Ett hållbart jordbrukslandskap behöver både miljöanalys och samverkan

English version below

Världen vi lever i är komplex, resurserna är begränsade och ska räcka till mycket samtidigt som vi ställs inför nya utmaningar. Detta är en verklighet som samhället såväl som akademin måste förhålla sig till, vilket SLU bland annat gör både genom vår forskning och samverkan och genom arbetet i våra miljöanalysprogram – exempelvis program Jordbrukslandskap.

I ljuset av den extremt varma och torra sommaren aktualiseras jordbrukets betydelse och inte minst frågor om vatten. I en allt mer urbaniserad värld, är det lätt att glömma hur beroende vi är av fungerande jordbruksmark för livsmedelsförsörjningen. Jordbruket skapar dessutom ett landskap med unika förutsättningar för biodiversitet och andra ekosystemtjänster.

Men hur ska vi sköta ett ”hållbart” jordbrukslandskap, och vad ska vi jämföra med? I miljövård använder man ofta ”opåverkade områden” som referenser för att utvärdera miljöpåverkan. Att jordbruk innebär en mänsklig påverkan skapar många frågor om hur man räknar plus och minus i hållbarhetstänkandet. Vilka arter ska gynnas och vilka ska missgynnas? Och hur mycket får produktionen kosta i kronor, area eller växthusgasutsläpp?

Jordbrukets hållbarhet väcker många politiska frågor. Det finns dock en hel del fakta för den som vill grunda sina avvägningar och beslut på vetenskap. Genom miljöanalys tar vi fram sådan kunskap som sätts i praktik genom samverkan med enskilda lantbruksföretagare, branschorganisationer och myndigheter.

Miljöanalys i jordbrukslandskapet har växt mycket de sista åren, något som vi bland annat uppmärksammar i ett temanummer av Miljötrender. Här kan du läsa om delar av det som vi gör för att möta framtidens utmaningar.

Kevin Bishop, vicerektor, fortlöpande miljöanalys.

Erik Fahlbeck, vicerektor, samverkan.


A sustainable agricultural landscape requires both environmental assessment and collaboration

We live in an increasingly complex world, where resources are not always adequate and where we constantly face new challenges. This is a reality that both society and academia have to relate to. At SLU, we do this through our research and collaboration work as well as through our Environmental Monitoring and Assessment (EMA) programmes such as Agricultural Landscape.

In light of the extreme heat and drought this past summer, agriculture – not the least the water issue – is a priority. In an increasingly urbanised world, it is easy to forget how dependent we are on functioning agricultural landscapes for the supply of food. Agriculture also shapes a landscape with unique preconditions for biodiversity and other ecosystem services.

But how do we manage “sustainable” agricultural landscapes, and what is a valid point of reference? The term “minimally impacted reference area” is often used in environmental conservation to evaluate environmental impact. Per definition, agriculture involves human impact and this gives rise to questions on how to calculate the pros and consin regards to sustainability. Which species should be favoured and which not? And how much can production be allowed to cost in terms of money, area used or greenhouse gas emissions?

Agricultural sustainability raises several political questions. There are, however, many facts to be used by those who seek  a scientific basis for deliberations and decisions. Through EMA, SLU produces the kind of knowledge that is is used in collaboration with individual agricultural businesses, trade associations and government agencies.

EMA in the agricultural landscape has expanded over the past few years, something that we have highlighted in the latest issue of Miljötrender (in Swedish), Here, you can read about some aspects of our work tackling the challenges of the future.

Kevin Bishop, Pro Vice-Chancellor, Environmental Monitoring and Assessment.

Erik Fahlbeck, Pro Vice-Chancellor, External Collaboration.

Integritet och Samverkan

SLU:s forskning, fortlöpande miljöanalys och utbildning bidrar till utvecklingen av samhället, i synnerhet till det hållbara förvaltandet och nyttjandet av våra naturresurser. Samhället – och då särskilt den gröna sektorn – har också mycket stora förväntningar på vårt universitet. Som ett sektorsnära universitet har extern samverkan alltid varit naturligt integrerad i det mesta av det vi gör. Den är också tydligt uttryckt i vår verksamhetsidé – och extern samverkan är en viktig beståndsdel i SLU:s identitet som universitet, en sekvens i vårt ”organisatoriska DNA”.

Just nu har både Vetenskapsrådet och Vinnova regeringens uppdrag att ta fram modeller för hur extern samverkan och dess samhällseffekter skall mätas och premieras i stats-anslagstilldelningen till universiteten. Detta innebär naturligtvis att det sätt på vilket vi organiserar och synliggör vår samverkan, liksom hur väl vi samverkar internt, blir allt viktigare. SLU har därför formerat ett samverkansråd med representanter för de fyra fakulteterna och studenterna, samt med adjungerade ledamöter från kommunikations-avdelningen, fortlöpande miljöanalys, studerandeenheten och SLU Holding.

I den nya strategi som SLU nu tar fram för åren 2017-2020 kommer också samverkan att vara ett av fyra fokusområden. Samverkansrådet bidrar aktivt till den övergripande strategin och formulerar nu SLU-gemensamma mål och handlingsplaner för området. Utgångspunkten är att vår externa samverkan både skall kunna bidra till samhällets utveckling och höja kvaliteten på SLU:s utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys. Just nu har samverkansrådet fått rektors uppdrag att formulera övergripande mål och uppdragsbeskrivningar för våra samverkanslektorer. Samverkansrådet kommer också att försöka hitta formerna för ett SLU partnerskap, med modell i det som byggts upp i Partnerskap Alnarp. Tanken är att var och en av våra orter skall vara en ingång till hela universitetets samlade kunskap och kompetens.

SLU:s värdegrund sammanfattas i de fyra nyckelorden vetenskaplighet, kreativitet, öppenhet och ansvarstagande – alla högst relevanta för vår externa samverkan. Ett annat nyckelord för vår samverkan är integritet. Vi är naturligtvis beroende av vår omvärld, inte minst ekonomiskt, och SLU vill gärna samverka med många olika samhällsaktörer.
Men – det är oerhört viktigt att detta sker med stor respekt och förståelse för varandras villkor. Universitetsledningen får ibland möta företrädare för externa aktörer som vill begränsa våra forskares rätt att kommunicera sina resultat och slutsatser. Man kan också ha synpunkter på val av forskningsområden och metodval, eller till och med vilja bli invol-verad i ordinarie tillsättningsärenden. Det är därför mycket viktigt att både ledning och medarbetare är tydliga med vad som skiljer ett universitet från andra samhällsverksam-heter. Detta gäller inte minst när man går in i olika samverkansprojekt. Långsiktigt utvecklas ju både universitetet och vår förmåga att bidra till samhällets utveckling bäst om vi kan förena en stor öppenhet med hög integritet.

Mer populärt kan man kanske uttrycka detta som att: ”Grannsämjan brukar bli bäst om man faktiskt vet var tomtgränserna går!”

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan

SLU på Manhattan (och Cornell)

Som universitet behöver SLU synas och kunna verka i många olika typer av miljöer.

Förra veckan deltog jag vid den årliga ”Green Summit” som anordnas på Manhattan av Svensk Amerikanska Handelskammaren, New York. I år var temat var ”From Farm to Fork – The Future of the Food Industry”.

Syftet är att låta representanter för företag, media, organisationer och universitet mötas i en fördjupad diskussion om viktiga hållbarhetsfrågor.  Det blev en mycket intressant dag som spände över de stora miljöutmaningarna med Johan Rockström (Stockholm Resilience Center), de globala nutritionsfrågorna med Jeffrey Sachs (Colombia University), över livsmedelsentreprenörernas framtid och ända fram till stjärn-restaurangernas inflytande över vår vardagsmat (Marcus Samuelsson och Stefano Catenacci). Själv deltog jag i en panel om oönskade saker i vår mat, t ex patogener, toxiner, kemikalier och sådant som beror på rent fusk med etikettering. Det senare är nu en jättefråga i den globala handeln, tydligt visat med hästköttslasagnen.

Frågor kring det globala jordbrukets utmaning i att producera tillräckligt med säker och näringsrik mat finns nu högt på agendan hos ledningar för storbanker och verkstads-industri, såväl som hos innerstadshipsters i medievärlden. Mötet fick en extra dimension att man bjudit in ett 20-tal engagerade och debattglada studenter och doktorander från Colombia University, New York University och från vår partner Cornell University.

Jag tillbringade början av veckan vid just Cornell för att fördjupa kontakterna mellan vår samverkansorganisation och deras motsvarande co-operative extension. Ett annat syfte var möta Cornell-ledningen för att diskutera utvecklingen inom the ”Global Challenges University Alliance”. I mitten av nästa vecka reser jag i samma syfte till universiteten i Bangkok, Jakarta och Brisbane. I Jakarta kommer jag också att besöka det nya Indonesian International Institute for Life Sciences (i3L).  Dess svenske VD har bett SLU och KI att bli särskilda samarbetspartners och Institutionen för livsmedelsvetenskap bidrar redan till utveckling av kandidatprogram vid i3L (med indonesisk finansiering). Det finns ett stort antal andra möjligheter för SLU i den miljön.  Reserapport följer i nästa inlägg…

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan