månadsarkiv: januari 2017

Vårens campusturné är igång

Nytt år, ny termin och en ny vice ordförande i SLUSS innebär återigen en campusturné för att träffa våra kårstyrelser. Den här gången började turnén i södra Sverige med Alnarps studentkår, Hippologernas Akademiska studentkår och Lantmästarkåren. Vi träffade deras nytillträdda kårstyrelser under informella sammanhang och diskuterade deras hjärtefrågor under det kommande året. Det är väldigt roligt att få se och höra på deras enorma engagemang och att få känna deras entusiasm inför det här året. Jag och Isabella fick rundvandringar på respektive campus Alnarp/Flyinge. Höjdpunkter från rundvandringarna var att få titta på ridlektioner i stora ridhuset på Flyinge samt att få spana in slottet i Alnarp!

SLUSS ordförande Isabella tillsammans med ASK styrelse 2017

Isabella spanar in hippologettornas ridlektion tillsammans med HAS i Stora ridhuset, Flyinge

SLUSS vice ordförande Sofia tillsammans med LMK styrelse

Vem är jag, den nya SLUSS vice ordförande? Jag heter Sofia Lindkvist och har nu tagit studieuppehåll från Husdjursagronomprogrammet år 4. Hästar har  varit mitt stora intresse vilket ledde till att jag gick Hippologigymnasiet i Flyinge. Efter gymnasiet provade jag flera olika yrken samt spenderade en längre tid utomlands på resande fot. Under utbildningen på SLU öppnades en ny värld för mig och jag har sedan utbildningen påbörjades hunnit arbeta med både mjölkkor och inom grisproduktion.

Det är en stor ära att ha fått förtroendet från kårerna att som vice ordförande i SLUSS föra deras talan och en uppgift jag tar mig an med stor respekt och entusiasm. Tillsammans jobbar vi för att SLUs utbildningar och studentliv skall hålla världsklass! 

/Sofia Lindkvist

Hippologstudenter utnyttjas fortfarande till gratis stalltjänstgöring!

För 16 år sedan (2001) i artikeln ”Hippologer gräver ner stridsyxan” i tidningen Agrifack nr 2 konstaterades det att det hade varit en konflikt mellan hippologstudenterna och ansvariga för hippologprogrammet. Den dåvarande konflikten handlade om att studenterna protesterade mot den obligatoriska stalltjänstgöringen som inte bara sträckte sig över vardagarna utan också över helger och långhelger. Studenterna ansåg då att den stalltjänst de utförde på helger och långhelger gjorde det svårare för dem att tillgodogöra sig de teoretiska kunskaperna som utbildningen ställde krav på. Lösningen man då tog till var att man minskade ned teorin och istället bakade in stalltjänsten i utbildningen.

Idag 16 år senare ser utbildningen likadan ut med avseende på stalltjänsten. Studenterna slavar fortfarande helger och långhelger i stallet. Den enda skillnaden är att man bytt namn på stalltjänsten till ”häst och anläggningsvård” på samma sätt som städare bytt namn till lokalvårdare under de senaste åren. Det innebär fortfarande samma sak, men det låter bättre.

En annan ändring är att det nu står inskrivet i kursplanerna att:

”Utbildningsanordnaren tillhandahåller de hästar som är en förutsättning för utbildningens genomförande. Med beaktande av hästarnas välfärd åligger det studenterna att ansvara för skötseln av, i utbildningen ingående hästar. Även skötsel av dessa hästars utrusning, stall och närmiljö åligger studenten.”

Förutom att sköta om hästarna, deras utrustning och stallet ska studenterna därmed också se till att anläggningarna är i perfekt skick. Att detta bland annat innebär att kratta bort kastanjer från ridbanan är det ingen som höjer ögonbrynen över längre eftersom att hippologstudenterna blivit de som ansvarar för att bevara riksanläggningarnas anseende som idealanläggningar. Hippologstudenterna som är de som ska vara hästnäringens proffs, inte slavarbetare.

Är detta verkligen en kultur vi vill fortsätta stötta? Eller är det dags att frita studenterna ur anläggningarnas fasta grepp och istället se till att de får den möjlighet att bli de proffs de ska vara? Ni kan nog ana vad jag tycker i frågan, men vad tycker ni?

En SLUSS-ordförandes reflektioner,
Isabella Hallberg Sramek