Framtiden är ljus

In English below

När sommaren nu äntligen anländer med stora steg ser jag hur våra hjärtan lätt fylls med både glädje och tacksamhet. I årets sommarhälsning vill jag dela med mig lite av det som fyller mitt hjärta. Jag vill börja med att rikta ett stort och varmt tack till alla som arbetar eller studerar vid SLU. Tack för allt det fina arbete som just du har gjort under året. Jag ser hur alla våra respektive bidrag adderas, bygger på och ger en organisation som ständigt blir lite bättre, ger lite bättre resultat och ger lite bättre arbetsmiljö. Och du som nu tar examen och ger dig ut i yrkeslivet, dig vill jag gratulera och skicka med varma lyckönskningar på vägen.

Det är ett ovanligt och utmanande läsår som vi lägger bakom oss. Sällan har förmågan att vara uthållig och anpassa sig till rådande omständigheter haft så stor betydelse som nu. Året har för många medfört extra arbete, färre sociala kontakter, färre eller inga resor eller fältförsök, och vi har behövt kompromissa med hur vi vill leva.

Men det har också varit ett år med en enorm digital utveckling under nya förutsättningar. Den digitala mognaden har medfört att avstånden mellan SLU:s orter har minskat – kollegorna är bara ett zoom-samtal bort och vi deltar allihop i möten på samma premisser. Tillsammans har vi genomfört proffsiga digitala event, som Thesis day, kårernas examensceremonier, årets professorsföreläsningar samt installationsföreläsningar med våra nya seniora miljöanalysspecialister.
Vi har ställt om till digital undervisning varvat med kreativa pedagogiska lösningar. Många på SLU arbetar med levande materia som kräver vår närvaro, och vi har ändå lyckats hålla nere smittspridningen. Och vi har hittat nya sätt att samarbeta och socialisera. Kort sagt har vi gjort det bästa av förutsättningarna, och samtidigt skapat oss värdefulla kunskaper och erfarenheter som vi kan dra nytta av även efter pandemin.

Men allt har inte handlat om pandemin det gångna läsåret. Vi har även blickat framåt och utarbetat en ny strategi som sätter målbilden för vad vi vill med vårt SLU de kommande åren. Med erfarenheterna från det gångna året i ryggen, och den förnyade insikten om betydelsen av uthållighet och anpassning till föränderliga omständigheter, ser jag med än mer tillförsikt fram emot det fortsatta arbetet med att konkretisera vad detta ska innebära.

Vi har dessutom blivit Sveriges fjärde lärosäte med fem stjärnor i STINTs internationaliseringsranking, vår externfinansiering av forskningen har ökat ytterligare, vi går i bräschen med de tuffaste miljömålen i akademin, vi har bidragit i en tuff skogsdebatt, vi har kraftigt ökat söktrycket till de nya programmen, vi har räddat många djurs liv och vi har skapat en avsiktsförklaring ihop med de gröna näringarna om att vi ska hjälpa varandra i ett proaktivt jämställdhetsarbete.

Med det sagt så ska vi också se till tiden just nu. Vi går in i den ljusa svenska sommaren, och för de flesta av oss stundar en välbehövlig ledighet. En tid att varva ner och samla kraft. En tid att vila på lagrarna.

Det är en stolt och tacksam rektor som nu önskar alla en riktigt skön sommar och på återseende till höstterminen.


SLU:s rektor Maria Knutson Wedel. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

———————————————————

Our future is bright

As summer approaches, it’s easy to feel your heart fill with both joy and gratitude. In this year’s summer greeting, I would like to share with you some of what fills my heart.

I would like to start by extending a warm and heartfelt thankyou to everyone working or studying at SLU. Thank you for your efforts this past year. I can see how all our individual contributions add up, building an organisation that is constantly improving, delivering better results and a better work environment. If you are one of our new graduates about to enter professional life – congratulations, I wish you all the best.

We’re leaving an unusual and challenging academic year behind us. Resilience and flexibility have rarely been as important. For many of us, the year has brought with it extra work, fewer social contacts, fewer or no trips or field trials, and we have all been forced to compromise and adapt our lifestyle.

But the year has also seen an impressive digital development as circumstances have changed. Increased digital maturity means the distance between SLU campuses has shrunk, with colleagues only being a Zoom call away, and we all take part in meetings under the same conditions. Together, we have arranged professional online events such as Thesis Day, the students’ unions graduation ceremonies, this year’s inauguration of professors and presentations by our new environmental assessment specialists.

We have made the transition to online teaching and combined it with creative teaching solutions. Many of us at SLU work with living matter that requires our presence, but even so, we have managed to keep the spread of infection down. And we’ve found new ways to cooperate and socialise, In short, we’ve done the best we could under the circumstances, and at the same time we’ve gained useful knowledge and experience that will continue to benefit us after the pandemic.

But everything has not been about the pandemic. We have also looked forwards, with a new strategy defining where we want SLU to be in a few years’ time. Using the experience from the last 12 months, and with a renewed insight into the importance of resilience and flexibility when circumstances change, I’m looking forward with confidence to our continued work, turning this into concrete actions.

We have also been awarded five stars in the STINT internationalisation ranking, the fourth higher education institution in Sweden to receive this award. External funding research has increased, we are leading the way with the toughest environmental objectives in academia, we have contributed to a heated debate on forests, the number of students applying for our programmes has increased considerably, we have saved the lives of many animals and together with the land-based industries, we have drafted a declaration of intent to support each other in proactively encouraging equality.

But let’s return to the present. The bright and light-filled Swedish summer is ahead of us, and most of us can look forward to some well-needed rest. A time to wind down and gather strength. A time to rest on our laurels.

This makes me so grateful and proud, and I wish you a wonderful summer – see you again in the autumn!

Sjungom studentens lyckliga dag…

In English below

När jag för snart två år sedan började som rektor här på SLU fanns det flera saker som jag såg fram mot att få upptäcka. En av dem var valborgsfirandet i min nya stad Uppsala.

Valborgstraditioner är akademiska med 200-åriga anor, men studenternas valborgsfirande är också ett sätt att hälsa våren välkommen som ofta betyder mycket även för alla som inte är knutna till universitetsvärlden. Jag har många fina minnen med mig från valborgsfirande, vårtecknet Cortègen som chalmersstudenter varje år rullar genom Göteborg till stadsbornas och studenternas glädje. Som barn var Valborg min första kontakt med universitetsvärlden, och länge min enda.

Jag såg därför förväntansfullt fram mot hur jag skulle få följa våra studenters planering och slit med sina farkostbyggen till forsränningen, vara med i mösspåtagningen i Carolinabacken och sjunga in våren under trädens ljusgröna bladverk vid Gunillaklockan. Jag skulle få uppleva Valborg i en riktig studentstad i min nya roll som universitetsrektor.

Riktigt så blev det ju inte förra året. Och i ljuset av dystra nyhetsrapporteringar om pandemiläget är det enda rätta beslutet att ställa in det traditionella valborgsfirandet även i år. Det är självklart ett tungt beslut att behöva ta, för sällan har det känts mer angeläget att få fira in våren.

Och det är klart vi ska fira, bara i ett mycket mindre format och med våra närmaste. Vi behöver alla tänka utanför boxen för att fira utan att sprida smitta, och kanske skapar vi med det nya traditioner. Jag tänker laga något alldeles extra gott på svenska råvaror, fira med mina närmaste i familjen och hoppas att vi kan vara utomhus, fira att våren och ljuset är här och att vaccinationen gör att vi snart har möjlighet att ses igen. På campus, i klassrummet eller på labbet, på Ulls restaurang eller i Alnarpsparken.

Stort tack till dig som tänker större och firar mindre!

————————————–

The student song…

When I became SLU’s vice-chancellor almost two years ago, there were several things I looked forward to discovering. One of them was the Valborg celebrations in Uppsala, my new city.

Valborg has been an academic tradition for over 200 years. The way students celebrate Valborg is also a way of welcoming in the spring, and is often special even to those who are not linked to the university world. I have many fond memories of celebrating Valborg; the sight of the Chalmers Cortège rolling through the streets of Gothenburg – much to the delight of students and the city’s residents alike. As a child, Valborg was my first contact with the academic world, and for a long time, it was my only contact.

I had looked forward to following our students’ preparations and efforts in the run-up to Valborg; the student floats along the river, the donning of the caps at Carolina Rediviva and singing in the spring against the backdrop of greenery surrounding the Gunilla Bell Tower. My new role of vice-chancellor would give me the opportunity to experience Valborg in a traditional university city.

However, last year this wasn’t the case, and in light of the sombre headlines about the current state of the pandemic, cancelling the traditional Valborg celebrations is, once again, the right thing to do. Of course this was a difficult decision to have to make, for never has it been more important to celebrate the arrival of spring.

Of course we will celebrate – just on a smaller scale with those closest to us. We need to think outside the box to make sure we don’t continue spreading the virus, and perhaps this will give rise to new traditions. This year, I intend to cook a delicious meal using Swedish produce, I will be celebrating with my close family, hopefully outdoors. I will celebrate the arrival of spring and lighter days, and that the roll-out of vaccinations means we will soon be able to see each other again – on campus, in the classroom or the lab, at Ull’s Restaurant or in Alnarp Park.

A big thank you for thinking big and celebrating small.

Att ta ansvar för att minska smittspridning

In English below

SLU finns över hela landet och under pandemin har vi i ledningen tänkt på att det kan bli väldigt olika smittspridning på de olika orterna. Vi har därför valt att inte ta något centralt beslut om närvaro på arbetsplatsen som ska gälla alla, oavsett ort eller arbetsuppgift. Just nu ser vi att Uppsala påverkas mer, men jag ser med viss oro på siffrorna från Skåne där man nu märker en ökning i antalet smittade.

I förra veckan beslutade Folkhälsomyndigheten att skärpa råden för Uppsala län med anledning av ökad allmän spridning av covid-19.  Beslutet gäller 20 oktober till 3 november, men kan förlängas. De som vistas i Uppsala län uppmanas nu i möjligaste mån:

– Att undvika att resa med kollektivtrafik eller andra allmänna färdmedel.

– Om möjligt, undvika att ha fysisk kontakt med andra personer än de som man bor tillsammans med.

– Att arbeta hemifrån.

Det innebär för oss på SLU fortsatt att våra chefer är de som har mandat att besluta vilka medarbetare som behöver vara på arbetet och vilka som ska uppmanas jobba hemifrån, utifrån FHM:s rekommendationer. De skärpta allmänna råden innebär att chefer i Uppsala ska se över om det är möjligt att fler kan arbeta hemifrån.

Många av våra medarbetare, studenter och chefer har gjort ett hästjobb med att ta fram åtgärder, riktlinjer, stöd och information för att dämpa smittspridningen på arbetsplatsen och inom undervisningen. Det har bidragit till att smittspridningen inte har eskalerat inom SLU och vi fortsätter därför att genomföra verksamhet så smittskyddsanpassat som möjligt. Lokalerna är öppna för dem som behöver vara på plats och vi hjälps alla åt att fortsätta på samma ansvarsfulla sätt.

Vad Uppsalaregionen nu lyfter är behovet av att minska belastningen på kollektivtrafiken och lämna plats åt dem som måste åka kollektivt. Det blir då särskilt viktigt att de på Ultuna som kan arbeta hemifrån ges möjlighet att göra det, särskilt de som tar sig till arbetet via kollektivtrafik. För egen del plockar jag fram den starka cykelbelysningen, skaffar vinterdäck och bereder mig på en längre cykelsäsong än vanligt. Bra både för hjärtat och för att minska smittspridningen. Ses vi på cykel på sträckan längs med Fyrisån i höst och vinter?

Avslutningsvis – låt oss nu hjälpas åt att hålla undan smittspridning på alla våra campus, undvik kollektivtrafiken, håll distans på stan och umgås socialt via telefon om smittspridningen blir oroande. Då hoppas i alla fall jag att siffrorna viker i Uppsala och inte sticker uppåt på andra håll i landet.

——————————————————————–

We’re all responsible for reducing the spread of the virus

SLU is present all over the country and during the pandemic, university management has realised that the virus can spread in very different ways in different locations. This is why no decision on working from home has been taken that applies to everyone, regardless of where they work and what they do. Right now Uppsala is affected, but I’m also concerned about the figures from Skåne that show an increase in the number of people who have tested positive.

Last week, the Public Health Agency adopted stricter guidelines for Uppsala County (only in Swedish) due to the rising number of Covid-19 cases.  These guidelines apply from 20 October to 3 November but may be extended. Those who live in or visit Uppsala County are encouraged to:

– avoid public transport to the extent possible

– if possible, avoid physical contact with persons other than those from the same household

– work from home.

Here at SLU, this doesn’t change anything. It’s still up to line managers to decide who should be encouraged to work from home and who needs to be present. The stricter guidelines mean that SLU managers in Uppsala need to decide if more colleagues can work from home.

Many of our employees, students and managers have had a tough job providing guidelines, support, information and measures to reduce the spread of the virus in classrooms and in the workplace. This way, we have avoided an escalation of the virus at SLU, and we will continue to take the measures needed to reduce the spread of infection. Our campuses remain open for those who need to be there, and we must all take responsibility and do our part.

The most important guideline in the Uppsala area is to reduce the strain on public transport to allow those who have to use it to travel without crowding. This means that it is particularly important that Ultuna staff who can work from home do so, especially if they travel to work using public transport. Me, I’m digging out the extra stong bike lights, getting winter tyres and preparing myself for a longer-than-usual bike season. Good for the heart and for keeping the virus at bay. Will I see you on your bike along the River Fyris this autumn and winter?

Last but not least – let’s all pitch in to reduce the spread of the virus on our campuses, avoid using public transport, keep your distance when out and about and socialise online or over the phone if the infection rate picks up. That way, I hope we can see the figures for Uppsala move in the opposite direction and keep figures for the rest of the country from increasing.


Att se fram mot hösten 2020

In English below

När jag var student såg jag alltid fram mot hösten; det krispiga i luften, att köpa nya kollegieblock och stift, att investera i nya tesorter för långa kvällar över studielitteratur och osäkerheten låg främst i hur svårbegripliga höstens kurser skulle vara. Även i år känner jag denna förväntan, trots att osäkerheten är större än vad vi är vana vid. För jag har sett under våren att det går bra, att det inte blir som vi tänkt men att det finns gott om bra lösningar, bra chefer och medarbetare som tar ansvar och peppar och lugnar varandra.

Viktigt är att både anställda och studenter känner sig trygga och det är allas ansvar att få det att fungera. Men visst finns det något i uttrycket att ”allas ansvar blir ofta ingens ansvar”. Så det blir viktigare än någonsin att vi motar ”nånannanismen” i grind och hjälps åt att hålla avstånd, tvätta händerna och inte gå till universitetet med symptom. Det kan vara att vänligt påminna i fikarummet eller i klassrummet när studenterna samlas runt en uppgift eller att välja att ge digital undervisning om man ser att det inte fungerar tillräckligt säkert. Ja, just nu har jag själv arbetat hemifrån två veckor med milda symptom som jag kanske förr ignorerat. Testet var negativt men jag vill inte riskera smitta någon.

Vi har beslutat att SLU ska följa FHM:s rekommendationer om hemarbete. Men vad står det där? Och hur ska vi tolka det?:

 ”I många verksamheter måste man befinna sig på sin arbetsplats. För att färdas så säkert som möjligt är det viktigt att undvika trängsel under resan till arbetsplatsen. FHM rekommenderar därför att så många som möjligt även under hösten arbetar hemifrån.”

Vi har stor variation i verksamhet och har därför sagt att närmsta chef behöver avgöra vilka funktioner som måste befinna sig på plats – alla dagar eller någon dag i veckan. SLU:s geografiska spridning innebär stora skillnader i kollektivtrafiken mellan olika orter vilket även det gör att vi tror det är klokast att ta lokalt beslut – om majoriteten kör bil eller cyklar till jobbet och det inte är trängsel på arbetsplatsen finns inte anledning att alla jobbar hemifrån. Men det är chefen som har ansvaret och beslutet:

”Liksom tidigare gäller att arbete hemifrån ska väljas i samförstånd med arbetsgivaren så att inte verksamheten drabbas av negativa effekter. För arbetsgivaren är det viktigt att arbete hemifrån genomförs med arbetsmiljöaspekter i åtanke.[1]

Fler och fler rapporterar om en mental trötthet kopplat till att arbeta på distans. Många längtar tillbaka till jobbet, till tre-fikat, de akademiska samtalen och till att samarbeta med kollegorna.

Och vi inte bara längtar efter det, vi vet att samarbete ger framgång akademiskt. Jag vet att flera har jobbat tillsammans över institutionsgränser och för högvarv de senaste veckorna för att skicka in stora ansökningar – så jag håller tummarna. När några lyckas så kan vi alla gratulera oss. För varje liten framgång ger ett bidrag till att vi fortsätter vara ett universitet i världstoppen med högkvalitativ miljöanalys, och att utvecklas ännu mer. Och samarbete i en arbetsmiljö som möjliggör att vi kan bidra utifrån våra olika roller ger inte bara bättre utbildning och vetenskap, vi trivs ofta bättre då. Något som är nog så eftersträvansvärt.

[1] https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/arbete-hemma-i-host/

——————————————————

Looking forward to autumn 2020

As a student, I always looked forward to autumn; the crisp air, buying new notebooks and pens, investing in new tea flavours for the long evenings poring over course literature, the only uncertainty being how difficult your new courses would be. This year, too, I have this sense of expectation, despite the fact that there’s more uncertainty than we’re used to. Because this spring, I’ve seen that we can handle this, things won’t go as planned but there are plenty of good solutions, good managers and colleagues who take responsibility and support and reassure each other.

It’s important that students and staff feel safe, and we’re all responsible for making that happen. But, what’s the responsibility of everyone often becomes the responsibility of no-one. This is something we need to nip in the bud, and we must all contribute to keeping our distance, washing our hands and not coming to campus if we have symptoms. Remind those around you, in a kind way, be it at the coffee table or in the classroom where students gather around a task. If you find it difficult to ensure safe behaviour in the classroom, opt for online teaching. I’ve myself been working from home for two weeks as I had mild symptoms, the kind I would’ve ignored before the pandemic. I tested negative but didn’t want to risk passing something on to anyone.

SLU has decided to follow the guidelines of the Public Health Agency when it comes to working from home. These guidelines say that as some people don’t have the option of working from home, they must be able to travel to and from work safely, avoiding crowded public transport. This is why the agency recommends that those who can work from home continue to do so this autumn.

As our operations span a wide range of activities, we have decided that each line manager will need to decide who can work from home and who needs to be present, every day or a day or two every week. Our geographical distribution also means considerable differences in public transport, and this is another reason why we think making decisions locally is the best option – if the majority travel to work by car or bike, and there is no risk of crowding at the place of work, there is no reason for everyone to be working from home. But this is up to line managers to decide and take responsibility for.

The Public Health Agency guidelines state that as before, working from home should be agreed with the employer to ensure that there is no negative impact on operations. The employer also needs to keep aspects related to the work environment in mind when deciding on distance work.

There’s an increasing number of reports of mental fatigue related to distance work. A lot of us are longing to get back to work, the afternoon coffee break, the academic conversations, and cooperating with colleagues.

And not only do we need this, we know that cooperation breeds academic success. I know there has been intense inter-department cooperation these last few weeks to prepare substantial applications, so I’m keeping my fingers crossed. When some of us succeed, that is something we all can rejoice at. Every small success contributes to SLU remaining a top-level university with high-quality environmental assessment, and it helps us improve even further. Cooperating in a working environment that allows us to contribute in our different roles not only produces better education and better science, it also makes us more content. And that in itself is something worth striving for.

[1] https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/arbete-hemma-i-host/