#1. Härproducerad mat i norr – om lokal mat och den hållbara glesbygden

Min forskning handlar främst om innovationer och entreprenörskap på glesbygden. Jag är särskilt intresserad av de ’små’, inkrementella, organisatoriska innovationerna som hjälper aktörerna att utvecklas ’sakta men säkert’. På senare tid har jag forskat om lokal mat i Västerbotten, och det som kallas för korta livsmedelskedjor. Jag ville förstå hur småproducenter i norr bryter sig loss från den konventionella matindustrin för att marknadsföra sina produkter direkt till konsumenterna. Vilka steg har de tagit för att nåt ut till kunderna? Vilka nya kunskaper behövdes? Vilka nya aktörnätverk utvecklades i följden?

Ett landskap från Västerbottens inland
(Copyright Heidi Hodge Photography www.heidihodgephotography.com.au)

Landsbygden är återigen i rampljuset inom svensk regionalpolitik. Trots urbaniseringsprocesser blir det svårare att blunda över hur viktiga landsbygder blir i samband med klimatanpassning, energiomställning, livsmedelsförsörjning och utvecklingen av en biobaserad ekonomi. Nya kompetenser och kunskaper behövs för att effektivt främja innovation och lokal utveckling i hela landet. Som landsbygdsforskare anser jag att det är en stor del av vår uppgift att lyfta fram erfarenheter från aktörer och sätta dem i ett bredare sammanhang och perspektiv samt att peka på outnyttjade potentialer i de svenska landsbygderna.

I samband med implementeringen av den nationella livsmedelsstrategin måste kunskapsunderlag upprustas. Jämfört med andra länder som Storbritannien eller Frankrike är forskningen om korta livsmedelskedjor ganska begränsad i Sverige. Varje region och kommun kommer att behöva hantera dessa frågor och utveckla en handlingsplan för att främja en hållbar produktion och konsumtion av livsmedel. I detta sammanhang blir småskaligt lantbruk en viktig tillgång för att minska avstånden från gård till bord.

Utvecklingen av korta livsmedelskedjor kräver mer kunskap om utbudet och tillgängligheten av matvaror från regionala producenter. Västerbottens länsstyrelse har startat projektet Matkompassen för att kartlägga livsmedelsproduktionen och öka kontaktytan mellan producenter och konsumenter inom länet. Ett annat pågående initiativ, Southern Lapland: A Culinary Region, syftar på att öka användningen av lokala livsmedelsprodukter inom den snabbt växande besöksnäringen i Norrland, dvs restauranger och turismanläggningar.


Närheten inom orta livsmedelskedjor skapas genom olika processer
(Källa: Dubois 2018)

I Frankrike används uttrycket närhetsjordbruk för att beskriva korta livsmedelskedjor i allmänhet. Närhet mellan producenter och konsumenter skapas genom tillit och gemensamma värderingar om gemenskap, omsorg och förvaltarskap i landsbygden. Bondens Marknad är fortfarande den mest betydelsefulla mötesplatsen för producenter och konsumenter. Men producenter vänder sig mot mer lägliga och mindre tidskrävande alternativ för att underhålla relationen med sina kunder. Ett alternativ är att sälja i större mängder till individuella privatkunder genom kött- eller grönsakslådor som går att beställa i förväg. Ett annat alternativ som särskilt används i inlandet är att låta produkterna och gården marknadsföras ’av sig själv’, dvs. från mun till mun. Här har sociala medier, och främst Facebook, spelat en viktig roll; REKO-ringars succé på senare tid är ett exempel. Många producenter använder sociala medier för att kontinuerligt visa upp det aktuella produktutbudet, men främst för att dela upplevelsen om ”livet på gården” med andra. Där är djurvälfärd en central värdering som förenar producenter och konsumenter. Nya mötesplatser utvecklas, vilket skapar starkare relationer mellan land och stad: gårdsbutiker återställer landsbygden som plats för sociala interaktioner; deli-butiker och restauranger där lokala varor säljs bidrar till mer ansvarsfulla konsumtionsmönster genom att erbjuda närproducerade ekologiska produkter.

Bonden som entreprenör, bonden som tar alternativa resvägar för att utveckla sin gård och sig själv som människa genom att sälja direkt till konsumenterna. Det är denna bild som har fastnat sedan jag började mitt fältarbete, där jag intervjuade småproducenter i Västerbottens inland. Och det är den bilden jag vill lyfta fram i denna sammanfattning av tre artiklar som nyligen publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter. Trots att antalet småskaliga gårdar kraftigt har reducerats de senaste årtiondena i Sverige, liksom i resten av Europa, försöker småproducenterna som är kvar ’stanna i bruk’ genom mer hållbar matproduktion och genom att främja mer ansvarsfulla konsumtionsmönster. Denna bild av resiliens och ständig omvandling av småskaligt lantbruk i norr återspeglas i vad en bonde från Sorsele sa till mig:

Det enda problemet är att vi aldrig ger upp!


Dr Alexandre Dubois

Forskare i landsbygdsutveckling, SLU Ultuna

alexandre.dubois@slu.se 
Twitter: @AlexDuboisSLU

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Välkommen till landsbygdsforsknings bloggen!

Vi kommer med nya inlägg snart!

Lämna en kommentar