Nobelpris…

In English below

Något som jag, liksom andra forskare, alltid är nyfiken på är naturligtvis om årets Nobelpris berör något jag arbetat med, känner till eller har ansvar för. Jag har också ofta funderat över bristen på jämställdhet bland de naturvetenskapliga Nobelprisen. Är det faktiskt brist på kvinnor som förgrundsfigurer vid nya upptäckter? Och i så fall varför? Är kvinnor inte del av upptäckterna eller synliggörs de inte? Eller kommer det lösa sig på sikt? Under min tid på universitet har jag träffat många kvinnliga forskarkollegor som varit briljanta, nytänkande, noggranna och hårt arbetande.

Så förra årets moll av att se 9! manliga pristagare byttes snabbt i dur när jag läste att pristagarna till Nobelpriset i kemi var Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna. Och extra roligt att priset berör det ämne som var det allra första jag läste in mig på inför Almedalen 2019; gensaxen CrispR/Cas9. Ännu roligare är det att Emmanuelle Charpentier dessutom var verksam i Sverige, vid Umeå universitet, vid upptäckten.

Det finns också flera hos oss som arbetar med gensaxen som med hög precision kan förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer. Det finns självklart etiska aspekter med en så kraftfull teknik, men också en stor potential för genomslag i växtforskning, växtförädling och i studier av geners funktion hos träd.  I Almedalen 2019 hette SLU:s seminarium GMO hjärta EKO = SANT? (1) och jag lärde mig mycket av den dialogen. Redan 2016 presenterades faktiskt Sveriges första ”CRISPR-Cas9-gröda” – en specialpotatis för stärkelseindustrin.

När fredspriset sedan går till FN:s livsmedelsprogram, WFP, som arbetar hårt mot Agenda2030-målet ”No hunger”, så blev dagen ännu ljusare. För det är ett arbete som är globalt avgörande, och under min tid på SLU har jag förstått mer och mer av komplexiteten i vad som krävs för att målet ska nås. Det finns också många på SLU som arbetar med att ta fram den kunskap som behövs för att trygga tillgången till livsmedel.

All denna nya kunskap kan göra stor nytta i arbetet med att nå Agenda 2030-målen. Det är uppenbart för mig hur samhällskunskap och naturvetenskap tillsammans behöver kroka arm för att vi ska nå en hållbar framtid. Och att dessa två pris påminner om att det arbete våra medarbetare gör på SLU är samhällsrelevant såväl som i forskningsfronten. Så även om alla Nobelpris är av stor vikt och roliga att läsa om så grattis, speciellt till pristagarna inom kemi och fredspriset då de berör SLU:s verksamhetsområden. Till Umeå universitet såklart men framför allt grattis till samhället. Det här är prisad verksamhet som är viktigt på riktigt.

(1) Seminariet i Almedalen finns inspelat i podcasten Shaping our food – om växtförädling och djuravel. https://shapingourfood.libsyn.com/15-gmo-hjrta-eko-lika-med-sant. Endast på svenska.

——————————————————————

The Nobel Prize…

Just like other researchers, I am always curious to see if the year’s Nobel Prizes are in any way related to something I have worked with, that I am familiar with, or have responsibility for. And I’ve often reflected on the lack of gender equality amongst Nobel Prize winners in the natural sciences. Are there simply fewer women at the forefront of new discoveries? If so, why? Are women just not involved in making these discoveries, or are they overlooked? Will this change over time? Throughout my academic career, I have met many outstanding, innovative, meticulous and dedicated researcher colleagues who happened to be women.

So imagine my delight when I found out that this year’s Nobel Prize in Chemistry has been awarded to Emmanuelle Charpentier and Jennifer A. Doudna – quite the change from last year’s nine (!) male prize winners. Even more exciting is that this year’s prize recognises a subject that is one of the very first I read up on before Almedalen Week 2019 – the CrispR/Cas9 genetic scissors. What’s more, Emmanuelle Charpentier was active at Sweden’s Umeå University when the discovery was made.

Many of us at SLU work with these genetic scissors that enable us to change the DNA of animals, plants and microorganisms with incredible precision. Naturally, such powerful technology raises ethical questions, but it also has great potential for breakthroughs in plant research and breeding, and in studies of the functional genetic studies of trees. . SLU’s seminar for the 2019 Almedalen Week addressed genetically modified organisms, and I learnt a lot from the discussions. Back in 2016, Sweden presented its first “CRISPR-Cas9-crop” – a special potato designed for the starch industry.

