Kategoriarkiv: Okategoriserade

Sista etappen

I dagarna har medlemmarna i Skara studentkår äntligen röstat igenom att kåren ska läggas ner efter över 20 år som verksamma. Det känns skönt att det är gjort och vi kan börja avvecklingen, men samtidigt är det alltid tråkigt att det har blivit som det blivit. Det har i samband med detta även startats upp en arbetsgrupp med representanter från VMF (Veterinär medicinska föreningen) och DSS (Djursjukskötarprogrammet) för att på bästa sätt slå samman dessa två. De två programmen som Skara studentkår bestod av går nu åt varsitt håll: DSS övergår till VMF studentförening och EoD (Etologi och Djurskyddsprogrammet) övergår i ULS studentförening.

Men något av SSK kommer i alla fall att finnas kvar: det finns rykten om att SSKs ordförandekedja kommer vid upplösningen att hamna till allmän beskådan i glasskåpet i U-huset på Ultuna, tillsammans med de gamla rektorskedjorna. Ett minne av forna tider. Det är vi i SSK glada och stolta över.

Vi i SSK kommer även ha några av oss som medverkar på Lövsta kosläpp, så håll utkik efter våra medlemmar som vandrar runt och sprider budskapet om kosignaler och djurvälfärd.

Sist men inte minst! SSK har en liten festplaneringsgrupp som är i full färd med att anordna vår sista avslutningsfest som går av stapeln den 18 april! En brakfest där alumner, lärare och studenter från när och fjärran sammanstrålar för att återförenas i Skara en sista gång och festa natten lång. Jag räknar i alla fall med att dansa tills solen går upp eller fötterna blöder. Tur att det är krypavstånd överallt i Skara. Detta sker på Rosers salonger som har varit vänliga nog att bidra med en gratis lokal till vår ära. Lokalen kan inhysa 400 personer och alla är supertaggade som piggsvin. Studenter från andra SLU kårer kan anmäla sig efter 23 mars, så håll utkik!

Vi tackar för oss och önskar alla kårer en fortsatt trevlig verksamhet!

Med vänliga hälsningar

Moa Nygren
Skara studentkårs PR-vårdare

SSK – litet kort brev, men ack så viktigt

Snart har en termin gått och endast en återstår här Skara campus. Sorgligt men oundvikligt. Jullovet ligger i antågande och de av oss som inte hunnit åka hem till den del av landet man kom ifrån tänker fira det med en traditionell grötkväll den sista dagen.

SSK Styrelsen jobbar på med att försöka lägga ner kåren samt att låta BYS (Biologiska Yrkeshögskolan) få ta över våra traditioner och studentpuben Smedjan. En omröstning om SSK:s framtid skedde nyss där alla röstade för att lägga ner Kåren. Men det behöver klubbas igenom på två separata kårmöten för att det ska gå igenom. Först i januari eller februari kan ett besked komma om Kåren får läggas ner eller ej. Vi i styrelsen håller tummarna och hoppas på det bästa! Även om det är sorgligt så är detta det rätta under dessa omständigheter.

På kårmötet har vi även rösta in några nya ordförandeposter i våra utskott (vissa i Skara och andra på Ultuna) samt en ny styrelsepost som Slussrepresentant. Vissa poster inom några utskott står tomma och risken är överhängande att dessa avvecklas. Men det är vad som kan förväntas av en kår som är i upplösning.

Men helt upplösta är vi inte och för några helgers sen anordnades vår traditionella fest Hernqvistan. En sittning till minne av Peter Hernqvist som grundade Sveriges första veterinärmedicinska anstalt just i Skara. Det var troligen vår sista ordinarie sittning och det är med vemod man blickar tillbaka på alla de åren som gått och det roliga man haft.

En lättnad vi i Skara har haft är att biblioteket på SLU fortfarande består detta sista år. Vi har bemanning måndagar–onsdagar och vi är tacksamma för att flytten inte medfört att biblioteket flyttats i förtid, vilket det har varit en debatt om. Men vi i SSK drev hårt på och fick igenom vår önskan.

Med det tackar jag för denna termin och hoppas att vårterminen medför ett smärtfritt och trevligt slut. Vi ser fram emot att hålla vår Avslutningsfest någon gång under våren och sedan är det adjöss!

Mvh Moa Nygren
PR vårdare för SSK – Skara Studentkår

Val-extra

Igår meddelade Sveriges statsminister att det kommer hållas extra val i mars 2015. Nuvarande regering har valt att lägga ner landsbygdsdepartementet, men att behålla landsbygdsministern som befattning för att verka under näringsdepartementet. Sent omsider kom beskedet att SLU efter departementsnedläggningen blir kvar på näringsdepartementet (som enda universitet utanför utbildningsdepartementet). I och med att en ny regering kommer att bildas under våren 2015, kan departementstillhörigheten omkastas. Med en ny regering hoppas SLUSS, oavsett hur den ser ut, att den väljer att lägga kraft och fokus på utbildning. De högre utbildningarna har varit åsidosatta allt för länge och de finansiella behoven är skriande i grundutbildningen.

I studentvärlden hålls också val, dock mer av den planerade, reguljära sorten. Kårernas funktionärer ska bytas ut, så även SLUSS styrelse (som består av en representant från varje kår, ordförande, vice ordförande samt förste och andre rådgivare). En ny vice ordförande har blivit vald – Anna Enocksson. Välkommen!

Wictoria Bondesson
Ordförande SLUSS

Hösten är här, men än är vi inte förmultnade…

SSKknapp

Nu har hösten intagit Skara Campus och löven har färgat marken i de mest fantastiska färger. De treor som är kvar det sista året har återfått rutinerna efter sommaren i allt vad det innebär att vara student. Vi saknar dock våra Etologi och Djursjukskötar ettor och tvåor och hoppas de har de bra borta på Ultuna dit utbildningarna från och med i år flyttat. De lämnade ett vakuum efter sig som märks i korridorerna och på de kårsammanhang man annars möts för att ta en öl eller bara utbyta lättsamheter.

