Hur ser förutsättningarna ut för landsbygdssamhällen att hantera samhällskriser?

Ett blogginlägg av Veronica Strandh, docent i statsvetenskap och forskare inom krisberedskap, civilsamhället och frivilligas roll vid kriser och olyckor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

Idag diskuteras Sveriges säkerhet och förmåga att hantera kriser intensivt. Skogsbränder, klimatförändringar, översvämningar, pandemin och Rysslands invasion av Ukraina är några exempel på händelser och utvecklingar som har aktualiserat frågor om hur Sverige förbereder sig inför och hanterar olika typer av kriser (och i värsta fall krig). Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är tydlig med sitt budskap ”Vi är alla en del av Sveriges beredskap!” Frågan man kan ställa sig då är: hur ser förutsättningarna ut i glesbygder och i landsbygder för att hantera svåra påfrestningar?

Genom finansiering av Uppdrag landsbygd har jag haft möjligheten att följa det arbete som utvecklats i Jämtlands län där fyra kommuner (Åre, Ragunda, Krokom och Härjedalens kommun) med stöd av Länsstyrelsen har etablerat s.k. service och trygghetspunkter, SOT-punkter).

Service-och trygghetspunkter i Jämtlands län

En SOT-punkt kan beskrivas som en servicenod som också fyller en viktig funktion genom att bidra till lokalsamhällets robusthet. Om exempelvis strömmen försvinner i samband med en höststorm eller vid en skogsbrand kan SOT-punkten komma att spela en viktig roll. En SOT-punkt är alltid belägen vid en livsmedelsbutik och en närliggande drivmedelsanläggning. I anslutning finns det en container som inrymmer ett reservkraftaggregat som kan aktiveras om strömmen försvinner. SOT-punkten möjliggör alltså att verksamheten kan fortgå vid olika typer av störningar eller kriser. SOT-punkten kan även fungera som ett information- och kommunikationsnav.

Bild 1: I Kall finns Sveriges första SOT-punkt. Nyligen drabbades 500 abonnenter i området av att strömmen gick. Genom att aktivera SOT-punkten och reservkraftaggregatet kunde livsmedelsbutikens varor undgå att förstöras och bilister kunde fortsätta att tanka. Foto: Lars-Åke Landström

Upprinnelsen till arbetet med SOT-punkter var stormen Hilde som drabbade norra delarna av Jämtland och Norge 2013. Förutom enorma skador på skogen drabbades också tusentals hushåll av strömavbrott. Invånarna i Valsjöbyn i Hotagsbygden i nordvästra Jämtland ställde då den direkta frågan: vad hade de som lokalsamhälle för förutsättningar att hantera exempelvis omfattande samhällsstörningar eller kriser?

Sedan 2013 har mycket hänt och det finns idag SOT-punkter i Lillhärdal i Härjedalens kommun, i Kall i Åres kommun, Borgvattnet i Ragunda kommun och arbete pågår för att etablera SOT-punkter i Valsjöbyn och i Rötviken i Krokoms kommun.

I egenskap av krishanteringsforskare har mitt syfte varit att följa det arbete som pågår i de olika jämtländska kommunerna och lyfta fram viktiga erfarenheter. Två frågeställningar har varit centrala:

  • Hur kan service och trygghetspunkter (SOT) på landsbygden stärka loksamhällets krisberedskap och förmågan att hantera kriser?
  • Vilka erfarenheter av SOT-processen i Jämtland kan fungera som ett vägledande exempel för kommuner och länsstyrelser i andra delar av Sverige?

Lokala utmaningar och lokala lösningar

Om du bor i en by eller på en ort och har mer än 10 mil till en större stad präglar det mest troligt din vardag i stor utsträckning. Dels kan tillgången till grundläggande kommersiell service vara begränsad (exempelvis dagligvaror, ombud för apoteksvaror eller post), dels innebär det betydande avstånd för räddningstjänsten eller ambulansen. Hur förutsättningarna faktiskt ser ut för att bo och leva och hantera samhällskriser i gles- och landsbygden kan vara svårt att förstå om man själv lever i en större stad där butiker i vissa fall är öppna 24/7, begränsningar i din mobiltäckning är en icke-fråga, och du har några minuter till närmsta sjukvårdsinrättning.

För min förståelse av arbetet med SOT-punkter har det varit helt avgörande att få besöka och göra intervjuer med de olika aktörer som är involverade i arbetet att skapa service och trygghet i de olika kommunerna. Intervjuer genomfördes med personer som driver lokala livsmedelsbutiker och som SOT-punkterna är belägna vid, representanter för det lokala civilsamhället (som är med och driftar SOT-punkterna) kommunrepresentanter med ansvar för frågor som rör krisberedskap och landsbygdsutveckling samt representanter från regionen och länsstyrelsen.

Bild 2. I Borgvattnet finns ett café i anslutning till livsmedelsbutiken. I vardagen blir det en given mötesplats som bidrar till sammanhållningen i byn. Vid en större krishändelse kan platsen också bli ett nav för informationsspridning. Foto: Veronica Strandh

Efter att ha besökt och intervjuat 24 personer som varit involverade i SOT-arbetet är det uppenbart att en livsmedelsbutik har många funktioner. Annorlunda uttryckt, en livsmedelsbutik är inte bara en livsmedelsbutik. Butiken ses som den givna mittpunkten, eller navet, i lokalsamhället. På frågan om vilken roll den lokala livsmedelsbutiken spelar svarade en av intervjupersonerna följande ”Den är löjligt central!” Livsmedelsbutiken är således viktig för att tillhandahålla varor, trygga tillgången till grundläggande kommersiell service och inte minst är den en viktig social yta.

En tematik som inte uppmärksammats i lika stor omfattning är livsmedelsbutikens roll i samband med en kris som exempelvis en skogsbrand. Då kan butiken fungera som den givna platsen för informationsspridning och involverade räddningsaktörer kan ha en gemensam samlingspunkt.

Vikten av sociala relationer i vardagen för att stärka förmågan att hantera extraordinära händelser

Inom krishanteringsfältet (i såväl praktik som i forskning) finns det ett grundläggande antagande om att de relationer och styrkor som byggs upp i vardagen har bäring, eller till och med är nödvändiga, för att hantera tider av osäkerhet eller specifika krishändelser. Villkoren för mindre byar och samhällen i Jämtland att hantera kriser är utmanande, inte minst genom de långa avstånden som finns. Men, en viktig styrka är just den starka lokala sammanhållningen och en förmåga att ”få saker gjorda på egen hand” – det är en styrka som är värd att bygga vidare på.

Intervjuerna som genomförts inom forskningsprojektet vittnar om ett enormt lokalt ansvarstagande hos inte minst civilsamhället. Det har varit inspirerande att ta del av deras erfarenheter. Samtidigt väcker det också fler (forsknings)frågor – Varför är det så? Är svensk krisberedskap verkligen anpassad för aktörer och samhällen i våra landsbygder? Om inte, vad kan konsekvenserna bli?

Vill du veta mer?

Slutrapport för samverkansprojektet finansierat av Uppdrag landsbygd: https://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?language=sv&pid=diva2%3A1767410&dswid=1627

Mer information om SOT i Jämtlands län: https://www.lansstyrelsen.se/jamtland/natur-och-landsbygd/stod-for-landsbygdsutveckling-2015-2023/sot-projektet-tryggar-servicen-vid-samhallsstorningar.html

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *