Kvinnors företagande skapar en levande landsbygd

av Helene Ahl, Karin Berglund, Katarina Pettersson, Birgitta Sköld och Malin Tillmar

Kvinnor äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden och de finns i en mångfald av branscher – närmare bestämt 572 olika branscher. Nummer två på tio-i-topp-listan är hårvård, sedan följer blandat jordbruk, restaurangverksamhet, redovisning och bokföring, kroppsvård, organisationskonsult, fysioterapi, litterärt och konstnärligt skapande och övriga konsumenttjänster. Men dessa branscher inkluderar bara 37% av de företag som kvinnor äger.

Det finns kvinnor som har stora tillverkningsföretag med många anställda och dessa är oftast också de mest lönsamma. Tjänsteföretag som redovisning och konsulter, livsmedelshandel och restauranger har också ofta god lönsamhet. Men de allra flesta har små företag, utan anställda. De kan behöva många ben att stå på för att gå runt, så det är vanligt att man driver flera olika sorters verksamheter samtidigt. Även om företagandet inte gör kvinnorna förmögna, så erbjuder företagsformen ett sätt för dem att leva det liv de vill leva, och framförallt på den plats de vill leva.

Det är huvudsakligen kvinnors företag som står för serviceutbudet på landsbygden. Kvinnorna bidrar med sysselsättning och med lokal service, och de köper ofta varor och tjänster till sin verksamhet lokalt vilket gynnar andra företag på orten. Förutom detta tar de ofta ett stort socialt ansvar. Man sponsrar föreningslivet, är med i lokala utvecklingsprojekt, engagerar sig politiskt och flera av företagarna, inte minst de som driver butiker, eller frisörerna, har ofta de enda offentliga mötesplatserna som finns kvar på en ort. De fungerar som ett sammanhållande kitt på orten. Utan dessa företag vore landsbygden skrämmande tom.

I tre års tid har forskargruppen Embla med stöd av familjen Kamprads stiftelse studerat kvinnors företagande på landsbygden. Vi har med hjälp av registerdata kartlagt omfattning, bransch, storlek, demografiska data och disponibel inkomst för alla kvinnor som driver företag på landsbygden. Vi har analyserat nuvarande landsbygdspolicy ur ett genusperspektiv. Vi har också gjort en djupstudie där vi intervjuat 32 kvinnliga företagare i Småland. Som kronan på verket har vi dessutom producerat en film där några kvinnor med egna ord berättar om hur det är att vara företagare på landsbygden.

De flesta som vi intervjuade är förankrade lokalt. De kommer från orten, har flyttat tillbaka till orten eller så har de flyttat till makens hemort. På orten finns ofta viktiga förebilder – ibland också i familjen. Ibland fanns det ett familjeföretag att återvända till. Bland våra intervjupersoner hittade vi mycket få som flyttat till landet utan någon tidigare förankring på landsbygden. Så för de som vill gynna näringslivet på landsbygden så förefaller det mer verkningsfullt att satsa på de kvinnor som redan finns där, än att få stadsborna att flytta ut till landet. Kommunala annonskampanjer som marknadsför en grön livsstil till stadsborna kanske inte är det mest verkningsfulla.

Vad kan man då göra för att stimulera företagandet på landsbygden? Idag finns EU-bidrag för lantbrukare, som är livsviktigt för dem, men som inte har någon större betydelse för kvinnors företagande. Det finns också EU-pengar för utvecklingsprojekt. Några eldsjälar har haft stor nytta av dessa, och gjort viktiga saker för sin hemort, men för de allra flesta är de alldeles för krångliga att få för att det skall vara någon mening med att söka dem. Det som alla påtalar däremot, är vikten av en fungerande infrastruktur. Det måste finnas bredband, butik, post, sjukvård, statlig och kommunal service och inte minst en fungerande skola. Utan en skola mister man barnfamiljerna. Det kan därför finnas en poäng med offentlig finansiering av ett gott serviceutbud på landsbygden även om befolkningsunderlaget egentligen är lite för litet för att det ska bära sig – utan ett sådant är det nämligen svårt att vända en nedåtgående trend. Bland dem vi intervjuade såg vi exempel på hur lokala företagare lyckats göra sin ort attraktiv för inflyttare just genom att satsa på ett gott serviceutbud.

Här hittar du mer om forskningen i projektet:  www.emblaresearch.se

Kontakt: Katarina Pettersson, docent vid Institutionen för stad och land, SLU

katarina.pettersson@slu.se

Text Box: Forskargruppen Embla:
Professor Helene Ahl, Jönköping University (projektledare)
Professor Karin Berglund, Stockholms universitet
Docent Katarina Pettersson, Sveriges lantbruksuniversitet
Doktor Birgitta Sköld, Linköpings universitet
Professor Malin Tillmar, Linnéuniversitetet
Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Replicable business models for modern rural economies – RUBIZMO

av Amanda Andersson, Kompetenscentrum Företagsledning vid SLU Alnarp

Klimatdebatter, CAP-reformer och globala mål. Ja, det finns många som arbetar mot samma mål för att uppnå en utveckling av företagen på landsbygden. I och med de miljöutmaningar, marknadsförändringar och den teknologiska utveckling vi ser är behovet av innovation stort för att företagen på landsbygden ska kunna bibehålla sin konkurrenskraft. Denna målbild och vision för framtidens gröna företag kan ibland låta som en ouppnåelig ansats. Många vet vad som behövs göras och även varför…men hur ser denna målbild egentligen ut i praktiken? Genom projektet Rubizmo finns det nu möjlighet att låta sig inspireras av en mängd verkliga exempel från företag över hela Europa som visar att hållbart företagande är fullt möjligt att uppnå!

