Kategoriarkiv: Odling av baljväxter i Sverige

Hur mycket av de svenska baljväxterna hamnar på tallriken?

Det finns ett växande intresse för växtbaserade proteinkällor och utbudet ökar i butikerna. Men hur mycket av det som hamnar på tallriken har svenskt ursprung? Enligt SCB så producerades cirka 130 tusen ton baljväxter år 2019, främst i form av åkerbönor och ärter. Det mesta av detta går till foder, totalt mer än 80 % av totala produktionen. Endast ca 3 % av den svenskproducerade trindsäden hamnar på svenska tallrikar, framförallt gula ärter i form av ärtsoppa men också en hel del öländska bruna bönor och andra trädgårdsbönor (kidneyböna, svarta, vita bönor etc.).

Det finns ett spirande intresse för odling av andra baljväxter som till exempel linser men det är än så länge mycket små volymer det handlar om. De svenskproducerade baljväxterna motsvarar ca 4 g kokta baljväxter per person och dag. Hur mycket är då detta jämfört med vår totala konsumtion? Enligt Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning om svenskarnas matvanor (Riksmaten) som gjordes 2010-2011 så åt svensken då i genomsnitt 12 g baljväxter per dag. Det är osäkert hur mycket som vi äter idag men Maclean har i en analys som nyligen presenterats pekat på en kraftig ökning av försäljningen av växtbaserat protein som alternativ till kött. Vi kan alltså konstatera att de allra flesta baljväxter som vi äter inte har odlats i Sverige.

Intressant nog finns det ett intresse bland andra länder att köpa svenska baljväxter för humankonsumtion. Lantmännen säljer nämligen betydligt mer ärter till den indiska marknaden än vad som används i Sverige i den traditionella svenska ärtsoppan. Låg användning av bekämpningsmedel och därmed resthalter är ett försäljningsargument för denna exportvara. När ska det bli dags även för den svenska livsmedelsindustrin och för svenska konsumenter att på bred front lyfta mervärden i den svenska baljväxtproduktionen?

Användning av svensk trindsäd.

Svenska baljväxter i morgondagens lantbruk

I början i mars hölls en lantbrukskonferens i Kalmar under temat ”Morgondagens lantbruk”. En av föreläsarna var Pernilla Tidåker som höll en presentation under temat ”Svenska baljväxter på tallriken – möjligheter, miljöpåverkan och mervärden”. Baljväxter är positiva för miljön och hälsan och intresset för växtbaserat protein ökar. Men de baljväxter som vi konsumenter väljer har ofta sitt ursprung i andra länder som Kanada, Turkiet och Kina. I presentationen framhölls de mervärden som svenska baljväxter kan bidra med – konventionella ärter och bönor odlas med betydligt mindre bekämpningsmedel än många av de importerade, och de långa transporterna från importerade baljväxter gör att svenska baljväxter som förädlas i Sverige faller väl ut ur klimatsynpunkt.

Och fler spännande resultat är att vänta… Under våren fördjupar sig Emelie Sundin i ett exjobb om miljöpåverkan från baljväxternas värdekedja med särskilt fokus på hur importerade baljväxter transporteras och ur detta påverkar energianvändning och klimatavtryck. Arbetet kommer att vara slutfört i juni.

Nytt exjobb om lantbrukares beslut om att odla baljväxter – “To Bean or Not to Bean”

Svenskt, klimatsmart, växtbaserat och gärna lokalproducerat är mervärden som ofta lyfts när våra matval diskuteras. Svenska baljväxter har en stor potential i hållbara livsmedelssystem och nya livsmedelsprodukter som innehåller baljväxter, så som bönpasta eller bönmjöl, har utvecklats. Trots det utgörs mindre än 2 procent av odlingsarealen i Sverige idag av baljväxter i form av ärter och bönor. Varför odlas inte mer svenskt protein när efterfrågan finns? I vår uppsats har vi, Jenny Öhlin och Emil Månsson, valt att fokusera på hur lantbrukare tar beslut kring sitt val av gröda och hur de ställer sig till att odla mer baljväxter i framtiden. Att odla böna eller inte odla, det är frågan.

Livsmedelsindustrin och jordbruket både påverkar och påverkas av klimatet. Modern jordbruksproduktion är skapad för att öka och effektivisera produktionen för att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket bygger på en ökad och högre användning av resurser och insatser för att upprätthålla detta. I många fall har detta inneburit att det går mot rationalisering, mer specialisering av grödor och högre grad av monokulturer. Mer baljväxter i odlingen ger potential att diversifiera växtodlingen samt att tillföra kväve till odlingsmarken genom biologisk kvävefixering. Trots alla möjligheter och fördelar med att odla baljväxter är totala odlingsarealen av bönor i Sverige liten. Åkerböna kan odlas i större delen av Sverige, är relativt enkel att odla och kräver inga specialmaskiner. Vilka resurser påverkar lantbrukares beslut att odla åkerböna? Och hur skiljer sig beslutsprocessen mellan lantbrukare som odlar åkerböna och lantbrukare som inte odlar åkerböna? Vår studie syftade till att finna skillnader och likheter mellan lantbrukare som odlar och inte odlar åkerböna, för att förstå vilka som är de mest avgörande resurserna och hur lantbrukare använder dessa för att fatta beslut i sitt företagande.

För att göra det möjligt att både statistiskt jämföra och få en djupare förståelse av det empiriska materialet använde vi en kombination av kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod. Det empiriska materialet samlade vi in via telefonintervjuer med totalt 60 lantbrukare fördelade i fyra län i Sverige (Uppsala län, Västmanlands län, Östergötlands län och Västra Götalands län). Hälften av lantbrukarna odlade åkerböna, hälften gjorde det inte. Den insamlade data har sedan analyseras genom både en kvalitativ tematisk analys och en kvantitativ statistisk analys för att testa ett antal hypoteser.

Resultatet av vår studie visar att beslutsfattandet vid val av gröda är nära kopplat till lantbrukarnas företagande och allokering av resurser. I huvudsak avgör de fysiska resurserna om lantbrukaren har förmåga att odla åkerböna eller inte. Exempelvis tillgänglig maskinpark, torkanläggning, åkerareal och geografiska odlingsförutsättningar. De humana resurserna som exempelvis utbildning, erfarenhet och rådgivare påverkar också beslutsfattandet i allmänhet, men påverkar inte beslutet att odla åkerböna i hög grad. I vår studie skiljer sig lantbrukarnas uppfattning om åkerbönan som potentiell gröda. De lantbrukare som odlar åkerböna ser grödan som en möjlighet, medan de som inte odlar ser grödan som en risk. Särskilt ogräsproblem lyftes som en utmaning tillsammans med den långa vegetationsperioden vilket kan ge en mycket sen skörd. Lantbrukare som odlar åkerböna är mer strategiska och tänker långsiktigt när de planerar sin växtodling, medan lantbrukare som inte odlar åkerböna är mer flexibla och anpassningsbara till föränderliga förutsättningar och omständigheter. Odlingen av åkerböna kan ses som en innovation, där vi utgår från definitionen att en innovation är en idé som uppfattas som något nytt för individen. Osäkerhet för en innovation kan vara ett hinder för att implementera den i sitt företagande. För att nå ett mål om att odla mer åkerbönor i framtiden kan utvecklingen av nya sorter och leveransalternativ vara ett sätt att övervinna denna osäkerhet och göra åkerbönan mer lämpad och attraktiv att odla.

Läs hela studien här: https://stud.epsilon.slu.se/15053/1/mansson_e_ohlin_j_190913.pdf

Den svenska trindsädens miljöpåverkan kartlagd i examensarbete

Ett nyligen avslutat examensarbete har undersökt miljöpåverkan från svenskproducerad trindsäd men hjälp av livscykelanalys (LCA).

Trindsäd är proteinrika baljväxter som tröskas när de är fullt mogna och används som livsmedel eller foder. Idag produceras en stor del av den trindsäd som vi svenskar äter i andra delar av världen och transporteras långa sträckor för att till slut hamna på vår tallrik. Länder som vi importerar trindsäd från är bland annat Kanada, Kina, Italien och Turkiet. I vissa fall kan enbart transporten till Sverige stå för mellan 40-70 % av klimatavtrycket från trindsäden. Svenska bruna bönor och gula ärtor har länge funnits i matbutikernas hyllor och på senare år har även svenska kidneybönor, svarta bönor och vita bönor dykt upp på hyllan. Frågan är hur stor miljöpåverkan svenskproducerad trindsäd har? För att ta reda på detta undersöktes åkerbönor, gula ärtor, gråärtor, trädgårdsbönor (ex. kidneybönor, vita bönor), linser och lupin med hjälp av LCA. Där det var möjligt studerades både den konventionella och ekologiska odlingen av de olika sorterna. De miljöaspekter som ingick var energiförbrukning, klimatpåverkan, övergödnings- och försurningspotential, samt markanvändning. Även trindsädens kolinlagring i mark och användning av växtskyddsmedel inkluderades i studien.

Resultatet visade att produktionen av trindsäd i Sverige sker utan så mycket insatsvaror förutom diesel och mindre mängder mineralgödsel och växtskyddsmedel (de senare enbart i den konventionella odlingen). I genomsnitt stod dieselförbrukningen för ca 75 % av energiförbrukningen och ca 40 % av klimatpåverkan för trindsäden. Även lustgasutsläpp från mark gav ett stort bidrag till klimatpåverkan med i genomsnitt drygt 40 %. Användningen av mineralgödsel, särskilt kväve, i den konventionella odlingen påverkade miljöbelastningen och ökade både energiförbrukning och klimatpåverkan. Mycket trindsäd produceras dock helt utan mineralgödselkväve i Sverige. I denna studie var det enbart trädgårdsbönorna som antogs gödslas med kväve vilket gav trädgårdsbönorna högst miljöpåverkan i flera kategorier. Konventionella åkerbönor och ärtor som bara gödslas med mineralgödsel i form av fosfor och kalium påverkade inte miljön i lika stor utsträckning. Generellt hade de olika sorterna av trindsäd relativt lika påverkan på klimatet, det varierade mellan 173-256 g CO2-ekv per kg, förutom för trädgårdsbönorna som uppnådde 409 g CO2-ekv. per kg (figur 1).

Figur 1: Total klimatpåverkan från studerade trindsädssorter.

Resultatet påverkades av hur stor skörden antogs vara eftersom miljöpåverkan uttrycks i per kg trindsäd. Därför är generellt en hög skörd bra då det minskar miljöbelastningen per kg.

Vid en jämförelse av resultatet i denna studie med andra LCA:er som har undersökt produktion av trindsäd, både i Sverige och andra länder, så finns det resultat som både ligger i nivå med denna studie och resultat som visar på högre miljöpåverkan. De studier som visar högre resultat har generellt inkluderat en högre användning av växtskyddsmedel och mineralgödsel vilket leder till en högre miljöpåverkan.

Det finns flera positiva aspekter med att producera trindsäd som inte ingick i studien, så som ökad biologisk mångfald, att trindsäd fungerar som avbrottsgröda i spannmålsdominerade växtföljder och lämnar kväve kvar i marken som nästkommande gröda kan utnyttja. Sammantaget visar studien att svenskproducerad trindsäd på tallriken ger låg miljöpåverkan jämfört med många andra alternativ och bidrar även med mervärden som vanligtvis inte ingår i en LCA.

Arbetet finns i sin helhet här: https://stud.epsilon.slu.se/15068/18/kruger_persson_s_190930.pdf

En eftermiddag i baljväxternas tecken!

Den 11 september samlades vi – lantbrukare, forskare, journalister och människor från livsmedelsindustrin, handeln och intresseorganisationer – på Öland för att spendera en eftermiddag och kväll med att lära om, titta på och äta baljväxter!

Dagen började med ett seminarium där forskare och företagare från projektet berättade om baljväxtodling i Sverige och där vi också fick ta del av en del rykande färska resultat. Presentationerna från dagen hittar du här:

  • Elins presentation om projektet >> Om projektet
  • Pernillas presentation om den nya artikeln om mindre kött och mer baljväxter i den svenska kosten >> Vision för baljväxter
  • Håkans presentation om baljväxter från Kalmar-Ölandsregionen >> Bönor på Öland
  • Thomas trendspaning >> Trender
  • Cornelias presentation om hälsoeffekter och förädling (kommer snart)

Efter seminariet gav vi oss ut i verkligheten och tittade på ett fält av med vita bönor som tagits upp och lagts i strängar för tröskning. Det har varit ett problematiskt år för bönor, liksom för alla grödor i torkan. Förutom att tillväxten varit dålig under säsong och bönorna är betydligt mindre så gjorde regnet som kom för ett par veckor sedan att bönorna började växa om, blomma igen och producera nya bönskidor. Det ställer till det för tröskningen – normalt är plantan vid tiden för skörd nedvissnad och bönskidorna torra men nu är det en stor mängd grönmassa för tröskan att hantera och bönskidorna med de färdiga bönorna fuktiga vilket gör att de inte öppnar sig i tröskan.

Efter fältbesöket fick vi också titta in på produktionsanläggningen hos Kalmar-Ölands Trädgårdsprodukter och lära oss både om hur lök och bönor tas hand om och lagras.

En mycket lärorik och spännande dag avslutades med en utsökt middag på Hotell Skansen där det serverades en bruschetta med borlottibönor, gråärtshummus och en risotto med yingyangbönor. Mycket gott!

Tack till alla som kom och alla som tog emot oss!

 

Baljväxter på tallriken i en krissituation?

I maj damp den ner i våra brevlådor – broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” – från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Och under Almedalsveckan anordnade SLU ett seminarium med titeln ”Käk för kris och krig – livsmedelsberedskap för en ny tid” (där Pernilla Tidåker från New Legume Foods deltog).

Vad är då lämplig ”kriskost”? Ja, i händelse av avspärrning måste Sverige i stor utsträckning kunna klara sig på livsmedel som kan produceras inom rikets gränser. Men det räcker inte. Matproduktionen kan inte heller vara beroende av ständig tillförsel av insatsvaror – olja, diesel, foder och mineralgödsel – som transporterats långväga. Energiintensiv animalieproduktion blir då svår att bibehålla. Svenskodlade ärtor och bönor kan däremot stärka sin position på den svenska tallriken. Med sin förmåga till kvävefixering kan de odlas helt utan mineralkvävegödsel och kommer dessutom lämna efter sig kväve till efterföljande gröda. De är dessutom lagringsdugliga och kräver därmed inte någon obruten kylkedja som havererar om eltillförseln stryps. Baljväxternas roll som viktig krismat visade sig mycket viktig under de båda världskrigen då baljväxtarealen ökade.

Men hur ser det ut i våra svenska livsmedelsbutiker? Är vår beredskap god? En genomgång som Johanna Östlund tidigare gjort för projektets räkning visar att utbudet av färdigkokta ärtor och bönor på burk eller torkade för tillagning i hemmet i många fall har transporterats långt, ofta mycket långt – Kina, Turkiet, Kanada och Italien levererar idag en stor del av de ärter och bönor som läggs i varukorgen och sedermera hamnar på våra tallrikar.

Baljväxtarealen har fluktuerat kraftigt de senaste decennierna och är idag uppe och nosar på de nivåer vi hade 1987 (Figur 1). Men totalt sett odlas bara trindsäd på omkring 2 % av den svenska åkerarealen vilket är långt ifrån dess potential.

Figur 1. Den svenska odlingen av trindsäd till mogen skörd har uppvisat kraftiga fluktuationer de senaste decennierna.

Det är framförallt odlingen av åkerbönor som ökat kraftigt de senaste 10 åren. Den ökade arealen av trindsäd går framförallt som foder till grisar och nötkreatur vilket i sin tur har inneburit en minskning i sojaimporten. Detta är naturligtvis glädjande utifrån behovet av en ökad självförsörjningsgrad, men även med tanke på den negativa påverkan som sojaodlingen globalt är förknippad med. Men användningen av svenskodlade baljväxter för humankonsumtion är fortfarande liten, och odlingen av konservärt har till och med minskat senaste året (Figur 2).

Figur 2. Den markanta expansionen av ärter och bönor de senaste 10 åren kan framförallt förklaras av en kraftig ökning av arealen med åkerbönor.

Bruna bönor var länge något av en nationalrätt men arealmässigt är det små ytor som tas i anspråk för denna odling med dess epicentrum på Öland. Glädjande nog har många lantbrukare på Öland även med framgång börjat odla andra typer av bönor – vita, svarta, kidney, borlotti och yin-yang. Men totalt rör det sig bara om knappt 1000 hektar och ytterligare expansion begränsas av odlingsmässiga hinder som klimat och jordart. Vi behöver alltså se en renässans för den vanliga hederliga ärtan bortom den (alltför) traditionstyngda ärtsoppan – rostade som snacks, i grytor och som en svensk variant av hummus. Och kanske börja servera åkerbönan som den tillagas i Egypten – som falafel?

Så trots ett ökande intresse för att äta mer vegetabiliskt protein bland många konsumenter så har merparten av svenska lantbrukare inte kunnat rida på vågen och leverera svenskproducerade ärter och bönor till oss kunder. Det finns alltså mycket att göra för lantbrukare, produktutvecklare, marknadsförare, kockar, livsmedelsindustrin, handeln och många andra för att svenska ärter och bönor ska bli ett självklart förstahandsval för svenska konsumenter – och samtidigt bidra till att minska sårbarheten och öka beredskapen om vi hamnar i en allvarlig kris som omöjliggör import av livsmedel och insatsvaror. Och förutom att bygga upp en lagerhållning av nödvändiga livsmedel som Försvarsberedningen föreslår i sin rapport ”Motståndskraft” från 2017 så bör vi fokusera mer på vad som ska odlas för att öka livsmedelsberedskapen. Och där kommer våra svenskodlade ärter och bönor in; i en hållbar och motståndskraftig livsmedelsproduktion måste inhemsk odling av baljväxter ingå.

Hur har då de svenska baljväxterna klarat sommarens kris – den extrema torkan? Det återkommer vi till i ett kommande blogginlägg.