Vad hände här egentligen?

Alla har vi hört uttrycket att tiden går fort när man har kul. Att man måste stanna upp och ta vara på chansen här och nu. Att njuta medan det varar. Och precis allt det där tänkte jag nu faktiskt påstå är helt rätt. Samtidigt som jag är lite chockad över att det typ är slut, jag som precis har börjat.

Snart har det gått ett år sedan den där dagen i maj när jag var hemma på Gotland. Solen sken, det var en fantastisk vårdag och jag var på hundpromenad. Glad att ha klarat av just den dagens viktigaste uppgift, en ”anställningsintervju” med hela tio personer som satt och tittade på mig via en datorskärm nerifrån Skåne. Som ställde kluriga frågor. Visst såg de ganska vänliga ut, men man är ju ändå inte van vid att bli intervjuad av en hel flock via länk. Min åsikt var nog att det faktiskt hade gått bra, men hjärtat slog ändå betydligt fortare när telefonen plötsligt ringde. Jag var lovad besked under eftermiddagen. Vad hände här egentligen?

Resten av promenaden sken nog solen extra starkt. Havet var sådär extra blått. Och visst kvittrade fåglarna lite gladare än nyss? Jag vet inte riktigt, men vad jag däremot visste var att nu började något bra. Den där styrelsen hade visst bestämt sig för att ge mig chansen. Chansen till att bli ordförande för SLU:s samlade studentkårer 17/18. Resten av helgen studsade jag runt på små, obehagligt fluffiga rosa moln.

Sedan vrider vi lite på klockan. Vi är nu framme vid nyårsafton. Även den firas med vänner på Gotland. Sedvanligt ska ju året sammanfattas och storslagna planer göras upp för kommande succéer. Vad ska jag tillföra världen under nästa år? När frågan kom om 2017s tre toppar var svaret givet. Och därtill både ärligt och spontant. Min första termin i SLUSS och att jag givits chansen att få vara ordförande. Lätt en av de tre bästa grejerna.

Nu undrar du såklart varför? Och varför jag i slutet av min långa utbildning och dröm mot att bli veterinär hoppade på en sån här grej. Valde ytterligare ett år med dålig ekonomi och ett år längre bort från karriären och alla djur som behöver räddas? Ett år till i en korridor med sprucket porslin och övernattningshelger på en luftmadrass i en alldeles för trång sovsäck…?

Det svaret kan jag utan tvekan ge Dig. Det är en del uppoffringar att vara SLUSS ordförande. Det går åt kvällar, helger, lönen är väl inte att skryta med och man får dessutom inte ens som ordförande bestämma, för det har man en styrelse som gör åt en. I gengäld –  och här kommer det viktigaste i hela texten – är att man får ett fantastiskt nätverk och många nya kompisar. Man lär sig otroligt mycket om såväl mötesstrukturer, kollektivtrafik och myndigheter, som om människor och vårt universitet. Man får stora utmaningar, får chansen att hålla tal och anförande inför stora folksamlingar (och får applåder därefter), ha snygga klänningar på fester. Man utvecklas och tränar på sådant som våra utbildningar inte annars täcker in. Jag har blivit mycket bättre på att kommunicera och samarbeta. Jag har fått erbjudande om och anställning på ett företag som jag har drömt om att arbeta för och även detta tack vare SLUSS. Jag har fått se nya delar av landet och fått gå kurser och besöka konferenser. Fått förmånen att jobba med inte bara en utan två olika styrelser med representanter från kårerna som är så duktiga att man bara gapar av förundran! Och det är också Ni i kårerna som ska ha beröm för att jag känner såhär.

Det är en ÄRA att få jobba för Er. Att få föra Er talan. Ni visar ett stort engagemang och tar emot oss i SLUSS på allra bästa vis. Ni kommer med feedback, ni resonerar klokt i kniviga frågor och ni utmanar oss i presidiet att ständigt leverera och hitta nya lösningar.

Men än är det inte över. Med tre månader kvar av min period ska jag lägga in en extra växel och leverera det bästa jag kan. Driva Era frågor, få undan det jag lovat Er. Och sen tycker jag vi tillsammans ska hjälpas åt med en viktig grej. Vi måste hitta en efterträdare till mig. Kunde jag skulle jag söka igen, för detta är faktiskt kul på riktigt. Men vi behöver någon annan som kommer att få förmånen att studsa på moln under en hel helg. Som kommer att få uppdraget att jobba med det roligaste man kan tänka sig under nästa läsår. Känner du någon? Eller är chansen din? Tiden går fort när man har kul. Och glöm inte att ta chansen om och när den kommer.

Ordförande Stina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *