Det går inte att spara in på grundutbildningen vartenda år. Det riskerar att leda till en ond cirkel, som vi måste försöka vända innan det är för sent. Som studentrepresentant får jag bilden av att undervisningen på den fakultet jag främst studiebevakar på (NJ-fakulteten) är påväg att implodera. Kostnader ökar och som jag bloggat om tidigare är besparingskraven återigen stora (denna gång främst pga flytten av LARK-programmet från NJ till LTV-fakulteten). Detta samtidigt som att årets ansökningssiffror inte visar en allt för rolig trend. Flera program har fått ett ökat söktryck (däribland djursjukskötare) medan andra program fortsätter att ligga på en för låg nivå (mark/växt och livsmedel) och ytterligare andra har kraftiga minskningar (ffa Biomiljö). Få studenter på program som kostar mycket är en ekvation som inte går ihop.
Det vi nu främst jobbar med är att undersöka hur vi inom NJ-fakultetens grundutbildning kan spara de 5 miljoner som är det nuvarande budet på hur mycket som (minst) måste sparas. Vad kan vi då spara pengar på?
(1) Minska ersättningen till kurser, och därmed minska antalet lärartimmar på kursen
Detta är vad som gjorts vid besparingarna de senaste åren och jag, tillsammans med många andra på fakulteten, frågar oss om det verkligen går att spara mer genom att ”hyvla” på detta sätt. Kvaliteten har redan försämrats märkbart med färre föreläsningstimmar och färre praktiska moment i kurser.
(2) Skära bort kurser och därmed minska valbarheten.
Detta har också redan gjorts. 68 kurser har tagits bort sen 2010. Flera program har redan en alldeles för låg valbarhet. Detta går emot strategiska diskussioner som förts kring SLUs utbildningar (bl.a. med branchrådet för agronomutbildningarna) som om och om har sagt att valbarheten borde öka för att göra utbildningarna mer attraktiva.
(3) Ta bort hela program
Genom det minskar inte bara kostnaderna, utan även tilldelningen (intäkterna). Att lägga ner program ger inte den effekt man kan tro. Skulle vi exempelvis (obs! detta är bara ett exempel, inte på förslag) lägga ner biomiljö skulle vi bara göra en besparing på uppskattningsvis 63 000 kr 2015 och 142 000 kr 2016. Det är långt kvar till några 5 miljoner.
Nej. Det går inte att bara fokusera på att spara pengar. Det blir en ond cirkel då vi i och med upprepade besparingar sänker kvaliteten på våra utbildningar och riskerar ännu lägre söktryck och därmed ännu mindre pengar till kurserna och fler besparingar. Tillslut har vi inga studenter kvar på vissa utbildningar.
Vi måste vända trenden. Fler ska söka till de utbildningar som idag har ett för lågt söktryck, ekvationen kan bara lösas på detta sätt!
Ekvationen är däremot inte den lättaste att lösa. Marknadsföringsbudgeten är tight och idag vet bara 4% av Sveriges gymnasieungdomar vad SLU är för något. Ett annat hinder som finns är det så kallade ”taket” som vi har nått. Det innebär att SLU utbildar så många som vi idag har i uppdrag från regeringen att göra, då kan vi inte ta in fler studenter. Att detta tak ska vara i vägen för att vi ska kunna ta in så många på varje program så att programmen i alla fall går plus minus noll är ett stort problem i ekvationen. Höj taket för och satsa mer på marknadsföring av SLUs utbildningar med lågt söktryck. Att ”taket” är i vägen ska inte vara ett argument för att vi inte ska jobba för att fler ska söka sig till SLU!
Hur ska vi då få fler studenter att hitta hit? Denna fråga diskuteras ofta. Att vi själva ska famla fram efter en väg att komma ur denna, för många av våra program, kris är inte nödvändigt då det faktiskt finns de som lyckats vända trenden, som vi kan ta hjälp av. Wageningen, ett universitet i Holland med samma gröna inriktning som SLU, hade för ett decennium sen några hundra studenter. Idag har de 9000 studenter.
Hur har de gjort för att lyckas med detta? Vilka metoder har de använt för att få fler intresserade av deras utbildningsprogram? Vilka är framgångskoncepten? Och framförallt vad kan SLU lära av detta?
Ta hit någon från Wageningen snarast som kan hjälpa oss ur detta elände och lägga upp strategier för att SLU ska göra samma makalösa vändning. Det kan i alla fall vara ett steg mot att nå en hållbar situation för våra utbildningar. Ett steg är alltid bättre än inget, och vi måste börja någonstans!
Det går inte att bara göra besparingar hela tiden. För att rädda våra utbildningar måste vi vända trenden och få fler studenter att söka sig till SLU och öka volymen på SLUs grundutbildning, inte tvärtom!
Beatrice JETLAG Ramnerö
Ultuna Studentkårs Ordförande
Har ni frågor om våra utbildningar eller om Ultuna Studentkår – tveka inte att kontakta mig: uls_ordf@stud.slu.se