Kategoriarkiv: Studiebevakning

SLUSS årskrönika

Så börjar året lida mot sitt slut, och nästan alla SLUSS-are ska bytas ut. Ett år har gått, och vänner för livet har vi fått!

Jag ska inte rimma en hel krönika, även om det hade varit kul! Istället ska jag försöka tänka tillbaka på året och vad som hänt i SLUSS och på SLU under året.

Först vill jag tacka alla studenter och kårerna på SLU för deras fantastiska engagemang under året! Genom er har vi fått in studenternas åsikter i olika frågor och kunnat driva dessa vidare inom SLU.

Året har handlat ganska mycket om att få med studenternas perspektiv och intressen i SLU:s nya strategi och efterföljande inriktningsdokument för grundutbildningarna vid SLU, och vi har fått gehör för mycket av det vi ville ha in. Vi är väldigt glada att studentrekrytering, pedagogik och utbildningens forskningsanknytning är teman för tre av delmålen i strategin eftersom det har varit frågor som studenterna de senaste åren jobbat hårt för att få på agendan. Det känns skönt att dessa dokument nu är fastställda och att alla inom SLU nu kan börja jobba för att göra verklighet av orden, tillsammans.

En annan stor fråga under året har varit det ”nya” kvalitetssäkringssytemet för utbildning. Tidigare har det varit Universitetskanslersämbetet (UKÄ) som granskat utbildningarna vid Sveriges universitet men detta kommer från och med 2017 ske på ett annat sätt. UKÄ kommer fortfarande att göra egna granskningar men framförallt kommer de att titta på HUR universiteten gör för att säkra kvaliteten. Därför har SLU (likt andra universitet) samlat och beskrivit alla delar som används för att säkra utbildningskvaliteten i ett särskilt dokument. Några få delar har lagts till eller modifierats lite, men generellt sett så kan man säga att det som är nytt är att man har samlat och systematiserat det man redan gör.

Jag och Anna Enocksson (SLUSS andre rådgivare) har tillsammans representerat SLU:s studenter i Europa inom nätverket ELLS och i dess studentorganisation ELSA. I ELSA har vi under året bl.a. jobbat med att förtydliga vår roll inom nätverket och funderat på hur ELLS ska kunna bli mer synligt för studenterna på de olika universiteten.

I SLUSS då? Jodå, även inom vår organisation har det hänt grejer. Vi äntligen blivit klar med revideringen av våra stadgar som vi ändrat i olika steg, tillslut blev det svårt att hålla koll på vad som ändrats så vi gjorde en rejäl uppstädning av dem. Även SLUSS rese-och representationspolicy har reviderats.

Under vårterminen arrangerades även de två årliga utbildningarna som SLUSS håller tillsammans med SLU. Först ut var Utbildningsdagarna för studentrepresentanter. De som deltog var främst studiebevakare, skyddsombud/studiesocialt ansvariga, kassörer och kårordföranden. Under dessa dagar får de bl.a. lära sig hur SLU fungerar, vilka rättigheter och skyldigheter man har som studentrepresentant och hur pengar fördelas mellan utbildningarna och mellan kårerna.

Innan sommaren var det också dags för insparksutbildningen. Den är till för att de insparksansvariga på kårerna ska få så bra förutsättningar som möjligt att skapa roliga och välkomnande insparkar för de nya studenterna. Där får deltagarna lära sig massor om lika villkor, gruppdynamik och alkohol. Det som brukar vara mest uppskattat är att få ta del av hur de andra kårerna än sin egen arrangerar insparken. Utbildningen brukar vara väldigt uppskattad och i den utvärdering som görs av insparkarna syns det att kårerna lyckas bra med dem. Visst finns det saker de behöver utveckla och förbättra men generellt sett brukar studenterna vara nöjda. Efter årets utvärdering kom vi fram till att SLU behöver förtydliga vad de vill med välkomnandet av de nya studenterna, så kårerna och SLU kan bli mer samstämmiga och tillsammans göra första tiden vid universitetet så bra som möjligt!

Under 2015 testade SLUSS för första gången att ha en kassör som skötte ekonomin och i år beslutade styrelsen att detta ska bli en permanent post. Som vice ordförande är jag väldigt glad att de tog det beslutet eftersom det har frigjort mycket tid för mig att jobba med andra frågor som är viktiga för studenterna. Dessutom har det blivit mer ordning och reda i SLUSS ekonomi och det har blivit tydligare vart pengarna går, något som uppskattas av oss själva men inte minst av kårerna och våra revisorer. Snart rulla vi in i år tre med en kassör och vi är mer än nöjda!

Utöver detta har både vi, kårerna och övriga studenter suttit i många möten och representerat studenterna. Detta är otroligt viktigt för oss alla att vi finns med när beslut som kan påverka våra utbildningar bereds eller tas. Till vår hjälp har vi SLU:s studentinflytandepolicy som beskriver vår rätt att finnas med i olika organ.

SLUSS ordförande och vice ordförande har också gjort två campusturnéer för att hälsa på hos kårerna och se studiemiljön hos studenterna på SLU:s olika campus. Detta har varit jätteroligt och väldigt viktigt för oss att få se eftersom vi ska företräda alla studenter på SLU. Dessa turnéer hoppas vi kunna utveckla lite under nästa år så vi ska få ut ännu mer av dem och verkligen se till att den lilla tid vi spenderar där ger studenterna och oss så mycket om möjligt!

Avslutningsvis vill jag och Isabella tacka:

  • alla studenter som hjälper oss och SLU att utveckla våra utbildningar genom kursvärderingar och input via mail och kommentarer,
  • alla kårerna för ert fantastiska engagemang,
  • SLU för att ni värnar om era studenter och lyssnar till det vi har att säga. Vi är inte alltid överens men efter lite diskussion brukar det mynna ut i något som de flesta kan vara nöjda med.

Sist men inte minst vill jag rikta ett STORT TACK till SLUSS styrelse: Amanda Backlund, Carin Danielsson, Nils Nilsson, Christian Syk, Jonathan Ahlm, Ulrik Bergsland, Johanna Fogelberg och Maria Karlsson. Ni har gjort mitt år som vice ordförande i SLUSS oförglömligt och jag är så tacksam för att jag har fått jobba med er och tillsammans med SLUSS ordförande fått driva denna verksamhet med ert förtroende!

Efter jul kommer Sofia att ta över som vice ordförande för SLUSS och jag är övertygad om att det kommer bli jättebra!

God jul och gott nytt år önskar SLUSS styrelse! 🙂

/Karolina Ottosson

Det går inte att bara spara & spara & spara…

Det går inte att spara in på grundutbildningen vartenda år. Det riskerar att leda till en ond cirkel, som vi måste försöka vända innan det är för sent. Som studentrepresentant får jag bilden av att undervisningen på den fakultet jag främst studiebevakar på (NJ-fakulteten) är påväg att implodera. Kostnader ökar och som jag bloggat om tidigare är besparingskraven återigen stora (denna gång främst pga flytten av LARK-programmet från NJ till LTV-fakulteten). Detta samtidigt som att årets ansökningssiffror inte visar en allt för rolig trend. Flera program har fått ett ökat söktryck (däribland djursjukskötare) medan andra program fortsätter att ligga på en för låg nivå (mark/växt och livsmedel) och ytterligare andra har kraftiga minskningar (ffa Biomiljö). Få studenter på program som kostar mycket är en ekvation som inte går ihop.

Det vi nu främst jobbar med är att undersöka hur vi inom NJ-fakultetens grundutbildning kan spara de 5 miljoner som är det nuvarande budet på hur mycket som (minst) måste sparas. Vad kan vi då spara pengar på?

(1) Minska ersättningen till kurser, och därmed minska antalet lärartimmar på kursen

Detta är vad som gjorts vid besparingarna de senaste åren och jag, tillsammans med många andra på fakulteten, frågar oss om det verkligen går att spara mer genom att ”hyvla” på detta sätt. Kvaliteten har redan försämrats märkbart med färre föreläsningstimmar och färre praktiska moment i kurser.

(2) Skära bort kurser och därmed minska valbarheten.

Detta har också redan gjorts. 68 kurser har tagits bort sen 2010. Flera program har redan en alldeles för låg valbarhet. Detta går emot strategiska diskussioner som förts kring SLUs utbildningar (bl.a. med branchrådet för agronomutbildningarna) som om och om har sagt att valbarheten borde öka för att göra utbildningarna mer attraktiva.

(3) Ta bort hela program

Genom det minskar inte bara kostnaderna, utan även tilldelningen (intäkterna). Att lägga ner program ger inte den effekt man kan tro. Skulle vi exempelvis (obs! detta är bara ett exempel, inte på förslag) lägga ner biomiljö skulle vi bara göra en besparing på uppskattningsvis 63 000 kr 2015 och 142 000 kr 2016. Det är långt kvar till några 5 miljoner.

Slide1

Nej. Det går inte att bara fokusera på att spara pengar. Det blir en ond cirkel då vi i och med upprepade besparingar sänker kvaliteten på våra utbildningar och riskerar ännu lägre söktryck och därmed ännu mindre pengar till kurserna och fler besparingar. Tillslut har vi inga studenter kvar på vissa utbildningar.

Vi måste vända trenden. Fler ska söka till de utbildningar som idag har ett för lågt söktryck, ekvationen kan bara lösas på detta sätt!

Ekvationen är däremot inte den lättaste att lösa. Marknadsföringsbudgeten är tight och idag vet bara 4% av Sveriges gymnasieungdomar vad SLU är för något. Ett annat hinder som finns är det så kallade ”taket” som vi har nått. Det innebär att SLU utbildar så många som vi idag har i uppdrag från regeringen att göra, då kan vi inte ta in fler studenter. Att detta tak ska vara i vägen för att vi ska kunna ta in så många på varje program så att programmen i alla fall går plus minus noll är ett stort problem i ekvationen. Höj taket för och satsa mer på marknadsföring av SLUs utbildningar med lågt söktryck. Att ”taket” är i vägen ska inte vara ett argument för att vi inte ska jobba för att fler ska söka sig till SLU!

Hur ska vi då få fler studenter att hitta hit? Denna fråga diskuteras ofta. Att vi själva ska famla fram efter en väg att komma ur denna, för många av våra program, kris är inte nödvändigt då det faktiskt finns de som lyckats vända trenden, som vi kan ta hjälp av. Wageningen, ett universitet i Holland med samma gröna inriktning som SLU, hade för ett decennium sen några hundra studenter. Idag har de 9000 studenter.

Hur har de gjort för att lyckas med detta? Vilka metoder har de använt för att få fler intresserade av deras utbildningsprogram? Vilka är framgångskoncepten? Och framförallt vad kan SLU lära av detta?

Ta hit någon från Wageningen snarast som kan hjälpa oss ur detta elände och lägga upp strategier för att SLU ska göra samma makalösa vändning. Det kan i alla fall vara ett steg mot att nå en hållbar situation för våra utbildningar. Ett steg är alltid bättre än inget, och vi måste börja någonstans!

Det går inte att bara göra besparingar hela tiden. För att rädda våra utbildningar måste vi vända trenden och få fler studenter att söka sig till SLU och öka volymen på SLUs grundutbildning, inte tvärtom! 

bea

 

 

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 

Har ni frågor om våra utbildningar eller om Ultuna Studentkår – tveka inte att kontakta mig: uls_ordf@stud.slu.se

 

Hur mår våra utbildningar?

Situationen för våra utbildningar på NJ-fakulteten kan liknas vid en mjölkbesättning som går dåligt. Om besättningen går dåligt då kan du slakta hälften av alla kor. Du kommer genom detta minska foderkostnader, men du kommer också samtidigt minska intäkterna. Detta samtidigt som de fasta kostnaderna fortfarande finns kvar, men nu fördelas på färre kor. Det enda som händer är att du alltså ökar obalansen mellan utgift och inkomst ytterligare, utan att göra några egentliga besparingar.

Vi är nu i samma situation när det gäller utbildningen på NJ-fakulteten (alla program ULS studiebevakar förutom husdjursagronom och LARK). Som det ser ut nu kommer grundutbildningen på NJ få 5 miljoner mindre att just använda till undervisning till 2015. Det här beror av flera saker däribland flytten av LARK till LTV (kostnaderna är flyttade men även intäkterna – och LARK är ett program som har hög tilldelning för att utbildningen har många studenter). Pengar har tidigare kunnat flyttas från LARK-programmet som har ett överskott, till program med färre studenter som markväxt- och livsmedelagronom, som har ett underskott. En annan anledning till den ansträngda undervisningsekonomin är att en stor del av de medel som tilldelas lyfts av innan det når institutionerna. Avlyften går till bibliotek (3 miljoner), speciallokaler (t.ex. lab, 11 miljoner), service för studenter i form av IT-stöd, AV-stöd m.m. Totalt lyfts 37,5 miljoner kronor av innan grundutbildningspengarna når kurserna. De pengar som blir kvar efter avlyften ska då gå till kurserna i form av bland annat lön till föreläsare och lokalkostnader (betalas även av kursen, men subventioneras av fakulteten i form av avlyft, som dock kommer från samma medel). En tredje anledning till att tilldelningen till NJ-fakultetens undervisning väntas bli  5 miljoner lägre inför 2015 är att det inte finns någon färdig fördelningsmodell för hur grundutbildningsmedlen ska fördelas framöver. Fakulteterna har därför fått i uppdrag att utgå från att lika mycket pengar ges till utbildning som 2014, och då är faktumet att NJ får 5 miljoner mindre.

Vad kan vi då göra idag för att spara in dessa 5 miljoner? I dagsläget går vi och väntar på beslut om hur fördelningen av grundutbildningsmedel kommer ske framöver, innan vi vet det är det svårt att ta beslut om hur utbildningarna kan göras om för att bli mer resurseffektiva. Vi går också och väntar på strategiska beslut om vilken inriktning utbildningen på SLU ska ta framöver, vad ska prioriteras? Nu vet vi varken hur medel ska fördelas eller hur utbildningarna ska prioriteras. Det enda som kan göras nu är enligt programnämnden, som arbetar med dessa frågor nu, att:

  • Lägga ner program och kurser (efter analys av ekonomiska och praktiska konsekvenser).
  • Göra smärre justeringar av kursutbud och utbildningsplaner
  • Göra en del förändringar i utbildningsplaner gällande möjliga examina (att man inte kommer kunna ta examen i lika många ämnen som idag)
  • Förändra förkunskapskrav till såväl program som kurser
  • Anpassa kursplaner/kursinnehåll gällande t.ex. inslag av ”hållbart nyttjande” (vilket är ett önskemål från ledningen, att det ska finnas med hållbart nyttjande i alla utbildningsprogram).

Det här innebär alltså att vi kanske måste lägga ner program eller hyvla ännu mer på befintliga kurser. Vi anser att det inte är möjligt att hyvla mer från kurserna än vad som redan gjorts, vi har sett tydliga försämringar på många kurser under de senaste åren, direkt kopplade till tidigare nedskärningar av kursbudget. Om vi utesluter nedskärning av kursbudget som ett alternativ (kursbudgeten kommer ändå skäras ner indirekt eftersom lokalhyrorna höjs på campus p.g.a. de nya husen) då är bara nedläggning av program som finns kvar. Tilläggas kan att sen läsåret 10/11 har 68 kurser (programkurser och fristående kurser) lagts ner på NJ-fakulteten, det är en minskning med 20 %. Under samma tid har även åtta utbildningsprogram på fakulteten lagts ner, däribland livsmedelskandidat och mastern i ekologi. Kommer fler utbildningsprogram behöva läggas till denna samling nedlagda program?

Där kommer liknelsen med kobesättningen in. Utbildningen går nu dåligt. Om vi tar bort ett program kommer kostnaderna för det programmet försvinna, men det kommer även intäkterna att göra. Detta samtidigt som stora fasta kostnader fortfarande kommer finnas kvar, men nu fördelas på färre studenter. När det gäller våra utbildningsprogram måste man också komma ihåg att vi har en mycket hög grad av samläsning mellan våra program (framförallt agronom + kandidatprogrammen). Att lägga ner ett utbildningsprogram kommer därför troligtvis inte spara mycket pengar alls, kanske blir det motsatt effekt. Om vi exempelvis skulle lägga ner biomiljö skulle det inte spara in mycket pengar, det skulle bara leda till att mark/växtutbildningen kommer kosta mer (och troligtvis bli omöjlig att genomföra).

Vi vill att ledningen ska inse vilken absurd situation vi nu befinner oss i. Vi kan behöva lägga ner utbildningsprogram på grund av att vi befinner oss i en förändringsprocess där vissa delar i processen genomförs i tid, men andra halkar efter. I detta fall är det en ny fördelningsmodell som har halkat efter, en fördelningsmodell som är anpassad efter de nya förutsättningar som fakulteten utsatts för. Av denna anledning hamnar NJ-fakultetens utbildning och studenterna i kläm.

Vi vill också uppmärksamma att NJ-fakulteten har betydligt högre avlyft än övriga fakulteter, 44 % av grundutbildningsmedlen (övriga fakulteter har ungefär det halva, 21-26 %). Är det rimligt att fakulteten ska betala 11 miljoner för labblokaler (och däröver hyra för samma lokal inom kursbudgeten), när vi inte ens behöver alla de lokalerna och inte får hyra ut lokalerna till en extern hyresgäst.

Vi befarar att vi snart står här med utbildningar av pinsamt låg kvalitet, eller ett mycket mer sparsamt utbildningsutbud, i hypermoderna lokaler. Men vad är lokalerna värda om vi står här utan studenter?

Ett allt större fokus på forskning, till bekostnad av undervisning, ger tydliga försämringar i utbildningskvaliteten och universitetets internationella attraktionskraft. En ökad separation mellan undervisning och forskning, ger negativa konsekvenser för båda verksamheterna[1].

Det är dags att lägga ett större fokus på undervisningen!

 

 

bea

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 


[1] Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

Är SLU redo för ett nytt programutbud?

Mötte du kanske prorektor Torbjörn von Schantz och vicerektor Lena Andersson-Eklund när de var på mötesturné och informerade om Framtidens SLU? Eller missade du mötet och undrar vad det hela handlade om? På SLU:s medarbetartidning RESURS kan du läsa om och se bilder från mötet med Ultuna Studentkår.

Det är mycket på gång inom SLU.

Under 2013 arbetade universitetet hårt med att genomföra projektet Framtidens SLU, som kort grundas i att man slipar till verksamheten. Universitetet strävar mot större resurseffektivitet och en ekonomi i balans, samt en större konkurrenskraft gentemot andra universitet. SLU:s huvudområden är ju nämligen heta potatisar för samhället – aldrig förr har hållbarhetsfrågor varit mer aktuella.

Även när det kommer till utbildning vill man skärpa till sig. Till läsåret 2015/2016 planeras ett nytt utbildningsutbud sjösättas. Även här är jargongen ökad resurseffektivitet vad gäller undervisning (ex. mer samläsning mellan program), att göra hållbarhetsfrågor till en självklarhet i varje kurs, att göra programmen mer attraktiva. SLU har som syfte att ”utbildningen uppfyller såväl högt ställda vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav som samhällets behov av kompetens inom SLU:s utbildningsområden”, med andra ord ska vi studenter utbildas för att förse de gröna näringarna med kunskap och kompetens.

I planeringen av det nya programutbudet är det en uppsjö av faktorer som måste tas hänsyn till; utbildningarna ska svara för arbetsmarknadens behov och för studenternas efterfrågan. För att förse de gröna näringarna med aktuell kunskap och kompetens måste utbildningarna ha en stark forskningsanknytning. Utbildningarna ska locka de bäst lämpade studenterna och vara attraktiva både nationellt och internationellt. Utbildningskvalitén ska hållas hög eller bli högre. Planeringen ska göras på ett sätt så att  man tar hänsyn till det viktiga hållbarhetstänket utan att tumma på högt efterfrågad spetskompetens. Det måste också göras en avvägning mellan teoretiska och praktiska moment i undervisningen.

Och allt måste utgå från SLU:s förutsättningar och gå ihop ekonomiskt.

Detta är såklart ingen lätt nöt att knäcka, men det är oerhört viktigt att universitetet har en klar och konsekvensanalyserad bild av hur dessa förändringar ska garantera en hög utbildningskvalitet både på kort och lång sikt. Hur ska till exempel undervisningen kunna få en starkare forskningsanknytning när klyftan mellan forskning och utbildning blivit ännu större sedan projektet Framtidens SLU sjösattes vid årsskiftet?  Har man verkligen gett fakulteter och studenter de förutsättningar som krävs för att kunna åstadkomma förslag på ett nytt programutbud redan till läsår 15/16, när så många faktorer måste vägas in?

SLUSS:s svar på frågan är:

Nej, inte än.

Uppfattningen bland studentkårerna är att de beslutade tidsplanerna är en stor bov i dramat. Det saknas logik i att processerna förväntas slutföras utan att först ha gett personal och studenter rimliga förutsättningar för att arbeta med frågorna. Att ta hänsyn till ovanstående faktorer i arbetet med ett nytt programutbud kräver omfattande resurser. Planeringen i ett sådant här omfattande projekt måste börja med att se över förutsättningarna för att genomföra det. Alla vill ju att det ska bli bra, men det måste få ta den tid det tar.

Mardrömmen är att det inför styrelsen i september presenteras ett till följd av resursbrist halvhjärtat förslag till nytt programutbud, som heller aldrig konsekvensanalyserats. Att konsekvensanalysera förslaget skulle innebära att SLU kan visa att man är säker på sin sak. Att programutbudet faktiskt kommer öka utbildningarnas användbarhet för studenterna. Att det är var arbetsmarknaden efterfrågar. Att man utbildar inom områden SLU är bra på – inte bara områden man har lite konkurrens om. Att man ökar konkurrenskraften.  Att det kommer gå ihop ekonomiskt. Att SLU bidrar till en hållbar värld.