Dags att sikta på utbildning av hög kvalitet

SLUSS har lämnat in en skrivelse till styrelsen vid SLU då oron för att utbildningarnas kvalitet redan idag påverkas i nedåtgående riktning är mycket påtaglig inom studentkårerna. Läs hela skrivelsen här!

Om problematiken inom utbildning på grund- och avancerad nivå vid SLU        

Sammanfattning

SLU är mitt uppe i en omfattande process att förnya utbildningsutbudet, i syfte att öka såväl konkurrenskraften och resurseffektiviteten för utbildningen. Idag är SLU långt ifrån ensamt om uppfattningen att ”SLUs ämnesområden” är högaktuella i samhällsdebatten och därför behöver universitetets attraktionskraft öka. Däremot råder inom utbildningen en mycket ansträngd ekonomisk situation, inte minst beroende på det stora besparingskrav som 2012 drabbade SLU, som försvårar arbetet med det nya utbildningsutbudet. Då strävan efter en ekonomi i balans är angelägen har det av styrelsen satts tidsramar som ska leda till en förändring till det bättre inför anslagsfördelningen 2015.  ”Men drar man i en tråd drar man i en annan”: Omfattningen och komplexiteten av processen har blivit för stor att klara av inom givna ramar. SLUSS befarar att styrelsen kommer ta beslut i en fråga utan att ha konsekvenserna klara för sig, och anser att vad SLU behöver snarare än en nödlösning för utbildningens ekonomiska situation är att i grunden förändra synen på utbildning.

SLUSS föreslår därför

att                       styrelse och ledning på allvar diskuterar utbildningens nyckelroll vid SLU samt vad SLUs sektorsansvar med avseende på utbildning innebär i verkligheten.

att                       tidsplanen ses över för att kartlägga vilka leveranser som är rimliga inom vilken tidsram, samt att tillräckliga resurser tillgodoses verksamheten för genomförandet av dessa.

att                       representanter från näring/branschråd bjuds in att yttra sig om slutgiltigt förslag på utbildningsutbud för att stärka incitamenten för utbildningarnas användbarhet i de gröna näringarna.

Bakgrund

Utbildning enligt riksdag och regering

Enligt högskolelagens första kapitel fastslås att utbildning på universitet och högskolor ska ha nära samband med forskning och hålla hög vetenskaplig nivå. Verksamheten ska avpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen och forskningen (4§). De tillgängliga resurserna ska utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten. Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna Lag (2013:119).

Enligt regleringsbrevet för SLU ska utbudet av utbildning på grund- och avancerad nivå (GU) svara mot studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov. SLU ska inför departementet redovisa vilka bedömningar, prioriteringar och behovsanalyser som ligger till grund för beslut om utbildningsutbudet. SLU:s avvägningar avseende exempelvis fördelning mellan program och kurser på olika nivåer och med olika förkunskapskrav samt fördelningen mellan campus och distansutbildningar ska redovisas. Därutöver ska en redovisning avseende hur SLU möter det omgivande samhällets behov av utbildning göras. Omfattningen av statsanslaget för utbildning är inte angivet i likhet med forskning, vars minsta summa är reglerat. Utbildning får ett indirekt takbelopp genom angivelse av minsta antal helårsstudenter, med undantag för skogligt basår, tilläggsutbildning för utländska veterinärer (TUVE), hippologprogrammet (i samverkan med HNS) och hovslagarutbildningen, vars kostnader anges i minimibelopp i likhet med de andra verksamheter vars anslag regleras. SLU gör därmed själv en bedömning gällande hur stort anslag som avsätts till utbildning utifrån hur stort anslag som är kvar efter att forskning, foma (fortlöpande miljöanalys) och institutsmedlen tilldelats respektive anslag.

Utbildningens ekonomiska situation

Utbildningen omfattar ca 22 % av SLUs totala omsättning och utgör därmed ekonomiskt en av de mindre verksamheterna vid universitetet. Regeringens budgetproposition för 2012 innebar stora besparingar för SLU. Utöver minskade anslag till foma och avbrutna förlängningar av särskilda forskningsprojekt fick universitetet ett generellt besparingsbeting om 30 miljoner kronor. Som ett resultat av regleringsbrevets minimibelopp för forskning och den redan stora besparingen på foma drabbades följaktligen utbildningen av hela besparingskravet.  Detta kom att innebära att styrelse och ledning ställde sig bakom principen kvalitet framför kvantitet. SLU anpassade verksamheten till det minskade statsanslaget med principen ”tårtspade framför osthyvel”. Man skulle värna om utbildningsprogrammen och gjorde därför en översyn av kursutbudet. Totalt drogs ca 7 % av utbildningsutbudet in, genom att ta bort masterprogram, inriktningar inom utbildningsprogram, kurser med få studenter och fristående kurser. Dessutom skulle en översyn av utbildningsstruktur och utbildningarnas lokalisering göras (som senare kom att resultera i bl.a. Skaraflytten).

Svår återhämtning

Går det att mäta hur utbildningarnas kvalitet påverkas av ett så omfattande besparingskrav? Idag finns ingen analys för vilka konsekvenser det minskade statsanslaget inneburit för utbildningarnas kvalitet och användbarhet. Att drabbas av ett så omfattande besparingsbeting och samtidigt bibehålla utbildningskvaliteten visade sig vara svårt, särskilt eftersom tre av fakulteterna stod inför bl.a. ökade lokalkostnader i och med renoveringar och nybyggen (ex . Lövsta). Den rådande ekonomiska situationen inom GU, utan möjligheter att omfördela medel mellan olika redovisningsområden, innebär idag att många institutioner inte kan redovisa sina faktiska kostnader för GU, att lärare och gästföreläsare kan gå utan ersättning för den undervisning som ges och att högt efterfrågade praktiska moment i yrkesutbildningarna blir allt färre. Även om principen var tårtspade framför osthyvel går det att konstatera att många kursmoment och lärartimmar behövts ”hyvlats” bort. NJ-fakulteten har på tre år dragit in 20 % av sitt kursutbud. Oredovisade omfördelningar verkar idag nödvändiga för att hålla utbildningarnas kvalitet på en anständig nivå.

 

Nytt utbildningsutbud enligt Framtidens SLU

I SLU:s strategi för 2013-2016 radas olika mål upp i syfte att utbildningen vid SLU ska expandera, vara konkurrenskraftig och uppfylla vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav. Under 2013 startade projektet Framtidens SLU, ett krafttag för att öka universitets resurseffektivitet och skapa tydlighet för vad SLU står för både internt och i omvärlden. Framtidens SLU innebar bl.a. en delvis ändrad fakultetsstruktur, en ny utbildningsstyrning och harmonisering av administrativa rutiner. Inom ramen för projektet förväntas SLUs styrelse den 23/9 2014 fastställa ett nytt utbildningsutbud från och med läsår 2015/6. Ett år tidigare (14/10 2013) beslutade rektor om övergripande riktlinjer för GU vid SLU (dnr SLU ua 2013.1.1.1-4639) i syfte att med befintligt GU-medel arbeta fram ett nytt utbud av utbildningsprogram som bl.a. ska bidra till resurseffektivitet, utbildningskvalitet, forskningsanknytning och internationalisering. De nya riktlinjerna innebär ett omfattande arbete där bland annat ökad samläsning, förkunskapskrav, översyn av extern samverkan och ramschemastruktur ses över. Hur stor skillnad det slutgiltiga förslaget på nytt utbildningsutbud utgör för varje program jämfört med nuvarande utbud förväntas variera i någon grad.

