Och sen då? Resultatet av den studiesociala enkäten

För ganska precis två månader sen skrev jag ett blogginlägg om den studiesociala enkäten. Enkäten utformas av SLU:s studiesociala råd, STRÅ, och skickas ut till alla studenter vartannat år. Förra gången var svarsfrekvensen väldigt låg, i år gjordes ett försök att höja denna igenom att lotta ut biobiljetter och en iPad bland de svarande. Det lyckades, i år har över 2000 studenter svarat på enkäten, varav ungefär 1600 svarade på samtliga frågor. På 4000 studenter med den allmänna enkättröttheten inräknad är det en utmärkt siffra som gör enkäten till ett bra underlag att dra slutsatser från.

Vad får studenterna nu ut av enkäten, mer än den lyckliga alnarpsstudent som vann en surfplatta då? Än så länge har vi bara fått preliminära resultat, svaren ska bearbetas, grupperas och sammanställas till en rapport som skickas på remiss till programnämnderna innan sommaren för att sedan återigen behandlas på central nivå i höst. I det här skedet kan vi ännu inte se om det finns några skiftningar mellan studentgrupper, t e x olika program och orter, så vi ska inte dra för stora slutsatser, men det går åtminstone att se en del tendenser. På frågorna om behov och funktionalitet av olika stöd- och servicefunktioner ser vi att studenterna överlag är ganska nöjda. Biblioteket utmärker sig som både viktigt och bra enligt studenterna. Likaså studentwebben som i tidigare enkäter har fått betydligt sämre siffror, kan det ha att göra med det omfattande arbetet som SLUSS tillsammans med SUS har lagt ner på att förbättra studentwebben med bland annat en ny studentlivsflik? Två områden som utmärker sig på ett mindre bra sätt är studieplatser och lunch- och pausutrymmen. Många studenter har fyllt i att dessa är mycket viktiga men på frågan om hur bra de är når inte staplarna hela vägen upp. Även om det skiljer sig mycket mellan olika campus vet vi studeranderepresentanter av egen erfarenhet och att det här är en ständig källa till irritation bland studenter. Att leta i en kvart för att hitta en plats att sitta ner och äta sin matlåda eller att tvingas tränga in fem personer i sitt korridorsrum för att studentgrupprum glömts bort när de nya byggnaderna ritades är inte precis något som gynnar studieresultaten. Dessutom, med utbildningarnas ekonomiska situation i åtanke, där kurser kan tvingas skära ner i antalet lärartimmar till förmån för fler projekt- och grupparbeten, kommer behovet av grupprum såväl som enskilda studieplatser bara att öka.

Mer oroande än detta är dock frågorna om diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Så många som 30% av de svarande har lagt märke till åsiktsdiskriminering och 13% har lagt märke till sexuella trakasserier bara för att nämna två av diskrimineringsgrunderna som enkäten frågar om. Intressant här är att diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling har setts både inom studentgruppen, från lärare till studenter, inom kårverksamheten och från övrig SLU-personal. Kan vi vara ett strukturellt problem på spåren här? Är det så att både lärare och studenter i stor utsträckning känner att det inte är okej att ha vissa åsikter inom student- och personalgruppen? Kan det ha att göra med att SLU har väldigt homogena studentgrupper? Enligt nya siffror från Universitetskanslerämbetet ligger t ex flera SLU-utbildningar i botten när det gäller andelen studenter med utländsk bakgrund.

Vad händer nu då? Som jag skrev längre upp kommer den färdiga rapporten att skickas ut till programnämnderna, där den ska behandlas av lärar- och studeranderepresentanter på fakultetsnivå. På nästa STRÅ-möte i oktober ska detta vara klart och då är det hög tid att besluta vilka åtgärder som ska genomföras. Om vissa problem är orts- eller programspecifika blir det framförallt en fråga för programnämnderna med stöd av SLU centralt. Om det däremot visar sig att det finns strukturella problem som är allmängiltiga för hela SLU måste vi kanske sätta in åtgärder på alla plan. Många av kårerna jobbar just nu med att implementera sina värdegrunder i verksamheten, kanske är det dags för SLU att se och lära av oss studenter?

En helt annan sak, någon minns kanske att jag skrev om att SLU äntligen uppmärksammat hippologstudenternas katastrofala studiesituation. Tack vare SLUSS och Hippologernas akademiska studentkår, HAS, har nu de första konkreta stegen mot förbättring tagits. I samarbete med HAS har SLU satt igång ett omfattande arbete för att klargöra vilka oegentligheter som försiggår på programmet. Hur mycket är egentligen studenterna schemalagda varje vecka? Var det verkligen 80 timmar den där veckan i höstas? Hur ofta tvingas de jobba på undervisningsfria dagar som jul och nyår? Är scheman utformade så att det är enkelt att utläsa vad som är obligatoriskt och inte? De här och fler frågor ska klargöras nu innan sommaren och sedan är det dags att utforma konkreta åtgärdsplaner och konsekvensanalysera dessa så att de förändringar som görs inte medför en sänkning av utbildningskvaliteten. Det här är såklart oerhört glädjande för oss som har drivit frågan, emellanåt i en ganska ilsken ton, på alla möjliga nivåer det senaste året. Nu ska vi inte bara hålla tummarna utan också ett vakande öga på att det fortsätter att gå i rätt riktning!

Märit Gynnå, SLUSS vice ordförande