En bloggserie av Marco Eimermann, Stefan Kordel, Benedict E. Singleton, Natasha A. Webster, Tobias Weidinger & Jonathan Yachin.
Under våren 2022 publicerar vi ett inlägg varannan vecka i den här serien, som vi kallar ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”. Följ oss gärna här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Foto: Att resa med tåg på landsbygden hjälpte mig att förstå min känsla av tillhörighet. Natasha Webster, 2019.
Del 4 – Feministiska perspektiv: tankar kring (och tack vare) erfarenheter av natur på svensk landsbygd
Natasha Webster om kvinnliga migranter och egna forskningserfarenheter
Mina perspektiv kretsar kring olika betydelser av att forska på och med landsbygden. När jag började undersöka den svenska landsbygden kändes allt exotiskt och annorlunda jämfört med mina erfarenheter av jordbruksmarker i sydöstra Ontario, Kanada. Jag kommer ihåg att en av mina studiedeltagare i Sverige släppte av mig vid en tågstation långt från staden där jag jobbade. Hon sa att jag borde sänka flaggan för att se till att tåget skulle stanna. Med mina då begränsade språkkunskaper och orienteringsförmågor tittade jag nervöst omkring i skogen där jag befann mig och funderade på vad jag skulle göra om tåget inte stannade. Specifikt i detta sammanhang, och med naturen som omgav mig, började jag förstå den här landsbygden och dess vardagspraxis bättre.
Många år senare har mitt förhållande till den svenska landsbygden och naturens roll(er) förändrats genom arbete och fritid från att vara okänd, kanske till och med skrämmande, till en känsla av att vara hemma. Som migrationsforskare reflekterar jag ofta över detta: ’att lära känna en plats’ som en del i att förstå landsbygden [1]. Som feministisk forskare överväger jag hur min egen positionalitet kritiskt formar mina relationer till dessa utrymmen och studieplatser [2]. Mitt förhållningssätt till att forska på landsbygden formas av sammanhanget och de ekonomiska och sociala aktiviteterna på dessa platser [3]. Det bygger också på min kunskapsteoretiska förståelse av landsbygden som bestående av flerskiktade platser med delade och divergerande betydelser som varje individ upplever på sitt eget sätt.
Jag ser kvinnliga migranters erfarenheter på landsbygden och med naturen som viktiga av många skäl. Biografiska intervjuer med kvinnor (där de själva
beskriver sina liv) har givit mig djupare insikter om hur viktigt det är att förstå landsbygdens särart, särskilt genom de många sätt dessa kvinnor upplever naturen på (som en viktig del i platsens natur). De flesta kvinnor ansåg att landsbygden var bra för familj och livskvalitet, och de flesta kände att vara i eller nära naturen var grundläggande för deras upplevelser av att bosätta sig i Sverige. En kvinna beskrev till exempel hur hon kände sig som en del av sin nya familj när hennes svärmor tog med henne till sin hemliga kantarellplats. Jag hade själv aldrig plockat en vild svamp innan jag flyttade till Sverige.
Vissa beskriver landsbygden som isolerad, ensam eller till och med lite skrämmande, vilket liknar min egen erfarenhet av den lilla tågstationen långt utanför staden. De kvinnliga migranterna och jag diskuterade ofta ord som vi hade lärt oss specifikt för landsbygden, och hur sådan språkinlärning ofta var knuten till naturen. Jag kan exempelvis bara namnen på många träd och blommor på svenska, förutom lönnen förstås [4]. Naturen var inte bara kontexten för att lära sig mer om en plats, utan vistelser i naturen samt diskussioner och tankar om den var ett sätt att bli mer inbäddad i landsbygden och även med varandra! Naturen blir på så sätt en lins genom vilken vi kan förstå och känna varandras upplevelser. Betydelser av natur och arbete i olika landsbygdsområden, med alla dess komplexa förhållanden, formar kvinnliga migranters vardag och präglar deras känslor av tillhörighet och inbäddning. Att flytta till eller arbeta på landsbygden kan vara en skrämmande uppgift. Med tiden blev dock många intervjuade kvinnliga migranter, liksom jag, så bekanta med den lokala miljön att vi numera hittar våra egna smultronställen. Det var både relevant och inspirerande för min forskning att studiedeltagarnas berättelser om livet i (och med) naturen på landsbygden sammanföll med en del av mina egna erfarenheter.
Berättelser baserade på våra respektive forskningsprojekt och erfarenheter
I den här bloggserien är våra reflektioner baserade på djupintervjuer och etnografiska observationer på plats. Vi beskriver våra egna personliga reflektioner när vi presenterar kompletterande och kontrasterande forskningsresultat och perspektiv kopplade till intervjupersonernas bakgrunder. Vi belyser därmed konflikter och synergier mellan de studerade människornas naturbaserade aktiviteter och andra intressenters nyttjanden av naturen.
För fler inlägg i serien ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”, följ oss gärna varannan vecka här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Bloggare:
Natasha A. Webster, forskare i kulturgeografi, Stockholms universitet.
Referenser:
[1] För mer detaljerade kopplingar mellan landsbygdsforskning och genusstudier, se Gunnel Forsberg (2001) Rural and gender studies: A conceptual comparison, Norsk Geografisk Tidsskrift – Norwegian Journal of Geography, 55(3), 152-160, DOI: 10.1080/002919501753129907
[2] En mer detaljerad diskussion finns i Drozdzewski, D., & Webster, N. A. (2021). (Re)visiting the neighbourhood. Geography Compass, 15(12), e12597. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1111/gec3.12597
[3] Se även Karen Haandrikman och Natasha A. Webster’s blogginlägg (2020) Rural women entrepreneurs need better support: https://blogg.slu.se/kunskapscentrum-for-landsbygder/2020/09/. Mer om thailändska kvinnliga entreprenörer i Sverige finns i en artikel från 2017 i Journal of Rural Studies: Rural-to-rural translocal practices: Thai women entrepreneurs in the Swedish countryside (s. 219-228) doi.org/10.1016/j.jrurstud.2017.09.016.
[4] Som är väl känd för oss kanadensare!