av Gunnel Forsberg, professor vid kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet
Så är det dags igen. Ända sedan jag började studera flyttströmmarna från urbana till mer rurala miljöer, har jag med jämna mellanrum läst i media om en ny migrationstrend. Ofta är det en journalist som har rest ut i landet och upptäckt att allt fler väljer att flytta till landsbygden. Och det beskrivs alltid som ett brott i ett boendemönster. Under nuvarande Coronapandemi har vi formligen översvämmats av nyheter om en massiv utflyttning, även om det många gånger endast handlar om en förflyttning från storstaden till en närliggande kommun. De nya sifforna i statistiken bekräftar förhållandet. Fler personer lämnar storstadsregionen än flyttar till. Och prisuppgången på bostäder runt om i landet bekräftar statistiken.
Faktum är att dessa trender har pågått länge och många forskningsprojekt har redan visat detta. Men tyvärr har det varit svårt för samhällsvetenskaplig forskning att förmedla sina resultat i media och allmän samhällsdebatt. Till stor del beror det säkert på forskarnas oförmåga eller ointresse eller på det låga meritvärdet inom vetenskapssamhället. Därför är en sådan här blogg av mycket stort värde.
Själv upptäckte jag tillsammans med kollegor att förvånansvärt många valt att bosätta sig utanför tätorterna redan 1992 när vi startade forskningsprojektet Mälardalens landsbygd i förändring, tillsammans med regionala planerare i Mälardalslänen. Vid den kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet, där jag var verksam, fanns det en tradition av forskning om flyttmönster mellan stad och land; på 1950-talet kring flykten från landsbygden och senare kring den ”gröna vågen” på 1970-talet. Vårt projekt skedde inom ramen för Landsbygdsforum och var en samverkan mellan Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala Universitet inom den nybildade Stiftelsen för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle (STUNS). Projektets syfte var att studera landsbygdens villkor utifrån ett bredare perspektiv än enbart jordbrukets. Förebilden hämtades från Norge där man redan börjat använda begreppet landsbygd istället för jordbruk i sin jordbruksforskning.
Vår uppgift var att undersöka vad som faktiskt hände på landsbygden och vi kom tidigt att ställas inför frågan om hur man skulle förklara alla nybyggda hus som plötsligt gick att upptäcka när man var ute och reste. Vi blev överraskade av vad vi fann. Även om det inte syntes i statistiken, kunde vi konstatera en ökad utflyttning av främst barnfamiljer till landsbygden, dels genom att man köpte en ledig fastighet eller, som en följd av ny byggnadslagstiftning från mitten av 1980-talet, genom att man byggde ett nytt hus. Våra resultat publicerade vi i ett antal skrifter, främst som beslutsunderlag för länsstyrelsernas regionala planering. Projektet resulterade både i en kvalitativ analys av flyttmotiven (Forsberg & Carlbrand 1993) och i ett antal statistiska analyser av flyttströmmarna. (Amcoff, Forsberg & Stenbacka 1995 och Forsberg 1994).
Men vi kunde också konstatera att detta inte var något specifikt för Mälardalslänen. Samma mönster gick att upptäcka runt om i landet. Vi fann att frågan var värd att studera vidare och vi hade turen att beviljas pengar för projektet The countryside of Mälar region in Transition från Riksbanksfonden för att fördjupa oss i frågan. Det blev ett projekt som resulterade i tre kulturgeografiska avhandlingar som kunde konstatera att den ökade inflyttningen skapade ett innovativt liv på landsbygden (Berglund 1998, Amcoff 2000 och Stenbacka 2001).
Ett av resultaten var att den traditionella föreställningen om landsbygden stämde dåligt med den faktiska bilden. Ganska snart upptäckte vi att den sammanhållna bilden av landsbygden krackelerade i ett otal olika landsbygder. Denna upptäckt skapade också ett dilemma för det som då hette Glesbygdsverket. Det gick inte att ha en enhetlig landsbygdsbild, vilket så småningom resulterade i en mer förfinad klassificering av olika landsbygder.
Från dessa första upptäckter har jag i min forskning fortsatt att utmana ett antal landsbygdsmyter. Den första myten handlade om landsbygden som statisk, traditionell och konservativ. Medan befolkningsförändringar i urbana miljöer i stor utsträckning sker inom ramen för en relativ fast urban struktur, så påverkas landsbygden i större utsträckning även av relativt små förändringar.
Vi fann också att den definition av tätorter och glesbygd som den svenska statistiken byggde på, hade en olycklig tätortsdefinition. Den i internationellt perspektiv låga kriteriet för tätort, 200 invånare, var en gräns som väldigt ofta förändrades, uppåt eller nedåt, vilket lätt kunde snedvrida tolkningen. En ökad inflyttning kunde statistiskt sätt tolkas som en befolkningsminskning om antalet överskred 200 personer. Och vice versa.
Men det fanns också andra myter att upptäcka, till exempel bilden av landsbygden som traditionellt maskulin. Här fanns mycket intressant att fördjupa sig i och i det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Gender and Rural Life—Creating Gendered Ruralities, fick vi möjlighet att utmana även denna bild ( se t.ex. Stenbacka, 2011). Den moderna landsbygden är på intet sätt så maskulin som den ofta framställs i TV-serier och populära filmer.
En annan intressant upptäckt var att många av dem som bidrog till den positiva befolkningsökningen på landsbygden, hade icke-svensk bakgrund och därmed förändrade befolkningssammansättningen på ett sätt som i allt större utsträckning utjämnade den demografiska strukturen på landsbygden och i staden. Det hade skett en påfallande förändring efter millennieskiftet, vilket vi kunde fördjupa oss i inom projektet When the world goes rural, finansierat av Formas. (se t.ex. Webster 2016, Forsberg & Stenbacka 2016 samt Forsberg, Hedberg & Najib, 2012).
Alla dessa resultat är idag i huvudsak common sense inom forskning och regionalpolitik. Däremot är det inte något som självklart utgör en del av vardagsuppfattningen om landsbygden. Därför kan det uppfattas som en nyhet varje gång man hittar en familj, med eller utan utländsk bakgrund, som beskriver befrielsen de känner av att byta stressen och ofrihet i storstan mot avkoppling och frihet på landsbygden. Och i coronapandemins efterföljd har detta fått ett extra nyhetsvärde. Och myterna är många och seglivade.
I den nyligen utgivna boken Dipping in to the North (Lundmark, Carson & Eimermann, 2020) har ett stort antal forskare bidragit med texter som utmanar myter om landsbygden. För myterna är inte något unikt svenskt. Forskningen har fortsatt en stor uppgift att visa på landsbygdernas möjligheter och utmaningar. Att byta ut schablonbilder, fördomar och grova förenklingar mot bilder som ger trovärdiga och sanningsenliga beskrivningar av landsbygdens villkor och förutsättningar för befolkningstillväxt och sedan förmedla resultaten både för vetenskapssamhället och för den breda allmänheten.
Gunnel Forsberg
Professor vid kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet
gunnel.forsberg@humangeo.su.se
Referenser:
Amcoff, J. 2000, Samtida bosättning på svensk landsbygd. Department of Human Geography, Uppsala University.
Amcoff, J., Forsberg, G.& Stenbacka, S., 1995, Inflyttning och nybyggnation i Mälardalens landsbygd, Delrapport inom projektet Mälardalens landsbygd i förändring.Arbetsrapport nr 155, Kulturgeografiska inst. Uppsala Universitet.
Berglund, A-K. 1998, Lokala utvecklingsgrupper på landsbygden, Analys av några lokala utvecklingsgrupper i termer av platsrelated gemenskap, platsrelaterad social rörelse och systemintegrerad lokal organisation, Department of Human Geography, Uppsala University.
Forsberg, G. & Carlbrand, E., 1993, Mälarbygden – en kreativ region? En studie av Mälardalens landsbygd i förändring. Forskningsrapporter frånKulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet, nr 107.
Forsberg, G. (red) 1994, Befolkningsomflyttningar på landsbygden. Kunskapsöversikt och statistisk analys. Delrapport inom projektet Mälardalens landsbygd i förändringArbetsrapport nr 55, Kulturgeografiska inst. Uppsala Universitet.)
Forsberg, G, Hedberg, C. & Najib, A, 2012, When the World Goes Rural : Transnational Potentials of International Migration in Rural Swedish Labour Markets, In: Hedberg, C.; Carmo, R. M. D. (eds) Translocal Ruralism : Mobility and Connectivity in European Rural Spaces, Springer, 125-142.
Forsberg, G. & Stenbacka, S., 2016, New Ruralities: The influence of International Migration on Swedish Rural Areas. In:Kobayashi, K; Westlund, H.; Matshushima, H. & Ohno. S. (eds) Social Capital and Development Trends in Rural Areas. Vol II. Marginal Areas Research Group. Kyoto University, 35-46.
Lundmark, L. Carson, D. & Eimermann, M, (eds) 2020. Dipping in to the North. Palgrave Macmillan.
Stenbacka, S. 2001, Landsbygdsboende i inflyttarnas perspektiv. Intention och handling i lokalsamhället. Department of Human Geography, Uppsala University.
Stenbacka, S. 2011. Othering the rural About the construction of rural masculinities and the unspoken urban hegemonic ideal in Swedish media. Journal of rural studies. Vol 27:3, 235-244.
Webster, N. 2016, Gender and Social Practices in Migration. A case study of Thai women in rural Sweden. Department of Human Geography, Stockholm University.