En bloggserie av Marco Eimermann, Stefan Kordel, Benedict E. Singleton, Natasha A. Webster, Tobias Weidinger & Jonathan Yachin.
Under våren 2022 publicerar vi ett inlägg varannan vecka i den här serien, som vi kallar ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”. Följ oss gärna här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Foto: En gemensam naturbaserad aktivitet – att tillsammans laga mat utomhus. Benedict Singleton, 2018.
Del 3 – Naturbaserad integration
3.1 Stefan Kordel och Tobias Weidinger om flyktingar i Bayern, Tyskland
I tyskspråkig forskning om migration och integration spelar naturens roll och relaterade begrepp som naturbaserad integration för närvarande en mindre roll [1]. Under våra biografiska intervjuer med nyanlända flyktingar, som vi har genomfört i olika tyska landsbygdsområden sedan 2016, kunde vi dock identifiera några av flyktingarnas upplevelser och interaktioner med naturen.
I början av våra möten med flyktingar och utan att det var en del av våra intervjufrågor berättade dessa personer ofta om upplevelser i naturmiljöer under deras flykt till Tyskland. Flyktingarna nämnde till exempel skogar längs Balkanrutten i Ungern eller Serbien, där de bodde provisoriskt i tält. Vidare nämnde de klimatförhållanden som viktiga upplevelser med naturen eftersom dessa gjorde flyktprocessen svårare.
När vi frågade deltagarna om deras tidigare bostadsorter i Tyskland fann vi att asylboende från staten delvis organiserades i tidigare hotell och pensionat, belägna isolerade i skogen, vilket hämmade interaktionen med lokalbefolkningen. På grund av dåligt mobiltelefonnätverk och/eller obefintlig internetanslutning var det också svårt att upprätthålla kontakterna med deras transnationella nätverk. På så vis förknippades naturen till en början med avlägsenhet.
På våra frågor om specifikt viktiga platser i vardagen nämnde deltagarna exempel på hur olika aktiviteter var relaterade till naturen. Att vara utomhus var viktigt för dessa flyktingar, inte minst på grund av att lägenheterna var små och i dåligt skick. De saknade ofta en privat trädgård eller en lekplats för barn. På så vis kom olika offentliga utomhusplatser att representera ett ”utökat boende”.
I motsats till andra utomhusaktiviteter var fördelen med naturbaserade aktiviteter att tillgången till naturen var gratis. Nyanlända flyktingar berättade till exempel om promenader eller cykelturer i omgivningarna: de grillade i parker eller skogar, de använde lekplatserna där, simmade i naturliga eller konstgjorda sjöar och floder eller så vandrade de i bergen. Medan det var nytt för dem att cykla eller vandra som en fritidsaktivitet, så var andra aktiviteter som att grilla eller ordna picknick redan väletablerade i deras ursprungsländer. Dessa sistnämnda aktiviteter ledde till nya eller ovanliga sätt att använda parker och det offentliga rummet i allmänhet, som lokala ortsbor inte var vana vid. Likadan forskning har gjorts i Sverige [2].
Många av dem tyckte det var svårt att cykla i de delarna av Bayern med kuperade landskap. Det hände också att deltagarna förknippade olika upplevelser i sitt ursprungsland och under flykten med negativa föreställningar om naturen. Dessa nyanlända flyktingar i Tyskland var försiktiga med att ta sig in i skogar då de kopplade sådana områden till farliga djur eller traumatiska upplevelser. Utöver det framkom sällan negativa föreställningar om naturen i Tyskland i allmänhet.
Lokala aktörer, som förvaltare av nationalparker eller volontärer, organiserade också naturbaserade aktiviteter för nyanlända flyktingar. Målet var att flyktingarna skulle bekanta sig med sina nya omgivningar, att erbjuda alternativa aktiviteter (särskilt när de fortfarande bodde i läger) och att främja interaktioner med den lokala befolkningen. Det anordnades också workshops, semesterprogram och resor som syftade till att förmedla kunskap om naturen, samt att informera om värden relaterade till naturen som en del i en utbildning med fokus på miljön och ekologisk hållbarhet. Det pedagogiska syftet var att lära deltagarna om miljöskyddsfrågor, vilket ofta kommunicerades som förknippat med ”tyska värden”.
Foto: En flerspråkig välkomstskylt. Benedict Singleton, 2018.
3.2 Benedict Singleton om naturbaserade integrationsprojekt
En tydlig första punkt är att handling och värderingar går hand i hand. Specifika handlingar och åsikter är inte separerade från händelser i samhället i stort, inklusive eventuella konflikter som kan uppstå mellan olika befolkningsgrupper. Detta framgår av min forskning om naturbaserade integrationsprojekt (NBI) i Sverige. NBI består av en mängd olika metoder, som alla kopplar migrationsfrågor (såsom språkkunskaper eller arbetslöshet) till engagemang med lokal natur [3]. I mitt fall har jag under de senaste två åren använt deltagarobservation och intervjuer för att studera en serie projekt i Örebro län som använder utomhuspedagogik, det vill säga guidade interaktioner med naturen för att lära sig mer om naturen i stort. Inom ramen för dessa projekt samlades svenskar och nyanlända för att träna grunderna för utomhuspedagogik och lära sig om svensk natur.
Jag noterade olika diskurser kring vad naturen är och vad man kan använda den för. Det mest framträdande perspektivet av dessa baseras på en ekologisk synvinkel om att naturen är något som är känsligt och som behöver skyddas. Under utflykter framkom olika versioner av mantrat ”inte störa, inte förstöra”, som ofta upprepades både implicit och explicit. Detta betyder dock inte att denna uppfattning spreds av alla guider eller accepterades av alla deltagare under de observerade aktiviteterna. En kompletterande syn på naturen var den som kan kallas för ”mätbar natur”. Detta framkom snarare i planeringen och förberedelserna för de olika NBI-projekten än under de guidade aktiviteterna. Guider diskuterade då vilken specifik kunskap om naturen som var viktig för nyanlända att lära sig. Det handlade om lagar och regelverk, men också om botanisk information såsom varningar för specifika svamparter. Detta utvecklades vidare i projektdokument (såsom finansieringsansökningar) där viss specifik kunskap angavs som viktig för att kunna delta i det svenska samhället. Det visade sig också i att uppmuntra respekt för nationella myndigheter som fastställer svensk miljölagstiftning.
Inom båda naturdiskurserna identifierade jag att aktiviteterna i naturen (eller något så basalt som att regelbundet vistas i naturen) sågs som en väsentlig del av svenskhet. Detta kopplades även till kunskap om och människors förhållningssätt till naturen. Detta innebär en potentiell första konfliktpunkt då själva essensen av hur olika människor använder naturen (exempelvis uttryckt som ”svenskar gillar att plocka bär i naturen”) har länkar till diskurser om samhället. Många av de berättelser som dessa diskurser bygger på delas mellan befolkningsgrupper som har olika syn på migration [4]. Högerextrema populistiska grupper förhärligar till exempel såväl särskilda utomhuslivsstilar som illusionen av ett kulturellt homogent svenskt samhälle. Jag vill poängtera att människor som pekar på fördelarna med NBI-aktiviteter måste ha förståelse för de medvetna eller omedvetna kopplingar som deras retorik gör till olika samhällsdebatter och konflikter.
