Författare: Rektor Peter Högberg

Scroll down for English version

SLU:s utvärdering Kvalitet och nytta 2018 understryker betydelsen av akademiskt ledarskap. I vissa fall pekar man på att det är otillräckligt, medan det uppenbart är aktivt och berömvärt i andra fall. Liknande iakttagelser återfinns i andra liknande utvärderingar, till exempel Uppsala universitets Kvalitet och förnyelse 2017.

Men vad menas egentligen med akademiskt ledarskap och vad kan det innebära? Svaren är inte enkla och självklara. Organisationspsykologen Anders Risling menar att det kanske snarare är ledarskap i akademin, som det handlar om. De lärda betonar dessutom distinktionen mellan chefs- och ledarskap. Den är viktig. Effektiva och goda chefer är förstås oumbärliga. I fallet chefskap finns en omfattande litteratur och en uppsjö av kurser. När det gäller ledarskap inom akademin är utbudet mindre.

Det centrala för ledarskapet är förstås hur vi anser att akademin fungerar och hur vi vill att den ska utvecklas. Akademin har till exempel varit en extremt exkluderande miljö. Framför allt exkluderades i århundraden kvinnor från studier, från att doktorera och från att göra karriär inom universiteten. Spår av det verkar finnas kvar, vilket visar att akademin måste göras mer aktivt inkluderande, vilket är en viktig uppgift för våra akademiska ledare.

Det akademiska ledarskapet måste också befrämja forskningens sökande efter ny kunskap och grundutbildningens diskussion om kunskap. När jag för några år sedan bad SLU:s forskarråd identifiera vad som var viktigast för en bra forskningsmiljö, så kom den vetenskapliga diskussionen främst. På samma sätt beskriver Andrew Casson (se boken Högskolans ansvar) seminariet som en högre nivå i grundutbildningen än föreläsningen. Jag vill därtill betona pluralism som en företeelse av central betydelse i dessa sammanhang; en miljö dominerad av en stark individ befrämjar sällan en vidsynt vetenskaplig dialog.

Det akademiska ledarskapet måste naturligtvis stimulera individerna, men också deras samarbete i skapandet av ny kunskap. I artikeln Satsa hellre på forskningsmiljön än individen beskriver Per Gyberg ett idealtillstånd där en kreativ miljö uppstår när ett verksamhetsperspektiv sätts före individualism, samtidigt som lojalitet till ett gemensamt högre akademiskt mål sätts före byråkratisk instrumentalism.

I verkligheten kompliceras strävanden mot detta tillstånd av flödet av olika personer och personligheter genom gruppen och institutionen. De akademiska ledarna måste inte desto mindre söka befrämja en stark utveckling av både individer och miljö, samt även leda diskussionen om enhetens verksamhetsidé.

I detta mer eller mindre tydliga mångdimensionella akademiska landskap finns det således ett stort behov av ledarskap. Självklart är det prefektens ansvar, men en klok prefekt stödjer institutionens professorer i deras ledarskap. På ett övergripande plan saknar dagens linjeorganisation inom SLU tydlighet i meningen att relationen prefekt-professor inte beskriver hur prefekterna ska förhålla sig till och använda sig av professorernas kompetens.

Däremot har vi en spännande utveckling på gång inom flera institutioner där ett mer strukturerat samarbete formats mellan den formella chefslinjen (prefekten) och de akademiska ledarna. På dessa institutioner samarbetar prefekten och de akademiska ledarna utifrån tydliga uppdragsbeskrivningar i en formaliserad matrisorganisation för att – utifrån olika perspektiv och kompetenser – gemensamt ta ansvar för institutionens utveckling och framtid, inte minst vad gäller forskning och utbildning. Institutionens ledningsgrupp blir ett naturligt nav för ett sådant samarbete.

Synsättet på dessa institutioner är att det formella linjechefskapet och det akademiska ledarskapet behöver komplettera varandra för att nå goda akademiska resultat. På andra institutioner sammanfaller det formella chefskapet och det akademiska ledarskapet i samma person utifrån personlig lämplighet för båda rollerna. I de starkaste miljöerna jag känner till arbetar professorerna bra i lag och inte bara var och en för sig.

Peter Högberg
Rektor

---

Academic leadership

The Quality and Impact (KoN2018) evaluation highlights the importance of academic leadership. In some cases, it was said to be inadequate, while active and commendable in others. Other evaluations, such as Uppsala University’s KoF17, include similar observations.

But what does academic leadership really mean and what does it include? The answers are neither simple nor obvious. Organisational psychologist Anders Risling says it’s rather a case of leadership within academia that is the issue. Experts also make a distinction between managers and leaders, and it is an important one. Naturally, efficient and good managers are essential. There are a multitude of books and courses related to being a manager. When it comes to leadership, the range is smaller, especially in regard to academic leadership within academia.

The key issue when it comes to leadership is how we consider academia to be working and how we want it to develop. Academia has been an extremely excluding environment. Above all, for centuries, women were excluded from studying, taking doctorates and build a career within the university field. Some traces of this remain, at least in certain parts of academia. It must become more actively inclusive!

But academic leadership must also promote the quest for new knowledge in research and first- and second-cycle discussions on knowledge with and among students. A couple of years ago, when I asked SLU’s Council of Researchers to identify the most important things for a good research environment, the scientific discussion was most concentrated. Andrew Casson (see his book in Swedish, Högskolans ansvar) describes seminars as higher levels of first-cycle education than lectures. In view of this, I want to emphasise pluralism as key in these contexts; an environment dominated by a strong individual rarely promotes broad scientific dialogue.

Of course, academic leadership must stimulate individuals, but also their cooperation when creating new knowledge. The article Satsa hellre på forskningsmiljön än individen (Invest in the research environment rather than the individual – only available in Swedish) in the Swedish Research Council’s web magazine Curie, written by Per Gyberg, describes an ideal state where creative environments originate when an operational perspective is put before individualism, while loyalty to a joint higher academic objective comes before bureaucratic instrumentalism.

In reality, this becomes complicated due to the flow of different people and personalities within a group and department. However, academic leaders must keep trying to promote strong development of both individuals and environments, and lead discussions on operational visions.

Consequently, this more or less clear multidimensional academic landscape has great need for leadership. Naturally, it is the head of department’s responsibility, but a wise head supports department professors in their leadership. At a comprehensive level, SLU’s line organisation lacks clarity in regard to the relation between heads of department and professors, since it does not describe how the heads should approach and utilise the professors’ expertise.

On the other hand, exciting developments are happening at several departments where more structured cooperation has been formed between the formal managerial line (head of department) and academic leaders. At these departments, the head of department works with academic leaders using clear assignment descriptions in a formalised matrix approach in order to – using different perspectives and skills – take joint responsibility for the department’s development and future, not least in regard to research and education. The department management group is a natural hub for this type of cooperation.

The outlook at these departments is that formal line managers and academic leaders need to complement each other to achieve good academic results. At other departments, formal managers and academic leaders are the same person, based on that individual’s suitability for both roles. In the strongest environments I know, professors work well in teams, not just alone.

Peter Högberg
Vice-Chancellor

English version below

SLU:s rektorer och dekaner har nu gjort en första genomgång av resultaten från KoN-utvärderingen. Helhetsbilden är mycket glädjande och ger ett gott betyg till våra forskares arbete. Det framgår tydligt att panelerna anser att SLU har en unik profil och åstadkommer stora samhällseffekter. De ser också en stor potential till ökat genomslag i både vetenskapliga och samhälleliga sammanhang. Vår situation beskrivs som ett guldläge (”a golden egg”), som måste tas tillvara.