I projektet har hundratals företag studerats för att kunna identifiera vilka faktorer som ligger bakom framgången i deras affärsmodell. En bredd av goda exempel finns representerade i projektet. Allt ifrån nya former för att bedriva kooperativ, till nya finansieringsmodeller, nya produkter och nya marknadskanaler! Det som är gemensamt för samtliga företag är att de lyckas uppnå kriterierna för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet vilket har varit ett krav för att få vara ett representerande företag i projektet.

Det svenska Rubzimo-teamet består av medarbetare from SLU och RISE

Slutsatserna från detta projektet har samlats på https://rubizmo.eu/project för att man som företagare ska kunna ta del av detta inspirerande material. Hemsidan är också försedd med en mängd utbildningsverktyg för att företagare ska kunna utvärdera sin befintliga affärsmodell och på så vis kunna utforma ett framtida utvecklingsarbete.

Detta är ett projekt vars insikter ska komma i händerna på företagare. Därför kommer utbildning på området att genomföras genom en nationell och internationell insats. Utbildningen kommer fokusera på projektets fokusområden dvs utvecklandet av hållbara affärsmodeller och stimulering av entreprenörens drivkraft och förmåga vilket, enligt projektets slutsatser, är den viktigaste förutsättningen för att ett företag ska kunna genomgå en utvecklingsresa!

Är du intresserad av att veta mer om detta projekt och dess kommande utbildningar är du välkommen att höra av dig till mig!

Du kan också höra med om projektet i Landsbygdsnätverkets Landet lär #36 podd-avsnitt, som vi medverkade i förra veckan.

Amanda Andersson

Kompetenscentrum Företagsledning (KCF) vid SLU Alnarp

amanda.andersson@slu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Platsbaserad tillvägagångssätt för att förbättra landsbygdsutveckling

Min forskning fokuserar främst på ”platsbaserade” perspektiv i regional utveckling och innovationspolitik i olika typer av regioner. Under de senaste åren har främjande av regional ekonomisk tillväxt och välbefinnande baserat på befintlig kunskapsdynamik och specifika socioekonomiska, institutionella och geografiska förutsättningar, blivit en laddad fråga för både forskare och beslutsfattare. Allmän politik för regional och landsbygdsutveckling verkar försumma kunskapsasymmetrier liksom betydelsen av regionspecifika tillgångar vid utveckling och genomförande av politiska åtgärder.

Varför platsbaserade policyer?

Befintliga skillnader i tillväxtmönster mellan olika regioner kräver  individuella politiska strategier. Begrepp som ”radikal innovation” och ”konkurrensinträde” återspeglar positivt kraven i EU: s politik, men de betyder inte så mycket för de regioner som inte tar täten i någon specifik bransch. Framgångsrika innovativa regioner har förmågan att kombinera och dela med sig av kunskaper och färdigheter samt olika strategi. Detta är en viktig del av den regionala kontexten som beslutfattare bör ta hänsyn till.

Idén om platsbaserad utveckling samt teorin bakom den är inte ny. Vissa element av tillvägagångssättet har funnits tidigare men uttryckte sig då i andra former. I det akademiska sammanhanget, framkom ”platsbaserat” begrepp ur ”platsneutral” kontra ”platsbaserade” politiska debatter i relation till regional och landsbygdsutveckling. Jämfört med tidigare generationer av regionala policyer som främst fokuserade på externa faktorer som kan förutsäga ekonomisk tillväxt; de nya regionala policyerna lägger extra vikt på strategisk mobilisering av lokala tillgångar för framtida tillväxt och konkurrenskraft. Detta innebär att både externt kunskapsförvärv och lokalt lärande genom nätverk, spelar en viktig roll i regional utveckling. Det ömsesidiga beroendet mellan regionala aktörer, som sträcker sig långt bortom lokalt förankrade och territoriellt rotade interaktioner har ökat och blivit en viktig förutsättning. Både för att förbättra befintliga eller upptäcka nya konkurrensfördelar, som är nödvändiga för ekonomisk tillväxt. Inom landsbygdsutveckling är det mycket relevant eftersom ”extern konnektivitet” i kombination med effektiv användning av lokala tillgångar skapar ett nödvändigt stödnätverk (vad gäller kunskap, innovation och kompetenser) för lokala företagare.

Bioraffinaderier som ett verktyg för att föra fram en platsbaserad utvecklingsagenda i landsbygden

Tidigare regionala innovationspolicyer i landsbygdsområden prioriterade inte naturbaserade industrier eftersom fokus på att omvandla primära sektorer ansågs vara en föråldrad praxis. Under de senaste åren har dock bioekonomin börjat väcka ett större intresse över hela världen; allt fler europeiska landsbygdsregioner identifierar bioekonomin som en avgörande pelare för sina regionala utvecklingsstrategier. När man gör detta kommer det bidra till både att uppnå övergripande mål för hållbar utveckling på alla nivåer och till att låsa upp nya möjligheter för regional tillväxt.

Bioenergi som en hållbar energikälla spelar en allt viktigare roll i svensk regionalpolitik. Naturbaserade industrier har uppenbar potential att förena vetenskapliga och tekniska utvecklingar med mer traditionella ekonomiska aktiviteter som är förankrade i landsbygdsekonomier.

Ett exempel är det lantliga bioraffinaderi-klustret Processum belägen i Örnsköldsvik (Västernorrland) (se figur 1).



Figur 1: Sammansättning av aktörerna kring bioraffinaderi-klustret

Källa: http://www.processum.se/en/sp-processum/our-projects/the-biorefinery-of-the-future

I efterdyningarna av träindustrikrisen riktade ett litet antal hängivna företagarentusiaster alla sina insatser för att skapa något nytt som kunde ersätta ”old glory”. Detta är ett perfekt exempel på de regionala ekonomiska regenereringsprocesserna som tog plats i Västernorrlands län, med det växande bioraffinaderi-klustret i Örnsköldsvik som en central komponent. Sådana initiativ är förankrade i bottom-up  entreprenöriella tillvägagångssätt. De olika lösningarna förankrades territoriellt, vilket innebar att nya affärsidéer kom från regionens överflöd av naturresurser (dvs skogsbruk och träindustri) samt befintlig industriell kapacitet och kompetensbasis. Resultatet av detta ”experiment” var ett nytt regionalt bioraffinaderi-initiativ som markerade branschomvandlingen mot högre värden. Bioraffinaderiet i Örnsköldsvik har haft långtgående effekter på lokal utveckling och dynamisk synergi skapande, baserat på bioraffinaderiets produktion. Detta demonstrerar att biomassaproduktion, industriell kapacitet och kunskapsintensiva aktiviteter är kompatibla och att de dessutom kan korsbefrukta varandra.

Dr. rer. oec. Iryna Kristensen

Postdoktor vid Institutionen för ekonomi, Sveriges Lantbruksuniversitet

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Innovation för framtidens landsbygder

Många glesbefolkade områden tampas med utmaningen att locka och behålla invånare, besökare, företagare och investerare i konkurrens med mer tättbefolkade platser i Sverige och världen. Långa avstånd, gles infrastruktur och minskad samhällsservice är ofta försvårande omständigheter i detta. Snäva sociala normer kan också begränsa attraktiviteten bland vissa grupper av människor. Samtidigt kan dessa utmaningar frammana nytänkande lösningar, i linje med uttrycket att ”nöden är uppfinningarnas moder”.

Ett exempel är så lokala servicepunkter, där nedläggningshotad samhällsservice – t.ex. arbetsförmedling, bankkontor, apotek, hälsocentral och byagård – samlokaliseras på ett resurseffektivt och tillgängligt sätt. Ett annat exempel är kooperativa verksamhetsformer, där invånare, personal eller brukare gemensamt driver nedläggningshotade verksamheter – t.ex. matbutiker, bensinmackar, skolor och idrottsanläggningar – i samhällsnyttigt syfte. Ytterligare ett exempel är naturturism, där den glesheten tillvaratas för att skapa upplevelser för besökare, arbetstillfällen för invånare och affärsmöjligheter för företagare.

Forskning om social innovation

Vid Luleå tekniska universitet har vi länge studerat innovativa insatser som formar framtidens landsbygder. Det är en del i universitetets forskning om så kallad social innovation, i betydelsen av nytänkande sätt att möta aktuella samhällsutmaningar och säkerställa välfärd, livskvalitet och egenmakt hos utsatta grupper i samhället. I forskningen studerar vi hur sociala innovationer är nytänkande vad gäller vad som utvecklas, var det utvecklas, vem som utvecklar det och varför det utvecklas.

Vad som utvecklas handlar om formen på den sociala innovationen, exempelvis en ny verksamhet, tjänst, mötesplats, metod, samarbetskonstellation eller annat. Formen kan även vara nytänkande genom att olika komponenter kombineras på nya sätt, som i fallet med samlokaliseringen av olika sorters samhällsservice i de lokala servicepunkterna.

Var det utvecklas handlar om vilket sammanhang som förnyas genom den sociala innovationen, exempelvis en viss plats, organisation eller verksamhetsområde. Nyhetsvärdet och samhällsnyttan i den sociala innovationen avgörs i det lokala, som i fallet med naturturism där nya upplevelser, arbetstillfällen och affärsmöjligheter skapas i lokalsamhället.

Vem som utvecklar det handlar om vilka personer och organisationer som involveras i utvecklingen av den sociala innovationen, exempelvis målgruppen eller intressenter från olika samhällssektorer. Detta ökar möjligheterna att matcha de reella behoven i samhället, som i fallet med involveringen av invånare, personal eller brukare i kooperativa verksamhetsformer.

Varför det utvecklas handlar om vilka drivkrafter som motiverar den sociala innovationen, exempelvis en aktuell samhällsutmaning eller ett behov av förbättrat välmående hos en viss målgrupp. Detta avslöjar vilken sorts förändring som eftersträvas, som i fallet med säkerställandet av lokal service genom servicepunkter och kooperativ.

Genom att besvara dessa frågor har forskningen synliggjort den betydelse som social innovation kan ha i formandet av framtidens landsbygder. Vissa försvårande omständigheter har också ringats in, såsom risken att vissa sociala innovationer skapar en dimridå för det grundläggande problemet att samhällsservicen nedmonteras i många landsbygdsområden. En annan komplicerande faktor är förekomsten av intressekonflikter kring vilken samhällsförändring som bör eftersträvas genom social innovation.

Forskning om platsinnovation

Vid Luleå tekniska universitet studeras även nytänkande helhetsutveckling av byar, städer, besöksmål och andra sorters platser, i termer av platsinnovation. I forskningen studerar vi hur sådan helhetsutveckling kan skapas genom nytänkande synergier mellan platsens gestaltning, innehåll och kommunikation, med avstamp i platsens ”själ” eller identitet. Med gestaltning avses platsens fysiska utformning, såsom arkitektur, konst, skyltning m.m. Med innehåll avses platsens kommersiella, ideella, offentliga tjänster och aktiviteter, såsom handel, kultur, fritid, vård och utbildning. Med kommunikation menas marknadsföring och dialog om platsen gentemot befintliga och potentiella invånare, besökare och andra intressenter.

Platsens ”själ” eller identitet baseras på dess geografi, natur, historia, kultur, atmosfär, människor, verksamheter m.m. I forskningen om platsinnovation studeras hur dessa kännetecken kan tillvaratas för att skapa platsunika kvaliteter och upplevelser, vilket i tidigare studier visat sig påverka människors vilja att vistas, verka och bo på en viss plats. Exempel på platsinnovation har bland annat studerats inom besöksnäringen, med avstamp i de nytänkande besöksmål som lockar besökare från när och fjärran till glesbygdsområden i norra Sverige.

Det handlar bland annat om Icehotel – ett hotell och en konsthall byggda av snö och is som varje år utformas i en ny skepnad av konstnärer från hela världen. Ett annat exempel som studerats är Aurora Sky Station – en specialutformad utsiktsplats för att uppleva norrsken och midnattssol på fjället Nuolja i Abisko. Ytterligare ett exempel är Arctic Bath – en flytande bastu med bad och hotellrum som tillvaratar traditionen av timmerflottning längs Luleåälven.

Gemensamt för dessa exempel är att de tillvaratar platsens kännetecknande identitet för att skapa upplevelser, arbetstillfällen och affärsmöjligheter för invånare, besökare, företagare och samhälle. I forskningen uppmärksammas att exemplen omvandlar den arktiska vinterns utmaningar med ihållande snö, kyla och mörker till en attraktion och inkomstkälla. Det uppmärksammas även att exemplen tillvaratar norra Sveriges naturtillgångar i form av skogar, älvar och fjällandskap på ett nytänkande sätt.

Mer info

www.ltu.se/innovationsforskning

www.ltu.se/platsinnovation

Författare

Malin Lindberg

Professor i genus och teknik, Luleå tekniska universitet

www.ltu.se/staff/m/mallin

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kunskaper för landsbygder

Välkommen till ett kunskapscentrum för alla som är intresserade av landsbygder! Här hittar du bland annat:

Blogginlägg skrivna av forskare runt om i Sverige som arbetar med landsbygds- och regionalforskning. Bloggen drivs som en del av Uppdrag Landsbygd: SLU:s regeringsuppdrag för att främja en bättre samordning och samverkan inom den svenska landsbygds- och regionalforskningen

Webbinarieserien Kunskaper för Landsbygder som drivs av SLU tillsammans med Akademi Norr och Högskolan i Gävle. Webbinarieserien innehåller dels kompetensutveckling för landsbygdsutvecklare, men även seminarier för de som är särskilt intresserade av entreprenörskap och affärsutveckling på landsbygden.

Här samlar vi även andra kunskaper som kan vara intressanta för alla som jobbar med landsbygdsutveckling: nätverkscaféer, aktuella event och annan matnyttig information

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Landsbygden Enlandsbygde

Jag skulle egentligen lämna mitt forskarliv bakom mig. Gå i pension, snickra, spela flöjt och gosa med barnbarn. Jodå, jag har slutat åka till jobbet, jag vaknar långsamt och väljer själv hur dagarna ska förlupa. Men ofta vinner läsandet och skrivandet och föreläsandet kampen om min tid. Det är något väldigt starkt som driver, jag vill verkligen förstå och kommunicera om den mänskliga handlingsförlamningen inför klimathotet. Vi människor har så oerhört svårt att ge framtiden närvaro i nutid, att införliva kunskap om framtiden med våra handlingar i nuet. Vi vet att framtiden formas av summan av allt vi gör och inte gör men faller själva ständigt tillbaka i nuet. För min del är klimatfrågan och den svenska landsbygdens framtid ett evigt fokus. Och nu mera uppfattar jag ett stort sug efter reflektion på djupet kring dessa frågor.   

Världen är på väg mot en klimatkatastrof och planerna för omställning är totalt otillräckliga. FN uttrycker att den är tvingande, den är inte ett val vi har; den kommer över oss på ena eller andra sättet.Vi är illa ute, vi är riktigt illa ute, klimatet springer ifrån oss. Globalt fordras ungefär en halvering av klimatpåverkan varje årtionde för att inte vår civilisation ska dramatiskt hotas. Vi svenskar bidrar till klimatförändringen med ca 11 ton co2ekvivalenter/person. För att göra vår del av klimatläxan behöver vi komma ner till snarare 1 ton. Jag kan ibland förtvivla över att inte ens mina egna kollegor i akademin har funderat över sin egen roll i detta. Många har inte ens gjort de få knapptrycken till en app där man kan läsa av sin egen klimatpåverkan. Än färre har gjort sig av med ohållbara vanor. Ändå skulle nog de flesta i princip hålla med om att ansvaret för kommande liv är en viktig del av vad det är att vara människa.

Nu har klimatfrågan ramlat rakt ner i våra landskap, i våra samhällen, i våra kommuner, i företag och organisationer, i våra hushåll och våra egna liv. Och i det här perspektivet är våra städer och tätorter och landsbygder som ett museum över flydda tiders behov. Vi behöver göra nya avvägningar kring alla våra aktiviteter, hur vi producerar och hur vi konsumerar. Nästan ingenting skulle byggas likadant om vi fick börja om med det vi nu vet om klimatfrågan. Det är egentligen en ganska spännande uppgift att tänka sig in i det samhälle som vi skulle få med klimatfrågan löst. Men i alla våra institutioner finns det istället bromsar som består av allt från ekonomiska intressen, värderingar och vanor och beroenden.  Människan vill helst fortsätta som förut. Det har genom historien varit framgångsrikt att lära sig vad som funkar och sedan fortsätta med det. Men det kan vi inte hålla fast vid nu, det är speciellt för vår tid att kontinuitet är en katastrofal idé.

Hur långt har vi kommit i verklig omställning? Nästan ingenstans. Vi har inte minskat avtrycket ett enda dugg sedan 1990 när den första larmrapporten kom från FN:s stora forskarnätverk IPCC. Och vi måste konstatera att de allra flesta på landsbygden fortfarande röstar på partier som när det kommer till kritan tycker att klimatkrisen får lösas någon annan gång eller någon annanstans. Klimatfrågan är lite elitistisk också, den passar bra för protester mot etablissemanget. Motståndet är stort hos många i breda mot förnyelse som kommer uppifrån eller utifrån. Motvärn mot klimatomställning kan användas för att visa sitt utanförskap och avståndstagande.

Annonsbladets ledarskribent i Dalarna heter Thomaz Andersson. Han har en enorm känsla för dessa underströmmar. Så här stod det häromsistens. ”Har förstått att de som bestämmer tycker att vi borde köpa batteridrivna bilar. Folk med fel plånbok löper en risk att högst ofrivilligt bli miljöbovar”. Här är elbilen en fiende trots att elbilen redan 2023 väntas bli billigare än motsvarande dieselbil. Och den kostar bara 1,50 milen att köra. Den kan snart laddas effektivt var som helst, även hemma. Man slipper beroendet av de allt glesare bensinmackarna. Elbilen är perfekt för landsbygden där avstånden är stora. Men man vill inte ha den! Man vill ha sina dieseldoftande monster. Men den här formuleringen i Annonsbladet rider på speglar en klyfta som egentligen inte alls går mellan land och stad utan mellan den elit som formar framtiden och de som tvingas in i den. Här ser vi det upplevda utanförskap som vuxit fram.

Men det pågår en djupgående omprövning. Klimatfrågan är slutligen på väg att växa in som en central del av samhällsdebatten. Med plötsligt genomslag i media och den allmänna debatten; flygskam och ansvarstagande. Den typ av modernitet som industrisamhället byggde på med evig tillväxt som huvudidé har kommit till vägs ände. Här sitter vi med ett samhälle som är helt felbyggt i förhållande till det problem som måste lösas om vi alls ska kunna ha nån välfärd i framtiden.

Så vad är det som ska till? Klimatomställningen kan bara bli av om den kan få ett brett stöd hos människor. Det kan bara växa fram genom att ny kunskap etableras, att fler människor får kunskap om problem och lösningar. Det krävs en kombination av folkbildning och teknikutveckling. Mycket är redan på väg men det går hittills alldeles för sakta på många områden. Det krävs också att vi gör upp med några av våra favoritvanor och normer; få stopp på överkonsumtionen av varor och ett slut på det galna resandet runt om i världen. Landsbygden har många kvaliteter som skulle kunna medverka i en radikal omställning; den rymmer stora frihetsgrader för att den håller med oplanerad mark, med biologiska resurser, plats för experiment, ett livsutrymme för innovatörer och nytänkande. Men den måste också våga vända blicken framåt och fokusera på möjliga och nödvändiga förändringar.

Erik Westholm

Professor emeritus vid Institutionen för Stad och Land, SLU och vid Högskolan Dalarna

erik.westholm@slu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Möjlighetens fönster öppnas mot svenska skogsbär

I min forskning har jag under den senaste tiden funderat kring den roll som landsbygden kan komma att spela i omställningen mot en hållbar framtid. Jag tror att den lokala närmiljön, och relationen mellan stad och land, kommer att bli allt viktigare för oss, inte minst för att vi radikalt ska kunna minska vårt beroende av fossila bränslen. Detta kan ta sig uttryck i att vi söker nya typer av boendemiljöer, att vårt resande sker i närmiljön, men också att en allt större del av vår mat blir lokalt producerad.

Foto: Tomas Forsberg

Ett tydligt exempel på hur landsbygden i framtiden kan komma att spela en utökad roll som hållbar plats och matproducent är i anslutning till svenska skogsbär. Under nästan tio års tid har min forskning kretsat kring hur bärbranschen i Sverige förser sig med arbetskraft från Thailand. Jag och min forskargrupp har besökt bärskogar och boenden på svensk landsbygd, thailändska byar, och intervjuat alla tänkbara parter: bärplockare, företagare, fackföreningar, och myndigheter i både Sverige och Thailand. Dessutom har vi genomfört en enkätstudie med thailändska bärplockare, som publicerats på Delegationen för migrationsstudier. Vi har fått ett brett perspektiv på frågan, som visar på frågans komplexitet. Som till exempel: varför ta arbetskraft från andra sidan jorden, när det finns arbetsföra personer i närområdet? Varför återvänder plockare år efter år, trots att lönsamheten är dålig? Och varför finns det nästan ingen produktion av bär i Sverige?

I korthet visar vår forskning att: De thailändska bärplockarna kommer till Sverige för att plocka bär inom en bransch som är starkt globaliserad och konkurrensutsatt. De svenska bärföretagen exporterar svenska skogsbär som en fryst, oprocessad råvara till andra delar av världen, särskilt Kina. För att stå sig på den globala marknaden anser branschen att de ”tvingas” importera billig och skattefri arbetskraft. Starka sociala nätverk har skapats mellan arbetare och företag, och en migrationsindustri har etablerats, baserad på thailändska bemanningsföretag som skattefritt förmedlar arbetare till Sverige. Dessutom har en tradition av att arbeta som bärplockare i Sverige skapats i vissa thailändska byar. På bärplockarnas fasader hänger älghorn från svenska skogar som en symbol för att det är möjligt – faktiskt! – för en thailändsk risbonde att plocka sig ett liv ur fattigdomen.  

Inom forskningen säger vi att det har skapats en väv av täta, transnationella nätverk, som gör att processen fortsätter år efter år, och att enskilda arbetare reser till Sverige upprepade gånger. I vår enkätstudie var genomsnittet 7 år, men som mest hade en person arbetat i Sverige hela 27 gånger. Enligt vissa forskare, till exempel ekonomer, så är en sådan siffra är ett bevis på att bärplockning är lönsamt för arbetarna. En rationell, ”economic man” skulle inte återvända om det inte vore lönsamt. Och visst finns det enskilda bärplockare som tjänar bra med pengar. Men mitt samlade intryck är att det snarare är förhoppningen om stora förtjänster, ihop med en etablerad migrationsindustri, som gör att de återvänder. De ser grannens älghorn och nya betongväggar och tänker att om jag bara arbetar tillräckligt hårt, så kommer det att löna sig – till slut. Och vissa år gör det också det. Men på det stora hela verkar förtjänsten bli betydligt mindre än vad de flesta hoppas på. Den genomsnittliga förtjänsten är dessutom sällan betydligt högre än den garantilön som bärplockare sedan 2010 har rätt till enligt svenska kollektivavtal.

Svenska Migrationsverket, ihop med LO och Kommunal, har nämligen arbetat under de senaste tio åren med att reglera och ”sanera” branschen från oseriösa företag som utnyttjar bärplockare. Svenska myndigheter och fackföreningar uttrycker att systemet idag fungerar väl. Inte minst rätten till kollektivavtalsenlig garantilön skulle borga för att bärplockarna skyddas från alltför låga inkomster. Men visst finns det en hake. Det verkar som att bärplockarna ofta ”avtalar bort” denna rättighet, i förhoppningen att de ska tjäna mer pengar genom att istället arbeta på ackord – det löfte som älghornen i byarna minner dem om. I vår enkätstudie visade det sig att hela en tredjedel hade tjänat mindre än de var berättigade till enligt kollektivavtal. Ett stort problem med nuvarande system är därför det stora avstånd som skapas i relationen mellan den plats där arbetet utförs, Sverige, och den plats där de lever och är anställda, Thailand.

Så hur hänger detta samman med den diskussion jag inledde med, nämligen att skapa en hållbar svensk landsbygd för matproduktion? Vi är många forskare som, bl.a. genom ett samarbete på Centrum för regionalvetenskap (Cerum), menar att dagens system runt svenska skogsbär har hamnat i en återvändsgränd. Att skattefritt använda sig av utländsk arbetskraft för att konkurrera på en global marknad om att sälja frysta skogsbär är inte en hållbar strategi, vare sig för arbetskraften eller för svensk landsbygd. Att exportera massvolymer av bär till utländsk förädlingsindustri, och pressa priserna på arbete, gör att utländsk arbetskraft i tredje land kommer i kläm och att innovationskraft och arbetstillfällen i Sverige går förlorade.

Så vad vore istället en hållbar väg att gå? Mycket talar för att landsbygden som matproducent är en nyckel. Svensk bärbransch behöver ställa om: från storskalighet till småskalighet, från skattefritt och billigt, till riktiga löner och kvalitet, från internationell export till lokal förädling.

Och det är mycket som talar för att tiden för en sådan omställning är här: Den nationella livsmedelsstrategin talar för ökad inhemsk produktion av mat, konsumenternas efterfrågan på härproducerad mat ökar, och till råga på allt har Skatteverket nu dragit en svångrem runt bärbranschens möjligheter till att skattefritt importera thailändsk arbetskraft. Vi kan välja att se detta som att möjlighetens fönster har öppnat sig mot de svenska skogsbären, som en resurs för ökad lokal förädling och regional utveckling i skogslänen.

Charlotta Hedberg, Docent

Universitetslektor vid Institutionen för geografi , Umeå Universitet

charlotta.hedberg@umu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Vinden har vänt, tystnaden är bruten

Jag har nu i snart fjorton år varit en bokstavligen utsatt forskare. Min arbetsplats är en FoU-verksamhet som tillkom genom att en grupp doktorander blev utplacerade i “periferin”. Tanken var att forskningen skulle ha en samhällsutvecklande betydelse, även om utplaceringen också sågs som ett högriskexperiment. Att ägna sig åt den tredje uppgiften ger ju inte några akademiska meriter och medför en annan typ av frågeställningar än de normalvetenskapliga. Å andra sidan har den utsatta forskarrollen sina fördelar. Till dem hör att på nära håll följa och vara delaktig i sådant som forskare vanligtvis betraktar på distans.

Under större delen av de fjorton åren befann vi oss ute i kylan. Frågan om vad som skedde i landets landsbygder och mindre samhällen var iskall. Vad vi gjorde och kom fram till intresserade varken akademin eller samhällets makthavare.

Men under de senaste åren har något hänt. Plötsligt har landsbygdens existens blivit en het samhällsfråga. Vinden har vänt, tystnaden är bruten. När landsbygdsdebattören Po Tidholm för ett par år sedan gjorde dokumentären Resten av Sverige synliggjordes det som fram till dess varit i stort sett osynligt. Och så har jag fått en inbjudan att skriva den här bloggen.

Hur kan det komma sig?

Det finns ett krasst svar på den frågan: det är högerpopulismens spöke som grasserar i världen. Det beror på en politisk motreaktion som inte bara upplevs som hotfull utan också erövrar allt större makt och inflytande över samhällsutvecklingen.

Och på somliga ställen, såsom Dorotea och Sollefteå, förekommer ockupationer och uppror. Utbredda folkliga protester. Muller i folkdjupet.

Jag är inte förvånad.

Resten av Sverige har fått nog. När FoU-verksamheten etablerades i Söderhamn ingick den i ett statligt “paket” som var en kompensation för nedläggningen av ortens flygflottilj. Söderhamn var då en kommun där man redan hade lagt ned sjukhuset, BB och flera större industrier. Idag kan det konstateras att kommunen har haft en minskande befolkning i flera decennier, ständig utflyttning av unga, återkommande nedskärningar i välfärden, rivningar av allmännyttans bostäder, hög arbetslöshet, höga ohälsotal samt stigande välfärdskostnader. Och ovanpå det har flyktingmottagningen och de efterföljande segregationsproblemen tillkommit.

Nedgången har pågått under lång tid och satt djupa spår. Befolkningsmässigt nådde Söderhamn sin toppnotering 1975 med 32 000 invånare, idag är antalet nere på lite drygt 25 000. Det har talats mycket om omstruktureringar och om att befolkningen måste skola om sig, bli mindre traditionell och mer entreprenöriell. Helst ska man ändra attityd, starta företag och börja driva samhällsservicen i egna former.

När jag har intervjuat människor om de här förändringarna, om vad som har hänt där de bor och hur de ser på framtiden, så är kritiken svidande. Det finns en stark upplevelse av att inte bli lyssnad på och en utbredd uppfattning om att makthavarna inte bryr sig och inte heller ser verkligheten som den är ute på landet. I grunden finns känslan av att vara övergiven av samhället; vilket ju inte är en helt ogrundad känsla med tanke på statens tillbakadragande och flytten av produktionen till s.k. låglöneländer.

