Ett blogginlägg av Evelina Liliequist och Christine Bylund vid Umeå universitet
På sista tiden har det ofta talats om en samisk boom när musiker som Sofia Jannok och Maxida Märak, regissörer som Amanda Kernell och författare som Ann-Helen Laestadius vunnit framgångar både inom och utom det samiska samhället. Men föreställningen om en samisk boom är missvisande. Samiska kulturella uttryck och samisk kamp för språk, land och vatten har pågått sedan flera hundra år.
Men något kan ändå sägas ha hänt det senaste decenniet. I takt med att sociala medier vunnit mark och möjligheterna att uttrycka sig själv och dela både sina egna och andras åsikter finns i vars och ens ficka har också den samiska aktivismen fått nya rum och nya uttrycksformer. Kanske har också majoritetssamhället (och kolonialmakten) Sverige på detta sätt fått en tydligare bild av den svenska statens koloniala historia och nutid, samerna som urfolk och det mångfacetterade samiska samhället.
Tidigare forskning har också intresserat sig för hur sociala medier används som verktyg för olika typer av samiskt påverkansarbete, från enskilda aktivister till projekt stödda av organisationer och myndigheter. Sociala medier används här som ett verktyg för att stärka användandet av samiska språk i Coppélie Coqs forskning och som aktivism med konst som medel i Moa Sandströms avhandling.
Sociala medier har också förändrat våra förutsättningar för social samvaro i stort, men också i det vidsträckta område i fyra länder som Sameland är. I och genom sociala medier kan man knyta kontakter med andra över stora avstånd och skapa umgänge utan att vara på samma plats i fysisk bemärkelse.
Det senaste decenniet har också en diskussion om samiska hbtq-personers livsvillkor och möjligheter tagit allt större plats både inom och utom det samiska samhället. Böcker som Queering Sápmi: samiska berättelser bortanför normen, Pridefestivaler i olika delar av Sápmi och samiska hbtq-organisationer som Garmeres har medverkat till att synliggöra samiska hbtq-personer inom och utom Sápmi. Men forskning om queera samers livsvillkor i allmänhet och deras användning av sociala medier i synnerhet saknas i stort.
I projektet Queersamisk aktivism i sociala medier, en förstudie för ett större forskningsprojekt, intresserar vi oss för hur sociala medier som plattform och verktyg används och beskrivs av samiska hbtq-personer.
Med utgångspunkt i ett kvalitativt intervjumaterial och observationer av queera samers självpresentationer i sociala medier är syftet är att undersöka hur sociala medier används som ett rum för queersamiskt identitetsgörande:
- Vilken mening skapar queera samer kring självrepresentation på sociala medier?
- Vilka inkluderande/exkluderande positioneringar och identitetsprocesser pågår med den queersamiska digitala närvaron som utgångspunkt?
- Vilka konsekvenser och/eller betydelser får synlighet för hälsa, identitet, tillhörighet och gemenskap?
Vi intresserar oss på etnologiskt vis för meningsskapande, hur personer använder sociala medier och vad de själva tycker och känner om sin användning. Evelina har lång erfarenhet av att jobba med digital humaniora och intresserar sig särskilt för hur plats och identitet samskapas och samverkar i sociala medier. Christine har i sin doktorandstudie arbetat med kritiska perspektiv på forskning och makt, med särskilt fokus på den svenska välfärdsstaten.
Förstudiens syfte har varit att själva läsa in oss på forskningsfältet, knyta kontakter med det samiska civilsamhället och relevanta forskningsmiljöer.
Tidigare forskning om hbtq-samers livsvillkor är som tidigare nämnt underutvecklad. Värt att nämnas är dock Arne Backer Grønningsæter och Bjørn Richard Nulands rapport om hbtq-samers livsvillkor på norsk sida av Sápmi. I vårt arbete med förstudien har vi också hämtat värdefull kunskap och inspiration från forskning om hbtq-personer i andra urfolksgruppers livsvillkor i Nordamerika och Australien. Vid en genomgång av denna forskning återkommer teman som också aktualiseras i den tidigare forskningen om hbtq-samers livsvillkor. Här beskrivs inte sällan en konflikt mellan en tillhörighet i urfolkssamhället och en tillhörighet i hbtq-communitiet, där kunskap om urfolksfrågor och urfolkslivsvillkor saknas i hbtq-rörelsen och där hbtq-perspektiv omgärdats av tystnad i urfolkssamhället.
Men den internationella tidigare forskningen beskriver också hur unga urfolkspersoner som identifierar sig som hbtq ofta beskriver det som ett motstånd mot majoritetssamhällets kolonialism.
Urfolksmetodologi och dekolonial forskning
Samerna som folk har utsatts för övergrepp i forskningens namn, inte minst genom svensk rasbiologisk forskning, något som präglar det samiska samhällets relation till forskning även i nutid. I förstudien har det varit viktigt att arbeta med en forskningsmetod som erkänner detta. Vi vill därför utforma en forskningsprocess där de personer som är berörda av forskningen själva formulerar forskningsfrågor utifrån det de själva tycker är relevant. Här tar vi som forskare ett steg tillbaka och låter organisationer och aktivister formulera studiens villkor och mål.
Vi ser fram emot att fortsätta arbetet med att utforma en forskningsansökan i relation till det queersamiska civilsamhället och enskilda aktivister.