Forskningens vetenskapliga kvalitet (kriteriet ”Scientific Quality”) har till övervägande del fått gott betyg. Det bekräftar SLU:s goda placeringar i internationella rankningsystem. Som helhet är utfallet när det gäller vetenskaplig kvalitet bättre än KoN 2009 då färre grupper fått låga betyg och medelvärdet höjts. När det gäller forskningens samhällsnytta har en stor majoritet av forskargrupperna fått en mycket positiv bedömning av panelerna. Det är tydligt att panelerna har uppfattat och är imponerade av det stora engagemang som finns hos SLU:s forskare att bidra till en hållbar samhällsutveckling.

Resultaten från KoN-utvärderingen i form av samtliga panelrapporter samt KoN-gruppens preliminära analys av betygsutfallet för SLU som helhet har nu skickats till prefekterna.

Syftet med utvärderingen är att resultaten ska användas som stöd för framåtsyftande diskussioner om hur våra forskningsmiljöer och institutioner kan utvecklas. Jag vill därför uppmana alla att i första hand titta på resultaten som rör den egna institutionen. Vid tolkning av betygsresultat bör man ha i åtanke att kraven för att få ett visst betyg kan variera mellan de olika panelerna, vilket gör det vanskligt att jämföra betyg som getts av olika paneler.

Samtidigt som vi gläder oss åt de positiva resultaten, finns det vissa saker som vi behöver arbeta med för att höja oss ytterligare – och detta gäller på såväl forskargrupps-, institutions-, fakultets- som SLU-nivå. Vid den strategiska workshop som hölls gemensamt för ledningen och panelerna i slutet av KoN-veckan lyftes en rad generella utmaningar och möjligheter fram. Dessa frågor – och andra – kommer att diskuteras inom SLU:s ledning framöver. Jag vill uppmuntra varje institution att föra motsvarande diskussioner internt! Tillfälle till återkoppling kommer att ges vid fakulteternas prefektmöten under hösten och rektors prefektmöte 30-31 oktober.

Denna gång finns inga medel avsatta för belöning av de grupper, som lyckats bäst i utvärderingen. Goda insatser premieras i det system vi redan har på plats, såsom till exempel den prestationsbaserade anslagsfördelningen och karriärbidrag. Dessutom bidrar resultaten självklart till insikter som är användbara när man söker externa medel och samarbeten. Jag kan också tillägga att UKÄ kommer att sjösätta ett nationellt kvalitetssäkringssystem för forskning, i vilket lärosätenas egna utvärderingar tillmäts stor vikt.

Utvärderingsresultaten kommer att sammanställas och bearbetas av KoN-gruppen och publiceras i en slutrapport som läggs fram för SLU:s styrelse i december. Vi i SLU:s ledning ser fram emot att diskutera KoN-resultaten och de funderingar som dessa väcker!

Peter Högberg, rektor

---

Work on Quality and Impact (KoN) 2018 progresses

SLU’s vice-chancellors and deans have now carried out an initial review of the KoN evaluation results. The general picture is a very positive one, and our researchers’ work has been highly rated. It is clear that the panels believe that SLU has a unique profile and has an impact on society. They also see large potential for increased impact in both scientific and societal contexts. Our situation is described as ideal, “a golden egg” that we must take advantage of.

For the criterion Scientific Quality, we received mostly high scores. This confirms why SLU is highly ranked internationally as well. In general, the results this time around are better than KoN 2009 since fewer groups received lower scores, and the average is higher. In regard to societal benefits, the panels assessed a large majority of the research teams very positively. It is clear that the panels have seen and are impressed by how committed SLU researchers are to contributing to sustainable societal development.

The KoN results – all panel reports and the KoN group’s preliminary analysis of SLU’s comprehensive results – have now been submitted to the heads of department.

The purpose of the evaluation is to use the results to support discussions on how to further develop our research environments and departments. I would like to encourage you all to primarily review the results relating to your own department. Also, please be aware that as score requirements can vary between panels, it is not advisable to compare scores.

While we rejoice at the positive results, there are certain things we need to continue working on at research team, department, faculty and SLU level. The strategic workshop held jointly for management and panels at the end of the KoN week discussed a number of general challenges and possibilities. The university management will discuss these issues, and others, in the future. I encourage all departments to carry out similar discussions. Feedback opportunities will be available at the heads of department meetings during autumn and the vice-chancellor’s meeting with heads of department on 30–31 October.

This time around, no funding is available to reward the groups that came out tops in the evaluation. Good efforts are already rewarded, for example by performance-based allocation of funding and through career grants. In addition, the results naturally contribute to insights that are useful when applying for external funds and cooperation. I would also like to add that the Swedish Higher Education Authority is launching a national quality assurance system for research where the higher education institutions’ own evaluations will be heavily weighted.

The evaluation results will be compiled and processed by the KoN group and published in a final report submitted to the SLU Board in December. The university management is looking forward to discussing the KoN results and subsequent ideas.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

I början av maj skrev jag en blogg om att vi inte uppenbart anses bedriva klimatforskning (länk) och uppmanade till fler publika beskrivningar av hur väder och klimat påverkar naturbruk, våra djur och naturen i övrigt.

Denna varma och torra sommar har nu föranlett en lång rad inlägg från våra forskare och lärare om det extrema vädrets påverkan. Våra skogsforskare har till exempel skrivit om skogsbrändernas historia och ekologi. Jordbruksforskare har beskrivit problemen kring jordbrukets vattenhushållning och möjligheten av ökad bevattning. Husdjursforskare har gett förslag på alternativa foder. Det finns fler exempel och jag är övertygad om att ytterligare bidrag kommer. Jag vill passa på att tacka er som ställt upp med era kunskaper trots att det var semestertid!

När allting fungerar under ett ”normalår” så är det inte uppenbart hur beroende vi är av väder och andra naturförhållanden. Men den extrema sommaren har således tydliggjort naturbrukandets beroende av vädret och betydelsen av vår kompetens.

På TV häromdagen menade en tysk ekolog att lantbruk inte längre är så viktigt. Han refererade sannolikt till att lantbruket sysselsätter få och att dess andel av landets ekonomi är liten (så är det också i Sverige). Men hur kan man säga det, när alla människor behöver mat och vi är fler människor än någonsin förr!

Vårt beroende av klokt naturbrukande består och behöver verkligen utvecklas. Vi behöver fler berättelser om de kvantitativa sambanden mellan naturbruk och människors konsumtion, och om hur det samspelet ska hantera variationer i väder och klimat. Därför behövs SLU!

Peter Högberg

____________________________________________________________________

Does SLU do climate research? Sure we do! (no. 2)!

At the beginning of May, I wrote a blog on how it isn’t always obvious that we do climate research and I encouraged more public descriptions of how the weather and climate affect land management, our animals and nature in general.

The warm and dry summer has caused a number of contributions from our researchers and teachers on the effect of extreme weather. For example, our forest researchers have written about the history and ecology of forest fires; agricultural researchers have described the problems with agricultural water management and the possibility of increased irrigation; animal researchers have proposed alternative feeds. There are more examples, and I am convinced that more contributions will come. I would like to thank all of you who shared your knowledge despite being on holiday.

During a “normal” year, it isn’t obvious how dependent we are on the weather and other natural circumstances. The extreme summer has clarified how reliant on the weather those working with natural resources are, and how important our knowledge is.

A German ecologist recently stated on television that farming is no longer important. He probably meant that it does not provide many jobs and that its share of the national economy is small (the same applies in Sweden). But how can he say that when everyone needs food and there are more of us than ever?

Our dependence on smart land management remains and must develop. We need more stories on quantitative links between land management and human consumption, and how this interaction needs to handle weather and climate variations. That is why we need SLU!

Peter Högberg