Det här är allvarliga problem som får allvarliga konsekvenser. När vi har något sådant som resten av Sverige har vi också ett delat land där människor lever i olika verkligheter, under vitt skilda villkor och i bättre respektive sämre verkligheter. Landet delas upp i vinnande och förlorande områden där det finns förlorare som vinnarna ofta betraktar på ett nedlåtande sätt. Vilket förlorarna naturligtvis inte finner sig i hur länge som helst. Det är med andra ord den perfekta grogrunden för högerpopulistisk revanschism.

Men det finns också andra motreaktioner. Bland allt fler växer en insikt om att resten av Sverige inte bara kan överges eller ignoreras utan att det slutligen gör oss alla – hela samhället – till förlorare. Jag tror att den insikten bär på en förståelse för att den marknadsliberala politiken och dess skoningslösa utvecklingslogik har drivits för långt. När samhället inte längre hänger ihop och en stor del av befolkningen inte har skäl nog för att känna sig delaktig har en farlig gräns passerats.

Som forskare ser jag det alltmer som min roll att lyfta de kritiska rösterna och samtidigt bidra med en analys av och ett aktivt arbete för möjligheten att bygga levande landsbygdssamhällen. I fokus står frågan om det hållbara samhället.

Det vi har nu är nämligen väldigt långt ifrån en hållbar samhällsutveckling. Kräftgången fortsätter. I skrivande stund läggs äldreboenden, hemtjänst och skolor ned i regionen och det aviseras ytterligare nedskärningar i de kommunala verksamheterna. Det är då inte tillräckligt med några miljarder i tillfälliga statsstöd. Vad som behövs är ett återupprättande av samhället självt och en kraftfull motvikt till marknadskrafternas herravälde. Det går inte att lösa de stora samhällsfrågorna på något annat sätt, vare sig det gäller livsmedelsförsörjningen, segregationen eller tillståndet i vården. Allt kan inte bli lönsamt, kostnadseffektivt och konkurrensmässigt. Somligt måste få kosta.

Det är, vad jag kan se, inget fel på människorna som bor här och råder inte heller någon brist på idéer eller initiativförmåga. Lokalbefolkningen gör hela tiden intressanta saker som skulle kunna leda till hållbara lösningar. Problemet är bara att det varken syns eller värdesätts inom det nuvarande ekonomiska och politiska systemet.

Den nyliberala politiken har misslyckats och vi bevittnar nu det politiska priset för misslyckandet. Situationen kommer inte att bli annorlunda förrän vi som vill gå en annan väg kan enas om en samhällsbyggande politik som inte bara i ord utan i handling jämnar ut villkoren. Fenomenet “resten av Sverige” beskriver ett systemfel som endast kan rättas till genom ett systemskifte. Och jag lovar: ett sådant skifte skulle ha både folkets och den utsatta forskarens helhjärtade stöd.

Mikael Vallström, fil.dr i etnologi

mikael.vallstrom@hufb.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kompetensförsörjning och innovation på Sveriges landsbygder

Jag är nationalekonom med regionalekonomisk inriktning och har ”växt upp” som forskare i en anda där termer som agglomerationer, kluster och täthet är de självklara faktorerna som förklarar tillväxt. Min avhandling handlade om hur kunskap rörde sig i geografin och hur den ofta koncentrerades på platser som vi karakteriserar som städer. Efter försvarad avhandling hamnade en del av min yrkesbana på Jordbruksverket där frågor kring tillväxt på andra platser än städer sattes i fokus. Jag fortsatte min forskning inom akademin men jag fick, som det så fint heter, nya perspektiv. Jag fick en djupare förståelse för att tillväxt på många platser behöver ersättas med ordet utveckling istället. Samtidigt lärde jag mig också snabbt att landsbygd, och stad är begrepp som bör uttalas i plural. För det finns många olika typer av landsbygder som alla har olika utmaningar och möjligheter. Därefter har min forskning hamnat någonstans mellan stad och landsbygd, oavsett tema. Dessa teman har de senaste åren i huvudsak varit två: kompetensförsörjning och innovation.

Kompetensförsörjning på Sveriges landsbygder

Jag brukar ta mig friheten att lyfta en fråga som jag anser vara den viktigaste för utveckling av Sveriges landsbygder. Det är frågan med uppochnervända befolkningspyramider till följd av en utflyttning av unga från landsbygder. Och smalnar man av perspektiven så är denna urbanisering ännu snabbare för de unga högutbildade. Detta skapar en rad utmaningar, så som exempelvis ökad försörjningsbörda, rekryteringssvårigheter och utmaningar kring bristande mångfald. Dessa utmaningar är realiteten för många landsbygdskommuner och forskningen kring detta har inte alls samma bredd som den som relaterar till utmaningar i städer. Vi har bland annat börjat gräva i forskningsfrågor som berör landsbygdernas kompetensförsörjning och en är ”Vilka väljer att flytta till landsbygderna?”. Figuren nedan visar en bild över när folk generellt flyttar, dvs antalet flyttar över kommungränser för respektive åldersgrupp.

Om vi bortser från barnen och pensionärerna i figuren så är det ett ganska tydligt spann då individer överhuvudtaget kan tänka sig att byta boendekommun. Vi har med forskning med mikrodata över högutbildade individer försökt hitta faktorer som får dem att flytta till en landsbygd. Vi har hittat ett antal övergripande faktorer som är viktiga att belysa. Det första är att det är mycket större möjlighet att få någon att flytta hem till sin landsbygdskommun än att locka någon utifrån, dvs som aldrig inte har bott där tidigare. Det andra är att sannolikheten att flytta hem igen minskar ju längre utbildning man har, om man lever i singelhushåll eller om man har en utländsk bakgrund. Den tredje är att individer som har barn fem år efter examen är allra mest troliga att de återvänder hem och går det tio år efter examen innan man skaffar barn så är denna ”barneffekt” helt borta. Det ska också tilläggas att dessa individer som då tycks anse landsbygden vara ett alternativ för boende, flyttar dit trots att det går emot rådande regionalekonomiska teorier om vad som är en attraktivt för en högutbildad person. Vi ser också i vidare forskning att det inte är en helt enkel ekvation att säga vad som är en attraktiv plats när vi även tar med huspriser och löner i beräkningen. Då är det möjligtvis inte alltid en lönsam affär att lämna sin landsbygd.