Vi har dock inte varit sysslolösa. Vi har fortfarande BYS (Biologiska Yrkeshögskolan) kvar och de har utökat sina utbildningar, vilket betyder mer nytt spännande folk att träffa. För några veckor sedan anordnade Festmästeriet i SSK vår alldeles egna Grisfest, som är en av Skaras traditioner. Sittningen blev inte lika stor som föregående år, vilket reflekterar frånvaron av SLUs utbildningar, men både SLU treor och BYSare kom och festen blev en väldigt lyckad sådan med god mat, trevlig musik och ett härligt umgänge. En eloge till Festmästeriet som uppvisar sann Skara-anda med ett brinnande engagemang och aldrig sviktande energin!

Tåg inför kälkrace

Samtidigt som denna sittning anordnades reste en av våra fanbärare från SSK upp till Ultuna för att fanbära under Ultunas Kälkrace, som avslutade de två härliga insparksveckorna som våra nya småttingar fått uppleva. Tack ULS för att ni tog dem under era vingar. Vi i SSK har nyss införskaffat en sprillans ny fana och den bars högt och med värdighet i processionen. Vi är stolta över att kunna få representera SSKs närvaro på Ultuna. Än är vi inte död och begraven bara för att utbildningarna flyttat, och vi är uppsplittrade på två orter. Det finns fortfarande sprakande lågor i oss som vi kommer att hålla vid liv åtminstone ett år till.

Som tecken på att Skara Studentkår fortfarande kan och vill så anordnade vi SLUSS höstmöte. Vi var en hop tappra människor som fixade sovplatser, bakade mötesfika, serverade hemlagade maträtter inklusive förrätt och efterrätt, samt ordnade en pubkväll. Allt gick väldigt smidigt och vi vill tacka de eldsjälar som gjorde detta möjligt! Till SLUSS representanterna vill vi även säga tack för den trevliga helgen, det var roligt att ni ville komma hit en sista gång!

Nu senare i höst, den 29 november, tänker vi anordna ännu en traditionell Skara sittning: Hernqvistan. Vi bjuder härmed in alla SLUare att besöka Skara Campus en sista gång, till vad som troligen blir vår sista traditionella sittning. Sittningarna i Skara är mindre än på många andra Campus, men det medför fördelen att vi har en gemytlig stämning bland folket och en väldigt trevlig atmosfär. Skara är en mysig gammal stad och vi kommer att sakna den. Vi och många fler anser att det är en förlust för SLU att lämna Skara. Men låt oss då istället för att sörja, fira Skara med en sista episk fest!

 

Moa Nygren
PR-vårdare för Skara Studentkår

Vad händer med oss?


Vad händer med SLU i framtiden? 

 

I dagarna blev den nya regeringen presenterad. Roligt är att vår nykreerade hedersdoktor Isabella Lövin blev utsedd till biståndsminister. Oväntat – och osäkert – är att Landsbygdsdepartementet, med anor från förra sekelskiftet, ska läggas ner vid årsskiftet. Departementet ska införlemmas i Näringsdepartementet, under ledningen av ministern Sven-Erik Bucht. SLU är det enda universitetet som inte ligger under Utbildningsdepartementet, utan under just Landsbygdsdepartementet. I dagsläget vet vi inte om universitetet ska klumpas ihop med övriga lärosäten eller hamna på något annat departement. I Näringsdepartementet kan landsbygdsfrågor riskera att ses handla om enbart företagande, och inte andra möjligheter och hot som finns utanför städerna. Dock pekas en levande landsbygd ut som viktigt i regeringsförklaringen. En fungerande infrastruktur nämns, att fler marina reservat och naturskogar ska inrättas, djurskyddet ska förstärkas och att Sverige ska få en långsiktig livsmedelsstrategi, med ökat stöd för svensk matproduktion samt svensk och ekologisk matkonsumtion.

Utöver vår oro för vilket öde SLU kommer att gå till mötes, vill vi gratulera Ola Lindroos (Institutionen för skogens biomaterial och teknologi) och lärarlaget vid Institutionen för ekologi till pedagogiska priset! Motiveringen till individuella priset, som tilldelades Lindroos, lyder: ”Ola Lindroos är en lärare med bred pedagogisk skicklighet. Han arbetar ständigt för att utveckla sin undervisning och sig själv i rollen som lärare. Många studenter lovordar Ola Lindroos insatser i rollen som föreläsare eller lärare under fältundervisning, liksom hans förmåga att leda och administrera kurser. Han viker inte heller för att integrera viktiga frågor, som genusfrågor, i sin undervisning. Han lyckas att på ett positivt och okonstlat sätt visa hur viktiga dessa frågor är såväl under studierna som i arbetsliv och vardag. För många studenter är Ola Lindroos med sitt professionella förhållningssätt till forskning och undervisning ett föredöme de tar med sig ut i livet och i framtida yrkesverksamhet.” Lagpriset som tillföll lärarlaget motiverades med att de hade ”lyckats lyfta utbildnings- och undervisningskvalitet till en prioriterad, gemensam angelägenhet. Med en levande och ständigt pågående pedagogisk diskussion som grund driver lärarlaget på utvecklingen av utbildningar och kurser.  Lärarnas entusiasm och intresse för pedagogisk utveckling har fått stort genomslag i institutionens undervisning. Detta blir tydligt bland annat i studenternas kursvärderingar där institutionens kurser genomgående får mycket höga betyg och positiva kommentarer. Den positiva lärmiljö som lärarlaget skapar bidrar inte bara till studenternas lärande, utan ger också mycket goda förutsättningar för långsiktig utveckling av såväl de enskilda lärarna som av institutionens utbildning och forskning. ”’

 

Wictoria Bondesson
ordförande SLUSS

 

Läs mer

UNT: Vart tar SLU vägen?

Dags att sikta på utbildning av hög kvalitet

SLUSS har lämnat in en skrivelse till styrelsen vid SLU då oron för att utbildningarnas kvalitet redan idag påverkas i nedåtgående riktning är mycket påtaglig inom studentkårerna. Läs hela skrivelsen här!

Om problematiken inom utbildning på grund- och avancerad nivå vid SLU        

Sammanfattning

SLU är mitt uppe i en omfattande process att förnya utbildningsutbudet, i syfte att öka såväl konkurrenskraften och resurseffektiviteten för utbildningen. Idag är SLU långt ifrån ensamt om uppfattningen att ”SLUs ämnesområden” är högaktuella i samhällsdebatten och därför behöver universitetets attraktionskraft öka. Däremot råder inom utbildningen en mycket ansträngd ekonomisk situation, inte minst beroende på det stora besparingskrav som 2012 drabbade SLU, som försvårar arbetet med det nya utbildningsutbudet. Då strävan efter en ekonomi i balans är angelägen har det av styrelsen satts tidsramar som ska leda till en förändring till det bättre inför anslagsfördelningen 2015.  ”Men drar man i en tråd drar man i en annan”: Omfattningen och komplexiteten av processen har blivit för stor att klara av inom givna ramar. SLUSS befarar att styrelsen kommer ta beslut i en fråga utan att ha konsekvenserna klara för sig, och anser att vad SLU behöver snarare än en nödlösning för utbildningens ekonomiska situation är att i grunden förändra synen på utbildning.

SLUSS föreslår därför

att                       styrelse och ledning på allvar diskuterar utbildningens nyckelroll vid SLU samt vad SLUs sektorsansvar med avseende på utbildning innebär i verkligheten.

att                       tidsplanen ses över för att kartlägga vilka leveranser som är rimliga inom vilken tidsram, samt att tillräckliga resurser tillgodoses verksamheten för genomförandet av dessa.

att                       representanter från näring/branschråd bjuds in att yttra sig om slutgiltigt förslag på utbildningsutbud för att stärka incitamenten för utbildningarnas användbarhet i de gröna näringarna.

Bakgrund

Utbildning enligt riksdag och regering

Enligt högskolelagens första kapitel fastslås att utbildning på universitet och högskolor ska ha nära samband med forskning och hålla hög vetenskaplig nivå. Verksamheten ska avpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen och forskningen (4§). De tillgängliga resurserna ska utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten. Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna Lag (2013:119).

Enligt regleringsbrevet för SLU ska utbudet av utbildning på grund- och avancerad nivå (GU) svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. SLU ska inför departementet redovisa vilka bedömningar, prioriteringar och behovsanalyser som ligger till grund för beslut om utbildningsutbudet. SLU:s avvägningar avseende exempelvis fördelning mellan program och kurser på olika nivåer och med olika förkunskapskrav samt fördelningen mellan campus och distansutbildningar ska redovisas. Därutöver ska en redovisning avseende hur SLU möter det omgivande samhällets behov av utbildning göras. Omfattningen av statsanslaget för utbildning är inte angivet i likhet med forskning, vars minsta summa är reglerat. Utbildning får ett indirekt takbelopp genom angivelse av minsta antal helårsstudenter, med undantag för skogligt basår, tilläggsutbildning för utländska veterinärer (TUVE), hippologprogrammet (i samverkan med HNS) och hovslagarutbildningen, vars kostnader anges i minimibelopp i likhet med de andra verksamheter vars anslag regleras. SLU gör därmed själv en bedömning gällande hur stort anslag som avsätts till utbildning utifrån hur stort anslag som är kvar efter att forskning, foma (fortlöpande miljöanalys) och institutsmedlen tilldelats respektive anslag.

Utbildningens ekonomiska situation

Utbildningen omfattar ca 22 % av SLUs totala omsättning och utgör därmed ekonomiskt en av de mindre verksamheterna vid universitetet. Regeringens budgetproposition för 2012 innebar stora besparingar för SLU. Utöver minskade anslag till foma och avbrutna förlängningar av särskilda forskningsprojekt fick universitetet ett generellt besparingsbeting om 30 miljoner kronor. Som ett resultat av regleringsbrevets minimibelopp för forskning och den redan stora besparingen på foma drabbades följaktligen utbildningen av hela besparingskravet.  Detta kom att innebära att styrelse och ledning ställde sig bakom principen kvalitet framför kvantitet. SLU anpassade verksamheten till det minskade statsanslaget med principen ”tårtspade framför osthyvel”. Man skulle värna om utbildningsprogrammen och gjorde därför en översyn av kursutbudet. Totalt drogs ca 7 % av utbildningsutbudet in, genom att ta bort masterprogram, inriktningar inom utbildningsprogram, kurser med få studenter och fristående kurser. Dessutom skulle en översyn av utbildningsstruktur och utbildningarnas lokalisering göras (som senare kom att resultera i bl.a. Skaraflytten).

