Jag har nu i snart fjorton år varit en bokstavligen utsatt forskare. Min arbetsplats är en FoU-verksamhet som tillkom genom att en grupp doktorander blev utplacerade i “periferin”. Tanken var att forskningen skulle ha en samhällsutvecklande betydelse, även om utplaceringen också sågs som ett högriskexperiment. Att ägna sig åt den tredje uppgiften ger ju inte… Fortsätt läsa Vinden har vänt, tystnaden är bruten
En blogg om svensk landsbygds- och regionalforskning