Socialt hållbart ledarskap har ännu inte slagit igenom. Vi måste kanske bryta ner begreppet i sina komponenter för att förstå det bättre.
Låt oss börja med ”socialt”. Det är ett begrepp som antyder att resonemanget handlar om människor och om samspelet mellan människor. Det skulle också kunna syfta på samhället i stort. ”Hållbart” är något som kan fortsätta under en längre tid utan att skada. ”Ledarskap” handlar om att påverka beteenden för att uppnå ett visst syfte.
Så ett socialt hållbart ledarskap skulle kunna beskrivas som att påverka beteenden på ett sätt som inte skadar människor eller samhälle, varken på kort eller lång sikt. Då måste även syftet med ledarskapet uppfylla kravet på att inte skada.
Kanske ska vi sträcka oss lite längre och säga att det socialt hållbara ledarskapet inte ska nöja sig med att inte vara destruktivt, utan också vara konstruktivt och göra gott för människor och samhälle? Vi ska inte bara undvika att utarma systemet, utan också ge det en chans att läka. Det är samma resonemang som vi kan använda när vi pratar om ekonomisk och ekologisk hållbarhet.
Vi måste vara smartare än våra hjärnor
Inlärningsteori säger att beteenden som får en positiv effekt (upplevs som en belöning) för den som utför dem kommer att upprepas. Om mitt beteende leder till att jag får det jag vill ha eller om jag slipper det jag vill undvika kommer det att öka beteendet. Det är vad vi kallar positiv och negativ förstärkning. Positiv (få något) och negativ (slippa något) handlar om riktning, inte om att det skulle vara bra eller dåligt.
Konsekvensen av detta kan tyvärr bli att man faktiskt kan få det man vill ha genom att skada andra. Mobbaren känner sig mäktig och blir kanske påhejad av några kamrater. Presidenten kanske blir omvald för att hen skapar bilden av ett yttre hot. Konsultchefen får bonus när hen kör sina medarbetare rakt in i väggen. Det är knappast socialt hållbart ledarskap. Så här kan vi inte ha det!
Hur ska vi då komma åt att destruktiva ledarbeteenden kan ge positiva effekter för den som utför dem? Till att börja med kan vi bestämma oss för att inte acceptera det. Vi går samman och motar bort mobbaren. Vi väljer en annan president. Vi byter jobb eller rekryterar en bättre chef.
Om vi återvänder till inlärningspsykologin kan vi alltså tillämpa positiv (få något man inte vill ha) och negativ (bli av med något man vill ha kvar) försvagning av beteenden. Mobbaren möts av gruppens ogillande. Presidenten får inga röster i nästa val. Chefen inser efter ett tag att det är läge att ändra sitt beteende. Det borde inte vara svårare än så här.
Men det är svårare. För inlärningspsykologin förklarar också varför vi inte vågar stå emot destruktiva beteenden – vi undviker det som kan ge oss något vi inte vill ha eller tar ifrån oss något vi vill ha kvar.
De som går emot makthavarna bestraffas
Vi ser världen över hur journalister fängslas och hur oppositionspolitiker mördas. Det är farligt att utmana makten, särskilt den makt som utövar ett destruktivt ledarskap. Bara tron på att man kan bli bestraffad kan göra att vi avhåller oss från att reagera och ta striden.
Tack och lov är det i vår lilla del av världen relativt riskfritt att visa att vi bara accepterar socialt hållbart ledarskap. Om chefen inte utövar ett ledarskap som du uppskattar, så reagera och säg ifrån. Om politiker inte värnar om alla människors lika värde, så reagera och rösta bort dem.
Varje enskild individ har väldigt liten påverkan på helheten, men kom ihåg att helheten består av många enskilda individer. Går dessa individer i en socialt hållbar riktning, kommer helheten att följa med.