Svår återhämtning

Går det att mäta hur utbildningarnas kvalitet påverkas av ett så omfattande besparingskrav? Idag finns ingen analys för vilka konsekvenser det minskade statsanslaget inneburit för utbildningarnas kvalitet och användbarhet. Att drabbas av ett så omfattande besparingsbeting och samtidigt bibehålla utbildningskvaliteten visade sig vara svårt, särskilt eftersom tre av fakulteterna stod inför bl.a. ökade lokalkostnader i och med renoveringar och nybyggen (ex . Lövsta). Den rådande ekonomiska situationen inom GU, utan möjligheter att omfördela medel mellan olika redovisningsområden, innebär idag att många institutioner inte kan redovisa sina faktiska kostnader för GU, att lärare och gästföreläsare kan gå utan ersättning för den undervisning som ges och att högt efterfrågade praktiska moment i yrkesutbildningarna blir allt färre. Även om principen var tårtspade framför osthyvel går det att konstatera att många kursmoment och lärartimmar behövts ”hyvlats” bort. NJ-fakulteten har på tre år dragit in 20 % av sitt kursutbud. Oredovisade omfördelningar verkar idag nödvändiga för att hålla utbildningarnas kvalitet på en anständig nivå.

 

Nytt utbildningsutbud enligt Framtidens SLU

I SLU:s strategi för 2013-2016 radas olika mål upp i syfte att utbildningen vid SLU ska expandera, vara konkurrenskraftig och uppfylla vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav. Under 2013 startade projektet Framtidens SLU, ett krafttag för att öka universitets resurseffektivitet och skapa tydlighet för vad SLU står för både internt och i omvärlden. Framtidens SLU innebar bl.a. en delvis ändrad fakultetsstruktur, en ny utbildningsstyrning och harmonisering av administrativa rutiner. Inom ramen för projektet förväntas SLUs styrelse den 23/9 2014 fastställa ett nytt utbildningsutbud från och med läsår 2015/6. Ett år tidigare (14/10 2013) beslutade rektor om övergripande riktlinjer för GU vid SLU (dnr SLU ua 2013.1.1.1-4639) i syfte att med befintligt GU-medel arbeta fram ett nytt utbud av utbildningsprogram som bl.a. ska bidra till resurseffektivitet, utbildningskvalitet, forskningsanknytning och internationalisering. De nya riktlinjerna innebär ett omfattande arbete där bland annat ökad samläsning, förkunskapskrav, översyn av extern samverkan och ramschemastruktur ses över. Hur stor skillnad det slutgiltiga förslaget på nytt utbildningsutbud utgör för varje program jämfört med nuvarande utbud förväntas variera i någon grad.

Arbetet med att ta fram förslag det på nya programutbudet enligt beslutade riktlinjer ligger på programnämndernas bord. Parallellt med programnämndernas arbete beslutades även att tillsätta ett tiotal fakultetsövergripande planeringsuppdrag (dnr SLU ua 2013.1.1.1-5074), med uppgift att arbeta fram förslag på gemensamt innehåll och genomförande av vissa gemensamma utbildningsmoment. Såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga aspekter ska inom ramen för planeringsuppdragen analyseras. Då det nya utbildningsutbudet ska tas fram inom befintliga GU-medel förväntas effektiviseringarna vara tillräckliga för att motivera merarbetet med att omforma utbildningsutbudet. Ett ökat inslag av gemensamt innehåll och genomförande av utbildning över fakultetsgränser bedöms vara kvalitetshöjande och resurseffektivt på lång sikt. De bärande idéerna för förändringarna baseras på förslag från den internationella utredningen ”On the Education at SLU” (dnr ua Fe 2012.3.0-303).

Ny utbildningsstyrning

Vid årsskiftet 2013/4 trädde en ny utbildningsstyrning i kraft vid SLU. De främsta skälen till att styrmodellen för SLU:s utbildningar ändrades är den ökade konkurrensen om studenter, att SLU slagit i taket för antal helårsstudenter samt rådande ekonomi. Principiellt bidrar den nya styrningsmodellen till att ansvar för innehåll och ekonomi inom GU samlas på universitetsövergripande nivå vilket gynnar hela SLU. Den nya utbildningsstyrningen utgörs, liksom SLU:s övriga styrning, av en linjeorganisation. Till skillnad från den tidigare styrningsmodellen, vilken bidrog till en splittrad utbildningsstyrning och ett ineffektivt resursutnyttjande, syftar den nya modellen till att skapa tydliga och transparenta beslutsvägar. Modellen innebär vidare att fakulteterna får ett mindre ansvar för utbildningsfrågor eftersom strategiska beslut, fastställande av utbildningsplaner osv. numera görs inom ramen för den nya universitetsövergripande utbildningsnämndens (UN) mandat.

Den del av den nya utbildningsstyrningen som väckt mest uppmärksamhet hos studentkårerna har varit borttagandet av de grupperingar som verkat på programnivå. I den nya styrningen har programstudierektorerna (PSR) fått ett betydligt ökat uppdrag och ska enligt styrelsens delegationsordning stå för samma ansvarsbörda som en hel arbetsgrupp (programkommitté/-utskott/-nämnd) förut stod för. I och med denna nya ordning, som syftar till att minska mötestid inom organisationen, har studenternas lagliga rätt till inflytande försvårats eftersom verksamheten i och med borttagandet av befintliga grupperingar måste grundas i att berörda parter känner starkt förtroende för varandra samt visar ett stort engagemang för uppdraget.

Ny resursfördelningsmodell för GU

Ett resurseffektivt utbildningsutbud kräver inte bara ny utbildningsstyrning utan även en ny modell för resursfördelning. Beslut om utbud ska vara förenat med ett ekonomiskt ansvarstagande. Under styrelsens möte den 19/2 2014 beslutades att fastställa tre övergripande principer för resursfördelning till GU:

  • Resurser för GU fördelas med program och programgrupper som planeringsbas.
  • Alla program och programgrupper sorteras till ett fåtal ersättningskategorier.
  • Resursfördelning sker genom uppdrag, utan avräkning.