Innovation i små företag utanför städer

Om vi istället vänder oss till ett företagarperspektiv så kan man säga att ett av det senaste decenniets största modeord är innovation. Även här har forskningen tenderat att fokusera på tätare platser men mest studerat de något större företagen. Innovationssystem är ofta koncentrerade till större städer och nationell politik för innovation tenderar ofta att fokusera på större företag. Därtill kan det också poängteras att innovationspolitiken historiskt sett inte har fokuserat på företag i primärproduktionen, där just landsbygderna traditionellt sett är starka.

Vi har med vår forskning fokuserat på att jämföra städer och landsbygders innovationer och innovationssamverkan för alla storlekar av företag. Att utesluta mikroföretagen (1–10 anställda) har vi visat kunna ge stora skevheter i de slutsatser som dras, särskilt ur ett landsbygdsperspektiv. Det är en hög innovationskraft i små företag på landsbygderna och kravet för att vara innovativ är likartade oavsett geografisk placering. Högutbildad arbetskraft är A och O samt möjligheten att kunna samverka. Men det är där företag utanför städerna kan ha en omedelbar nackdel. Särskilt i de fall då samverkan sker lokalt, där kompetensutbudet generellt sett är lägre än om företaget skulle ha vara lokaliserat i en tätare miljö.

Lina Bjerke

Universitetslektor

CEnSE – Centrum för entreprenörskap och regional utveckling, Internationella Handelshögskolan

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Landsbygdsforskning för regional utveckling och planering

Som forskare på Nordregio, ett forskningsinstitut som etablerats av Nordiska ministerrådet 1997, fokuserar jag på forskning som på olika sätt bidrar till regional utveckling och planering. Här tänkte jag nämna tre av de processer jag arbetar med för närvarande.

Temporär befolkning viktig för nordiska landsbygdssamhällen

Ett forskningsuppdrag som jag arbetat med sedan 2018 är flöden mellan stad och landsbygd till följd av fritidshus och säsongsturism. Genom statistisk analys, kartografi, intervjuer och dokumentstudier har vi undersökt utmaningar och strategier för att inkludera säsongsvariationer till följd av fritidshus i den fysiska planeringen.

En av de kartor vi tagit fram visar en något annorlunda bild av befolkningen på den nordiska landsbygden. Kartan visar den permanenta befolkningen i relation till fritidshusbefolkningen, och tydliggör att flera av de regioner och orter som kan uppfattas som avfolkade sett till permanent befolkning inte alls är det om den frivilligt temporära befolkningen inkluderas. Läs gärna mer om denna karta och andra resultat från projektet på hemsidan: https://www.nordregio.org/publications/urban-rural-flows-from-seasonal-tourism-and-second-homes-planning-challenges-and-strategies-in-the-nordics/

Utvärdering för ökad måluppfyllelse och lärande

Som ett löpande uppdrag leder jag utvärderingen av Ålands landsbygdsutvecklingsprogram 2014–2020. Utvärderingen syftar till att ge en årlig statusuppdatering av hur implementeringen fortskrider, detta både för uppdragsgivaren Ålands landskapsregering och för EU:s representanter. Det finns också ett viktigt element av lärande då utvärderingens resultat och rekommendationer bidrar till att rikta satsningarna till det de områden där de behövs för ökad måluppfyllelse. Uppdraget genomförs tillsammans med Ålands statistikbyrå ÅSUB, vilket är tacksamt inte minst för deras goda regionala kunskap. Årets utvärdering fokuserar på effekter av investeringar inom lantbruket och vad ett eventuellt ökat storlekskrav för arealstöd skulle innebära för det åländska lantbruket. Tidigare utvärderingsrapporter finns att hämta här https://www.nordregio.org/research/evaluation-of-aland-rural-programme-2014-2020/

Plattformar för att mötas och påverka EU:s landsbygdspolitik

Jag arbetar också med ett europeiskt projekt kallat SHERPA. Det är ett omfattande uppdrag för medskapande av framtida politik och forskning samt implementerandet av politik för 20 multi-aktörsplattformar runt om i Europa. Det är inte ett strikt forskningsuppdrag utan en lärandeprocess för hur Europeiska unionens institut och organisationer kan bli mer förankrade i de europeiska landsbygderna. Det är centralt för att skapa ökad tillit mellan landsbygdens aktörer och EU. I Sverige har det under lång tid funnits olika plattformar för att mötas och påverka politik – inte minst det arbetet som sker inom Hela Sveriges Ska Leva och Landsbygdsriksdagen. Så är det inte överallt och det är inte heller säkert att det som fungerar i Sverige är rätt modell för andra länder och regioner. Det måste finnas en öppenhet och flexibilitet till den geografiska och historiska kontexten, samtidigt som det som diskuteras regionalt och nationellt måste ha ett format som enkelt kan vidareföras till aktörer på EU-nivån.

Vi har haft en träning för de 40 personer som ska leda den första rundan av plattformar runt om i Europa, och vi följer upp, stöttar och peppar digitalt. I Sverige drar vi igång en plattform 2021, när vi lärt oss av de 20 multi-aktörsplattformarna i den första rundan. Det går dock fint att följa hur arbetet fortskrider i andra europeiska länder och regioner på hemsidan https://www.rural-interfaces.eu/

//Elin Slätmo

Senior Forskare, Nordregio

elin.slatmo@nordregio.org

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar