Den 3 juni hölls ett web-seminarium där tre studentarbeten inom projektet Historiska sädesslag i framtidens mat presenterades. Presentationerna spelades in och finns tillgängliga på projekthemsidan och här på bloggen kommer en av studenternas sammanfattning av sina arbeten.
Här berättar agronomstudenten Klara Li Yngve om sitt projekt:
Mykorrhiza är en symbios mellan vissa jordlevande svampar och rötterna hos de allra flesta växter. Man kan säga att svampen fungerar som en slags extrarötter för plantan och kan bland annat bidra till växtens näringsupptag och torktålighet. I gengäld får svampen socker som växten producerat i fotosyntesen och som svampen inte kan tillverka själv. Mitt arbete var en litteraturstudie där jag tittade på tidigare forskning för att förstå om mykorrhiza är betydelsefullt för förmågan hos lantsorter av vete att klara av näringsfattiga och torra förhållanden. Jag ville också ta reda på om modern växtförädling och konventionella odlingssystem har påverkat vetets förmåga att bilda mykorrhiza och gynnas av den.
Mykorrhiza kan som sagt bidra till näringsupptag och torktålighet – men om den gör det i vete är varierande och osäkert och beror av en mängd olika faktorer: den genetiska sammansättningen hos växten och svampen och deras kompatibilitet, vilket utvecklingsstadium grödan är i, markens näringsinnehåll, pH och vattenhalt och odlingsåtgärder så som gödsling, jordbearbetning, bekämpningsstrategi och växtföljd. Att det är så många olika faktorer som påverkar effekten av mykorrhiza gör att det är ett klurigt område att forska på, det är svårt att få säkra resultat och att kunna dra generella slutsatser.
Har lantsorter av vete bättre förmåga att bilda mykorrhiza än modena vetesorter, eftersom förmågan att bilda mykorrhiza aldrig varit ett förädlingsmål? Här ger forskningen inget entydigt svar. Vissa studier pekar på att förmågan att bilda mykorrhiza faktiskt har gått förlorad. Andra studier menar att förmågan finns kvar, men att moderna sorter som är anpassade till och odlas i moderna, välgödslade odlingssystem inte är lika beroende av mykorrhiza som lantsorter. Hur det egentligen ligger till behövs det mer forskning på genetisk nivå för att förstå.
Med tanke på mykorrhizans osäkra och varierande positiva bidrag till odling av vete är det relevant att fråga sig om det är värt att lägga tid och resurser för att forska på den och gynna den i lantbruket. Men vill man gynna mykorrhizan på sin åker – spelar det någon roll om odlingssystemet är konventionellt eller ekologiskt? Nja, det är snarare lantbrukarens val av odlingsåtgärder som spelar roll. Riklig gödsling är dåligt för mykorrhiza liksom plöjning. Bekämpningsmedel kan ha både positiv och negativ effekt på mykorrhiza – men aldrig så negativ som plöjning. Troligtvis är ett system med direktsådd mer gynnsamt än ett system med mycket plöjning. Växtföljden är också viktig – ju mer varierad desto bättre.
Sammanfattningsvis finns det inte tillräckligt med vetenskaplig kunskap för att säga om mykorrhiza är viktigt för lantsorternas näringsupptag och torktålighet och hur förädling har påverkat detta. Det skulle vara intressant att forska mer på mykorrhizans funktion för att förstå om den skulle kunna bidra till mer hållbar odling av vete – och även andra grödor – i framtiden.