Vidare beslutades att nuvarande användning av GU-medlet ska kartläggas med förhoppning om ökad insikt i GU:s ekonomiska flöden. Utbildningsnämnden fick i uppdrag att i dialog med programnämnderna svara för den vidare bearbetningen av en gemensam resursfördelningsmodell samt att den nya modellen ska kunna tillämpas i anslagsfördelningen inför 2015, dvs. samma år som det nya programutbudet ska träda i kraft. Ett nytt förslag ska vara färdigt att presentera inför UN 27/5 2014, efter behandling hos programnämnderna.

Problem och befarade konsekvenser

Sedan takbeloppet nåddes och fakulteterna tvingats spara mångmiljonbelopp har det blivit mycket svårt att bibehålla utbildningskvaliteten, i synnerhet eftersom utbildningsuppdraget inte har minskat lika mycket som intäkterna. Det har också lett till att gemensamma kostnader för avlyft (bl.a. bibliotek och lokaler) blivit svårare att tackla. På vissa håll har felkonteringar mellan GU och forskning systematiserats. Faktum är att utbildningen sedan besparingsbetinget redan har genomgått en resurseffektivisering. Det är därmed inte längre hållbart att strama åt utbildningen ytterligare utan att det påverkar utbildningens kvalitet i än mer, påtaglig, nedåtgående riktning.

Tidsplanen

SLUSS ifrågasätter starkt den satta tidsplanen för framtagning och beslut av det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen. De nya programnämnderna, som kom igång med sina verksamheter först i mars, förväntas till juni presentera färdiga förslag på nytt utbildningsutbud. Majoriteten av ledamöterna i UN har uttryckt stor skepsis mot tidsplanen och framhävt att risken med rådande tidsplan är att det slutgiltiga förslaget på nytt utbildningsutbud inte blir tillräckligt genomarbetat och konsekvensanalyserat för att försäkra om en för utbildningen kvalitetsmässig och ekonomisk hållbarhet både på kort och på lång sikt.

Rent praktiskt är och har det varit svårt att arbeta med en process när den är beroende av en annan process som tidsmässigt går parallellt. Det förekommer att arbetet med utbildningsutbudet blir liggandes i väntan på beslut rörande de fakultetsöverskridande planeringsuppdragen eftersom man av resursmässiga skäl i möjligaste mån behöver undvika dubbelt arbete. I något planeringsuppdrag framgår en osäkerhet för om förslaget är realistiskt eftersom man i väntan på ny resursfördelningsmodell inte kunnat göra någon konsekvensanalys.

Den nya resursfördelningsmodellen

Ökad resurseffektivitet och samordning kräver ett stort engagemang och samarbete mellan fakulteterna, särskilt eftersom det inte är konstaterat att samtliga riktlinjer för utbildningsutbudet är möjliga att genomföra för alla program när tidsramarna är så snäva. Det är heller inte självklart att ökad samläsning bidrar till ökad resurseffektivitet och minskade kostnader eftersom det idag inte finns några lönsamma lösningar för undervisning i ”stordrift”. Det är främst genom planeringsuppdragen fakulteterna fått möjlighet till samordning, en möjlighet som riskerar att inte bli verklighet om fakulteterna inte får de resurser som krävs för att implementera förslagen. Till följd av GU:s ekonomiska situation har fakulteterna i stor utsträckning redan använt både ”osthyvel och tårtspade” för att spara. Och trots att man i arbetet med det nya utbildningsutbudet tittar på möjligheten att skapa nya utbildningsprogram står SLUs nuvarande utbildningar inför en situation av ytterligare nedskärningar, vilket bidrar till ännu lägre intäkter för GU. Detta kan ge påtagliga konsekvenser för utbildningskvaliteten inom kvarvarande utbildningsprogram och kurser eftersom de gemensamma kostnaderna består i storlek. Dessutom är det av förklarliga skäl påfrestande att behöva skära ner programutbudet samtidigt som ett nytt utbildningsutbud ska träda i kraft, det går liksom stick i stäv.

Komplexiteten i att göra ett nytt utbildningsutbud

SLUSS har under en längre tid iakttagit och känt en stor skepsis för att arbetet med ett nytt utbildningsutbud inte kommer kunna leva upp till de många krav som ställts inom givna tidsramar. Att arbeta fram förslag på ett nytt utbildningsutbud kräver goda insikter i såväl utbildningen som i ekonomin, både inom den egna fakulteten som hos de andra fakulteterna då det utgör en förutsättning för att kunna arbeta med fakultetsöverskridande frågor på ett rationellt sätt. SLUSS anser att tågordningen av de olika processerna kunde ha sett annorlunda ut. Ett nu påtagligt hinder är att harmoniseringen av utbildningsfrågorna inte färdigställs innan det förväntas lösningar på de praktiska frågorna. Med en färdig resursfördelningsmodell hade det möjligtvis funnits svar på hur det kan ges liknande förutsättningar att driva ett program/kurser oavsett storlek på studentgrupp, något som inte alls är självklart idag eftersom utbildningskvalitet till stor del beror på studentgruppernas storlek. Dessa frågeställningar utgör dessutom grunden för en av de främsta motiveringarna till ett nytt utbildningsutbud – ökad resurseffektivitet.

Arbetet med ett nytt utbildningsutbud borde få vara en mer omfattande process än vad som ges resurser för i nuläget. Det är viktigt att poängtera att detta ”motstånd” inte handlar om ovilja att utvecklas och rustas inför framtida utmaningar, utan att de omfattande resurser som krävs för genomförandet till stor del saknas. Representanterna från SLUSS är medvetna om att de ekonomiska incitamenten spelat stor roll till att tidsplanen är snäv och att ekonomin gynnas av en snabb lösning, men att fastställa ”förhastade” beslut kan komma att bli mycket förödande för utbildningarna. Vad SLU behöver snarare än en nödlösning för utbildningens ekonomiska situation är att i grunden förändra synen på utbildning. Allt för ofta prioriteras de ekonomiska frågorna (och antal utfärdade examina) före vikten av att utbildningarna håller hög kvalitet. Kan SLU med säkerhet konstatera att tillräckliga resurser blivit avsatta för det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen?  SLUSS ser en risk i att det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen inom givna ramar inte blir vad det behöver bli, och befarar att styrelsen tar beslut i en fråga utan att ha konsekvenserna klara för sig, dvs. vad det kommer kosta och hur det ska betalas.

 

SLUSS föreslår därför

att                       styrelse och ledning på allvar diskuterar utbildningens nyckelroll vid SLU samt vad SLUs sektorsansvar med avseende på utbildning i verkligheten innebär.

att                       tidsplanen ses över för att kartlägga vilka leveranser som är rimliga inom vilken tidsram, samt att tillräckliga resurser tillgodoses verksamheten för genomförandet av dessa.

att                       representanter från näring/branschråd bjuds in att yttra sig om slutgiltigt förslag på utbildningsutbud för att stärka incitamenten för utbildningarnas användbarhet i de gröna näringarna.

Slutord

SLU behöver på styrelse- och ledningsnivå ta ställning till hur det med den rådande ekonomiska situationen inom GU går att behålla kvaliteten på våra utbildningar. SLUSS befarar i linje med Bienenstock, A., et.al. (2014) rapport Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? att universitets tydliga forskningsfokus sker på bekostad av utbildningens kvalitet och konkurrenskraft.

En insats för utbildningens situation vid SLU handlar inte bara om att studenterna ska få en användbar utbildning och att tillgodose arbetsmarknadens behov av kunskap och kompetens enligt högskolelag och regleringsbrev, utan också om att säkra fortsatt forskning inom SLU:s ämnesområden och att göra SLU till en eftertraktad arbetsplats. SLU marknadsför sig som ett universitet i världsklass, men faktum är att den ekonomiskt pressade situationen idag är påtaglig i kurserna och så även missnöjet bland studenterna. SLU kan riskera att tappa den ställning universitetet har inom området naturresursernas hållbara brukande eftersom andra lärosäten i allt större grad börjar inspireras av SLU utbud. SLUSS anser att SLU behöver en mer utbildningsinriktad anda i hela organisationen för att kunna leva upp till det myndighetsansvar som ska garantera både nuvarande och presumtiva studenter den utbildning de sökt sig till. Det bör inte heller glömmas bort att om studenterna är missnöjda med sin utbildning, sin hittills största ”investering” i livet, försvinner en av de absolut viktigaste kanalerna för utbildningarnas renommé och för att rekrytera nya studenter till SLU.

 

Karin Bothén
ordförande SLUSS
ledamot i SLUs styrelse

Ulrika Johansson
förste rådgivare i SLUSS
ledamot i SLUs styrelse

Maria Tunberg
ordförande SLUSS Doktorandnämnd
ledamot i SLUs styrelse

 

Bilaga

Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

 

Utbildning + forskning = SANT

Var är forskningsanknytningen i vår utbildning?

I SLUs strategier[1] för år 2013-2016 står bland annat följande om forskningsanknytning:

SLUs gemensamma mål är att

Verksamheten är av högsta internationella klass och kännetecknas
av en stark koppling mellan utbildning och forskning

Satsningar ska göras för att se över utbudet och fokusera innehållet på SLUs profilområden, samt utveckla forskningsanknytningen.

Utbildningen vid SLU har en stark
forskningsanknytning och internationalisering, men dessa ska utvecklas
ytterligare och ännu tydligare integreras i utbildningen.

Under 2013–2016 avser SLU att
utveckla formerna för forskningsanknytning och det
vetenskapliga synsättet inom all utbildning

 

Det är helt enkelt mycket tydligt att man avser att fram till 2016 öka forskningsanknytningen i våra utbildningar. Det jag frågar mig är vad som görs rent konkret för att öka forskningsanknytningen. De indikationer jag fått från de utbildningsansvariga som jag pratat med är att det inte görs så mycket på denna front. Det leder ju direkt till frågan – NÄR ska forskningsanknytningen utvecklas och kopplingen mellan utbildning och forskning stärkas? Vi är redan nästan halvvägs in i perioden som SLUs strategier avser så det är dags att det händer något.

På flera världsledande universitet (däribland Wageningen, Holland) är det en självklarhet att blanda utbildning och forskning i hög grad. Studier påtalar även hur viktiga forskningen och utbildningen är för varandra. Att det är en stor risk att försämra kvaliteten på båda delar om avancerad forskning och grundutbildning lever i olika världar, och endast den första leder till erkännanden och belöningar[2]. Kvalitet i forskning får man delvis genom kvalitet och volym i utbildningen. Därför bör man inte se dessa som skilda från varandra. Trenden i Sverige är tyvärr att sprickan mellan forskning och utbildning blir allt större.  Detta är en farlig utveckling som vi måste motarbeta, att väva samman forskning och utbildning måste bli en självklarhet även för oss.  Det räcker inte med att upprepande gånger betona vikten av forskningsanknytning i strategidokumenten.

2016 närmar sig med stormsteg. Det är hög tid att den utveckling av forskningsanknytning som nämns i strategidokumenten blir verklighet – något som kommer gynna både kvaliteten på SLUs utbildningar och forskning. Vi studenter ska inte behöva fråga oss – var är forskningsanknytningen i våra utbildningar?

Under gårdagens möte mellan fakultetsnämnden och alla prefekter på NJ-fakulteten fördes en intressant och engagerande diskussion just om hur vi ska integrera forskningen och utbildningen i högre grad. Förslag som kom upp var bland annat att ha projektarbeten i kurser som ansluter till aktuella forskningsprojekt och att ha en öppen praktikkurs så att studenter ska kunna göra praktik inom forskningen. Vid föreläsningar om aktuell forskning diskuterades det att det är viktigt att koppla forskningen till samhällsproblem och framhäva varför man gör den forskning man gör, för att väcka intresse bland studenterna. En viktig slutsats från diskussionen var att alla på SLU måste inse och acceptera att det finns en koppling mellan hög undervisningskvalitet och hög forskningskvalitet.

Vi studenter vill se mer, och bättre, forskningsanknytning i våra utbildningar nu. Det bör även forskarna vilja, eftersom studenterna är en viktig kanal för att föra ut kunskap från forskningen till samhället.

 

 bea

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande


[2]  Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

Hur mår våra utbildningar?

Situationen för våra utbildningar på NJ-fakulteten kan liknas vid en mjölkbesättning som går dåligt. Om besättningen går dåligt då kan du slakta hälften av alla kor. Du kommer genom detta minska foderkostnader, men du kommer också samtidigt minska intäkterna. Detta samtidigt som de fasta kostnaderna fortfarande finns kvar, men nu fördelas på färre kor. Det enda som händer är att du alltså ökar obalansen mellan utgift och inkomst ytterligare, utan att göra några egentliga besparingar.

Vi är nu i samma situation när det gäller utbildningen på NJ-fakulteten (alla program ULS studiebevakar förutom husdjursagronom och LARK). Som det ser ut nu kommer grundutbildningen på NJ få 5 miljoner mindre att just använda till undervisning till 2015. Det här beror av flera saker däribland flytten av LARK till LTV (kostnaderna är flyttade men även intäkterna – och LARK är ett program som har hög tilldelning för att utbildningen har många studenter). Pengar har tidigare kunnat flyttas från LARK-programmet som har ett överskott, till program med färre studenter som markväxt- och livsmedelagronom, som har ett underskott. En annan anledning till den ansträngda undervisningsekonomin är att en stor del av de medel som tilldelas lyfts av innan det når institutionerna. Avlyften går till bibliotek (3 miljoner), speciallokaler (t.ex. lab, 11 miljoner), service för studenter i form av IT-stöd, AV-stöd m.m. Totalt lyfts 37,5 miljoner kronor av innan grundutbildningspengarna når kurserna. De pengar som blir kvar efter avlyften ska då gå till kurserna i form av bland annat lön till föreläsare och lokalkostnader (betalas även av kursen, men subventioneras av fakulteten i form av avlyft, som dock kommer från samma medel). En tredje anledning till att tilldelningen till NJ-fakultetens undervisning väntas bli  5 miljoner lägre inför 2015 är att det inte finns någon färdig fördelningsmodell för hur grundutbildningsmedlen ska fördelas framöver. Fakulteterna har därför fått i uppdrag att utgå från att lika mycket pengar ges till utbildning som 2014, och då är faktumet att NJ får 5 miljoner mindre.

Vad kan vi då göra idag för att spara in dessa 5 miljoner? I dagsläget går vi och väntar på beslut om hur fördelningen av grundutbildningsmedel kommer ske framöver, innan vi vet det är det svårt att ta beslut om hur utbildningarna kan göras om för att bli mer resurseffektiva. Vi går också och väntar på strategiska beslut om vilken inriktning utbildningen på SLU ska ta framöver, vad ska prioriteras? Nu vet vi varken hur medel ska fördelas eller hur utbildningarna ska prioriteras. Det enda som kan göras nu är enligt programnämnden, som arbetar med dessa frågor nu, att:

  • Lägga ner program och kurser (efter analys av ekonomiska och praktiska konsekvenser).
  • Göra smärre justeringar av kursutbud och utbildningsplaner
  • Göra en del förändringar i utbildningsplaner gällande möjliga examina (att man inte kommer kunna ta examen i lika många ämnen som idag)
  • Förändra förkunskapskrav till såväl program som kurser
  • Anpassa kursplaner/kursinnehåll gällande t.ex. inslag av ”hållbart nyttjande” (vilket är ett önskemål från ledningen, att det ska finnas med hållbart nyttjande i alla utbildningsprogram).

Det här innebär alltså att vi kanske måste lägga ner program eller hyvla ännu mer på befintliga kurser. Vi anser att det inte är möjligt att hyvla mer från kurserna än vad som redan gjorts, vi har sett tydliga försämringar på många kurser under de senaste åren, direkt kopplade till tidigare nedskärningar av kursbudget. Om vi utesluter nedskärning av kursbudget som ett alternativ (kursbudgeten kommer ändå skäras ner indirekt eftersom lokalhyrorna höjs på campus p.g.a. de nya husen) då är bara nedläggning av program som finns kvar. Tilläggas kan att sen läsåret 10/11 har 68 kurser (programkurser och fristående kurser) lagts ner på NJ-fakulteten, det är en minskning med 20 %. Under samma tid har även åtta utbildningsprogram på fakulteten lagts ner, däribland livsmedelskandidat och mastern i ekologi. Kommer fler utbildningsprogram behöva läggas till denna samling nedlagda program?

Där kommer liknelsen med kobesättningen in. Utbildningen går nu dåligt. Om vi tar bort ett program kommer kostnaderna för det programmet försvinna, men det kommer även intäkterna att göra. Detta samtidigt som stora fasta kostnader fortfarande kommer finnas kvar, men nu fördelas på färre studenter. När det gäller våra utbildningsprogram måste man också komma ihåg att vi har en mycket hög grad av samläsning mellan våra program (framförallt agronom + kandidatprogrammen). Att lägga ner ett utbildningsprogram kommer därför troligtvis inte spara mycket pengar alls, kanske blir det motsatt effekt. Om vi exempelvis skulle lägga ner biomiljö skulle det inte spara in mycket pengar, det skulle bara leda till att mark/växtutbildningen kommer kosta mer (och troligtvis bli omöjlig att genomföra).

