Jag är nationalekonom med regionalekonomisk inriktning och har ”växt upp” som forskare i en anda där termer som agglomerationer, kluster och täthet är de självklara faktorerna som förklarar tillväxt. Min avhandling handlade om hur kunskap rörde sig i geografin och hur den ofta koncentrerades på platser som vi karakteriserar som städer. Efter försvarad avhandling hamnade en del av min yrkesbana på Jordbruksverket där frågor kring tillväxt på andra platser än städer sattes i fokus. Jag fortsatte min forskning inom akademin men jag fick, som det så fint heter, nya perspektiv. Jag fick en djupare förståelse för att tillväxt på många platser behöver ersättas med ordet utveckling istället. Samtidigt lärde jag mig också snabbt att landsbygd, och stad är begrepp som bör uttalas i plural. För det finns många olika typer av landsbygder som alla har olika utmaningar och möjligheter. Därefter har min forskning hamnat någonstans mellan stad och landsbygd, oavsett tema. Dessa teman har de senaste åren i huvudsak varit två: kompetensförsörjning och innovation.
Kompetensförsörjning på Sveriges landsbygder
Jag brukar ta mig friheten att lyfta en fråga som jag anser vara den viktigaste för utveckling av Sveriges landsbygder. Det är frågan med uppochnervända befolkningspyramider till följd av en utflyttning av unga från landsbygder. Och smalnar man av perspektiven så är denna urbanisering ännu snabbare för de unga högutbildade. Detta skapar en rad utmaningar, så som exempelvis ökad försörjningsbörda, rekryteringssvårigheter och utmaningar kring bristande mångfald. Dessa utmaningar är realiteten för många landsbygdskommuner och forskningen kring detta har inte alls samma bredd som den som relaterar till utmaningar i städer. Vi har bland annat börjat gräva i forskningsfrågor som berör landsbygdernas kompetensförsörjning och en är ”Vilka väljer att flytta till landsbygderna?”. Figuren nedan visar en bild över när folk generellt flyttar, dvs antalet flyttar över kommungränser för respektive åldersgrupp.
Om vi bortser från barnen och pensionärerna i figuren så är det ett ganska tydligt spann då individer överhuvudtaget kan tänka sig att byta boendekommun. Vi har med forskning med mikrodata över högutbildade individer försökt hitta faktorer som får dem att flytta till en landsbygd. Vi har hittat ett antal övergripande faktorer som är viktiga att belysa. Det första är att det är mycket större möjlighet att få någon att flytta hem till sin landsbygdskommun än att locka någon utifrån, dvs som aldrig inte har bott där tidigare. Det andra är att sannolikheten att flytta hem igen minskar ju längre utbildning man har, om man lever i singelhushåll eller om man har en utländsk bakgrund. Den tredje är att individer som har barn fem år efter examen är allra mest troliga att de återvänder hem och går det tio år efter examen innan man skaffar barn så är denna ”barneffekt” helt borta. Det ska också tilläggas att dessa individer som då tycks anse landsbygden vara ett alternativ för boende, flyttar dit trots att det går emot rådande regionalekonomiska teorier om vad som är en attraktivt för en högutbildad person. Vi ser också i vidare forskning att det inte är en helt enkel ekvation att säga vad som är en attraktiv plats när vi även tar med huspriser och löner i beräkningen. Då är det möjligtvis inte alltid en lönsam affär att lämna sin landsbygd.
Innovation i små företag utanför städer
Om vi istället vänder oss till ett företagarperspektiv så kan man säga att ett av det senaste decenniets största modeord är innovation. Även här har forskningen tenderat att fokusera på tätare platser men mest studerat de något större företagen. Innovationssystem är ofta koncentrerade till större städer och nationell politik för innovation tenderar ofta att fokusera på större företag. Därtill kan det också poängteras att innovationspolitiken historiskt sett inte har fokuserat på företag i primärproduktionen, där just landsbygderna traditionellt sett är starka.
Vi har med vår forskning fokuserat på att jämföra städer och landsbygders innovationer och innovationssamverkan för alla storlekar av företag. Att utesluta mikroföretagen (1–10 anställda) har vi visat kunna ge stora skevheter i de slutsatser som dras, särskilt ur ett landsbygdsperspektiv. Det är en hög innovationskraft i små företag på landsbygderna och kravet för att vara innovativ är likartade oavsett geografisk placering. Högutbildad arbetskraft är A och O samt möjligheten att kunna samverka. Men det är där företag utanför städerna kan ha en omedelbar nackdel. Särskilt i de fall då samverkan sker lokalt, där kompetensutbudet generellt sett är lägre än om företaget skulle ha vara lokaliserat i en tätare miljö.
Lina Bjerke
Universitetslektor
CEnSE – Centrum för entreprenörskap och regional utveckling, Internationella Handelshögskolan
