Hur mäter man hältor?
I mitt förra inlägg kan man på bilden se hur jag håller ut en dator genom fönstret på en bil för att fånga upp signaler från sensorer placerade på travhästen. Detta system är Lameness Locator och är ett av de system som vi använder i vår forskning för att mäta symmetrin i hästens rörelse. Men hur går detta till och vad är det egentligen vi mäter? I detta inlägg tänkte jag lite kort beskriva hur just Lameness Locatorn fungerar (mer om de andra systemen kommer i senare inlägg).
Lameness Locator är utvecklat i USA av Dr Kevin Keegan och kollegor. Det består av tre stycken sensorer som man fäster på hästen. En sitter på huvudets högsta punkt och en mitt på hästens kors. Dessa två är accelerometrar, som mäter acceleration, och signalerna från dessa kan man sedan matematiskt omvandla till positionsförändring i vertikal riktning. Lite enklare uttryckt kan man säga att de mäter, precis det som Elin berättade om i det senaste inlägget, nämligen hur hästen rör sitt huvud upp och ner. Sensorn på korset gör motsvarande mätning på hur hästen rör sitt bäcken upp och ner. Symmetrin i denna rörelse, det vill säga skillnaden i hur mycket hästen exempelvis nickar ner på höger respektive vänster framben är precis som Elin beskrev det viktigaste veterinären kollar på för att avgöra om en häst har en frambenshälta. Skillnaden i bäckenets rörelse upp och ner är på samma sätt hur man ser om hästen är bakbenshalt. Sensorn som sitter på benet avgör vilket av frambenen som är i luften respektive marken. Eftersom man mäter i trav, som är en tvåtaktig gångart, kan man sedan korrelera huvudets och bäckenets rörelse med vilket ben hästen just då belastar. På så sätt kan man avgöra vilket ben hästen är halt på.
Den här tekniken kan aldrig på något sätt ersätta en duktig veterinär men är ett superbra hjälpmedel just vid rörelseundersökningen. Man kan jämföra det med ett mikroskop som man kan se saker tydligare i, men det behövs fortfarande en duktig kliniker för att tolka det man ser och sedan göra en korrekt vidare utredning och behandling. Det förstorar upp skillnader i hästens rörelser så att man enklare kan se dem och få en extra bekräftelse på att det man ser är korrekt. Det är också till hjälp med att avgöra om det blev en skillnad före och efter en bedövning, något som ibland kan vara ganska svårt att avgöra om det gäller en från början låggradig hälta.
/Emma