Om SLU:s ledning den närmaste tiden

Publicerat den

De flesta av er har säkert nåtts av nyheten att jag har begärt att entledigas från mitt uppdrag som rektor från och med 2019-01-01. Det är ett år och en månad innan mitt förordnande skulle ha tagit slut enligt regeringens beslut.

Många av er undrar kanske hur SLU kommer att ledas fram till min avgång och tiden omedelbart efter den. En enkel sammanfattning av de kommande tio månaderna är: som vanligt. Vi arbetar fortsatt enligt vår strategi för 2017-2020 med fokus på medarbetare, studenter och utbildning, forskningsinfrastruktur, samverkan med det omgivande samhället samt vårt gemensamma SLU.

Jag arbetar som rektor med full kraft året ut. Övriga i ledningen – prorektor, universitetsdirektören, vicerektorer och dekaner, kommer att vara desamma som idag.

Vad gäller ny rektor, så kommer SLU:s styrelse att omgående starta en process med sikte på att rekrytera en ny rektor, som beräknas kunna börja sitt uppdrag 2019-07-01. Regeringen kan vid behov utse en tillförordnad rektor för våren 2019.

Redan i höst genomför fakulteterna en process för att välja nya fakultetsnämnder och komma med förslag på vem som skall vara dekan på fakulteten. Beslutet om vilka som blir dekaner på respektive fakultet fattas av rektor i slutet av hösten, vilket innebär att det blir jag som fattar det beslutet.

Som redan nämnts blir andra ledande personer – prorektor, universitetsdirektören, vicerektorer och kanske några av dekanerna (här har ni förstås ett stort inflytande) kvar i sina roller efter årsskiftet. De är erfarna och mycket kompetenta. Det finns också en stabilitet och kontinuitet i den administrativa linjen.

Jag vill också påpeka att SLU har en stark ekonomi, och viktigast av allt att SLU:s kompetenser är starkt efterfrågade i dagens samhälle. Vi har en mycket gynnsam situation.

Detta med vår samhällsanknytning har motiverat mig särskilt mycket. Vår forskning och undervisning, både den grundläggande eller tillämpningsnära, har stor betydelse för samhällets utveckling. Detsamma gäller den fortlöpande miljöanalysen, som ger underlag för viktiga politiska beslut. Jag vet att övriga i ledningen också känner mycket starkt för SLU:s uppdrag, vilket fyller mig med stor tillförsikt inför framtiden. Den stärks också av det goda arbetsklimatet i ledningen.

Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med er som SLU:s rektor resten av året!

Peter Högberg, rektor


SLU management in the near future

As most of you have probably heard, I have requested early termination of my appointment as vice-chancellor as of 1 January 2019 – a year and one month before my appointment would have ended in accordance with the Government’s decision.

Many are probably wondering how SLU will be managed until my departure and the time immediately after that. To summarise, the coming ten months will be business as usual. We are still going to work in accordance with our 2017–2020 strategy, focusing on Employees, Students and education, Research infrastructure, External collaboration and Our shared SLU.

I will wholeheartedly continue my work as vice-chancellor through the year. Others in our management – the deputy vice-chancellor, the head of university administration, the pro vice-chancellors and deans – will remain.

In regard to the new vice-chancellor, the SLU Board will immediately begin the process of recruiting someone who is expected to take up the post on 1 July 2019. If necessary, the Government can appoint an acting vice-chancellor for spring 2019.

This autumn, the faculties will start the process of selecting new faculty board members and proposing faculty deans. The decision of who will be the dean at each faculty is made by the vice-chancellor at the end of autumn, meaning I will be making that decision.

As previously mentioned, the others in management positions such as the deputy vice-chancellor, the head of university management, the pro vice-chancellors and perhaps some of the deans (this is something you can influence) will remain after the new year. They are experienced and very competent. There is also stability and continuity in the administrative line of management.

I would also like to remind you that SLU’s finances are strong, and most important of all – we have skills that are highly sought-after in society today. All in all, a very favourable situation.

Our connection to society has motivated me greatly. Our education and research, both basic and application-oriented, are very important for societal development. The same applies to environmental monitoring and assessment, which provides support for political decisions. I know that my colleagues in management also feel very strongly about SLU’s assignment, which makes me very confident about our future. It is also strengthened by the great working climate that characterises our management.

I look forward to continue working with you as vice-chancellor of SLU for the rest of the year.

Peter Högberg, vice-chancellor

Efter #metoo

Publicerat den

Scroll down for English version

Vi kan inte och får inte återgå till vardagen före #metoo. Förresten pågår kampanjen fortfarande med rader av berättelser från nya grupper av kvinnor. De är plågsamma att läsa. Vi började med #skiljagnarnafrånvetet, korta beskrivningar från det gröna näringslivet, men orkade till att börja med inte med mer än ett tiotal. Ingen ska behöva uppleva detta!

Många män har nog haft en viss vetskap om vad som förekommer, men trott att trakasserierna varit mer ovanliga. Berättelserna från #metoo är råa och obehagliga. Det är svårt att värja sig från bilden av ett vanligt förekommande förtryck. Den bilden är särskilt utmanande för oss på ett universitet. Vi ska vara frihetens högborg. Vi ska stå för objektivitet och demokratiska värden som respekt och jämlikhet!

Kampanjen #metoo skakar den självbilden i grunden, men skapar ett momentum, tillsammans med uppdraget jämställdhetsintegrering att angripa ojämlikheten med ny motivation och kraft.

Vi måste ifrågasätta vår förmenta objektivitet. Ta till exempel detta att forskningsråden, som ett led i sitt jämställdhetsarbete, granskar om procentandelen beviljade ansökningar motsvarar andelen av respektive kön som söker anslag. Så tänker vi också ofta själva (men se blogginlägg om karriärbidrag). Detta är konserverande. Om kvinnorna är färre, vilket de är inom många områden, så kommer inte deras andel att öka om de är duktigare än männen. Hur ska forskningsråden och vi hantera det, som vi inte enkelt kan sätta siffror på, men ändå finns där och verkar med stor kraft?

Värst är möjligheten att #metoo handlar om toppen av ett isberg, och att subtilare former av härskartekniker är så allmänt förekommande och accepterade, att vi inte fullt ut förstår hur annorlunda det borde vara.

Vi vill tacka er som orkat berätta om trakasserier ni utsatts för. Nu är det hög tid att vi alla kraftsamlar och bygger ett studie- och arbetsliv baserat på jämlikhet och respekt.

Peter Högberg, rektor
Karin Holmgren, prorektor


Post #MeToo

We cannot and will not go back to normal after #MeToo. After all, the campaign is still going on with many new stories from various groups of women. They are painful to read. We started by “separating the wheat from the chaff” (#skiljagnarnafrånvetet – only in Swedish); short descriptions from the land-based sector, but couldn’t read more than a few. No one should have to experience this!

Many men have probably, to some extent, suspected what was going on but believed that harassment was rarer than it was. The stories coming from #MeToo are raw and unpleasant. It is difficult to defend yourself from the image of common oppression. This image is especially challenging for universities. We are supposed to be the stronghold of freedom. We should stand for objectivity and democratic values such as respect and equality.

The #MeToo campaign has rocked the foundation of that self-image, but it has also created a momentum, together with the task of gender mainstreaming, to attack inequality with new motivation and power.

We must question our supposed objectivity. For example, research councils, in their work with gender equality, will review the percentage of granted applications to see if it corresponds to the grant applications submitted by each gender. We often think this way too (but see the blog on career grants). This preserves the situation. If there are fewer women, which is a fact in many fields, the number of women won’t increase even if they’re more talented than the men. How can we and the research councils deal with this, especially considering that it isn’t easy to express in numbers even though it is a big problem?

The worst thing is the possibility that #MeToo is only the tip of the iceberg, and that more subtle forms of master suppression techniques are so common and accepted that we cannot fully see how different things should be.

We want to thank those who have been strong enough to share how they have been harassed. Now, it is time to gather power and build a study and working life based on equality and respect.

Peter Högberg, Vice-Chancellor
Karin Holmgren, Deputy Vice-Chancellor

Är universiteten ineffektiva?

Publicerat den

Scroll down for English version

I en rapport daterad 2017-11-16 svarar Riksrevisionen tydligt ”ja” på frågan! De statliga universiteten och högskolorna har sparat över 12 miljarder kronor i oförbrukade anslag och andra överskott. SLU har sparat 700 miljoner kronor enligt rapporten. Till dessa räknas inte så kallade periodiserade bidrag från forskningsråden, det vill säga medel som förutsätts förbrukas under en tidsperiod framåt.

Kapitalöverskottet ses som bevis för att vi inte använder de skattemedel vi tilldelats på ett effektivt sätt. Man kan i och för sig undra om förbrukning av medel alltid leder till effektiv och bra verksamhet – men ett sådant filosoferande imponerar knappast på våra styrande politiker och Finansdepartementet. Vi må ha många argument för att försvara vårt sparande. Men vi är skattefinansierade och de sparade medlen kunde ha använts aktivt till något i många politikers ögon mer behjärtansvärt än sparande, till exempel åldringsvård eller förbättringar av skolsystemet.

Det är viktigt att förstå var de sparade medlen finns och varför de sparats. Vid SLU ligger i dagsläget cirka 600 miljoner som sparat kapital. Av dessa ligger 50 miljoner som centrala medel och 10 miljoner inom administrationen, medan 80, 260, 90 och 100 miljoner finns vid LTV-, NJ-, S respektive VH-fakulteterna. De sparade medlen på fakulteterna ligger till stor del ute på institutionerna. Det leder oss till orsaker till sparandet. En anledning är den upplevda osäkerheten i framtida finansiering hos våra lärare och forskare.

SLU:s styrelse har regeringens uppdrag att tillse att vi använder våra resurser effektivt. Styrelsen beslöt under 2016 att kapital som överskrider gränsen 10 procent av omsättningen vid respektive enhet ”beskattas” med 10 procent. Beloppet förs till SLU centralt för att sedan återföras till verksamheten som riktade satsningar. Ett annat beslut togs för några veckor sedan och rörde ökad statsanslagsfinansiering av seniora lärare/forskares löner.

Det är utomordentligt viktigt att vi ökar tilliten till att använda tilldelade medel. Använder vi och andra universitet inte de resurser vi får, kommer vi att fråntas medel. Detta kan komma att kompletteras med ökade krav på styrning uppifrån, ökade krav på att vi finansierar dyra forskningsinfrastrukturer (vilket redan skett) och ökad projektstyrning. Varje projekt kan komma att hanteras som ett enskilt ekonomiskt stuprör, som inte samspelar med andra resurser. Det vore en mardröm med tanke på de negativa konsekvenserna för forskningens frihet och för kreativt tänkande!

Vad gör jag som rektor och myndighetschef i dessa sammanhang? Först och främst bejakar jag vårt uppdrag att använda de skattemedel vi tilldelats och de beslut SLU:s styrelse tagit. Utåt, inte minst i möten med vårt departement, är det enkelt och naturligt för mig att starkt framföra att SLU verkligen levererar fantastiska resultat (trots vårt överskott) inom forskning, grundutbildning och fortlöpande miljöanalys. Jag kommer naturligtvis också att företräda krav på fri forskning och förklara varför det sparas, för att minska risken att eventuella åtgärder blir missriktade. Jag ser det därutöver som centralt att diskutera forskningspolitiken med kollegor vid andra universitet och högskolor. Som enskilt lärosäte kommer vi nämligen att påverkas av regeringens syn på sektorn i sin helhet. Universiteten behöver en gemensam strategi.

Men detta är inte tillräckligt. Hela SLU måste engageras i problematiken med överskott. Dekaner och prefekter behöver arbeta utifrån insikten att Riksrevisionens rapport har tydliggjort att vi (och andra universitet) försatt oss i en besvärlig position. En ökad medelsförbrukning av de medarbetare som har resurserna, kräver tillit till att institutionerna står som en garant om finansieringen via bidrag sviktar. Beslutet om ökad anslagsfinansiering till seniora lärare och forskare syftar till att öka tilliten och därmed viljan att använda befintliga resurser.

Situationen kräver att man överger den klassiska positionen ”rör inte mina pengar”. För statsmakten ser det inte så, utan att vi fått ansvaret att använda tilldelade medel, inte spara dem. Och det är vägen framåt.

Peter Högberg, rektor


Are universities inefficient?

In a report (written in Swedish) dated 16 November 2017, the Swedish National Audit Office’s answer to that question is an unequivocal “yes”. The public universities and higher education institutions have saved over SEK 12 billion in unspent funding and other surpluses. According to the report, SLU has saved SEK 700 million. This does not include accrued grants from research councils, i.e. funds that are assumed to be spent during a future period.

This capital surplus is viewed as evidence that we do not use the tax revenue we have been given in an efficient way. However, one can wonder whether using funds always leads to efficient and good operations – but such philosophising will hardly impress our politicians and the Ministry of Finance, responsible for allocating resources. We may have many arguments for why we have decided to save money, but the fact is we are funded by taxes. The saved funds could have been actively used for something that the politicians consider more deserving, e.g. healthcare for the elderly or improving the school system.

It is important to understand where the saved funds are and why they have been saved. At SLU, we have about SEK 600 million in saved capital. Of these, SEK 50 million are central funds, and SEK 10 million belong to administration. The LTV, NJ, S and VH faculties have SEK 80, 260, 90 and 100 million saved, respectively. The saved funds from the faculties are mainly intended for the departments. This leads us to why the funds have been saved: one reason is our teachers’ and researchers’ insecurity about future funding.

The SLU Board is tasked by the government to ensure that we use our resources efficiently. In 2016, the board decided that capital exceeding 10 per cent of a unit’s turnover will be subject to a 10 per cent “tax”. The amount is transferred to SLU centrally and is then restored to the operation as targeted funding. Another decision was made a few weeks ago on increased government funding of senior teachers/researchers’ salaries.

It is extremely important that we build trust when it comes to using our funds. If we and other universities do not use the resources we are given, they will be taken away. In addition, there may be increased control requirements from higher up, increased requirements that we fund expensive research infrastructures (this has already happened) and increased control of projects. Each project may be handled separately, as something that does not interact with other resources. This would be a nightmare considering the negative impact on research freedom and creative thinking.

What will I do about this, as SLU vice-chancellor and head of a public authority? First of all, I recognise our assignment to use the tax revenue given to us and the decisions of the SLU Board. Outwardly, not least in meetings with our ministries, it is simple and natural for me to strongly convey that SLU certainly delivers fantastic results (despite our surpluses) when it comes to research, education and environmental monitoring and assessment. Naturally, I will also highlight requirements for free research and explain why money is being saved in order to reduce the risk of any misdirected measures. I also think it is important to discuss research politics with colleagues from other universities and higher education institutions. As a single university, we will be affected by the government’s view of the sector in general. All universities need a common strategy.

But this is not enough. All of SLU must commit to the problems with surpluses. Deans and heads of departments need to act based on the knowledge that the Swedish National Audit Office’s report has clarified that we (and other universities) have put ourselves in a difficult situation. Employees that have funds and increase their use of them must trust that the departments act as guarantors, should funding through grants waver. The decision to increase grant funding to senior teachers and researchers aims to increase trust and the will to use existing resources.

The situation requires that we abandon the classic position of “do not touch my money”. The Government does not see it like that; we are responsible for using allocated funds, not saving them. That is the way forward.

Peter Högberg, Vice-Chancellor