Kunskaper för landsbygder

Välkommen till ett kunskapscentrum för alla som är intresserade av landsbygder! Här hittar du bland annat:

Blogginlägg skrivna av forskare runt om i Sverige som arbetar med landsbygds- och regionalforskning. Bloggen drivs som en del av Uppdrag Landsbygd: SLU:s regeringsuppdrag för att främja en bättre samordning och samverkan inom den svenska landsbygds- och regionalforskningen

Webbinarieserien Kunskaper för Landsbygder som drivs av SLU tillsammans med Akademi Norr och Högskolan i Gävle. Webbinarieserien innehåller dels kompetensutveckling för landsbygdsutvecklare, men även seminarier för de som är särskilt intresserade av entreprenörskap och affärsutveckling på landsbygden.

Här samlar vi även andra kunskaper som kan vara intressanta för alla som jobbar med landsbygdsutveckling: nätverkscaféer, aktuella event och annan matnyttig information

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Rural women entrepreneurs need better support

av Karen Haandrikman och Natasha Webster, Stockholms universitet

Sweden has one of the lowest entrepreneurship rates for women compared to other European countries. However, the share of entrepreneurs among migrant women is higher than among native women. The significant inflow of migrant women to Sweden in recent decades offers great potential of building an even more innovative, diverse and creative Swedish labor market. A current project at Stockholm University focusing on migrant women entrepreneurs, having interviewed more than 40 migrant entrepreneurs and conducted in-depth statistical analyses on all women entrepreneurs, finds that migrant women entrepreneurs are still not receiving the kinds of supports they need to reach their potential in the Swedish economy. In rural areas, the challenges are uniquely amplified by geography, social supports and local economic conditions.  In order to understand how to support migrant women, we need to examine the main obstacles these women face and ask how can these be improved?

Women entrepreneurs do not have access to the same levels of capital investment, programs and the behind-the-scenes-networks as their male counterparts. Migrant women entrepreneurs, especially those that have newly arrived in Sweden, are doubly discriminated in these issues and this compounds when we start to bring in other factors. It is necessary to acknowledge that migrant women entrepreneurs are starting out well behind the starting line in the race and yet are fighting contenders to finish.

The traditional view of entrepreneurship is one of generating growth, scalability and profit. Innovation is the main buzzword, often defined within and by male-dominated industries; though women, and especially rural women, more often have businesses that are non-tech, smaller, and often based at their homes. Migrant entrepreneurship contributes to local, regional and national economies. Entrepreneurship plays a role in establishing migrants into the labor market, and entrepreneurs serve as important hubs of information exchange and social networks. In sum, they create a rich tapestry of diversity in our regions, cities, and villages and serve as bridges internationally.

Saitongs kök (bild: Saitong Kerdprasop)

Although these are important aspects of entrepreneurship, we find that they are not the only important issues facing a woman migrant starting up her business in Sweden. Every migrant entrepreneur we interviewed wanted to make a profit but just as importantly, they wanted to create a life for themselves in Sweden. They want to make their lives work in their communities and business sectors, in combination with being a member of the community, mother and/ or a life partner. They may struggle learning Swedish and with the Swedish codes of doing business. Migrant women face the challenges of opening businesses as well as becoming part of a place. Women in rural areas report good access to officials but face challenges in becoming involved with community organizations. On top of that, they have to deal with structural sexism and racism in society in general and in policy encounters in particular.

Given the multiple roles that migrant businesses play in economic and social growth, we need to broaden the range of supports beyond simply the economic. Due to biases in the systems, migrant women’s activities may be hidden when, in fact, a range of processes are entrepreneurial, creative, innovative and show risk-taking. The majority of the women in our project had been self-employed in countries other than Sweden. But by for instance being a visible minority and/or by not being fluent in Swedish, these women may not be seen as possessing the required skills for being an entrepreneur. At the same time, many policy actors have a hard time reaching out to women (migrant) entrepreneurs. We argue that greater understanding is needed to support and promote migrant women’s entrepreneurship. Three areas require the most attention.

First, we need to better understand the heterogeneity and diversity of the migrant experiences. Current policies and programs generally approach entrepreneurship as though entrepreneurs are all the same. Even though programming targeting migrant women exist which deliver much needed support, the generalized support systems need to be improved. Every woman has a different story, background, skills and business ideas. Their migration experience is often intricately interwoven with their business idea. No program fits all.

Second, migrant women need help in accessing networks in Sweden in a deep sense that will help them engage with the Swedish market and with the Swedish business world. Many women in our project indicated they need local mentors that are knowledgeable, influential, have time, and are willing to use their network to boost new entrepreneurs. Having such networks is a prerequisite to access financing that is needed for business growth.

Third, entrepreneurship should not be seen as a quick fix to a complex problem. Entrepreneurship is a process and as such, time is a key part of entrepreneurial success. Migrant women, just as other entrepreneurs, need time to develop their businesses and are in need of stable support in long-term programs and financial support. Entrepreneurship covers more than just the start-up phase. In rural areas, accessing the market and building local connections may require longer supports. Sustainable businesses take years to establish and the support system needs to be flexible enough to provide support also during the growth and development stages.

Combining an understanding of diversity, process and time means that changes are needed at the policy and program levels.

  • Short-term programs may look nice on paper but they provide little in terms of sustainability of businesses. Programs develop competencies and knowledge, and in the current system these are aborted with the next financing cycle. Program leaders, support officers, and advisors need to be able to maintain and develop their programs to support women.
  • Mentorship needs to be based on deep meaningful contacts and community. This means matches should be based on sectors, business types, business goals and aims the entrepreneur has. Mentors need proper training in mentorship and mentors need to be supported financially for this work.
  • The diversity of businesses and the importance of all sectors needs to be recognized. Women need to be encouraged and supported to move into male-dominated sectors. In rural areas, supports for women entering these sectors, for example forestry, should be developed.
  • Recognition of the importance of small and family businesses needs to be improved.
  • Structural racism and sexism need to be addressed. We need more women and migrants as support officersand advisors in funding and in policy programs, in order to improve the outreach to migrant women.

Migrant women entrepreneurs are amongst the most creative and innovative people in our economy. They adapt their skills and talents in a new setting, notwithstanding the many obstacles they face in integration and establishing their businesses. In many small towns and villages, migrant rural entrepreneurs are opening new businesses and are key for sustaining a range of local services. Entrepreneurship is not a quick-fix solution to bringing migrants into the labor market, as entrepreneurship is not an easy path. We must take women’s entrepreneurship with seriousness and give migrant women a support system that recognizes their skills and talents for what they are – opportunities for a better integrated economy.

Link to Swedish report: Haandrikman, K. and Webster, N. (2020), Kvinna, utrikes född och företagare – En heterogen grupp med olika behov. I Heijne, Hedvig, Framtidens Chefer – Nyanlända och utrikes födda kvinnors entreprenörskap (pp. 20-54). Stockholm: FORES.

Karen Haandrikman, universitetslektor på Kulturgeografiska Institutionen vid Stockholms universitet, karen.haandrikman@humangeo.su.se

Natasha Webster, forskare på Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet natasha.webster@humangeo.su.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Urbana normen under omprövning?

av Lotta Svensson vid FoU Hälsingland

Redan i slutet av mars tänkte jag det första gången – nu kan det ju inte fortsätta som förut … Och allt sedan dess har den uppfattningen förstärkts för varje dag, för varje tv- och tidningsinslag – som nu ger en annan bild av relationen mellan stad och land, en annan värdering av vad som är viktigt på riktigt, som nu bekymrar sig om t.ex. självförsörjningskvoter (vi skulle få svårt att överleva på spannmål, socker och morötter), distansarbete, personalförsörjning inom välfärden och beredskapslager. Och där begränsade resurser i de mindre kommunerna kan utgöra gränser och hinder för de sommarboende från större kommuner (där de betalar sin skatt, oftast lägre än i sommarkommunen), som längtar ut till landsortens natur och avkoppling.

Allt detta har sedan förstärkts av den insamling av dagboksanteckningar från vardagen i Coronatider som vi påbörjat här på FoU Hälsingland, även den i mars. I dagböckerna finns mycket att hämta, och en sak som blir tydlig är den stora tacksamhet som dagboksskrivarna känner över närheten till naturen och till de småskaliga möjligheterna till hjälp och att kunna hjälpa till. De vuxnas tydligt uttryckta tacksamhet och nöjdhet över att bo där de bor är något nytt, den står i kontrast till den norm som min tidigare forskning belyste – där de vuxna i tysthet förmedlade att landsortsboende egentligen är ett sämre val eller ett ickeval, särskilt för unga människor.

Och jag tänker att detta väl ändå måste komma att påverka den där urbana normen som jag nu har varit ute och pratat om i så många år. Jag har visat hur den negativt påverkar de landsortsboende ungas självkänsla, självförtroende och självaktning och deras delaktighet i samhällsliv och utvecklingsfrågor.

Men ingen av oss vet vad som väntar efter Coronapandemin, kanske består idén om storstadens överlägsenhet, där unga som bor i landsorten och vill bo kvar där kommer att uppfattas som att de inte fattat vad som gäller och att det är ett uttryck för bristande ambitioner att ”bli kvar”.

Vilka erfarenheter och vilka framtidsdrömmar de unga har skiljer sig åt, individuellt men också i hög grad utifrån social bakgrund, Det är främst de unga med en arbetarklassbakgrund som önskar att framtiden skulle kunna utspela sig i uppväxtorten. Medelklassungdomarna menar att den karriär och den utveckling de önskar sig finns att hämta någon annanstans, men inte var som helst – utan i storstäderna. Att vara ”en som tänker flytta” blir också en identitetsmarkör av att man är en person som har förstått vilka normer som gäller för att vara lyckad, i samhället.

De normerna förmedlas även av de omgivande vuxna som, när de talar om ungdomarna som grupp, oreflekterat beskriver att det är naturligt och normalt att flytta som ung, och som medvetet eller omedvetet behandlar de som stannar som några som inte riktigt är att räkna med. Mina tidigare studier visar att många vuxna på de mindre orterna har fokus på de som planerar att flytta och glömmer/negligerar/förminskar de som försöker att bo kvar. Trots att detta är de unga som vill bo kvar för att det är deras önskan och idé om hur ett gott liv ska se ut, och som är villiga att t ex jobba i välfärden, laga våra bilar och sälja vår mat. Detta var vad som framkom när jag gjorde mitt avhandlingsarbete i Söderhamn, (och därpå följande uppföljningar) och som sedan visade sig kännas igen i hela Sverige.

Mycket arbete har lagts ner på att förändra dessa synsätt sedan dess, av bl.a. Hela Sverige ska Leva och Unga på Landsbygden. Dessutom har normer och orättvisor kring förhållandet stad och land börjat diskuteras offentligt i mycket större grad och många kulturella yttringar har tagit sig an temat. Den urbana normens sanning är nu förpassad till att vara en ”sanning”. Likafullt har min forskning fortsatt att vara aktuell och det den visar – att unga som vill stanna känner sig nedvärderade – fortsätter att vara verklighet och kännas igen i otaliga kommuner. Det har gjort att jag efterfrågats för föreläsningar, nu i många år, efter att jag gjorde denna studie. Många har också frågat mig ”vad ska man göra då?” och så småningom tog jag mig an frågan och skrev en bok (tillsammans med erfarna praktiker) om vad som behöver göras för att unga i landsorten ska uppleva riktig delaktighet och känsla av sammanhang och därmed kunna känna självförtroende, självaktning och stolthet även när deras framtidsönskningar innebär att vilja bo kvar där de vuxit upp.

Det är förstås ett medvetet och långsiktigt arbete som krävs, men kanske kan Coronapandemin hjälpa oss att se att det är värden, värderingar och resursprioriteringar vi diskuterar när frågan om relationen mellan stad och land hettar till – inte några självklara sanningar. Coronaprövningen rymmer möjligheten att de självskrivna ”sanningarna” om globalisering, urbanisering och rörlighet – och den underförstådda normen som säger att unga som har ambitioner måste flytta till storstaden för att bli något – kan komma att i grunden omprövas.

Och vad händer då? Hur visar sig i så fall förändringen? Gissa om det kittlar min nyfikenhet, och gissa om jag hoppas på att kunna följa upp mitt, numera, ”före”-material (som rymmer regelbundna nedslag hos gymnasieungdomar sedan nästan 20 år tillbaka) med undersökningar som kan visa vad som egentligen hände med våra värderingar, och med den urbana normen, i samband med och efter Coronan …

Lotta Svensson, Ph.D i sociologi, forskare vid FoU Hälsingland

ann-charlott.svensson@hufb.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sommarhälsning

Under våren har vi fått läsa om många spännande forskningsprojekt och perspektiv på landsbygds- och regionalutveckling!

Team Uppdrag Landsbygd vill tacka alla bloggare och läsare för ert engagemang i att sprida kunskap om både landsbygds- och regionalutveckling.

Nu går vi ut och njuter av våra vackra svenska landsbygder. Vi är tillbaka i början av augusti med nya kunskaper.

Vi önskar Er alla en riktigt härlig sommar!

Team Uppdrag Landsbygd

Suvi Kokko, Emma Sahlström, Alexandre Dubois, Thomas Norrby och Cecilia Waldenström vid Institutionen för Stad och Land, Sveriges Lantbruksuniversitet

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Småföretagare på landsbygden: livsstilsmigranter, ’mushers’ och nedväxlare

Av Marco Eimermann, Umeå universitet

Mitt intresse för småskaligt företagande på landsbygden väcktes när jag intervjuade nederländska barnfamiljer som hade flyttat till Bergslagen i början av 2000 talet. Några idéer bland kollegor på Örebro universitet var att familjerna flydde från risker för översvämning (då en stor del av Nederländerna ligger under havsnivån) eller från tättbefolkade urbana områden. Det förstnämnda kom inte alls upp under intervjuerna, men det sistnämnda nämndes desto tydligare. I min avhandling Dutch lifestyle migrants moving to rural Sweden (2013), har jag teoretiserat familjernas flytt utifrån forskning om internationell kontraurbanisering och livsstilsmigration.

Intervjupersonernas motiveringar för flytten och resonemang kring flytten handlade mycket om att uppnå en bättre livskvalitet genom att få uppleva mer frihet. Deras företag var ett sätt att få större kontroll över tiden, som de t.ex. ville spendera mer med familjen. Att flytta utomlands är i sig ett tecken på företagsamhet, och många nederländare var dessutom driftiga entreprenörer på så sätt att de tog med sina befintliga mikroföretag (t.ex. inom arbetsmiljöcertifiering) eller startade nya företag och öppnade verksamhet inom t.ex. skylt och dekor, kaminförsäljning, robotteknik, småskaligt jordbruk eller postproduktion (för TV program). Majoriteten hade inga tidigare erfarenheter av entreprenörskap och deras flytt var just för att bryta med tidigare mönster där de arbetade som anställda – vilket de ofta beskrev som tråkiga kontorsjobb i ett ekorrhjul. Å andra sidan fanns det inte hur mycket jobb som helst på den platsen dit de flyttade så de var tvungna att använda sin kreativitet för att få en inkomst. Denna situation kan man diskutera utifrån syn på företagande både som en nödvändighet och möjlighet.

Det viktiga här är att företagarna som jag studerade inte hade stora ekonomiska ambitioner. De ville snarare kunna finansiera sin livsstil med hjälp av inkomsterna, njuta av att spendera tid med varandra och i naturen, samt ha tid för andra fritidsintressen så som åka mountainbike, anordna isfestivaler, delta i skridskolopp, eller bjuda in sitt internationella sociala nätverk till drakflygningsevenemang. Doris Carson har i sina studier i norra Sverige kommit fram till liknande resultat, dock med mer fokus på attraktioner som vintern, vildmarken och förhållandevis bra wifi och bredband. Vi skrev en artikel med Dean Carson om dessa europeiska migranters kombinerade motiv för migration, entreprenörskap och livsstil. Bland många andra frågor tittade vi på deras samarbete med andra lokala och regionala företagare. Vi identifierade ett antal interkulturella och kommunikativa skillnader och utmaningar vilka blev till barriärer för produktiva lokala nätverk och samarbeten.

Fältarbete i Västerbottens inland. Bild: Marco Eimermann

Temat där internationella entreprenöriella livsstilsmigranter tillsammans med andra intressenter anordnar evenemang har jag börjat studera nyligen inom ramen för forskningsprojektet Mikro-urbanisering och mobilitet i norra Sveriges glesbygd: utmaningar och möjligheter för små samhällen samt satsningen ’Access Abisko’. Här studerar vi i vårt kulturgeografiska respektive multidisciplinära team vilka betydelser olika befolkningsgrupper som livsstilsmigranter kan ha för växande och krympande byar i Västerbottens inland. En studie på mikronivå handlar om hur företagarna tillsammans med lokala och regionala intressenter anordnar och deltar i hundslädestävlingar och vilka möjligheter och begränsningar detta ger för lokal landsbygdsutveckling. Man kan hävda att det finns en stor potential för att öka befolkningen i norra Sverige om man ser det som Europas sista vildmark med relativt bra vinterförhållanden. Detta kan attrahera tyskar, schweizare, österrikare och andra som har musher-livet (som slädhundsförare) som livsstil. Med Benedict Singleton har jag studerat detta som ett möjligt gemensamt projekt som främjar naturbaserad integration mellan de olika individerna som anordnar detta evenemang. Visste du t.ex. att det finns stora skillnader mellan hundslädesföretag som en del av turistindustrin å ena sidan och hundslädesföretag som en del av gemenskapen som tränar för de stora tävlingarna å andra sidan? Detta går att läsa i vårt kapitel i boken ”More than Nature”. Där skriver vi också mer om att t.ex. livsstilsmigranter funderar på att flytta ännu längre norrut om vintrarna i Västerbotten blir för milda för deras verksamheter, medan lokala och regionala slädhundsentusiaster snarare väljer barmarkstävlingar på samma plats istället. På så vis knyter vi olika perspektiv på mobilitet till företagsamhet och småskaliga evenemang på landsbygden.

Abisko naturvetenskapliga station. Bild: Marco Eimermann

Inom ramen för projektet ”Geografiska perspektiv på downshifting och frivillig enkelhet” tar vårt forskarteam en liten annan vinkling på företagsamhet. Vi fokuserar på människor som redan bor i Sverige och deras process att ställa om till ett mer hållbart liv. Vi har hittat informanterna bl.a. via 2019 års omställningskonferens i Umeå och Omställningsnätverket Norr som startades då. Efter en fokusgruppstudie har vår postdoc Mari Nuga genomfört kring 25 intervjuer med människor som vill leva i frivillig enkelhet som omställare (eller nedväxlare – vi diskuterar gärna skillnader och likheter med dig!). Vi har märkt att denna process i vissa fall kopplas till flytt från stad till land, men inte alltid. Informanternas idé är att man kan göra en mental omställning där man bor, vilket vi skriver om i den populärvetenskapliga boken Dipping in to the North.

Omställningskonferens i Umeå 2019: Bild: Marco Eimermann

Vad har detta med företagsamhet på landsbygden att göra? Vi ser att människor som växlar ned eller ställer om har tankar på att sluta jobba och först ta en period för att reflektera vad de vill göra med sina liv och hur de kan bidra till större ekologisk hållbarhet. Vi ser också att dessa människor ibland bor i kollektiv, startar stadsodling, odlar grönsaker tillsammans på sin mark eller funderar på att starta verksamhet där de hyr ut rum till människor som vill prova på att leva ett enklare liv på landet. Detta kopplar vi till (social) företagsamhet som utgår ifrån sociala, ekonomiska och miljömässiga värderingar snarare än den klassiska bilden av entreprenörskap där ekonomiska motiv är störst. I boken Dipping in to the North beskrivs detta även som ”ekoprenörskap”. En sak som jag vill studera vidare är hur detta kan kopplas till ’slow innovation’ (vilket tex Heike Mayer skriver om med bas i centraleuropeiska periferier), kopplad till ekonomisk geografi.

Allt i allt hoppas jag att denna text har gett en inblick i den typen av företagsamhet som jag studerar: en typ som handlar om individernas välmående snarare än ekonomisk vinst, samtidigt som det kan gynna kommuner, regioner och länder att uppnå de globala hållbarhetsmålen. Strax före Coronapandemins utbrott diskuterade ett 30-tal forskare några av dessa aspekter med koppling till klimatförändring och internationell livsstilsmigration, i samband med en konferens i Umeå. Vill du veta mer om detta? Besök då nätverkets hemsida: the Lifestyle migration hub.

Marco Eimermann, forskarassistent vid geografiska institutionen, Umeå universitet       

Marco.eimermann@umu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

När det lokala blir centralt

Av Susanne Stenbacka, Uppsala Universitet

Förhållanden på den svenska landsbygden engagerar alltfler. Tillgången till välfärd på landsbygden och i mindre orter är plötsligt en fråga för hela landet. Den pågående pandemin har inte bara ökat engagemanget men också påverkat innehållet i diskussioner och debatt. Vårt resande och vår vana att leva livet på olika platser ifrågasätts när det synliggörs att tillgången till vård och omsorg är geografiskt begränsad.

När förutsättningarna att leva de för-givet-tagna mobila liven dras undan ökar insikten om betydelsen av vår lokala omgivning, oavsett om du bor i stadsmiljö eller på landsbygden. Det du gör och kan göra i din omedelbara närhet utan att lämna byn eller orten, förorten eller stadsdelen eller till och med hemmet är avgörande. Att vara ute och gå är en ny folkrörelse, den lokala pizzerian är inte enbart en matleverantör men också en symbol för ett entreprenörskap som ska värnas. Parallellt med att betydelsen av det lokala synliggörs, blir också betydelsen av en agerande stat framträdande. Utrikesdepartementet har agerat för att omkring 7 000 svenskar skall kunna resa hem trots stängda gränser och begränsad rörlighet i övrigt, ett konkret kvitto på statliga insatser. Det är staten som levererar miljarder i stödpaket för att lindra pandemins effekter på marknaden.

Statens lokala närvaro och engagemang speglas också i tillgången till välfärd, en välfärd som produceras och konsumeras lokalt i människors vardagsliv. Fördelningen av välfärdstjänster tenderar bli alltmer ojämn, särskilt när det handlar om tjänster ”på plats”; i vårdinrättningar, på lokalkontor eller i form av kollektivtrafik. Det är positivt att du kan nå den digitala försäkringskassan eller arbetsförmedlingen 24 timmar om dygnet, men institutioners synlighet och fysiska närvaro handlar också om platsers värde och människors upplevelser av delaktighet. I debatter benämns sådana processer ofta som rumslig sammanhållning och integration, som kontrast mot klyftor och segregation.

Bild: Susanne Stenbacka

I de forskningsprojekt jag arbetat med de senaste åren har det lokalt levda livet stått i centrum. Studierna synliggör samspelet mellan människan och den lokala miljön; mellan samhälle och individ. I lokal miljö ingår såväl fysisk miljö (natur och bebyggelse), social miljö och nätverk liksom ekonomisk miljö i form av arbetsplatser och institutioner. Livet på landet och i centralorten är individuellt och kollektivt på samma gång. Samhället och de strukturer och institutioner som ingår där är avgörande för att livet ska fungera oavsett var du bor.

Ett projekt har handlat om internationell flyktingmigration till svensk landsbygd och mindre orter. Det kan låta som ett internationellt fokus, där mobilitet och rörelse dominerar. Men både för planerare och migranter är det lokalt levda livet centralt. Resultaten visar att ett utvecklingsperspektiv dominerar kommunens ansats, det finns en förhoppning om en förstärkt bas för lokal service och en möjlighet att inflyttarna kan tillgodose behovet av arbetskraft. Inflyttarnas eller migranternas berättelser kretsar kring vardagslivets rutiner, om värdet av biblioteket eller arbetsförmedlingens lokalkontor, om var de bästa bärskogarna finns eller att man ser en möjlighet till arbete inom den lokala äldreomsorgen. Dessa studier fortsätter i ett europeiskt forskningsprojekt, MATILDE, som syftar till att undersöka hur internationell migration påverkar landsbygden ekonomiskt och socialt.

Ett annat projekt handlar om funktionsnedsättning i relation till glesa miljöer. Berättelser från såväl planerare som individer med funktionsnedsättning visar att landsbygden upplevs som både möjliggörande och hindrande, men ett framträdande drag är att relationen till det lokala är central för att förstå sig själv och sina möjligheter. En läsning och utvärdering av den lokala omgivningen pågår oavbrutet. Det innebär att det finns goda möjligheter till dialog och delaktighet kring lokala utvecklingsfrågor, om planeringen tar tillvara individers och gruppers lokala erfarenheter.

Bild: Susanne Stenbacka

Ett tredje projekt belyser hur förutsättningarna för det lokala polisarbetet påverkar lokalsamhället.  Studien, som ingår i projektet ”Blått ljus i gröna omgivningar”, visar hur organisationer som exempelvis socialtjänst, ambulansservice och naturbevakning anpassar sitt arbete och samarbete efter polisens förutsättningar. Ett omhändertagande av socialtjänsten, ett försvinnande eller en trafikolycka är högst lokala företeelser. Det är ”nära” händelser som kräver ett ”nära” agerande och det är händelser som inbegriper sårbarhet, utsatthet och en ifrågasatt trygghet. Ett tätt samarbete mellan polisen på lokalområdesnivå och de organisationer som nämns här har utvecklats för att möta den problematik som följer på polisens organisation med få poliser i till ytan stora regioner. Parallellt finns också en känsla av uppgivenhet som väcker frågor om hur tillgången till välfärdstjänster hänger samman med platsers värde och status och i förlängningen individers upplevelser av delaktighet.

I den pågående debatten om inrikes förflyttningar och landsbygdens förmåga att ta emot deltidsboende och besökare – en förmåga som hänger samman med välfärdsnivån – är vissa perspektiv mer framträdande än andra. Rekommendationer kring begränsade inrikesresor har till exempel främst handlat om huruvida stadsborna är oönskade på de delar av landsbygden som normalt sett upplever ett högt besökstryck, det har inte handlat om landsbygdsbornas minskade möjligheter att besöka och semestra i storstäderna. Problematiken synliggör dels en obalans vad gäller perspektiv och dels landsbygdens varierade funktion som bland annat boendemiljö, arbetsmarknad, välfärdsproducent och plats för rekreation. Inte så förvånande att tillgången till lokal välfärd blir central.

Bild: Susanne Stenbacka

Utan att förringa det nyvaknade intresset för det lokala i form av promenader och återkommande besök hos pizzerian eller thairestaurangen så är det högst aktuellt att uppmärksamma att ett lokalt välfärdssamhälle inbegriper mer än så. En rådande politisk ambition är att landsbygderna ska ges samma förutsättningar att utvecklas som andra delar av landet och att befolkningen på landsbygden ska få likvärdiga förutsättningar till ett gott liv. Förhoppningsvis kan nyligen erhållna erfarenheter, om än ofrivilliga, bidra till nya insikter om värdet av det lokala på flera nivåer – i stadsdelen, orten eller byn – och leda till utveckling och förstärkning av alla de sektorer som är grunden för våra lokala liv.

Susanne Stenbacka, Professor på Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala Universitet

susanne.stenbacka@kultgeog.uu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Studier om social rättvisa på landsbygder i ett komparativt perspektiv

av Ildikó Asztalos Morell, SLU

Jag har varit verksam som landsbygdssociolog under de senaste trettio åren. Central för mig har varit att studera hur olika delar av världen knyts samman i frågor som berör lokalsamhällen. Under de senaste tio åren har mitt intresse vänts från att främst ha gällt landsbygdsomvandlingen i de postsocialistiska länderna till att gälla svensk landsbygd och svenska kommuner. Mycket av min tidigare forskning har berikat mitt perspektiv på Sverige. Då jag har forskat om romers utsatthet i Östeuropa med fokus på ungersk landsbygd har jag med mig erfarenheter om situationen för etniska minoriteter och relationen mellan en majoritets och en minoritetskultur. När det gäller romers situation har det varit intressant för mig att undersöka anledningen till att de blev de mest drabbade av den förödande konsekvensen som den ekonomiska omställningen från statssocialismen till kapitalismen innebar för landsbygden. Från att landsbygden har varit den ungerska ”Gulasch-kommunismens” vagga, med god konsumtionsstandard, särskilt när det gäller mat, som var till stor del producerad av hushållarna, har en stor del av landsbygdsbefolkningen blivit av med sina jobb. Liknande förändringar inträffade från femtio- och sextiotalet i Sverige, då industrialiseringen och välfärdstjänsternas utveckling sög upp den överflödiga arbetskraften då lantbruket moderniserades. Landsbygdsbefolkningen flyttade till städerna. I motsats till denna process, drog övergången till kapitalismen i de tidigare statssocialistiska länderna med sig en rörlighet i annan riktning. Industrin, gruvverksamheten, likväl som jordbruket blev nedmonterat och vart fjärde jobb försvann. Bland romer föll sysselsättningen från 70 procent till 25 procent. Detta tapp, som skedde direkt åren efter övergången har inte vänt. Det påbörjades en migration från städerna mot landsbygdskommuner. De med minst resurser flyttade ut till småkommunerna på landsbygden med åldrande befolkning och det skapades ghettosamhällen med extremt hög arbetslöshet. Då kommunreformen efter övergången har demonterat den tidigare kommunsammanslagningen har strukturen med en socken = en kommun återskapats. Landet klövs i två delar: en som utvecklas och en som inte hänger med. Romernas marginalisering är delvis relaterad till att de är överrepresenterade i kommuner som inte hänger med i utvecklingen och har små resurser. Delvis har det att göra med ökad racifiering i samhällen. Samspel mellan kommun och civilsamhälle för att överbrygga fattigdom i Ungern undersöks i artikeln The Role of Public Private Partnership in the Governance of Racialised Poverty in a Marginalised Rural Municipality in Hungary.

Jag har berört frågor om etnisk och social marginalisering även i Sverige. Jag har följt civil mobilisering för både utsatta EU medborgare och nyanlända ungdomar. Migration tar olika former. De som kommer från länder inom EU kan ta sig fritt till Sverige och söka jobb p.g.a. den fria rörligheten inom EU. Vi ser i dagarna hur starkt beroendet av arbetskraftsinvandring från EU-länder blivit inom de gröna näringarna. Då reserestriktioner införs har lantbrukare och skogssektorn svårt att rekrytera arbetskraft. Arbetsmigranter jobbar på minilöner och under hårda arbetsvillkor som det anses att de bosatta i Sverige är inte beredda att godta. Viljan att migrera och acceptera lågt betalda jobb hänger samman med det stora lönegapet mellan de östeuropeiska länderna och Sverige och övriga EU15 länder. Samtidigt som de gröna näringarna, men även hälsovården och omsorgsverksamheten i Sverige tar emot arbetskraft från Östeuropa, är inte EU-migranter som saknar utbildning eller yrkeskunskaper med vilken de kan bidra till samhället i Sverige – t.ex. som utsatta EU- medborgare från Rumänien och Bulgarien välkomna att utnyttja samma fria rörlighet. De Östeuropeiska länderna krävs på ansvar för de socialt utsatta, samtidigt som utbildade medborgare, vars utbildning bekostats av samma länder inte bidrar med skatteinkomster för att finansiera välfärden där de utbildades. Jag undersöker civilsamhällets mobilisering för utsatta EU medborgare i Sverige i min artikel: Solidarity not alms.

Jag har sökt fortsatt forskningsanslag för att belysa translokala samspel mellan migrantarbetares hemländer och Sverige. Projektet är tänkt att belysa arbetsvillkoren inom skogsbruket. Vilka faktorer är det som motiverar arbetsmigranter att söka arbete i de gröna näringarna i Sverige? Hur ser deras arbetsvillkor ut i Sverige? Hurdan är deras tillgång till sociala rättigheter? Hur påverkar inkomster och nya kunskaper deras hushåll i hemlandet? När, in- och utreserestriktioner införs på grund av COVID 19 liksom rädslan för att  bli smittad, gör att migrantarbetare uteblir från att ta jobb i Sverige, växer frågan om vilka alternativa arbetskraftskällor som finns? Vad gör att svensk arbetskraft inte söker sig till dessa jobb? Vad skulle krävs för att förbättra arbetsvillkoren inom de gröna näringarna?

Finansierad av Samverkansmedel vid Mälardalens högskola deltog jag i ett projekt om nyanlända ungdomars mottagande och jämställdhetsintegrering i Sverige. Vi genomförde 40 intervjuer i fyra kommuner i Mälarregionen med ungdomar och drev forskningscirklar med välfärdssektorsanställda. Vi belyste nyanlända ungdomars resiliens, motståndskraft i mötet med etableringsinsatser samt utmaningar och framgångsfaktorer som kommuner erfarit efter den stora flyktingvågen av 2015, då kommuner fick snabbt bygga ut kapaciteten för mottagande. Resultat av studien finns tillgängliga i boken: Ensamkommandes upplevelser och professionellas erfarenheter. Här hittar du också en film om boken.

Jag berör civilsamhällets engagemang med ungdomar från Afghanistan i bokkapiteln: Contestation of the Swedish Deportation Regime: Civil Mobilisation for and with Afghan Youth. Att undersöka de etniska minoriteters villkor även i Sverige är ett av mina forskningsintressen. Jag leder för närvarande ett internationellt projekt om mat och försäljning av rennäringens produkter i Sverige, Finland och Ryssland. Projektet stöds av Future Food vid SLU. Vi vill undersöka hur produkter från rennäringen marknadsförs och hur samverkan mellan forskning och rennäringens representanter kan skapa innovativa sätt att öka renskötarnas möjligheter att marknadsföra sina produkter till konsumenter. Jag har erhållit medel inom ramen av JUSTNORTH projektet ledd av Institutionen för Ryssland och Euroasiatiska Studier vid Uppsala Universitet för att undersöka hur jämlika och rättvisa villkor för ursprungsbefolkningens ekonomi kan skapas genom entreprenörskap. Projektet bygger på fortsatt samverkan med representanter från den samiska rennäringen.

Jag har ett långvarigt engagemang i frågor om åldrandets villkor. Med stöd av mitt Formas finansierade projekt ”Lokala omsorgsregimer i sammanhanget av landsbygdens och välfärdens omvandling” skrev Cecilia Bygdell sin avhandling ”Omsorgsfylld landsbygd” om hur omsorg om äldre formas i samspel mellan kommun, frivilliga och familj på landsbygden.

Genom olika samverkansprojekt mellan Mälardalens högskola och närliggande kommuner har jag arbetat med projekt om äldreomsorgens organisering och hur föreställningar om den ideella vårdaren ändras då etniska och könsmässiga mångfalden bland både omsorgens brukare och dem som arbetar inom omsorgsyrken ökar. Ett mångfaldsperspektiv står i fokus även för mitt nuvarande projekt med Lena-Karin Gustafsson från Mälardalens högskola som medsökande. Projektet ”Multikulturella aspekter på aktivt åldrande: en kooperativt studie mellan Sverige och Indien”, som är samfinansierad av Forte och det Indiska Medicinska Forskningsinstitutet, är ett kooperativt projekt som undersöker åldrandets villkor i Sverige och Indien från äldre och vårdarnas synvinklar.

Sedan sent åttiotal har professionella vårdares syn på åldrande, som tidigare karaktäriserats av uppfattningar om tillbakagång och förlust av funktioner, till ett främjande av aktivt åldrande. Det finns dock en obalans mellan livsmål och förväntningar hos äldre personer och professionella vårdares syn på nödvändig vård vilket påverkar möjligheten för dem att möta vårdtagares förväntningar på ett tillfredsställande sätt. Utmaningar ställs på samhället genom en åldrande befolkning. I Sverige sker nedskärningar av vård och omsorg som ökar kraven på familjerna att ta hand om äldre. I Indien där hittills familjen varit den största vårdgivaren pågår en omvandling av familjestrukturen som ställer krav på alternativa system. Projektets mål är att genom jämförande studier i två kommuner i Indien och Sverige: utforska vikten av äldre personers olika identiteter och villkor för hur de uppfattar: a) framgångsrikt och aktivt åldrande, b) den typ av insatser som önskas, c) vilka leverantörer av dessa insatser som föredras. Projektet ska också klargöra i vilken utsträckning den typ av insatser som tillhandahålls av lokala vårdgivare speglar önskningar hos de äldre personer som de ger vård. Slutligen ska projektet utveckla ett instrument som hjälper att utforma insatser som utgår från äldres olika förutsättningar och förväntningar. Det skrivs en doktorsavhandling samfinansierad av Mälardalens högskola av doktoranden Carl Johansson inom ramen för projektet. Projektet leds av vårdvetaren Shanta De i Indien.

Att belysa sociala och ekonomiska processer utifrån ett könsperspektiv har varit ett genomgående aspekt i min egen forskning ända sedan min avhandling: Emancipation’s dead-end roads?: Studies in the formation and development of the Hungarian model for agriculture and gender, 1956-1989. Det har också inspirerat mig att initiera internationella samarbeten som har lett till flera bok- och tidskriftsprojekt. Bland annat var jag medredaktör till boken Gender Regimes, Citizen Participation and Rural Restructuring och volymen om Gending of Postsocialism: Old Legacies and New Hierarchies.

Ildikó Asztalos Morell

Docent, lektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet,Institutionen för stad och land, avdelningen för landsbygdsutveckling

ildiko.asztalos.morell@slu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvinnors företagande skapar en levande landsbygd

av Helene Ahl, Karin Berglund, Katarina Pettersson, Birgitta Sköld och Malin Tillmar

Kvinnor äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden och de finns i en mångfald av branscher – närmare bestämt 572 olika branscher. Nummer två på tio-i-topp-listan är hårvård, sedan följer blandat jordbruk, restaurangverksamhet, redovisning och bokföring, kroppsvård, organisationskonsult, fysioterapi, litterärt och konstnärligt skapande och övriga konsumenttjänster. Men dessa branscher inkluderar bara 37% av de företag som kvinnor äger.

Det finns kvinnor som har stora tillverkningsföretag med många anställda och dessa är oftast också de mest lönsamma. Tjänsteföretag som redovisning och konsulter, livsmedelshandel och restauranger har också ofta god lönsamhet. Men de allra flesta har små företag, utan anställda. De kan behöva många ben att stå på för att gå runt, så det är vanligt att man driver flera olika sorters verksamheter samtidigt. Även om företagandet inte gör kvinnorna förmögna, så erbjuder företagsformen ett sätt för dem att leva det liv de vill leva, och framförallt på den plats de vill leva.

Det är huvudsakligen kvinnors företag som står för serviceutbudet på landsbygden. Kvinnorna bidrar med sysselsättning och med lokal service, och de köper ofta varor och tjänster till sin verksamhet lokalt vilket gynnar andra företag på orten. Förutom detta tar de ofta ett stort socialt ansvar. Man sponsrar föreningslivet, är med i lokala utvecklingsprojekt, engagerar sig politiskt och flera av företagarna, inte minst de som driver butiker, eller frisörerna, har ofta de enda offentliga mötesplatserna som finns kvar på en ort. De fungerar som ett sammanhållande kitt på orten. Utan dessa företag vore landsbygden skrämmande tom.

I tre års tid har forskargruppen Embla med stöd av familjen Kamprads stiftelse studerat kvinnors företagande på landsbygden. Vi har med hjälp av registerdata kartlagt omfattning, bransch, storlek, demografiska data och disponibel inkomst för alla kvinnor som driver företag på landsbygden. Vi har analyserat nuvarande landsbygdspolicy ur ett genusperspektiv. Vi har också gjort en djupstudie där vi intervjuat 32 kvinnliga företagare i Småland. Som kronan på verket har vi dessutom producerat en film där några kvinnor med egna ord berättar om hur det är att vara företagare på landsbygden.

De flesta som vi intervjuade är förankrade lokalt. De kommer från orten, har flyttat tillbaka till orten eller så har de flyttat till makens hemort. På orten finns ofta viktiga förebilder – ibland också i familjen. Ibland fanns det ett familjeföretag att återvända till. Bland våra intervjupersoner hittade vi mycket få som flyttat till landet utan någon tidigare förankring på landsbygden. Så för de som vill gynna näringslivet på landsbygden så förefaller det mer verkningsfullt att satsa på de kvinnor som redan finns där, än att få stadsborna att flytta ut till landet. Kommunala annonskampanjer som marknadsför en grön livsstil till stadsborna kanske inte är det mest verkningsfulla.

Vad kan man då göra för att stimulera företagandet på landsbygden? Idag finns EU-bidrag för lantbrukare, som är livsviktigt för dem, men som inte har någon större betydelse för kvinnors företagande. Det finns också EU-pengar för utvecklingsprojekt. Några eldsjälar har haft stor nytta av dessa, och gjort viktiga saker för sin hemort, men för de allra flesta är de alldeles för krångliga att få för att det skall vara någon mening med att söka dem. Det som alla påtalar däremot, är vikten av en fungerande infrastruktur. Det måste finnas bredband, butik, post, sjukvård, statlig och kommunal service och inte minst en fungerande skola. Utan en skola mister man barnfamiljerna. Det kan därför finnas en poäng med offentlig finansiering av ett gott serviceutbud på landsbygden även om befolkningsunderlaget egentligen är lite för litet för att det ska bära sig – utan ett sådant är det nämligen svårt att vända en nedåtgående trend. Bland dem vi intervjuade såg vi exempel på hur lokala företagare lyckats göra sin ort attraktiv för inflyttare just genom att satsa på ett gott serviceutbud.

Här hittar du mer om forskningen i projektet:  www.emblaresearch.se

Kontakt: Katarina Pettersson, docent vid Institutionen för stad och land, SLU

katarina.pettersson@slu.se

Text Box: Forskargruppen Embla:
Professor Helene Ahl, Jönköping University (projektledare)
Professor Karin Berglund, Stockholms universitet
Docent Katarina Pettersson, Sveriges lantbruksuniversitet
Doktor Birgitta Sköld, Linköpings universitet
Professor Malin Tillmar, Linnéuniversitetet
Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Replicable business models for modern rural economies – RUBIZMO

av Amanda Andersson, Kompetenscentrum Företagsledning vid SLU Alnarp

Klimatdebatter, CAP-reformer och globala mål. Ja, det finns många som arbetar mot samma mål för att uppnå en utveckling av företagen på landsbygden. I och med de miljöutmaningar, marknadsförändringar och den teknologiska utveckling vi ser är behovet av innovation stort för att företagen på landsbygden ska kunna bibehålla sin konkurrenskraft. Denna målbild och vision för framtidens gröna företag kan ibland låta som en ouppnåelig ansats. Många vet vad som behövs göras och även varför…men hur ser denna målbild egentligen ut i praktiken? Genom projektet Rubizmo finns det nu möjlighet att låta sig inspireras av en mängd verkliga exempel från företag över hela Europa som visar att hållbart företagande är fullt möjligt att uppnå!

I projektet har hundratals företag studerats för att kunna identifiera vilka faktorer som ligger bakom framgången i deras affärsmodell. En bredd av goda exempel finns representerade i projektet. Allt ifrån nya former för att bedriva kooperativ, till nya finansieringsmodeller, nya produkter och nya marknadskanaler! Det som är gemensamt för samtliga företag är att de lyckas uppnå kriterierna för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet vilket har varit ett krav för att få vara ett representerande företag i projektet.

Det svenska Rubzimo-teamet består av medarbetare from SLU och RISE

Slutsatserna från detta projektet har samlats på https://rubizmo.eu/project för att man som företagare ska kunna ta del av detta inspirerande material. Hemsidan är också försedd med en mängd utbildningsverktyg för att företagare ska kunna utvärdera sin befintliga affärsmodell och på så vis kunna utforma ett framtida utvecklingsarbete.

Detta är ett projekt vars insikter ska komma i händerna på företagare. Därför kommer utbildning på området att genomföras genom en nationell och internationell insats. Utbildningen kommer fokusera på projektets fokusområden dvs utvecklandet av hållbara affärsmodeller och stimulering av entreprenörens drivkraft och förmåga vilket, enligt projektets slutsatser, är den viktigaste förutsättningen för att ett företag ska kunna genomgå en utvecklingsresa!

Är du intresserad av att veta mer om detta projekt och dess kommande utbildningar är du välkommen att höra av dig till mig!

Du kan också höra med om projektet i Landsbygdsnätverkets Landet lär #36 podd-avsnitt, som vi medverkade i förra veckan.

Amanda Andersson

Kompetenscentrum Företagsledning (KCF) vid SLU Alnarp

amanda.andersson@slu.se

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Platsbaserad tillvägagångssätt för att förbättra landsbygdsutveckling

Min forskning fokuserar främst på ”platsbaserade” perspektiv i regional utveckling och innovationspolitik i olika typer av regioner. Under de senaste åren har främjande av regional ekonomisk tillväxt och välbefinnande baserat på befintlig kunskapsdynamik och specifika socioekonomiska, institutionella och geografiska förutsättningar, blivit en laddad fråga för både forskare och beslutsfattare. Allmän politik för regional och landsbygdsutveckling verkar försumma kunskapsasymmetrier liksom betydelsen av regionspecifika tillgångar vid utveckling och genomförande av politiska åtgärder.

Varför platsbaserade policyer?

Befintliga skillnader i tillväxtmönster mellan olika regioner kräver  individuella politiska strategier. Begrepp som ”radikal innovation” och ”konkurrensinträde” återspeglar positivt kraven i EU: s politik, men de betyder inte så mycket för de regioner som inte tar täten i någon specifik bransch. Framgångsrika innovativa regioner har förmågan att kombinera och dela med sig av kunskaper och färdigheter samt olika strategi. Detta är en viktig del av den regionala kontexten som beslutfattare bör ta hänsyn till.

Idén om platsbaserad utveckling samt teorin bakom den är inte ny. Vissa element av tillvägagångssättet har funnits tidigare men uttryckte sig då i andra former. I det akademiska sammanhanget, framkom ”platsbaserat” begrepp ur ”platsneutral” kontra ”platsbaserade” politiska debatter i relation till regional och landsbygdsutveckling. Jämfört med tidigare generationer av regionala policyer som främst fokuserade på externa faktorer som kan förutsäga ekonomisk tillväxt; de nya regionala policyerna lägger extra vikt på strategisk mobilisering av lokala tillgångar för framtida tillväxt och konkurrenskraft. Detta innebär att både externt kunskapsförvärv och lokalt lärande genom nätverk, spelar en viktig roll i regional utveckling. Det ömsesidiga beroendet mellan regionala aktörer, som sträcker sig långt bortom lokalt förankrade och territoriellt rotade interaktioner har ökat och blivit en viktig förutsättning. Både för att förbättra befintliga eller upptäcka nya konkurrensfördelar, som är nödvändiga för ekonomisk tillväxt. Inom landsbygdsutveckling är det mycket relevant eftersom ”extern konnektivitet” i kombination med effektiv användning av lokala tillgångar skapar ett nödvändigt stödnätverk (vad gäller kunskap, innovation och kompetenser) för lokala företagare.

Bioraffinaderier som ett verktyg för att föra fram en platsbaserad utvecklingsagenda i landsbygden

Tidigare regionala innovationspolicyer i landsbygdsområden prioriterade inte naturbaserade industrier eftersom fokus på att omvandla primära sektorer ansågs vara en föråldrad praxis. Under de senaste åren har dock bioekonomin börjat väcka ett större intresse över hela världen; allt fler europeiska landsbygdsregioner identifierar bioekonomin som en avgörande pelare för sina regionala utvecklingsstrategier. När man gör detta kommer det bidra till både att uppnå övergripande mål för hållbar utveckling på alla nivåer och till att låsa upp nya möjligheter för regional tillväxt.

Bioenergi som en hållbar energikälla spelar en allt viktigare roll i svensk regionalpolitik. Naturbaserade industrier har uppenbar potential att förena vetenskapliga och tekniska utvecklingar med mer traditionella ekonomiska aktiviteter som är förankrade i landsbygdsekonomier.

Ett exempel är det lantliga bioraffinaderi-klustret Processum belägen i Örnsköldsvik (Västernorrland) (se figur 1).



Figur 1: Sammansättning av aktörerna kring bioraffinaderi-klustret

Källa: http://www.processum.se/en/sp-processum/our-projects/the-biorefinery-of-the-future

I efterdyningarna av träindustrikrisen riktade ett litet antal hängivna företagarentusiaster alla sina insatser för att skapa något nytt som kunde ersätta ”old glory”. Detta är ett perfekt exempel på de regionala ekonomiska regenereringsprocesserna som tog plats i Västernorrlands län, med det växande bioraffinaderi-klustret i Örnsköldsvik som en central komponent. Sådana initiativ är förankrade i bottom-up  entreprenöriella tillvägagångssätt. De olika lösningarna förankrades territoriellt, vilket innebar att nya affärsidéer kom från regionens överflöd av naturresurser (dvs skogsbruk och träindustri) samt befintlig industriell kapacitet och kompetensbasis. Resultatet av detta ”experiment” var ett nytt regionalt bioraffinaderi-initiativ som markerade branschomvandlingen mot högre värden. Bioraffinaderiet i Örnsköldsvik har haft långtgående effekter på lokal utveckling och dynamisk synergi skapande, baserat på bioraffinaderiets produktion. Detta demonstrerar att biomassaproduktion, industriell kapacitet och kunskapsintensiva aktiviteter är kompatibla och att de dessutom kan korsbefrukta varandra.

Dr. rer. oec. Iryna Kristensen

Postdoktor vid Institutionen för ekonomi, Sveriges Lantbruksuniversitet

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Innovation för framtidens landsbygder

Många glesbefolkade områden tampas med utmaningen att locka och behålla invånare, besökare, företagare och investerare i konkurrens med mer tättbefolkade platser i Sverige och världen. Långa avstånd, gles infrastruktur och minskad samhällsservice är ofta försvårande omständigheter i detta. Snäva sociala normer kan också begränsa attraktiviteten bland vissa grupper av människor. Samtidigt kan dessa utmaningar frammana nytänkande lösningar, i linje med uttrycket att ”nöden är uppfinningarnas moder”.

Ett exempel är så lokala servicepunkter, där nedläggningshotad samhällsservice – t.ex. arbetsförmedling, bankkontor, apotek, hälsocentral och byagård – samlokaliseras på ett resurseffektivt och tillgängligt sätt. Ett annat exempel är kooperativa verksamhetsformer, där invånare, personal eller brukare gemensamt driver nedläggningshotade verksamheter – t.ex. matbutiker, bensinmackar, skolor och idrottsanläggningar – i samhällsnyttigt syfte. Ytterligare ett exempel är naturturism, där den glesheten tillvaratas för att skapa upplevelser för besökare, arbetstillfällen för invånare och affärsmöjligheter för företagare.

Forskning om social innovation

Vid Luleå tekniska universitet har vi länge studerat innovativa insatser som formar framtidens landsbygder. Det är en del i universitetets forskning om så kallad social innovation, i betydelsen av nytänkande sätt att möta aktuella samhällsutmaningar och säkerställa välfärd, livskvalitet och egenmakt hos utsatta grupper i samhället. I forskningen studerar vi hur sociala innovationer är nytänkande vad gäller vad som utvecklas, var det utvecklas, vem som utvecklar det och varför det utvecklas.

Vad som utvecklas handlar om formen på den sociala innovationen, exempelvis en ny verksamhet, tjänst, mötesplats, metod, samarbetskonstellation eller annat. Formen kan även vara nytänkande genom att olika komponenter kombineras på nya sätt, som i fallet med samlokaliseringen av olika sorters samhällsservice i de lokala servicepunkterna.

Var det utvecklas handlar om vilket sammanhang som förnyas genom den sociala innovationen, exempelvis en viss plats, organisation eller verksamhetsområde. Nyhetsvärdet och samhällsnyttan i den sociala innovationen avgörs i det lokala, som i fallet med naturturism där nya upplevelser, arbetstillfällen och affärsmöjligheter skapas i lokalsamhället.

Vem som utvecklar det handlar om vilka personer och organisationer som involveras i utvecklingen av den sociala innovationen, exempelvis målgruppen eller intressenter från olika samhällssektorer. Detta ökar möjligheterna att matcha de reella behoven i samhället, som i fallet med involveringen av invånare, personal eller brukare i kooperativa verksamhetsformer.

Varför det utvecklas handlar om vilka drivkrafter som motiverar den sociala innovationen, exempelvis en aktuell samhällsutmaning eller ett behov av förbättrat välmående hos en viss målgrupp. Detta avslöjar vilken sorts förändring som eftersträvas, som i fallet med säkerställandet av lokal service genom servicepunkter och kooperativ.

Genom att besvara dessa frågor har forskningen synliggjort den betydelse som social innovation kan ha i formandet av framtidens landsbygder. Vissa försvårande omständigheter har också ringats in, såsom risken att vissa sociala innovationer skapar en dimridå för det grundläggande problemet att samhällsservicen nedmonteras i många landsbygdsområden. En annan komplicerande faktor är förekomsten av intressekonflikter kring vilken samhällsförändring som bör eftersträvas genom social innovation.

Forskning om platsinnovation

Vid Luleå tekniska universitet studeras även nytänkande helhetsutveckling av byar, städer, besöksmål och andra sorters platser, i termer av platsinnovation. I forskningen studerar vi hur sådan helhetsutveckling kan skapas genom nytänkande synergier mellan platsens gestaltning, innehåll och kommunikation, med avstamp i platsens ”själ” eller identitet. Med gestaltning avses platsens fysiska utformning, såsom arkitektur, konst, skyltning m.m. Med innehåll avses platsens kommersiella, ideella, offentliga tjänster och aktiviteter, såsom handel, kultur, fritid, vård och utbildning. Med kommunikation menas marknadsföring och dialog om platsen gentemot befintliga och potentiella invånare, besökare och andra intressenter.

Platsens ”själ” eller identitet baseras på dess geografi, natur, historia, kultur, atmosfär, människor, verksamheter m.m. I forskningen om platsinnovation studeras hur dessa kännetecken kan tillvaratas för att skapa platsunika kvaliteter och upplevelser, vilket i tidigare studier visat sig påverka människors vilja att vistas, verka och bo på en viss plats. Exempel på platsinnovation har bland annat studerats inom besöksnäringen, med avstamp i de nytänkande besöksmål som lockar besökare från när och fjärran till glesbygdsområden i norra Sverige.

Det handlar bland annat om Icehotel – ett hotell och en konsthall byggda av snö och is som varje år utformas i en ny skepnad av konstnärer från hela världen. Ett annat exempel som studerats är Aurora Sky Station – en specialutformad utsiktsplats för att uppleva norrsken och midnattssol på fjället Nuolja i Abisko. Ytterligare ett exempel är Arctic Bath – en flytande bastu med bad och hotellrum som tillvaratar traditionen av timmerflottning längs Luleåälven.

Gemensamt för dessa exempel är att de tillvaratar platsens kännetecknande identitet för att skapa upplevelser, arbetstillfällen och affärsmöjligheter för invånare, besökare, företagare och samhälle. I forskningen uppmärksammas att exemplen omvandlar den arktiska vinterns utmaningar med ihållande snö, kyla och mörker till en attraktion och inkomstkälla. Det uppmärksammas även att exemplen tillvaratar norra Sveriges naturtillgångar i form av skogar, älvar och fjällandskap på ett nytänkande sätt.

Mer info

www.ltu.se/innovationsforskning

www.ltu.se/platsinnovation

Författare

Malin Lindberg

Professor i genus och teknik, Luleå tekniska universitet

www.ltu.se/staff/m/mallin

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar