Kategoriarkiv: Studentpolitik

Vi fick som vi ville… eller?

I dagarna tu har SLU:s styrelse sammanträtt i Uppsala. Och det har diskuterats mycket utbildning! Som en följd av SLUSS skrivelse till styrelsen fördes en tre timmar lång strategidiskussion om utbildningarnas framtid. Dessutom fick styrelsen se Utbildningsnämndens förslag på utbildningsutbud till läsår 15/16 – som inte alls innebar några större förändringar.

Andemeningen i vår skrivelse (läs tidigare blogginlägg) var att utbildningens nyckelroll vid universitetet är bortglömd. I arbetet med Framtidens SLU har studentkårerna ställt sig positiva till en översyn av utbildningarna för att de ska kunna utvecklas till det bättre, men att det med av styrelsen givna resurser och given tidsram inte har varit rimligt för fakulteterna att prestera enligt styrelsens förväntningar. Vår oro har grundats i att planeringsförutsättningarna inte skulle kunna leda fram till det komplexa men ändå möjliga resultat med högre kvalitet inom givna ekonomiska ramar.

Nu har fakulteternas programnämnder presenterat sina förslag. Utbildningsnämnden har ställt sig bakom det samlade förslaget som i praktiken innebär avveckling av tre masterprogram och ett magisterprogram samt införandet av ett nytt masterprogram (som varit planerat länge och som ersätter det magisterprogram som tas bort). De nedlagda masterprogrammen rör sig generellt om avslutade samarbeten med internationella universitet.  I övrigt ser utbildningsutbudet precis likadant ut som nuvarande utbud.  SLUSS påpekade att förslaget på styrelsens bord faktiskt inte alls är vad som beställts. Sedan arbetet med det nya utbildningsutbudet startade har rektor beslutat om gemensamma riktlinjer för utbildningarnas uppbyggnad (bl.a. ökad resurseffektivitet genom samläsning och ett ökat fokus på naturresursernas hållbara brukande som en röd tråd i utbildningarna). Det har tillsatts femton olika planeringsuppdrag som haft som uppgift att titta på utbildningarnas utvecklingsmöjligheter. Programnämnder och utbildningsnämnd har jobbat stenhårt för att på kort tid försöka anpassa sig till uppgifterna. Förslaget hade troligtvis sett likadant ut även utan projektet Framtidens SLU. Så frågan är – vad har Framtidens SLU egentligen inneburit för utbildningarna, våra lärare och våra studenter utöver ett omfattande och ofärdigt omställningsarbete? Hur ser utbildningarnas framtid ut?

Att det förslag på utbildningsutbud som nu planeras inför läsåret 15/16 blir så likt nuvarande utbud är ett tecken på att organisationen inte hunnit eller ens har kunnat tänka färdigt. När SLU nu skjuter utvecklingen framåt innebär det en allt ökande konkurrens från andra universitet då SLU:s tidigare unika ämnen inte längre är unika (t.ex. lanserar nu Lunds Universitet en MOOC-kurs i biobaserad ekonomi) samt ännu ett år där ekonomi och utbildningskvalitet går stick i stäv. Nu väntar fortsatt planering för utbildningarna. Och när nu utbildningarnas ekonomi blir tydligare (med en ny gemensam resursfördelningsmodell) finns det större förutsättningar för att faktiskt komma fram till något. Att beslutet om nytt utbildningsutbud nu skjuts upp ser inte SLUSS alls som ”att vi vunnit” utan enbart som att vår prognos slagit in. Organisationen kunde inte prestera vad styrelsen ville ha inom givna ramar.

Var ledde då denna diskussion i styrelsen? Jo, till den något utnötta frågan – Vad är en agronom?

 

Karin Bothén
Ordförande SLUSS

 

fotnot: beslutet om utbildningsutbudet 15/16 tas i september

Det går inte att bara spara & spara & spara…

Det går inte att spara in på grundutbildningen vartenda år. Det riskerar att leda till en ond cirkel, som vi måste försöka vända innan det är för sent. Som studentrepresentant får jag bilden av att undervisningen på den fakultet jag främst studiebevakar på (NJ-fakulteten) är påväg att implodera. Kostnader ökar och som jag bloggat om tidigare är besparingskraven återigen stora (denna gång främst pga flytten av LARK-programmet från NJ till LTV-fakulteten). Detta samtidigt som att årets ansökningssiffror inte visar en allt för rolig trend. Flera program har fått ett ökat söktryck (däribland djursjukskötare) medan andra program fortsätter att ligga på en för låg nivå (mark/växt och livsmedel) och ytterligare andra har kraftiga minskningar (ffa Biomiljö). Få studenter på program som kostar mycket är en ekvation som inte går ihop.

Det vi nu främst jobbar med är att undersöka hur vi inom NJ-fakultetens grundutbildning kan spara de 5 miljoner som är det nuvarande budet på hur mycket som (minst) måste sparas. Vad kan vi då spara pengar på?

(1) Minska ersättningen till kurser, och därmed minska antalet lärartimmar på kursen

Detta är vad som gjorts vid besparingarna de senaste åren och jag, tillsammans med många andra på fakulteten, frågar oss om det verkligen går att spara mer genom att ”hyvla” på detta sätt. Kvaliteten har redan försämrats märkbart med färre föreläsningstimmar och färre praktiska moment i kurser.

(2) Skära bort kurser och därmed minska valbarheten.

Detta har också redan gjorts. 68 kurser har tagits bort sen 2010. Flera program har redan en alldeles för låg valbarhet. Detta går emot strategiska diskussioner som förts kring SLUs utbildningar (bl.a. med branchrådet för agronomutbildningarna) som om och om har sagt att valbarheten borde öka för att göra utbildningarna mer attraktiva.

(3) Ta bort hela program

Genom det minskar inte bara kostnaderna, utan även tilldelningen (intäkterna). Att lägga ner program ger inte den effekt man kan tro. Skulle vi exempelvis (obs! detta är bara ett exempel, inte på förslag) lägga ner biomiljö skulle vi bara göra en besparing på uppskattningsvis 63 000 kr 2015 och 142 000 kr 2016. Det är långt kvar till några 5 miljoner.

Slide1

Nej. Det går inte att bara fokusera på att spara pengar. Det blir en ond cirkel då vi i och med upprepade besparingar sänker kvaliteten på våra utbildningar och riskerar ännu lägre söktryck och därmed ännu mindre pengar till kurserna och fler besparingar. Tillslut har vi inga studenter kvar på vissa utbildningar.

Vi måste vända trenden. Fler ska söka till de utbildningar som idag har ett för lågt söktryck, ekvationen kan bara lösas på detta sätt!

Ekvationen är däremot inte den lättaste att lösa. Marknadsföringsbudgeten är tight och idag vet bara 4% av Sveriges gymnasieungdomar vad SLU är för något. Ett annat hinder som finns är det så kallade ”taket” som vi har nått. Det innebär att SLU utbildar så många som vi idag har i uppdrag från regeringen att göra, då kan vi inte ta in fler studenter. Att detta tak ska vara i vägen för att vi ska kunna ta in så många på varje program så att programmen i alla fall går plus minus noll är ett stort problem i ekvationen. Höj taket för och satsa mer på marknadsföring av SLUs utbildningar med lågt söktryck. Att ”taket” är i vägen ska inte vara ett argument för att vi inte ska jobba för att fler ska söka sig till SLU!

Hur ska vi då få fler studenter att hitta hit? Denna fråga diskuteras ofta. Att vi själva ska famla fram efter en väg att komma ur denna, för många av våra program, kris är inte nödvändigt då det faktiskt finns de som lyckats vända trenden, som vi kan ta hjälp av. Wageningen, ett universitet i Holland med samma gröna inriktning som SLU, hade för ett decennium sen några hundra studenter. Idag har de 9000 studenter.

Hur har de gjort för att lyckas med detta? Vilka metoder har de använt för att få fler intresserade av deras utbildningsprogram? Vilka är framgångskoncepten? Och framförallt vad kan SLU lära av detta?

Ta hit någon från Wageningen snarast som kan hjälpa oss ur detta elände och lägga upp strategier för att SLU ska göra samma makalösa vändning. Det kan i alla fall vara ett steg mot att nå en hållbar situation för våra utbildningar. Ett steg är alltid bättre än inget, och vi måste börja någonstans!

Det går inte att bara göra besparingar hela tiden. För att rädda våra utbildningar måste vi vända trenden och få fler studenter att söka sig till SLU och öka volymen på SLUs grundutbildning, inte tvärtom! 

bea

 

 

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 

Har ni frågor om våra utbildningar eller om Ultuna Studentkår – tveka inte att kontakta mig: uls_ordf@stud.slu.se

 

Behöver Sverige en strategi för livsmedelsförsörjning?

Livsmedelsseminarium415

Under gårdagen arrangerades av SLU, KSLA, SEI och LRF ett seminarium på Norra latin i Stockholm med temat Skenbar livsmedelstrygghet – Sveriges roll i den globala livsmedelsförsörjningen. Två studenter var representerade – SLUSS ordförande Karin Bothén (undertecknad) och Ultuna Studentkårs ordförande Beatrice Ramnerö.

Dagen inleddes med föreläsningar där publiken fick ta del av en omvärldsanalys som svarade på grundläggande frågor inför eftermiddagens debatt. Vilka effekter har jordbruket på vårt klimat? Har Sverige potential att öka sin självförsörjningsgrad av livsmedel? Ska vår import verkligen ligga på 50%? Vad kan SLU bidra med i form av utbildning och forskning?

Under paneldebatten var fyra riksdagspartier närvarande (M, S, MP, C). Man ställde sig frågan – Behövs en svensk strategi för livsmedelsförsörjning?  Om detta ämne debatterade bl a SLU:s rektor i DN 2012 (läses här). Sverige har alla förutsättningar för en skapa en sådan strategi, och på det hela taget verkade det som att partierna ställde sig positiva till förslaget. Det debatterades friskt om  hur vi måste möta framtidens utmaningar; att vi bör införa ny teknik i jordbruket, att landet fortsatt ska vara bäst på djurhållning, att vi ska bli bättre på precisionsodling och mycket mer.

Men.

Inte vid något tillfälle diskuterades vikten av utbildning för att möta framtidens (eller snarare nutidens) utmaningar. Vilka ska sitta på de verktyg och de kunskaper som krävs om det inte görs satsningar inom utbildningen? SLU sitter i dag på ett slags monopol genom att erbjuda för Sverige unika yrkesutbildningar. Studenterna från SLU har efter examen expertkunskaper inom olika områden som alla kan bidra till ett hållbart brukande av våra naturresurser. Ett system som få andra universitet kan mäta sig med. Men det är också finessen med att vara det sektorsuniversitet SLU är.

Tyvärr görs inte tillräckligt med satsningar för att utbildningen ska hålla den höga kvalitet som krävs idag och för framtiden. Skulle näringen anställa en hortonom om det var känt att studenterna aldrig lagt upp en gödslingsplan? Eller en mark/växtagronom som tittat på veteplantor i en bok men inte i verkligheten? Eller en husdjursagronom som inte varit i kontakt med lantbruksdjur? Tyvärr satsas det inte heller på en tillräckligt bred rekrytering för att ens fylla de utbildningar som ges idag. För utbildningar som hortonom, mark/växtagronom och livsmedelsagronom som i  stor grad får kunskaper för kommande utmaningar erbjuds idag 40 platser, varav 20 söker och när studenterna blivit varma i kläderna är det bara 10 studenter kvar på utbildningen. Det är inte hållbart varken för universitetet eller för den gröna sektorn.

Vetskapen om SLU:s utbildningar måste bli större!

 

Karin Bothén, ordförande SLUSS

 

Seminariet går att se i sin helhet här.