månadsarkiv: april 2014

Utbildning + forskning = SANT

Var är forskningsanknytningen i vår utbildning?

I SLUs strategier[1] för år 2013-2016 står bland annat följande om forskningsanknytning:

SLUs gemensamma mål är att

Verksamheten är av högsta internationella klass och kännetecknas
av en stark koppling mellan utbildning och forskning

Satsningar ska göras för att se över utbudet och fokusera innehållet på SLUs profilområden, samt utveckla forskningsanknytningen.

Utbildningen vid SLU har en stark
forskningsanknytning och internationalisering, men dessa ska utvecklas
ytterligare och ännu tydligare integreras i utbildningen.

Under 2013–2016 avser SLU att
utveckla formerna för forskningsanknytning och det
vetenskapliga synsättet inom all utbildning

 

Det är helt enkelt mycket tydligt att man avser att fram till 2016 öka forskningsanknytningen i våra utbildningar. Det jag frågar mig är vad som görs rent konkret för att öka forskningsanknytningen. De indikationer jag fått från de utbildningsansvariga som jag pratat med är att det inte görs så mycket på denna front. Det leder ju direkt till frågan – NÄR ska forskningsanknytningen utvecklas och kopplingen mellan utbildning och forskning stärkas? Vi är redan nästan halvvägs in i perioden som SLUs strategier avser så det är dags att det händer något.

På flera världsledande universitet (däribland Wageningen, Holland) är det en självklarhet att blanda utbildning och forskning i hög grad. Studier påtalar även hur viktiga forskningen och utbildningen är för varandra. Att det är en stor risk att försämra kvaliteten på båda delar om avancerad forskning och grundutbildning lever i olika världar, och endast den första leder till erkännanden och belöningar[2]. Kvalitet i forskning får man delvis genom kvalitet och volym i utbildningen. Därför bör man inte se dessa som skilda från varandra. Trenden i Sverige är tyvärr att sprickan mellan forskning och utbildning blir allt större.  Detta är en farlig utveckling som vi måste motarbeta, att väva samman forskning och utbildning måste bli en självklarhet även för oss.  Det räcker inte med att upprepande gånger betona vikten av forskningsanknytning i strategidokumenten.

2016 närmar sig med stormsteg. Det är hög tid att den utveckling av forskningsanknytning som nämns i strategidokumenten blir verklighet – något som kommer gynna både kvaliteten på SLUs utbildningar och forskning. Vi studenter ska inte behöva fråga oss – var är forskningsanknytningen i våra utbildningar?

Under gårdagens möte mellan fakultetsnämnden och alla prefekter på NJ-fakulteten fördes en intressant och engagerande diskussion just om hur vi ska integrera forskningen och utbildningen i högre grad. Förslag som kom upp var bland annat att ha projektarbeten i kurser som ansluter till aktuella forskningsprojekt och att ha en öppen praktikkurs så att studenter ska kunna göra praktik inom forskningen. Vid föreläsningar om aktuell forskning diskuterades det att det är viktigt att koppla forskningen till samhällsproblem och framhäva varför man gör den forskning man gör, för att väcka intresse bland studenterna. En viktig slutsats från diskussionen var att alla på SLU måste inse och acceptera att det finns en koppling mellan hög undervisningskvalitet och hög forskningskvalitet.

Vi studenter vill se mer, och bättre, forskningsanknytning i våra utbildningar nu. Det bör även forskarna vilja, eftersom studenterna är en viktig kanal för att föra ut kunskap från forskningen till samhället.

 

 bea

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande


[2]  Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

Hur mår våra utbildningar?

Situationen för våra utbildningar på NJ-fakulteten kan liknas vid en mjölkbesättning som går dåligt. Om besättningen går dåligt då kan du slakta hälften av alla kor. Du kommer genom detta minska foderkostnader, men du kommer också samtidigt minska intäkterna. Detta samtidigt som de fasta kostnaderna fortfarande finns kvar, men nu fördelas på färre kor. Det enda som händer är att du alltså ökar obalansen mellan utgift och inkomst ytterligare, utan att göra några egentliga besparingar.

Vi är nu i samma situation när det gäller utbildningen på NJ-fakulteten (alla program ULS studiebevakar förutom husdjursagronom och LARK). Som det ser ut nu kommer grundutbildningen på NJ få 5 miljoner mindre att just använda till undervisning till 2015. Det här beror av flera saker däribland flytten av LARK till LTV (kostnaderna är flyttade men även intäkterna – och LARK är ett program som har hög tilldelning för att utbildningen har många studenter). Pengar har tidigare kunnat flyttas från LARK-programmet som har ett överskott, till program med färre studenter som markväxt- och livsmedelagronom, som har ett underskott. En annan anledning till den ansträngda undervisningsekonomin är att en stor del av de medel som tilldelas lyfts av innan det når institutionerna. Avlyften går till bibliotek (3 miljoner), speciallokaler (t.ex. lab, 11 miljoner), service för studenter i form av IT-stöd, AV-stöd m.m. Totalt lyfts 37,5 miljoner kronor av innan grundutbildningspengarna når kurserna. De pengar som blir kvar efter avlyften ska då gå till kurserna i form av bland annat lön till föreläsare och lokalkostnader (betalas även av kursen, men subventioneras av fakulteten i form av avlyft, som dock kommer från samma medel). En tredje anledning till att tilldelningen till NJ-fakultetens undervisning väntas bli  5 miljoner lägre inför 2015 är att det inte finns någon färdig fördelningsmodell för hur grundutbildningsmedlen ska fördelas framöver. Fakulteterna har därför fått i uppdrag att utgå från att lika mycket pengar ges till utbildning som 2014, och då är faktumet att NJ får 5 miljoner mindre.

Vad kan vi då göra idag för att spara in dessa 5 miljoner? I dagsläget går vi och väntar på beslut om hur fördelningen av grundutbildningsmedel kommer ske framöver, innan vi vet det är det svårt att ta beslut om hur utbildningarna kan göras om för att bli mer resurseffektiva. Vi går också och väntar på strategiska beslut om vilken inriktning utbildningen på SLU ska ta framöver, vad ska prioriteras? Nu vet vi varken hur medel ska fördelas eller hur utbildningarna ska prioriteras. Det enda som kan göras nu är enligt programnämnden, som arbetar med dessa frågor nu, att:

  • Lägga ner program och kurser (efter analys av ekonomiska och praktiska konsekvenser).
  • Göra smärre justeringar av kursutbud och utbildningsplaner
  • Göra en del förändringar i utbildningsplaner gällande möjliga examina (att man inte kommer kunna ta examen i lika många ämnen som idag)
  • Förändra förkunskapskrav till såväl program som kurser
  • Anpassa kursplaner/kursinnehåll gällande t.ex. inslag av ”hållbart nyttjande” (vilket är ett önskemål från ledningen, att det ska finnas med hållbart nyttjande i alla utbildningsprogram).

Det här innebär alltså att vi kanske måste lägga ner program eller hyvla ännu mer på befintliga kurser. Vi anser att det inte är möjligt att hyvla mer från kurserna än vad som redan gjorts, vi har sett tydliga försämringar på många kurser under de senaste åren, direkt kopplade till tidigare nedskärningar av kursbudget. Om vi utesluter nedskärning av kursbudget som ett alternativ (kursbudgeten kommer ändå skäras ner indirekt eftersom lokalhyrorna höjs på campus p.g.a. de nya husen) då är bara nedläggning av program som finns kvar. Tilläggas kan att sen läsåret 10/11 har 68 kurser (programkurser och fristående kurser) lagts ner på NJ-fakulteten, det är en minskning med 20 %. Under samma tid har även åtta utbildningsprogram på fakulteten lagts ner, däribland livsmedelskandidat och mastern i ekologi. Kommer fler utbildningsprogram behöva läggas till denna samling nedlagda program?

Där kommer liknelsen med kobesättningen in. Utbildningen går nu dåligt. Om vi tar bort ett program kommer kostnaderna för det programmet försvinna, men det kommer även intäkterna att göra. Detta samtidigt som stora fasta kostnader fortfarande kommer finnas kvar, men nu fördelas på färre studenter. När det gäller våra utbildningsprogram måste man också komma ihåg att vi har en mycket hög grad av samläsning mellan våra program (framförallt agronom + kandidatprogrammen). Att lägga ner ett utbildningsprogram kommer därför troligtvis inte spara mycket pengar alls, kanske blir det motsatt effekt. Om vi exempelvis skulle lägga ner biomiljö skulle det inte spara in mycket pengar, det skulle bara leda till att mark/växtutbildningen kommer kosta mer (och troligtvis bli omöjlig att genomföra).

Vi vill att ledningen ska inse vilken absurd situation vi nu befinner oss i. Vi kan behöva lägga ner utbildningsprogram på grund av att vi befinner oss i en förändringsprocess där vissa delar i processen genomförs i tid, men andra halkar efter. I detta fall är det en ny fördelningsmodell som har halkat efter, en fördelningsmodell som är anpassad efter de nya förutsättningar som fakulteten utsatts för. Av denna anledning hamnar NJ-fakultetens utbildning och studenterna i kläm.

Vi vill också uppmärksamma att NJ-fakulteten har betydligt högre avlyft än övriga fakulteter, 44 % av grundutbildningsmedlen (övriga fakulteter har ungefär det halva, 21-26 %). Är det rimligt att fakulteten ska betala 11 miljoner för labblokaler (och däröver hyra för samma lokal inom kursbudgeten), när vi inte ens behöver alla de lokalerna och inte får hyra ut lokalerna till en extern hyresgäst.

Vi befarar att vi snart står här med utbildningar av pinsamt låg kvalitet, eller ett mycket mer sparsamt utbildningsutbud, i hypermoderna lokaler. Men vad är lokalerna värda om vi står här utan studenter?

Ett allt större fokus på forskning, till bekostnad av undervisning, ger tydliga försämringar i utbildningskvaliteten och universitetets internationella attraktionskraft. En ökad separation mellan undervisning och forskning, ger negativa konsekvenser för båda verksamheterna[1].

Det är dags att lägga ett större fokus på undervisningen!

 

 

bea

Beatrice JETLAG Ramnerö

Ultuna Studentkårs Ordförande

 


[1] Bienenstock, A., Schwaag Serger, S., Benner, M., Lidgard, A. (2014) Utbildning, forskning, samverkan – Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley? SNS Förlag, Stockholm

Är SLU redo för ett nytt programutbud?

Mötte du kanske prorektor Torbjörn von Schantz och vicerektor Lena Andersson-Eklund när de var på mötesturné och informerade om Framtidens SLU? Eller missade du mötet och undrar vad det hela handlade om? På SLU:s medarbetartidning RESURS kan du läsa om och se bilder från mötet med Ultuna Studentkår.

Det är mycket på gång inom SLU.

Under 2013 arbetade universitetet hårt med att genomföra projektet Framtidens SLU, som kort grundas i att man slipar till verksamheten. Universitetet strävar mot större resurseffektivitet och en ekonomi i balans, samt en större konkurrenskraft gentemot andra universitet. SLU:s huvudområden är ju nämligen heta potatisar för samhället – aldrig förr har hållbarhetsfrågor varit mer aktuella.

Även när det kommer till utbildning vill man skärpa till sig. Till läsåret 2015/2016 planeras ett nytt utbildningsutbud sjösättas. Även här är jargongen ökad resurseffektivitet vad gäller undervisning (ex. mer samläsning mellan program), att göra hållbarhetsfrågor till en självklarhet i varje kurs, att göra programmen mer attraktiva. SLU har som syfte att ”utbildningen uppfyller såväl högt ställda vetenskapliga och pedagogiska kvalitetskrav som samhällets behov av kompetens inom SLU:s utbildningsområden”, med andra ord ska vi studenter utbildas för att förse de gröna näringarna med kunskap och kompetens.

I planeringen av det nya programutbudet är det en uppsjö av faktorer som måste tas hänsyn till; utbildningarna ska svara för arbetsmarknadens behov och för studenternas efterfrågan. För att förse de gröna näringarna med aktuell kunskap och kompetens måste utbildningarna ha en stark forskningsanknytning. Utbildningarna ska locka de bäst lämpade studenterna och vara attraktiva både nationellt och internationellt. Utbildningskvalitén ska hållas hög eller bli högre. Planeringen ska göras på ett sätt så att  man tar hänsyn till det viktiga hållbarhetstänket utan att tumma på högt efterfrågad spetskompetens. Det måste också göras en avvägning mellan teoretiska och praktiska moment i undervisningen.

Och allt måste utgå från SLU:s förutsättningar och gå ihop ekonomiskt.

Detta är såklart ingen lätt nöt att knäcka, men det är oerhört viktigt att universitetet har en klar och konsekvensanalyserad bild av hur dessa förändringar ska garantera en hög utbildningskvalitet både på kort och lång sikt. Hur ska till exempel undervisningen kunna få en starkare forskningsanknytning när klyftan mellan forskning och utbildning blivit ännu större sedan projektet Framtidens SLU sjösattes vid årsskiftet?  Har man verkligen gett fakulteter och studenter de förutsättningar som krävs för att kunna åstadkomma förslag på ett nytt programutbud redan till läsår 15/16, när så många faktorer måste vägas in?

SLUSS:s svar på frågan är:

Nej, inte än.

Uppfattningen bland studentkårerna är att de beslutade tidsplanerna är en stor bov i dramat. Det saknas logik i att processerna förväntas slutföras utan att först ha gett personal och studenter rimliga förutsättningar för att arbeta med frågorna. Att ta hänsyn till ovanstående faktorer i arbetet med ett nytt programutbud kräver omfattande resurser. Planeringen i ett sådant här omfattande projekt måste börja med att se över förutsättningarna för att genomföra det. Alla vill ju att det ska bli bra, men det måste få ta den tid det tar.

Mardrömmen är att det inför styrelsen i september presenteras ett till följd av resursbrist halvhjärtat förslag till nytt programutbud, som heller aldrig konsekvensanalyserats. Att konsekvensanalysera förslaget skulle innebära att SLU kan visa att man är säker på sin sak. Att programutbudet faktiskt kommer öka utbildningarnas användbarhet för studenterna. Att det är var arbetsmarknaden efterfrågar. Att man utbildar inom områden SLU är bra på – inte bara områden man har lite konkurrens om. Att man ökar konkurrenskraften.  Att det kommer gå ihop ekonomiskt. Att SLU bidrar till en hållbar värld.