Arbetet med att ta fram förslag det på nya programutbudet enligt beslutade riktlinjer ligger på programnämndernas bord. Parallellt med programnämndernas arbete beslutades även att tillsätta ett tiotal fakultetsövergripande planeringsuppdrag (dnr SLU ua 2013.1.1.1-5074), med uppgift att arbeta fram förslag på gemensamt innehåll och genomförande av vissa gemensamma utbildningsmoment. Såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga aspekter ska inom ramen för planeringsuppdragen analyseras. Då det nya utbildningsutbudet ska tas fram inom befintliga GU-medel förväntas effektiviseringarna vara tillräckliga för att motivera merarbetet med att omforma utbildningsutbudet. Ett ökat inslag av gemensamt innehåll och genomförande av utbildning över fakultetsgränser bedöms vara kvalitetshöjande och resurseffektivt på lång sikt. De bärande idéerna för förändringarna baseras på förslag från den internationella utredningen ”On the Education at SLU” (dnr ua Fe 2012.3.0-303).

Ny utbildningsstyrning

Vid årsskiftet 2013/4 trädde en ny utbildningsstyrning i kraft vid SLU. De främsta skälen till att styrmodellen för SLU:s utbildningar ändrades är den ökade konkurrensen om studenter, att SLU slagit i taket för antal helårsstudenter samt rådande ekonomi. Principiellt bidrar den nya styrningsmodellen till att ansvar för innehåll och ekonomi inom GU samlas på universitetsövergripande nivå vilket gynnar hela SLU. Den nya utbildningsstyrningen utgörs, liksom SLU:s övriga styrning, av en linjeorganisation. Till skillnad från den tidigare styrningsmodellen, vilken bidrog till en splittrad utbildningsstyrning och ett ineffektivt resursutnyttjande, syftar den nya modellen till att skapa tydliga och transparenta beslutsvägar. Modellen innebär vidare att fakulteterna får ett mindre ansvar för utbildningsfrågor eftersom strategiska beslut, fastställande av utbildningsplaner osv. numera görs inom ramen för den nya universitetsövergripande utbildningsnämndens (UN) mandat.

Den del av den nya utbildningsstyrningen som väckt mest uppmärksamhet hos studentkårerna har varit borttagandet av de grupperingar som verkat på programnivå. I den nya styrningen har programstudierektorerna (PSR) fått ett betydligt ökat uppdrag och ska enligt styrelsens delegationsordning stå för samma ansvarsbörda som en hel arbetsgrupp (programkommitté/-utskott/-nämnd) förut stod för. I och med denna nya ordning, som syftar till att minska mötestid inom organisationen, har studenternas lagliga rätt till inflytande försvårats eftersom verksamheten i och med borttagandet av befintliga grupperingar måste grundas i att berörda parter känner starkt förtroende för varandra samt visar ett stort engagemang för uppdraget.

Ny resursfördelningsmodell för GU

Ett resurseffektivt utbildningsutbud kräver inte bara ny utbildningsstyrning utan även en ny modell för resursfördelning. Beslut om utbud ska vara förenat med ett ekonomiskt ansvarstagande. Under styrelsens möte den 19/2 2014 beslutades att fastställa tre övergripande principer för resursfördelning till GU:

  • Resurser för GU fördelas med program och programgrupper som planeringsbas.
  • Alla program och programgrupper sorteras till ett fåtal ersättningskategorier.
  • Resursfördelning sker genom uppdrag, utan avräkning.

Vidare beslutades att nuvarande användning av GU-medlet ska kartläggas med förhoppning om ökad insikt i GU:s ekonomiska flöden. Utbildningsnämnden fick i uppdrag att i dialog med programnämnderna svara för den vidare bearbetningen av en gemensam resursfördelningsmodell samt att den nya modellen ska kunna tillämpas i anslagsfördelningen inför 2015, dvs. samma år som det nya programutbudet ska träda i kraft. Ett nytt förslag ska vara färdigt att presentera inför UN 27/5 2014, efter behandling hos programnämnderna.

Problem och befarade konsekvenser

Sedan takbeloppet nåddes och fakulteterna tvingats spara mångmiljonbelopp har det blivit mycket svårt att bibehålla utbildningskvaliteten, i synnerhet eftersom utbildningsuppdraget inte har minskat lika mycket som intäkterna. Det har också lett till att gemensamma kostnader för avlyft (bl.a. bibliotek och lokaler) blivit svårare att tackla. På vissa håll har felkonteringar mellan GU och forskning systematiserats. Faktum är att utbildningen sedan besparingsbetinget redan har genomgått en resurseffektivisering. Det är därmed inte längre hållbart att strama åt utbildningen ytterligare utan att det påverkar utbildningens kvalitet i än mer, påtaglig, nedåtgående riktning.

