Författare: Rektor Lisa Sennerby Forsse

I veckan som gick träffades SUHF:s förbundsförsamling i Blekinge Tekniska Högskolas lokaler i Karlskrona. Bland frågorna som avhandlades är det särskilt tre som är av stor vikt. Det gäller ”Den högre utbildningens användning”, dvs. vem utbildar vi för? Nästa viktiga fråga är våra utvärderingssystem som ska ligga till grund för resursfördelningen till våra lärosäten och den tredje är en fortsatt utredning om ökad självständighet.

Frågan om vem vi utbildar för är mångfacetterad och komplex. Diskussionen rörde sig framförallt kring tre begrepp nämligen bildning – utbildning – matchning. Studenterna ska förutom att få kunskap om det område utbildningen gäller, även kunna tillgodogöra sig ”bildning”. Med matchning avses hur nära yrkeslivet utbildningarna ska vara. Bildning kan tokas som att utbildade studenter ska besitta en generell förmåga att växla perspektiv, vidga sina ramar och se nya möjligheter på sina arbetsplatser, s.k. generisk kompetens. Men det kan även tolkas som att det handlar om fria studier utan en definierad arbetsmarknad eller en given profession. Matchning handlar om att de färdigutbildade studenternas kompetens ska svara mot de direkta behov som arbetsmarknaden har. Vilket kan medföra en ”inlåsning” och förhindra utvecklingen hos arbetsgivaren. Ett argument är att matchning är relevant främst när det gäller yrkeshögskolan, medan högskolan bör bjuda ett visst motstånd mot näringslivet när de kräver skräddarsydd kompetens. Diskussionen är högst relevant för SLU, när vi nu är i full gång med att se över och förnya utbildningsinnehållet i våra program och kurser.

Nästa fråga var den om det nya system för forskningsutvärdering som Vetenskapsrådet fått regeringens uppdrag att utarbeta. Det handlar alltså om underlag för att fördela 20 procent av statsanslaget mellan forskande lärosäten. Regeringen vill att det ska innefatta både peer review och mer klassiska instrument som bibliometri, antal doktorsexamina och externa medel. Förslagen har hittills inte varit tillgängliga för andra än de sju utsedda rektorer som utgör en slags referensgrupp till VR. Några av rektorerna i referensgruppen gav en kort muntlig information under mötet, och var i sin tur missnöjda med hur lite de utnyttjats som referensgrupp. Frågetecknen är många, särskilt vad gäller peer review delen, hur ska det gå till? Vad kommer det att kosta? Ska det ersätta våra egna utvärderingar? (Typ KoN). VR har kallat till informationsmöte i maj, där konturerna förhoppningsvis klarnar.

När det gäller diskussionen om ökad självständighet så kommer SUHF att kalla utvalda till möte under våren. Det handlar om att se över vad det är som behövs, och vilka olika vägar det kan finnas att lösa problemen med nuvarande myndighetsform. För vår del blir det universitetsdirektör Martin Melkersson som deltar.

Lisa Sennerby Forsse

Några nedslag i en – som vanligt – intensiv vecka med SLU. Arbetsveckan startade med en mottagning för Sydkoreas ambassadör som vill veta mer om SLU. Man hade angivit att man var särskilt intresserad av vår verksamhet inom bioenergi och innovationer. Ambassadören var vederbörligen imponerad av de föredragningar som gjordes och kanske kan besöket bidra till att intresset för SLU ökar bland sydkoreanska studenter, till exempel för en masterutbildning.

Tisdagen var S-fakultetens dekan Peter Högberg och jag på möte med Skogsindustrierna och ett antal företrädare för våra största skogsbolag, som Stora Enso, Holmen, SCA, Bergvik, Sveaskog och andra. Diskussionerna rörde sig mellan stort och smått, mest intresse fick vårt pågående förändringsarbete med Framtidens SLU och särskilt hur det påverkar utbildningarna. Skogssektorn är väldigt tydlig med att man behöver fler skogsmästare samtidigt som jägmästarna står högt i kurs för de mer strategiska jobben inom sektorn. Det var ett öppet och konstruktivt möte och för mig är det viktigt att vi som enda utbildningsutförare för de två skogliga utbildningsprogrammen tar vara på synpunkterna från våra studenters blivande arbetsgivare.

Onsdagen var det så dags för SLU:s nya styrelse att hålla sitt första sammanträde och det med en fullmatad agenda. De viktigaste ärendena var att godkänna årsredovisningen för 2013 och det budgetunderlag som ska lämnas in till regeringen. Det kändes skönt att kunna visa upp ett litet men dock överskott i budgeten för nya styrelsen! En bra början för en ny styrelse som kommer att ställas inför nya utmaningar framöver.

Även årets regleringsbrev fick vederbörlig uppmärksamhet. Särskilt diskuterades det nya uppdrag som innebär att SLU ska ta fram ett upphandlingsunderlag för ett oceangående forskningsfartyg!  Forskningsfartyg är nödvändiga för vår egen forskning och inte minst för att vi ska kunna genomföra de uppdrag vi har gentemot regeringen och EU när det gäller fiskekvoter och annat som har med våra vatten att göra. Här handlar det om en nationell infrastruktur som ska passa för flera användare. SLU är huvudansvarig för uppdraget men vi kommer att samarbeta nära med SMHI och Hav för att nämna några andra aktörer inom området.

Veckan avslutades med ett mycket trevligt inslag då jag träffade personalen från de nio olika försöksstationer som ingår i VR:s nyligen sjösatta infrastruktursatsning på fältforskning. SLU ser fram emot att leda utvecklingen av denna nya, unika verksamhet som bland annat innebär goda möjligheter att stärka och fördjupa samarbetet mellan starka forskningsmiljöer, både i Sverige och internationellt. Förutom SLU som medverkar med fem stationer, ingår stationer från Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Uppsala universitet och Polarsekretariatet. All personal var samlad till en tvådagars kickoff och det kan konstateras att stämningen bland deltagarna var hög, vilket bådar gott för samarbetet.

Lisa Sennerby Forsse

SLU har ett relativt omfattande samarbete med en internationell organisation som heter CGIAR (Consultative Group of International Agricultural Research). Den kallas populärt ”cigarren” och omfattar femton forskningsinstitut belägna i olika delar av världen. Gemensamt för dem alla är att de är fokuserade på forskning för att bekämpa fattigdom inom livsmedelsproduktion och hållbar användning av naturresurser. Endast två av instituten finns i västvärlden, ett i Rom och ett i Washington. De övriga tretton återfinns i Afrika, Asien och Latinamerika. Denna internationella organisation finansieras av biståndsmedel och arbetet leds från Världsbanken. Svenska Sida lägger varje år hundra till hundrafemtio miljoner kronor till verksamheten och är en av de äldsta medlemmarna. Mer om verksamheten på webbplatsen.

Idag hanteras Sveriges/SLU:s kontakter med ”cigarren” delvis genom SLU Global men det finns också ett antal av våra forskare som har skapat sina egna kontakter med olika institut genom åren. Bland annat arbetar just nu två av våra forskare som forskningsledare vid CG-institut i Afrika och ett antal andra är engagerade i styrelsearbete eller i olika samarbetsprojekt vid de olika instituten. Själv var jag under min Formastid engagerad i CGIAR’s vetenskapliga råd som utvecklade och granskade institutens olika forskningsstrategier och -program.  Ett grannlaga och krävande uppdrag ,som jag avslutade när jag började som rektor för lantbruksuniversitetet.

När jag i veckan som gick var i Washington några dagar handlade det om ett uppdrag av något mindre format – men inte desto mindre viktigt. Uppgiften var att välja ut medlemmar till CGIAR’s nuvarande vetenskapliga kommittée, den så kallade ISPC (Independent Science och Partnership Committée). Under två fulla arbetsdagar på Världsbanken gick vi igenom och intervjuade ett antal nominerade kandidater och enades slutligen om de två som nu ersätter de som fullgjort sin period. Stora förändringar pågår inom organisationen och det är väsentligt att få riktigt kloka och kompetenta personer som kan driva utvecklingen framåt.

CGIAR-institutens forskning är mycket framstående och har betytt oerhört mycket för livsmedelsproduktionen i de länder där man verkar. Det handlar om att utveckla nya och bättre växtsorter, växtskydd, sk agroforestry , biodiversitet i fråga om genresurser och olika odlingstekniker. Det handlar om husdjursgenetik och animalieproduktion och det handlar om gender- och socioekonomiska frågor i samband med primärproduktion och förädling av råvaror. För SLU är CGIA- instituten viktiga internationella samarbetspartner och forskningsframstegen som görs där är av stor betydelse även för oss här hemma.

Lisa Sennerby Forsse