En bloggserie av Marco Eimermann, Stefan Kordel, Benedict E. Singleton, Natasha A. Webster, Tobias Weidinger & Jonathan Yachin.
Under våren 2022 publicerar vi ett inlägg varannan vecka i den här serien, som vi kallar ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”. Följ oss gärna här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Foto: Gafsele Open, startområde. Marco Eimermann, 2019.
Del 2 – Entreprenörskap och företagande
2.1 Marco Eimermann om draghundssport och livsstilsmigranter i Västerbottens inland
Jag tänker på draghundssport och hur detta kan attrahera människor från när och fjärran. Mer specifikt så finns det ett spårsystem i byn Gafsele i Västerbottens inland som för några årtionden sedan skapades av en lokal draghundsentusiast. Detta var möjligt bland annat tack vare hans lokala förankring och att han kände många markägare i trakten. De tillät att spårsystemet i skogarna och på vägarna drogs över deras marker, vilket gjorde det hela till ett nära lokalt samarbete. En lokal draghundssportförening bildades och tillsammans med eldsjälar i bygdegårdsföreningen, friluftsfrämjandet och andra föreningar anordnades årliga draghundstävlingar med deltagare från hela norden.
År 2006 anordnades ett draghunds-VM i den lilla byn och folk från många olika länder fick uppleva några fantastiska dagar ute i naturen tillsammans med likasinnade. Detta ledde så småningom till en satsning vid namn ”Gafsele, ett draghundseldorado” och kommunen började engagera sig i platsmarknadsföring för att attrahera nederländska och andra livsstilsmigranter. Klimatförändringar spelade en viktig roll, eftersom draghundsentusiaster från Nederländerna och Alperna bland annat flyttade dit på grund av mer snösäkra vintrar än i sina hemländer. Spårsystemet (som är unikt i sitt slag) var också en bidragande faktor. Ett nederländskt par började driva vandrarhem i den gamla skolan där deltagarna kunde bo med sina hundar. Hela bilden av norra Sverige som ett perifert område i Europa, en liten by på den ganska avlägsna och glesbebodda landsbygden, fina förutsättningar, och bra infrastruktur för draghundssport bidrog till uppfattningen om naturen som en plats för träning och serious leisure. Om exempelvis skogen runt spåren skulle avverkas hade det påverkat draghundssporten negativt.
Dock är det oklart åt vilket håll dessa draghundssatsningar kommer att utvecklas. Å ena sidan har en del inflyttade livsstilsmigranter flyttat tillbaka till sina hemländer då det har visat sig vara svårt att hitta jobb och inkomster på plats. Andra har flyttat längre norrut eftersom vintrarna till och med i Västerbotten inte är lika snösäkra längre. Å andra sidan har nya draghundsentusiaster flyttat in och en sedan länge etablerad livsstilsmigrant har tagit över ordförandeskapet i den lokala draghundsföreningen. Man ser att organisationen förvandlas från det mer traditionella sättet att på ideell basis samarbeta med lokala föreningar till ett mer professionellt (och kommersiellt) samarbete med internationella företag som har specialiserat sig på utveckling, innovation och försäljning av hundspannsutrustning.
Samtidigt uppstår en del utmaningar som kan leda till konflikter om de inte sköts på ett bra sätt. Vandrarhemmet och bygdegården har till exempel inte lyckats samarbeta när det gäller att samordna kvällsmåltider under en av de stora tävlingarna. Några av de yngre livsstilsmigranterna tycker att det borde anordnas mer sociala aktiviteter istället för att alla drar sig tillbaka i sina vandrarhemsrum eller husvagnar. Vissa hundspannsförare kritiserar kommunen för bristande engagemang i draghundsevenemang och spårsystemet. Dessa kritiker menar att kommunens fokus ligger för mycket på sociala sammanhang i centralorten. Ett sista exempel på gnagande missnöje är att turistföretagare i området som vill erbjuda sina gäster en slädhundstur helst inte får använda spårsystemet då detta endast är avsett för betalande medlemmar som vill träna inför tävlingarna. Dessa exempel tyder på en missmatch mellan inflyttarnas föreställningar om att bo där (baserade på sina tidigare erfarenheter med draghundssport på andra ställen) och det faktiska livet i Västerbottens inland (baserat på helt andra lokala förutsättningar och historiska utvecklingar).
Det mesta går nog att lösa, och de inblandade som jag har pratat med är alla sansade människor som vill tänka i lösningar istället för problem. I likhet med Jonathan Yachin (längre ner på sidan) ser jag också att det uppstår utmaningar och potentiella konflikter mellan de olika föreställningarna om nyttjandet av naturen. Mer om detta finns att läsa i ett tidigare blogginlägg och i ett bokkapitel som Benedict Singleton och jag har skrivit [1].
2.2 Jonathan Yachin om utländska turistföretagares naturbaserade aktiviteter
Jag studerar entreprenörskap med ett särskilt fokus på landsbygdsturism. Bland de som äger och driver turistföretag på Sveriges landsbygder verkar människor med utländsk bakgrund vara välrepresenterade. Det finns flera möjliga förklaringar till detta. För det första kan arbete inom turism anses innebära låga trösklar. Med det menas att turism kräver mindre när det gäller kapital eller tidigare kunskap för att starta ett mindre företag jämfört med andra sektorer. Med andra ord erbjuder turismen människor som saknar lokala kontakter en ganska konkret möjlighet att generera inkomster [2]. Relevant här är att turismentreprenörskap i sig innebär att förvandla lokala aspekter (som naturområden) till produkter och tjänster, vilket också uppskattas av kommuner för potentialen till lokal utveckling. Det handlar om att kunna föreställa sig vad platsen har att erbjuda som attraktiva upplevelser. Valet som många individer med utländsk bakgrund gör att arbeta med turism förstår jag som ett bevis på deras stora uppskattning av svensk natur och kultur. Det är trots allt möjligheten att engagera sig i naturen (genom exempelvis vandring, hundspannsåkning, kajakpaddling eller viltsafari) i kombination med livskvalitén på svensk landsbygd som lockar dessa individer att flytta till sådana platser – och det är genom turistentreprenörskap som dessa individer förverkligar sina livsstilsrelaterade aspirationer.
Genom åren har flera kommuner och regioner (som Region Dalarna eller Invest in Värmland) tagit initiativ för att attrahera migranter till Sveriges landsbygder, särskilt från rikare länder som Nederländerna och Tyskland. Det gör de för att de antar att sådana livsstilsentreprenörer kan bidra till lokal socioekonomisk utveckling i perifera och krympande delar av landet genom entreprenörskapsanda, kapital och kunskap från andra länder. Dessutom kan dessa individer förmodligen främja innovation genom sin förmåga att se på lokala resurser och aktiviteter med ett öga ”utifrån”. Kanske handlar det om vad svenskarna kallar ”att vara hemmablind”, när man glömmer att uppskatta de saker man är van vid. Den svenska landsbygden är välsignad med vidsträckt och tillgänglig natur som man kan engagera sig i på många spännande sätt. Och medan en promenad i skogen för att plocka bär eller svamp kan framstå som en ganska vardaglig aktivitet för många svenskar, kan det för internationella turister vara en attraktion som utgör en riktigt minnesvärd upplevelse. Turistentreprenörer med utländsk bakgrund kan fungera som länken som förbinder små orter på landsbygden med internationella marknader. Migranter är därför väl positionerade för att identifiera de entreprenörsmöjligheter som finns på landsbygden.
Men potentialen att förverkliga dessa möjligheter är ofta villkorade av deras förmåga att få tillgång till och använda lokala resurser som berör flera intressenter. På sätt och vis är det en fråga om inbäddning, vilket jag ser som styrkan och omfattningen av deras band med den lokala sociala strukturen [3]. Denna fråga är särskilt märkbar i samband med allemansrätten. Svensk lag tillåter människor att bedriva kommersiella aktiviteter, exempelvis guidade turer, på mark som ägs av andra. Det är dock inte ovanligt att utländska företagare upplever vad de beskriver som lokalt motstånd för sin verksamhet med motiveringen att man, särskilt från andra länder, inte bör utnyttja allemansrätten. Så vitt jag vet brukar eventuella tvister vanligtvis mildras eller lösas med tiden. Jag tycker dock att det är viktigt att vara medveten om sådana potentiella konflikter. Särskilt när man betraktar turistentreprenörer med utländsk bakgrund som potentiella agenter för landsbygdsutveckling och främjare av naturbaserad turism i Sverige. Det skulle underlätta om svenska offentliga aktörer och regionala utvecklingsbyråer tydligare stöttade och erkände alla entreprenörers verksamheter och naturbaserade aktiviteter, men särskilt sådana som drivs av människor med utländsk bakgrund.
Foto: Skog och vatten. Stefan Israels, 2022.
Berättelser baserade på våra respektive forskningsprojekt och erfarenheter
Våra reflektioner är baserade på djupintervjuer och etnografiska observationer på plats. Vi beskriver våra egna personliga reflektioner när vi presenterar kompletterande och kontrasterande forskningsresultat och perspektiv kopplade till intervjupersonernas bakgrunder. Vi belyser därmed konflikter och synergier mellan de studerade människornas naturbaserade aktiviteter och andra intressenters nyttjanden av naturen.
För fler inlägg i serien ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”, följ oss gärna varannan vecka här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Bloggare:
Marco Eimermann, forskarassistent i kulturgeografi, Umeå universitet.
Jonathan Yachin, postdoktor i turismvetenskap, Mittuniversitetet i Östersund.
Referenser:
[1] Marco Eimermann & Benedict Singleton (2021) Trails and tribulations. Lifestyle migration as nature-based integration in Northern Sweden. In Doris Friedrich, Markus Hirnsperger & Stefan Bauer (eds) More than ‘Nature’: Research on Infrastructure and Settlements in the North. Vienna: LIT Publishers.
[2] Det råder dock delade meningar om detta, se Kajsa Åbergs (2017) avhandling ”Anyone Could do That”: Nordic Perspectives on Competence in Tourism.
[3] Jonathan Moshe Yachin & Dimitri Ioannides (2020) “Making do” in rural tourism: the resourcing behaviour of tourism micro-firms. Journal of Sustainable Tourism 28, 1003-1021.