Men sådana konflikter kopplar jag inte enbart till politiska samhällsfrågor. De kan även vara inbyggda i individers olika synpunkter om vad naturen är och hur man nyttjar den. Det är exempelvis lätt att spekulera om att en syn på naturen som spröd eller känslig potentiellt kolliderar med andra aktiviteter som baseras på andra uppfattningar, som att naturen borde utvecklas för mer exploaterande aktiviteter. Om naturen i stor utsträckning ses som bestående av resurser och som något som kommer att återhämta sig snabbt, kommer detta i grunden att vara i strid med dem som ser en sådan utveckling, för att parafrasera Joni Mitchell, som ”paving paradise to put up a parking lot”. Man ser sådana slags konflikter överallt i världen när byggarbetare och resursexploaterare inte ser någon skada i att riva upp en viss del av naturen, medan det finns miljöaktivister som protesterar emot det. Under sådana omständigheter vädjar båda sidor till dem som ser naturen som mätbar för att visa riktigheten i sin egen diskurs trots att det egentligen är omöjligt. När allt kommer omkring är varje del av naturen verkligen unik och delikat men den är också en del av en större helhet som i vissa fall har återhämtat sig från enorma skador historiskt sett. I viss utsträckning kan naturens begränsningar mätas och beräknas, och på så vis tas i beaktning inom naturbaserade aktiviteter, men verkligheten är oundvikligen motsägelsefull.
På en mer lokal nivå kan man se potentiella kollisioner mellan dem som tycker att plocka bär är legitimt för individuell konsumtion å ena sidan och de som ser det som en potentiell kommersiell resurs å andra sidan. Båda har rätt enligt svensk lagstiftning (förutsatt att plockandet inte sker inom ett skyddat område), vilket kan förstås som en konflikt om vem som drar nytta av vissa resurser men också om vad naturen är till för [5].
Berättelser baserade på våra respektive forskningsprojekt och erfarenheter
Våra reflektioner är baserade på djupintervjuer och etnografiska observationer på plats. Vi beskriver våra egna personliga reflektioner när vi presenterar kompletterande och kontrasterande forskningsresultat och perspektiv kopplade till intervjupersonernas bakgrunder. Vi belyser därmed konflikter och synergier mellan de studerade människornas naturbaserade aktiviteter och andra intressenters nyttjanden av naturen.
För fler inlägg i serien ”Berättelser om naturen i landsbygds- och migrationsstudier”, följ oss gärna varannan vecka här på Kunskaper för landsbygder, en SLU-blogg som drivs av Uppdrag landsbygd.
Bloggare:
Stefan Kordel, doktor i kulturgeografi, Friedrich Alexander Universität, Erlangen-Nürnberg (Tyskland).
Tobias Weidinger, doktor i kulturgeografi, Friedrich Alexander Universität, Erlangen-Nürnberg (Tyskland).
Benedict E. Singleton, forskare i sociologi, Göteborg universitet.
Referenser:
[1] Undantagen är Marion Jay & Ulrich Schraml (2009) Understanding the role of urban forests for migrants – uses, perception and integrative potential. Urban Forestry & Urban Greening 8, 283–294. Samt Monika Stodolska, Karin Peters & Anna Horolets (2017) Immigrants’ adaptation and Interracial / Inter-ethnic interactions in natural environments. Leisure Sciences 39, 475–491.
[2] Se exempelvis Susanne Stenbackas (2012) bokkapitel “The Rural” intervening in the lives of internal and international migrants: migrants, biographies and translocal practices. I Charlotta Hedberg & Renato Miguel Do Carmo (red.) Translocal ruralism. Mobility and connectivity in European rural spaces. Springer: Dordrecht.
[3] För en översikt, se Sandra Gentin, Anna Maria Chondromatidou, Kati Pitkänen, Ann Dolling, Sören Præstholm & Anna María Pálsdóttir (2018) Defining nature-based integration. Perspectives and practices from the Nordic countries. Helsinki: Finnish Environment Institute.
[4] Benedict E. Singleton (2020) Go to the forest! Exploring the ordering of Swedish Nature-Based Integration. Environment and Planning E: Nature and Space. Online first.
[5] Se Benedict E. Singleton (2020) Seeing the wood and the trees. Assessing Swedish Nature-Based Integration utilising the theory of socio-cultural viability. FENNIA. International Journal of Geography 198(1-2), 57-73, eller Benedict E. Singleton (2021) Improvising taskscapes: the rituals of guided Nature-Based (Dis)Integration in Sweden. Innovation: The European Journal of Social Science Research 34, 111-131.