Vi vill att ledningen ska inse vilken absurd situation vi nu befinner oss i. Vi kan behöva lägga ner utbildningsprogram på grund av att vi befinner oss i en förändringsprocess där vissa delar i processen genomförs i tid, men andra halkar efter. I detta fall är det en ny fördelningsmodell som har halkat efter, en fördelningsmodell som är anpassad efter de nya förutsättningar som fakulteten utsatts för. Av denna anledning hamnar NJ-fakultetens utbildning och studenterna i kläm.

Vi vill också uppmärksamma att NJ-fakulteten har betydligt högre avlyft än övriga fakulteter, 44 % av grundutbildningsmedlen (övriga fakulteter har ungefär det halva, 21-26 %). Är det rimligt att fakulteten ska betala 11 miljoner för labblokaler (och däröver hyra för samma lokal inom kursbudgeten), när vi inte ens behöver alla de lokalerna och inte får hyra ut lokalerna till en extern hyresgäst.

Vi befarar att vi snart står här med utbildningar av pinsamt låg kvalitet, eller ett mycket mer sparsamt utbildningsutbud, i hypermoderna lokaler. Men vad är lokalerna värda om vi står här utan studenter?

Ett allt större fokus på forskning, till bekostnad av undervisning, ger tydliga försämringar i utbildningskvaliteten och universitetets internationella attraktionskraft. En ökad separation mellan undervisning och forskning, ger negativa konsekvenser för båda verksamheterna[1].

Det är dags att lägga ett större fokus på undervisningen!

 

 

bea

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 


[1] Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

Är SLU redo för ett nytt programutbud?

Mötte du kanske prorektor Torbjörn von Schantz och vicerektor Lena Andersson-Eklund när de var på mötesturné och informerade om Framtidens SLU? Eller missade du mötet och undrar vad det hela handlade om? På SLU:s medarbetartidning RESURS kan du läsa om och se bilder från mötet med Ultuna Studentkår.

Det är mycket på gång inom SLU.

Under 2013 arbetade universitetet hårt med att genomföra projektet Framtidens SLU, som kort grundas i att man slipar till verksamheten. Universitetet strävar mot större resurseffektivitet och en ekonomi i balans, samt en större konkurrenskraft gentemot andra universitet. SLU:s huvudområden är ju nämligen heta potatisar för samhället – aldrig förr har hållbarhetsfrågor varit mer aktuella.

Även när det kommer till utbildning vill man skärpa till sig. Till läsåret 2015/2016 planeras ett nytt utbildningsutbud sjösättas. Även här är jargongen ökad resurseffektivitet vad gäller undervisning (ex. mer samläsning mellan program), att göra hållbarhetsfrågor till en självklarhet i varje kurs, att göra programmen mer attraktiva. SLU har som syfte att ”utbildningen uppfyller såväl högt ställda vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav som samhällets behov av kompetens inom SLU:s utbildningsområden”, med andra ord ska vi studenter utbildas för att förse de gröna näringarna med kunskap och kompetens.

I planeringen av det nya programutbudet är det en uppsjö av faktorer som måste tas hänsyn till; utbildningarna ska svara för arbetsmarknadens behov och för studenternas efterfrågan. För att förse de gröna näringarna med aktuell kunskap och kompetens måste utbildningarna ha en stark forskningsanknytning. Utbildningarna ska locka de bäst lämpade studenterna och vara attraktiva både nationellt och internationellt. Utbildningskvalitén ska hållas hög eller bli högre. Planeringen ska göras på ett sätt så att  man tar hänsyn till det viktiga hållbarhetstänket utan att tumma på högt efterfrågad spetskompetens. Det måste också göras en avvägning mellan teoretiska och praktiska moment i undervisningen.

Och allt måste utgå från SLU:s förutsättningar och gå ihop ekonomiskt.

Detta är såklart ingen lätt nöt att knäcka, men det är oerhört viktigt att universitetet har en klar och konsekvensanalyserad bild av hur dessa förändringar ska garantera en hög utbildningskvalitet både på kort och lång sikt. Hur ska till exempel undervisningen kunna få en starkare forskningsanknytning när klyftan mellan forskning och utbildning blivit ännu större sedan projektet Framtidens SLU sjösattes vid årsskiftet?  Har man verkligen gett fakulteter och studenter de förutsättningar som krävs för att kunna åstadkomma förslag på ett nytt programutbud redan till läsår 15/16, när så många faktorer måste vägas in?

SLUSS:s svar på frågan är:

Nej, inte än.

Uppfattningen bland studentkårerna är att de beslutade tidsplanerna är en stor bov i dramat. Det saknas logik i att processerna förväntas slutföras utan att först ha gett personal och studenter rimliga förutsättningar för att arbeta med frågorna. Att ta hänsyn till ovanstående faktorer i arbetet med ett nytt programutbud kräver omfattande resurser. Planeringen i ett sådant här omfattande projekt måste börja med att se över förutsättningarna för att genomföra det. Alla vill ju att det ska bli bra, men det måste få ta den tid det tar.

Mardrömmen är att det inför styrelsen i september presenteras ett till följd av resursbrist halvhjärtat förslag till nytt programutbud, som heller aldrig konsekvensanalyserats. Att konsekvensanalysera förslaget skulle innebära att SLU kan visa att man är säker på sin sak. Att programutbudet faktiskt kommer öka utbildningarnas användbarhet för studenterna. Att det är var arbetsmarknaden efterfrågar. Att man utbildar inom områden SLU är bra på – inte bara områden man har lite konkurrens om. Att man ökar konkurrenskraften.  Att det kommer gå ihop ekonomiskt. Att SLU bidrar till en hållbar värld.