Tidsplanen

SLUSS ifrågasätter starkt den satta tidsplanen för framtagning och beslut av det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen. De nya programnämnderna, som kom igång med sina verksamheter först i mars, förväntas till juni presentera färdiga förslag på nytt utbildningsutbud. Majoriteten av ledamöterna i UN har uttryckt stor skepsis mot tidsplanen och framhävt att risken med rådande tidsplan är att det slutgiltiga förslaget på nytt utbildningsutbud inte blir tillräckligt genomarbetat och konsekvensanalyserat för att försäkra om en för utbildningen kvalitetsmässig och ekonomisk hållbarhet både på kort och på lång sikt.

Rent praktiskt är och har det varit svårt att arbeta med en process när den är beroende av en annan process som tidsmässigt går parallellt. Det förekommer att arbetet med utbildningsutbudet blir liggandes i väntan på beslut rörande de fakultetsöverskridande planeringsuppdragen eftersom man av resursmässiga skäl i möjligaste mån behöver undvika dubbelt arbete. I något planeringsuppdrag framgår en osäkerhet för om förslaget är realistiskt eftersom man i väntan på ny resursfördelningsmodell inte kunnat göra någon konsekvensanalys.

Den nya resursfördelningsmodellen

Ökad resurseffektivitet och samordning kräver ett stort engagemang och samarbete mellan fakulteterna, särskilt eftersom det inte är konstaterat att samtliga riktlinjer för utbildningsutbudet är möjliga att genomföra för alla program när tidsramarna är så snäva. Det är heller inte självklart att ökad samläsning bidrar till ökad resurseffektivitet och minskade kostnader eftersom det idag inte finns några lönsamma lösningar för undervisning i ”stordrift”. Det är främst genom planeringsuppdragen fakulteterna fått möjlighet till samordning, en möjlighet som riskerar att inte bli verklighet om fakulteterna inte får de resurser som krävs för att implementera förslagen. Till följd av GU:s ekonomiska situation har fakulteterna i stor utsträckning redan använt både ”osthyvel och tårtspade” för att spara. Och trots att man i arbetet med det nya utbildningsutbudet tittar på möjligheten att skapa nya utbildningsprogram står SLUs nuvarande utbildningar inför en situation av ytterligare nedskärningar, vilket bidrar till ännu lägre intäkter för GU. Detta kan ge påtagliga konsekvenser för utbildningskvaliteten inom kvarvarande utbildningsprogram och kurser eftersom de gemensamma kostnaderna består i storlek. Dessutom är det av förklarliga skäl påfrestande att behöva skära ner programutbudet samtidigt som ett nytt utbildningsutbud ska träda i kraft, det går liksom stick i stäv.

Komplexiteten i att göra ett nytt utbildningsutbud

SLUSS har under en längre tid iakttagit och känt en stor skepsis för att arbetet med ett nytt utbildningsutbud inte kommer kunna leva upp till de många krav som ställts inom givna tidsramar. Att arbeta fram förslag på ett nytt utbildningsutbud kräver goda insikter i såväl utbildningen som i ekonomin, både inom den egna fakulteten som hos de andra fakulteterna då det utgör en förutsättning för att kunna arbeta med fakultetsöverskridande frågor på ett rationellt sätt. SLUSS anser att tågordningen av de olika processerna kunde ha sett annorlunda ut. Ett nu påtagligt hinder är att harmoniseringen av utbildningsfrågorna inte färdigställs innan det förväntas lösningar på de praktiska frågorna. Med en färdig resursfördelningsmodell hade det möjligtvis funnits svar på hur det kan ges liknande förutsättningar att driva ett program/kurser oavsett storlek på studentgrupp, något som inte alls är självklart idag eftersom utbildningskvalitet till stor del beror på studentgruppernas storlek. Dessa frågeställningar utgör dessutom grunden för en av de främsta motiveringarna till ett nytt utbildningsutbud – ökad resurseffektivitet.

Arbetet med ett nytt utbildningsutbud borde få vara en mer omfattande process än vad som ges resurser för i nuläget. Det är viktigt att poängtera att detta ”motstånd” inte handlar om ovilja att utvecklas och rustas inför framtida utmaningar, utan att de omfattande resurser som krävs för genomförandet till stor del saknas. Representanterna från SLUSS är medvetna om att de ekonomiska incitamenten spelat stor roll till att tidsplanen är snäv och att ekonomin gynnas av en snabb lösning, men att fastställa ”förhastade” beslut kan komma att bli mycket förödande för utbildningarna. Vad SLU behöver snarare än en nödlösning för utbildningens ekonomiska situation är att i grunden förändra synen på utbildning. Allt för ofta prioriteras de ekonomiska frågorna (och antal utfärdade examina) före vikten av att utbildningarna håller hög kvalitet. Kan SLU med säkerhet konstatera att tillräckliga resurser blivit avsatta för det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen?  SLUSS ser en risk i att det nya utbildningsutbudet och den nya resursfördelningsmodellen inom givna ramar inte blir vad det behöver bli, och befarar att styrelsen tar beslut i en fråga utan att ha konsekvenserna klara för sig, dvs. vad det kommer kosta och hur det ska betalas.

 

SLUSS föreslår därför

att                       styrelse och ledning på allvar diskuterar utbildningens nyckelroll vid SLU samt vad SLUs sektorsansvar med avseende på utbildning i verkligheten innebär.

att                       tidsplanen ses över för att kartlägga vilka leveranser som är rimliga inom vilken tidsram, samt att tillräckliga resurser tillgodoses verksamheten för genomförandet av dessa.

att                       representanter från näring/branschråd bjuds in att yttra sig om slutgiltigt förslag på utbildningsutbud för att stärka incitamenten för utbildningarnas användbarhet i de gröna näringarna.

Slutord

SLU behöver på styrelse- och ledningsnivå ta ställning till hur det med den rådande ekonomiska situationen inom GU går att behålla kvaliteten på våra utbildningar. SLUSS befarar i linje med Bienenstock, A., et.al. (2014) rapport Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? att universitets tydliga forskningsfokus sker på bekostad av utbildningens kvalitet och konkurrenskraft.

En insats för utbildningens situation vid SLU handlar inte bara om att studenterna ska få en användbar utbildning och att tillgodose arbetsmarknadens behov av kunskap och kompetens enligt högskolelag och regleringsbrev, utan också om att säkra fortsatt forskning inom SLU:s ämnesområden och att göra SLU till en eftertraktad arbetsplats. SLU marknadsför sig som ett universitet i världsklass, men faktum är att den ekonomiskt pressade situationen idag är påtaglig i kurserna och så även missnöjet bland studenterna. SLU kan riskera att tappa den ställning universitetet har inom området naturresursernas hållbara brukande eftersom andra lärosäten i allt större grad börjar inspireras av SLU utbud. SLUSS anser att SLU behöver en mer utbildningsinriktad anda i hela organisationen för att kunna leva upp till det myndighetsansvar som ska garantera både nuvarande och presumtiva studenter den utbildning de sökt sig till. Det bör inte heller glömmas bort att om studenterna är missnöjda med sin utbildning, sin hittills största ”investering” i livet, försvinner en av de absolut viktigaste kanalerna för utbildningarnas renommé och för att rekrytera nya studenter till SLU.

 

Karin Bothén
ordförande SLUSS
ledamot i SLUs styrelse

Ulrika Johansson
förste rådgivare i SLUSS
ledamot i SLUs styrelse

Maria Tunberg
ordförande SLUSS Doktorandnämnd
ledamot i SLUs styrelse

 

Bilaga

Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

 

1 kommentar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *