Mötte du kanske prorektor Torbjörn von Schantz och vicerektor Lena Andersson-Eklund när de var på mötesturné och informerade om Framtidens SLU? Eller missade du mötet och undrar vad det hela handlade om? På SLU:s medarbetartidning RESURS kan du läsa om och se bilder från mötet med Ultuna Studentkår.
Det är mycket på gång inom SLU.
Under 2013 arbetade universitetet hårt med att genomföra projektet Framtidens SLU, som kort grundas i att man slipar till verksamheten. Universitetet strävar mot större resurseffektivitet och en ekonomi i balans, samt en större konkurrenskraft gentemot andra universitet. SLU:s huvudområden är ju nämligen heta potatisar för samhället – aldrig förr har hållbarhetsfrågor varit mer aktuella.
Även när det kommer till utbildning vill man skärpa till sig. Till läsåret 2015/2016 planeras ett nytt utbildningsutbud sjösättas. Även här är jargongen ökad resurseffektivitet vad gäller undervisning (ex. mer samläsning mellan program), att göra hållbarhetsfrågor till en självklarhet i varje kurs, att göra programmen mer attraktiva. SLU har som syfte att ”utbildningen uppfyller såväl högt ställda vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav som samhällets behov av kompetens inom SLU:s utbildningsområden”, med andra ord ska vi studenter utbildas för att förse de gröna näringarna med kunskap och kompetens.
I planeringen av det nya programutbudet är det en uppsjö av faktorer som måste tas hänsyn till; utbildningarna ska svara för arbetsmarknadens behov och för studenternas efterfrågan. För att förse de gröna näringarna med aktuell kunskap och kompetens måste utbildningarna ha en stark forskningsanknytning. Utbildningarna ska locka de bäst lämpade studenterna och vara attraktiva både nationellt och internationellt. Utbildningskvalitén ska hållas hög eller bli högre. Planeringen ska göras på ett sätt så att man tar hänsyn till det viktiga hållbarhetstänket utan att tumma på högt efterfrågad spetskompetens. Det måste också göras en avvägning mellan teoretiska och praktiska moment i undervisningen.
Och allt måste utgå från SLU:s förutsättningar och gå ihop ekonomiskt.
Detta är såklart ingen lätt nöt att knäcka, men det är oerhört viktigt att universitetet har en klar och konsekvensanalyserad bild av hur dessa förändringar ska garantera en hög utbildningskvalitet både på kort och lång sikt. Hur ska till exempel undervisningen kunna få en starkare forskningsanknytning när klyftan mellan forskning och utbildning blivit ännu större sedan projektet Framtidens SLU sjösattes vid årsskiftet? Har man verkligen gett fakulteter och studenter de förutsättningar som krävs för att kunna åstadkomma förslag på ett nytt programutbud redan till läsår 15/16, när så många faktorer måste vägas in?
SLUSS:s svar på frågan är:
Nej, inte än.
Uppfattningen bland studentkårerna är att de beslutade tidsplanerna är en stor bov i dramat. Det saknas logik i att processerna förväntas slutföras utan att först ha gett personal och studenter rimliga förutsättningar för att arbeta med frågorna. Att ta hänsyn till ovanstående faktorer i arbetet med ett nytt programutbud kräver omfattande resurser. Planeringen i ett sådant här omfattande projekt måste börja med att se över förutsättningarna för att genomföra det. Alla vill ju att det ska bli bra, men det måste få ta den tid det tar.
Mardrömmen är att det inför styrelsen i september presenteras ett till följd av resursbrist halvhjärtat förslag till nytt programutbud, som heller aldrig konsekvensanalyserats. Att konsekvensanalysera förslaget skulle innebära att SLU kan visa att man är säker på sin sak. Att programutbudet faktiskt kommer öka utbildningarnas användbarhet för studenterna. Att det är var arbetsmarknaden efterfrågar. Att man utbildar inom områden SLU är bra på – inte bara områden man har lite konkurrens om. Att man ökar konkurrenskraften. Att det kommer gå ihop ekonomiskt. Att SLU bidrar till en hållbar värld.