Scroll down for an English version
Vi lever i en värld, men människor upplever den på olika sätt. Trots en ökande tillgång på information finns det inget som tyder på att skillnaderna mellan människors världsbilder håller på att minska. Det förekommer återkommande belägg för att starkt kontrasterande världsbilder utvecklas och består i de modernaste av samhällen. Sannolikt förstärks denna tendens av att allt fler hämtar alltmer av sin information från nätet, där det idag finns ”nyhetsförmedlare” med mycket olika avsikter och målsättningar.
För oss på SLU är pluralismen fundamentalt viktig, men också respekten för fakta. I en ideal värld odlas pluralism i sökandet efter ny kunskap, samtidigt som alla successivt tillägnar sig en allt bredare bas av allmänt accepterad kunskap. Men i den reella världen ser vi exempel på att man använder sin demokratiska rätt att uttrycka misstro till det som många forskare anser vara fakta.
Ingen, inklusive forskare, kan betraktas som helt objektiv. Vi har familjeband, ekonomiska, religiösa, politiska och andra ideologiska värderingar, som påverkar oss. Men vi forskare har uppdraget att kritiskt testa även de utsagor som kan beröra vår egen världsbild. Vi måste göra detta ännu mer förutsättningslöst, transparent och pedagogiskt än tidigare. Kollektivt bär vi ansvaret för att allmänheten tilltror oss förmågan att vara så objektiva som det bara går.
Jag menar att den så kallade faktaresistensen kräver betydligt mer än att vi repeterar samma sak. Vi måste vara mer självkritiska och ödmjuka inför vårt uppdrag och inför dem, som misstror oss. Beläggs vi med felaktiga argument i en kontroversiell fråga, kan detta följa med som ett motargument under mycket lång tid och dessutom sänka förtroendet för forskarkåren som helhet.
Universiteten måste kliva fram som en starkare, mer oberoende och mer ansvarsfull positiv kraft än vad vi gör idag. Det kräver att vi ifrågasätter våra egna hypoteser i experiment, med den tydliga ansatsen och kraften att falsifiera dem, och att vi formulerar våra slutsatser utifrån att de ska kunna förstås även av de som kan tänkas misstro dem.
För oss på SLU är detta extra viktigt, eftersom vi arbetar med viktiga överlevnadsfrågor och inte minst med många politiskt kontroversiella frågor. Jag har stora förhoppningar att de fyra nya framtidsplattformarna (SLU Framtidens skog, SLU Framtidens mat, SLU Framtidens stad och SLU Framtidens djur och hälsa) blir arenor för en skärpt, sansad och respektfull diskussion om vad våra vetenskaper lär oss och hur resultaten kan kommuniceras med vår omvärld.
Peter Högberg
Worlds apart – our role when science is put to the test
We all live in the same world, but our conception of it is different. Despite ever increasing access to information, there is nothing to suggest that these differences are shrinking. On the contrary, we regularly see proof that strongly contrasting views of the world develop and remain strong even in the most modern communities. This tendency is likely strengthened by the fact that so many people these days get more and more of their information from the web, where you can find ‘news sites’ with very different agendas and objectives.
To us at SLU, pluralism is of fundamental importance, but so is the respect for facts. In an ideal world, pluralism is nurtured in the search for new knowledge, while at the same time we all successively gain a broader base of generally accepted knowledge. Instead, in the real world we see how people use their democratic rights to question what many scientists consider to be facts.
Nobody, scientists included, is completely objective. We are all affected by family ties, financial, religious, political and other ideological values. But as scientists, it is our task to test critically also those statements that may affect our own view of the world. We need to do this in a manner that is even more unprejudiced, transparent and pedagogical than before. We have a collective responsibility to make the public trust us to be as objective as we possibly can be.
I believe that this resistance to facts demands more than just repeating the same thing. We must become more self-critical and humble when faced with our mission and those who distrust us. If we are found to use faulty arguments in a controversial issue, this can be used as a counter-argument for a long time to come and contribute to diminishing the public’s confidence in scientists in general.
Universities need to come forward as a stronger, independent and more responsible positive force than is the case today. This means we need to question our own hypotheses in experiments, with the clear intent of refuting them, and we need to formulate our conclusions in a way that makes it possible to understand them, even for those who are likely to want to question them.
This is of utmost importance to us at SLU as our work is about important questions of survival, and not least many issues that are politically controversial. I have great hopes in our four new future platforms (SLU Future Forests, SLU Future Food, SLU Urban Future and SLU Future Animals and Health) and hope they can become the forum for a sharp, sensible and respectful discussion about what our sciences teach us, and how our findings can be communicated to the surrounding world.
Peter Högberg