Another highlight was seeing the Peace Prize go to the UN’s World Food Programme that works hard towards the “Zero Hunger” goal of Agenda 2030. This goal is of global importance, and since joining SLU I have developed a greater understanding of the complexity involved in achieving it. Many people at SLU are working towards creating the knowledge necessary for securing access to food.

All this new knowledge can make an enormous difference in the work towards achieving the Agenda 2030 goals. I can see clearly how the social sciences and natural sciences need to work side by side in the quest for a sustainable future. These prize winners highlight how the work we do at SLU is relevant to both society and research. Even though all Nobel Prizes are major achievements and are exciting to learn about, I must especially congratulate this year’s Nobel Chemistry and Peace Prize winners, as their work has a direct link to SLU’s operations and activities; congratulations Umeå University, but most of all, congratulations to society. These are prized activities that really will make a difference.

En vicerektor tackar för sig

In English below

Det har varit uppmuntrande att se rektors engagemang för miljöanalys under hennes första år på SLU. Jag har inga tvivel om att SLU:s unika verksamhetsgren kommer att märkas och utvecklas på många spännande sätt. En del av detta är rektors beslut att sammanföra miljöanalys och samverkan under en vicerektor. Det är ett klokt drag som kan fördjupa integreringen av miljöanalys i SLU och samtidigt stärka kontakten med samhället. Rekryteringen av Anna Lundhagen som vicerektor för de sammanslagna verksamheterna bådar också mycket gott för framtiden. Annas ledarskap som prefekt på Institutionen för ekologi är en erkänd förebild. Ekologi är dessutom ett centralt område för miljöanalys.

Den 31 augusti 2020 är det dags att tacka för mig i rollen som vicerektor. Det har varit ett lustfyllt uppdrag att under fyra och ett halvt år verka för SLU och SLU:s uppdrag att bedriva miljöanalys. Rådet för fortlöpande miljöanalys, med representanter från fakulteter och studenter, samt adjungerade prefekter/motsvarande, har varit ett spännande och konstruktivt forum för utbyte av idéer från SLU:s alla hörn som bidragit till genomtänkta underlag om miljöanalysen till rektor och rektors ledningsråd. Medarbetare inom miljödata-, gis- och kommunikationsstöd har varit både proffsiga och positiva att arbeta med. Jag vill rikta ett särskilt tack till Ann-Sofie Morén och Göran Adelsköld (nyligen pensionerad) som har hållit ordning i den komplexa verksamhet som miljöanalys är. Men det bästa har varit det dagliga samarbetet med verksamheten – vi har så många duktiga medarbetare inom SLU och samarbetspartners utanför SLU.

De senaste månadernas arbete med att välja ut SLU:s första kull av seniora miljöanalysspecialister har varit ett sätt för mig att knyta ihop säcken. Denna nya kompetensnivå stakar ut olika dimensioner av excellens inom SLU:s miljöanalys. Nu, när tydliga kriterier för excellens är satta, är förutsättningarna för att styra miljöanalys mot excellens ännu bättre.

Den ”docent i miljöanalys” som seniora miljöanalysspecialister representerar är bara en av många framgångar för miljöanalys under de senaste åren. Ytterligare några höjdpunkter från min tid som vicerektor är leverans av efterfrågade och aktuella beslutsunderlag om klimat, biodiversitet, fiske, skog och jordbruk, införande av miljöanalystitlar, ständig förbättring av miljödatas kvalitet och tillgänglighet, det omfattande arbetet med regeringens miljöövervakningsutredning, samt framgångar för framtidens miljöanalysmetoder i genomik, fjärranalys, medborgarforskning och big data.

Dialogen med de myndigheter som förlitar sig på beslutsstöd från SLU har också gått framåt och konkretiserats i nya eller förnyade samverkansavtal. Och en mycket kompetent kader av miljöanalysprogramkoordinatorer håller kontakterna igång både med samhället och inom SLU.

Bland framgångarna vill jag även framhäva hur SLU hanterade minskningen av ”utvecklingsresurser” från Jordbruksverkets landsbygdsprogram från 20 miljoner kronor år 2016 till noll kronor år 2018. Det var tråkigt, men de tio åren (2006-2016) med 20-40 miljoner kronor för utvecklingsarbete bidrog starkt till att miljöanalysen har förvandlats från en verksamhetsgren för sig själv till en integrerad del av SLU. De strukturer som byggdes upp under dessa år, många under Göran Ståhls tid som vicerektor, och människorna som befolkar dem, har hanterat nedskärningarna i gott samförstånd och med en bibehållen anda av samarbete för hela SLU:s bästa.

Motivationen för mig under mina år som vicerektor har varit att jobba för en fantastisk del av ett fantastiskt universitet – SLU:s miljöanalys. Den kraftfulla kombinationen av våra kunniga experter och omfattande miljödata är en tillgång för arbetet med samhällets stora utmaningar genom Agenda 2030. Jag är glad att nu ha möjligheten att arbeta vidare i min vanliga roll som professor i miljöanalys, berikad av flera års intensivt samarbete med många duktiga kollegor i rollen som vicerektor på ett universitet i världsklass.

Kevin Bishop, avgående vicerektor med ansvar för fortlöpande miljöanalys

A Pro Vice-Chancellor says thanks

It has been very encouraging to see the Vice-Chancellor’s commitment to environmental monitoring and assessment (EMA) during her first year at SLU. I have no doubt that this responsibility for supporting society with expertise and data that is so unique for our university will develop in exciting ways during the coming years. A key part of that development is already underway with the Vice-Chancellor’s decision to give one Pro Vice-Chancellor the responsibility for both EMA and other forms collaboration with society (“samverkan”). It is a wise move that can deepen the integration of EMA into SLU and at the same time strengthen SLUs interaction with society. The recruitment of Anna Lundhagen as the Pro Vice-Chancellor for this merged set of responsibilities also bodes well for the future. Anna has been recognized for her exemplary leadership while serving as the head of the Department of Ecology. That department’s work is also a central area for EMA.

On 31 August 2020, it is time to step back from my role of Pro-Vice-Chancellor and into “ordinary” life as a professor. It has been an extremely rewarding assignment to promote EMA, and more generally SLU for the past four and a half years. The EMA Council (“Rådet för fortlöpande miljöanalys”), with representatives from faculties and students, has been an exciting and constructive forum for exchanging ideas from all corners of SLU in order to provide SLU’s leadership with guidance regarding EMA. I have also enjoyed the highly professional and positive support from colleagues working with environmental data support, GIS support and communication. I would like to extend a special thank you to Ann-Sofie Morén and Göran Adelsköld (recently retired) who have kept much-needed order in the complex phenomenon that EMA is. But the best thing for me during these years has been the daily collaboration with so many talented colleagues both within SLU and among our partners outside SLU.

The work of recent months to select SLU’s first group of senior environmental assessment specialists has been a particularly satisfactory way to round off my time as Pro Vice-Chancellor. This new “competence level” (which was created in 2018 for those working primarily with EMA as a more appropriate alternative to the Docent and Excellent teacher competence levels) outlines various dimensions of excellence in SLU’s EMA. Now that clear criteria for excellence in EMA have been set, the possibilities for encouraging excellence in this area throughout SLU are even better.

The new competence level tailor made for EMA is just one of many successes for EMA in recent years. Timely delivery to evidence-based decision-support to government agencies regarding climate, biodiversity, fisheries, forestry and agriculture, the continual improvement of environmental data quality and availability, the introduction of job titles at SLU appropriate for those working mostly with EMA, the extensive work with the government’s major review of environmental monitoring, and the creation of innovative new environmental assessment methods in genomics, remote sensing and citizen research are some more highlights from my time as Pro Vice-Chancellor.

The dialogue with the authorities that rely heavily on SLU for decision support has also progressed and been concretized in new or renewed collaboration agreements. And a very competent cadre of EMA program coordinators keeps the communication going between the scientific expertise within SLU and those outside SLU who are in need of support from that expertise.

Among the successes, I also want to highlight how SLU handled the loss of ”EMA development resources” from the Swedish Board of Agriculture’s rural program, which went from 20 million SEK in 2016 to zero SEK in 2018. It was sad, but the ten years (2006-2016) with 20-40 million SEK annually for developing EMA at SLU contributed greatly to transforming EMA from a largely isolated branch of activity into an integral part of SLU. The structures that were built up during these years, many during Göran Ståhl’s time as Pro Vice-Chancellor, and the people who make those structures work, have handled the financial cutbacks constructively while maintaining a positive, cooperative spirit that has kept what is best for SLU as a whole in focus.

The motivation for me during my years as vice-rector has been to work for a fantastic part of a fantastic university – SLU’s environmental monitoring and assessment. The powerful combination of our knowledgeable experts and extensive environmental data is an invaluable asset for working with society’s grand challenges as formulated in Agenda 2030. I am pleased to now have the opportunity to get back to working full-time again in my regular role as professor of environmental assessment, after this period as Pro Vice-Chancellor at a world-class university that has been enriched by years of intensive collaboration with many talented colleagues.

Kevin Bishop, outgoing Pro Vice-Chancellor responsible for environmental monitoring and assessment

Ett hållbart jordbrukslandskap behöver både miljöanalys och samverkan

English version below

Världen vi lever i är komplex, resurserna är begränsade och ska räcka till mycket samtidigt som vi ställs inför nya utmaningar. Detta är en verklighet som samhället såväl som akademin måste förhålla sig till, vilket SLU bland annat gör både genom vår forskning och samverkan och genom arbetet i våra miljöanalysprogram – exempelvis program Jordbrukslandskap.

I ljuset av den extremt varma och torra sommaren aktualiseras jordbrukets betydelse och inte minst frågor om vatten. I en allt mer urbaniserad värld, är det lätt att glömma hur beroende vi är av fungerande jordbruksmark för livsmedelsförsörjningen. Jordbruket skapar dessutom ett landskap med unika förutsättningar för biodiversitet och andra ekosystemtjänster.

Men hur ska vi sköta ett ”hållbart” jordbrukslandskap, och vad ska vi jämföra med? I miljövård använder man ofta ”opåverkade områden” som referenser för att utvärdera miljöpåverkan. Att jordbruk innebär en mänsklig påverkan skapar många frågor om hur man räknar plus och minus i hållbarhetstänkandet. Vilka arter ska gynnas och vilka ska missgynnas? Och hur mycket får produktionen kosta i kronor, area eller växthusgasutsläpp?

Jordbrukets hållbarhet väcker många politiska frågor. Det finns dock en hel del fakta för den som vill grunda sina avvägningar och beslut på vetenskap. Genom miljöanalys tar vi fram sådan kunskap som sätts i praktik genom samverkan med enskilda lantbruksföretagare, branschorganisationer och myndigheter.

Miljöanalys i jordbrukslandskapet har växt mycket de sista åren, något som vi bland annat uppmärksammar i ett temanummer av Miljötrender. Här kan du läsa om delar av det som vi gör för att möta framtidens utmaningar.

Kevin Bishop, vicerektor, fortlöpande miljöanalys.

Erik Fahlbeck, vicerektor, samverkan.


A sustainable agricultural landscape requires both environmental assessment and collaboration

We live in an increasingly complex world, where resources are not always adequate and where we constantly face new challenges. This is a reality that both society and academia have to relate to. At SLU, we do this through our research and collaboration work as well as through our Environmental Monitoring and Assessment (EMA) programmes such as Agricultural Landscape.

In light of the extreme heat and drought this past summer, agriculture – not the least the water issue – is a priority. In an increasingly urbanised world, it is easy to forget how dependent we are on functioning agricultural landscapes for the supply of food. Agriculture also shapes a landscape with unique preconditions for biodiversity and other ecosystem services.

But how do we manage “sustainable” agricultural landscapes, and what is a valid point of reference? The term “minimally impacted reference area” is often used in environmental conservation to evaluate environmental impact. Per definition, agriculture involves human impact and this gives rise to questions on how to calculate the pros and consin regards to sustainability. Which species should be favoured and which not? And how much can production be allowed to cost in terms of money, area used or greenhouse gas emissions?

Agricultural sustainability raises several political questions. There are, however, many facts to be used by those who seek  a scientific basis for deliberations and decisions. Through EMA, SLU produces the kind of knowledge that is is used in collaboration with individual agricultural businesses, trade associations and government agencies.

EMA in the agricultural landscape has expanded over the past few years, something that we have highlighted in the latest issue of Miljötrender (in Swedish), Here, you can read about some aspects of our work tackling the challenges of the future.

Kevin Bishop, Pro Vice-Chancellor, Environmental Monitoring and Assessment.

Erik Fahlbeck, Pro Vice-Chancellor, External Collaboration.

Integritet och Samverkan

SLU:s forskning, fortlöpande miljöanalys och utbildning bidrar till utvecklingen av samhället, i synnerhet till det hållbara förvaltandet och nyttjandet av våra naturresurser. Samhället – och då särskilt den gröna sektorn – har också mycket stora förväntningar på vårt universitet. Som ett sektorsnära universitet har extern samverkan alltid varit naturligt integrerad i det mesta av det vi gör. Den är också tydligt uttryckt i vår verksamhetsidé – och extern samverkan är en viktig beståndsdel i SLU:s identitet som universitet, en sekvens i vårt ”organisatoriska DNA”.

Just nu har både Vetenskapsrådet och Vinnova regeringens uppdrag att ta fram modeller för hur extern samverkan och dess samhällseffekter skall mätas och premieras i stats-anslagstilldelningen till universiteten. Detta innebär naturligtvis att det sätt på vilket vi organiserar och synliggör vår samverkan, liksom hur väl vi samverkar internt, blir allt viktigare. SLU har därför formerat ett samverkansråd med representanter för de fyra fakulteterna och studenterna, samt med adjungerade ledamöter från kommunikations-avdelningen, fortlöpande miljöanalys, studerandeenheten och SLU Holding.

I den nya strategi som SLU nu tar fram för åren 2017-2020 kommer också samverkan att vara ett av fyra fokusområden. Samverkansrådet bidrar aktivt till den övergripande strategin och formulerar nu SLU-gemensamma mål och handlingsplaner för området. Utgångspunkten är att vår externa samverkan både skall kunna bidra till samhällets utveckling och höja kvaliteten på SLU:s utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys. Just nu har samverkansrådet fått rektors uppdrag att formulera övergripande mål och uppdragsbeskrivningar för våra samverkanslektorer. Samverkansrådet kommer också att försöka hitta formerna för ett SLU partnerskap, med modell i det som byggts upp i Partnerskap Alnarp. Tanken är att var och en av våra orter skall vara en ingång till hela universitetets samlade kunskap och kompetens.

SLU:s värdegrund sammanfattas i de fyra nyckelorden vetenskaplighet, kreativitet, öppenhet och ansvarstagande – alla högst relevanta för vår externa samverkan. Ett annat nyckelord för vår samverkan är integritet. Vi är naturligtvis beroende av vår omvärld, inte minst ekonomiskt, och SLU vill gärna samverka med många olika samhällsaktörer.
Men – det är oerhört viktigt att detta sker med stor respekt och förståelse för varandras villkor. Universitetsledningen får ibland möta företrädare för externa aktörer som vill begränsa våra forskares rätt att kommunicera sina resultat och slutsatser. Man kan också ha synpunkter på val av forskningsområden och metodval, eller till och med vilja bli invol-verad i ordinarie tillsättningsärenden. Det är därför mycket viktigt att både ledning och medarbetare är tydliga med vad som skiljer ett universitet från andra samhällsverksam-heter. Detta gäller inte minst när man går in i olika samverkansprojekt. Långsiktigt utvecklas ju både universitetet och vår förmåga att bidra till samhällets utveckling bäst om vi kan förena en stor öppenhet med hög integritet.

Mer populärt kan man kanske uttrycka detta som att: ”Grannsämjan brukar bli bäst om man faktiskt vet var tomtgränserna går!”

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan

SLU på Manhattan (och Cornell)

Som universitet behöver SLU synas och kunna verka i många olika typer av miljöer.

Förra veckan deltog jag vid den årliga ”Green Summit” som anordnas på Manhattan av Svensk Amerikanska Handelskammaren, New York. I år var temat var ”From Farm to Fork – The Future of the Food Industry”.

Syftet är att låta representanter för företag, media, organisationer och universitet mötas i en fördjupad diskussion om viktiga hållbarhetsfrågor.  Det blev en mycket intressant dag som spände över de stora miljöutmaningarna med Johan Rockström (Stockholm Resilience Center), de globala nutritionsfrågorna med Jeffrey Sachs (Colombia University), över livsmedelsentreprenörernas framtid och ända fram till stjärn-restaurangernas inflytande över vår vardagsmat (Marcus Samuelsson och Stefano Catenacci). Själv deltog jag i en panel om oönskade saker i vår mat, t ex patogener, toxiner, kemikalier och sådant som beror på rent fusk med etikettering. Det senare är nu en jättefråga i den globala handeln, tydligt visat med hästköttslasagnen.

Frågor kring det globala jordbrukets utmaning i att producera tillräckligt med säker och näringsrik mat finns nu högt på agendan hos ledningar för storbanker och verkstads-industri, såväl som hos innerstadshipsters i medievärlden. Mötet fick en extra dimension att man bjudit in ett 20-tal engagerade och debattglada studenter och doktorander från Colombia University, New York University och från vår partner Cornell University.

Jag tillbringade början av veckan vid just Cornell för att fördjupa kontakterna mellan vår samverkansorganisation och deras motsvarande co-operative extension. Ett annat syfte var möta Cornell-ledningen för att diskutera utvecklingen inom the ”Global Challenges University Alliance”. I mitten av nästa vecka reser jag i samma syfte till universiteten i Bangkok, Jakarta och Brisbane. I Jakarta kommer jag också att besöka det nya Indonesian International Institute for Life Sciences (i3L).  Dess svenske VD har bett SLU och KI att bli särskilda samarbetspartners och Institutionen för livsmedelsvetenskap bidrar redan till utveckling av kandidatprogram vid i3L (med indonesisk finansiering). Det finns ett stort antal andra möjligheter för SLU i den miljön.  Reserapport följer i nästa inlägg…

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan