. Boende upplever existentiell frihet genom att leva nära hav och natur. Men det kommer också med ett pris som kan påverka det psykosociala måendet. Att leva på en ö innebär att leva på klimatförändringarnas utpost. På öarna visar sig miljöförändringar i sina extremer, med hårt väder, värmeböljor och förhöjda vattennivåer. Hur påverkar det invånarnas psykiska mående? Att bli påmind om jordens förgänglighet kan skapa oro och existentiell ångest. Att därtill ständigt kämpa för rättigheter till jämlika förhållanden, demokrati, delaktighet, meningsfullhet och hållbarhet kräver sitt. Om ett hållbart samhälle ska gynnas behöver alltså skärgårdens befolkning ha samma möjligheter till goda levnadsförhållanden som i övriga landet. Det är nämligen de som bor på öarna som möjliggör att verksamheter kan fungera och att turismen, som genererar inkomster för kommuner och regioner, frodas.
Att leva på en ö innebär en hel del psykosociala fördelar och många beskriver livet som lugnt och naturnära. Lugnet eller aktiviteterna i skärgården och på öarna varier dock över året. Under somrar fylls öarna av besökare och turismen når sin höjdpunkt. En del uppskattar denna variation mellan årstiderna men en del gör det inte. En alldeles öde ö kan vara psykosocialt påfrestande, men en ö som en viss tid ökar antalet boende och besökare till tusentals kan också upplevas så. Om kommuner och regioner bortser från att arbeta för ett levande åretruntsamhälle, och endast fokuserar på högsäsongerna och inkomsterna de genererar, läggs ansvaret på de boende. Men utan befolkningen som sköter skärgård och öar året runt faller även turismen och de inkomster som den inbringar. För att dessa kugghjul ska passa varandra måste fokus från kommun och region ligga på att gynna välmående, jämlikhet och boendes psykosociala hälsa.
Det är nog inte ovilja som gör att skärgårdarna ofta blir en fotnot i översiktsplaner och strategier skrivna av stat, region och kommun. Oftast är det okunskap om hur det är att leva och verka i skärgården, i synnerhet på öarna. Det ÄR speciella förhållanden; det som är självklart i städerna och i delar av landsbygden är inte det i skärgården, särskilt på öar som saknar landförbindelse och i stället är beroende av ”väg på vatten”. Att pendla till sina arbeten, till skola, fritidsaktiviteter, vård och omsorg och så vidare är inte alltid en lätt uppgift för de boende. Att vara företagare med allt vad det innebär med höga kostnader för transporter, liten tillgång till personal och att verksamheterna dessutom ofta är säsongsbetonade, är utmanande.
Bild: Räddningsstationen på Åstol. Fotograf: Margareta Bohlin
Skärgårdssamhällen och mer specifikt öar har mycket speciella förhållanden beroende på säsong. Det är förstås viktigt ur ett ekonomiskt perspektiv, men det är också påfrestande för dem som lever vardagslivet på en ö. Många arbetar därför för att förlänga säsonger eller till och med skapa nya säsonger för att kunna bevara ett levande åretruntsamhälle. Detta vore inte möjligt om inte helårs- och deltidsboende har möjlighet till rimliga vardagsförhållanden. För att boende ska kunna verka för skärgårdens fortlevnad och skapa arbetstillfällen, inkomster och mervärden krävs bland annat den grundläggande infrastruktur som många andra tar för givet. Om kollektivtrafiken inte fungerar, då fungerar inte pendling till arbete och skola. Om inte godstransporter fungerar klarar sig inte företagen och husen på öarna kan inte renoveras. Om inte möjligheterna till meningsfulla fritids- och kulturaktiviteter finns vill eller orkar inte människor bo kvar på öarna. Ö-samhällen vill, bör och behöver stöd för att kunna vara levande året om.
Globala befolknings- och klimatförändringar kommer göra landsbygdernas framtid mer oviss men också mer betydelsefull. Flera landsbygdsforskare menar att landsbygderna på sätt och vis har fått förnyad aktualitet, både gällande cirkulär ekonomi och för landsbygder som platser för turism och nöje. Landsbygdsforskningen är ett brett forskningsområde som spänner över flera forskningsfält. Dessvärre har forskning om skärgårds- och ö-liv inte prioriterats i den utsträckning som skulle behövas med tanke på Sveriges mycket långa kust. Ännu färre projekt har fokuserat på psykosociala förhållanden bland befolkningarna. Som forskare önskar jag att fler initiativ tas för att stimulera skärgårds- och ö-forskning, särskilt de medborgarnära.
Politiker och tjänstemän på statlig, regional, kommunal nivå och andra intressenter; skärgårdsforskarna och lokalsamhällena kan inte ensamma driva dessa frågor. Var uppsökande, motivera kunskapsutvecklingen, gynna medborgarnära tvärvetenskaplig forskning och engagera forskare i era verksamheter!
Margareta Bohlin,
Forskare i psykologi vid Göteborgs universitet
Medlem i SNIR (Swedish Network for Island Research)
Ledamot i Skärgårdarnas Riksförbund och i Bohusläns Skärgårdsråd
Källor i urval:
- Björling, N., Ohlén, B. (2018) Hållbar Platsutveckling – Kunskapsöversikt Västra Götaland. Mistra Urban Futures Report 2018:3
- Globala målen (2020). Hållbara städer och samhällen (mål 11). https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-11-hallbara-stader-och-samhallen/
- Hela Sverige ska leva (2018). Befolkning i hela landet (Balansrapport #3). https://helasverige.se/fileadmin/user_upload/Kansli/pdf/Balansrapport_3_webb.pdf