En stor men nödvändig förändring

Publicerat den

In English below

När jag kom till SLU för tre år sedan fick jag höra att vi hade ett universitetsdjursjukhus som gav djursjukvård med mycket hög kvalitet, men att det fanns stora utmaningar. Sjukhuset skapades 2007 genom att djursjukvården lyftes ut ur VH-fakulteten och bildade en egen organisation för att kunna fungera kommersiellt och samtidigt vara till för forskning och utbildning. Två olika inriktningar som skulle härbärgeras i en och samma verksamhet, med en personalstyrka från två organisationer med delvis lika men också olika uppdrag.

Jag fick också berättat för mig att medarbetarna upplevde att det skavde för att förutsättningarna och villkoren såg, och fortfarande ser, olika ut. I Tillsammansprojektet som startades 2019 nåddes samsyn i många frågor, men ett område visade sig vara svårt att finna lösningar på; ekonomin.

Djursjukhuset har genererat ett stort ekonomiskt underskott under många år. Flera försök och utredningar har gjorts genom åren för att komma tillrätta med detta. Parallellt har också omvärlden förändrats. Idag finns flera stora djursjukvårdskoncerner, det är möjligt att göra och görs alltfler avancerade medicinska ingrepp på djur och bristen på personal är stor både i Sverige och andra länder. Pandemin tärde hårt på många sätt.

Nu måste vi göra en stor förändring. Vi har inget alternativ. SLU har ett nationellt ansvar för utbildning av veterinärer och djursjukskötare och måste ha ett djursjukhus som vi har råd med, utan att tulla på kvaliteten på utbildning, forskning eller djursjukvård. Förändringsprocesser är svåra. Hos vissa tänds en inre glöd och iver medan andra mår dåligt av ovissheten och känner oro. Det är lätt att se problemen och svårigheterna, för de finns där, men vi måste också prata om vad vi har gemensamt, vad vi kan uppnå och vad vinsten är.

När jag tar ett kliv tillbaka hör jag en stor samstämmighet. Vi delar att våra hjärtan klappar för djuren och deras möjligheter till god omvårdnad. Vi ska ha ett djursjukhus som är till för utbildning och forskning med djursjukvård av allra bästa kvalitet. En enklare arbetsplats där organisationsgränser inte skapar onödiga barriärer. Vi är många som vill dit och det är dit vi ska. Några medarbetare har redan valt att lämna verksamheten, och gått till kommersiella aktörer, och det är en stor förlust på flera sätt. Vi i ledningen önskar så klart att alla medarbetare vill vara med på resan och bidra med sin erfarenhet, när vi tillsammans måste våga prova nytt, lära och ta omtag. Ett steg i taget.

För att klara av den här resan har en interimistisk ledning utsetts för att leda förändringen, och de kommer att börja jobba omedelbart. Mycket i verksamheten är värdefullt att behålla, medan vi redan nu vet att andra saker behöver utvecklas eller ändras. Medarbetarna kommer att kunna bidra så att målbilden får mer konturer. Dialog, tydlighet och delaktighet är viktiga ledord framåt.

Jag ser med tillförsikt fram emot vår slutdestination, även om vägen dit inte bara kommer att vara rolig och lätt.

Maria Knutson Wedel, rektor

——————————————

A major – but necessary – change

When I joined SLU three years ago, I was told that our University Animal Hospital provided animal healthcare of a very high standard, although there were major challenges. The hospital as it is today was established in 2007, when animal healthcare was taken from the Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science and placed into a new organisation that could be run commercially whilst simultaneously creating a place for research and education. Two settings under one operation, staffed by two organisations with similar yet different tasks.

I also learnt that staff felt friction, as the circumstances and terms were – and still are – different. The Tillsammans project launched in 2019 reached a consensus on many issues. However, it became obvious that the problems in one area – finance – were difficult to solve.

The University Animal Hospital has been experiencing major financial losses for some time, and. several attempts and inquiries to resolve this issue have been carried out over the years. At the same time, the world around us has changed. These days there are many large animal healthcare companies enabling advanced medical treatments for animals, and there is a significant staff deficit in both Sweden and abroad. The pandemic has really taken its toll in many ways, and now we have to make major changes. There is nothing else we can do. SLU has a national responsibility for veterinary  and veterinary nurses education and we need an animal hospital we can afford without compromising the quality of research and education or animal healthcare.

Change is difficult. Some are ready and raring to go, whereas others are concerned and struggle with the uncertainty. It is easy to focus on the problems and the difficulties, as they are there in plain sight, but we must also talk about what we have in common – what we can achieve, and the nature of the benefits.

When I take a step back, I sense a broad consensus. We all live for the animals and their access to good care. We want an animal hospital that is a place for research and education with animal healthcare of the highest quality. A streamlined workplace where organisational boundaries do not form unnecessary barriers. These are things many of us want to see, and we will achieve them. Some staff have already left the university for the private sector; this is a great loss in many ways. Of course, as management we want all of our staff to join us on this journey and share their experiences as together we must dare to try something new, learn and make a fresh start. One step at a time.

To succeed on this journey, we have appointed an interim management group who will lead the change, effective immediately. There is a lot worth holding on to at the organisation, but we know now that other things need to be developed or changed; every member of staff will be able to contribute to creating a more nuanced vision. Discussion, clarity and participation are three key words going forward.

I look forward with confidence as we face our final destination – even if the journey ahead will not be plain sailing.

Maria Knutson Wedel, Vice-Chancellor

En fundering kring forskning som görs i samverkan

Publicerat den

In English below

Dagens Nyheter har i ett flertal artiklar belyst frågor som på olika sätt berört skogsnäringen. Artiklarna har också lyft fram olika inriktningar och ståndpunkter som forskare vid SLU har, och där de olika forskarna inte är överens.  Det har även riktats kritik mot forskarnas koppling till den gröna sektorn. Jag noterar att mycket av det som skrivs verkar ha ett fokus på konflikt, medan jag tvärtom ser behovet av samverkan.

För mig är det viktigt att det inom ett universitet förs en öppen och seriös debatt, där flera röster och vinklar får göra sig hörda. Det finns mycket sällan enkla svar på komplexa forskningsfrågor och det är därför bra att våra forskare har olika ingångar på de frågor och utmaningar som de arbetar med. Om debatten blir polariserad och det finns målkonflikter, ställer det höga krav på de metoder och resultat som presenteras, liksom på de olika forskarna.

All forskning finansieras på flera olika sätt. Samverkan med företag och näring sker idag brett inom akademin. Och jag ser inget problem med samverkan så länge den hålls öppet och redovisas. Tvärtom är det positivt med näringslivssamverkan då forskningsresultat ofta kan komma samhället och företag till nytta snabbare och i högre utsträckning. Det kan också ge tillgång till miljöer med praktisk tillämpning eller mätningar som inte kan genomföras på ett universitet. Regeringen pekar också på vikten av samverkan i forskningspropositionen. Propositionen lyfter fram att samverkan kan förstärkas ytterligare genom att forskningsfinansiärerna i ökad utsträckning ställer krav på samverkansaktiviteter i de forskningsprojekt som de finansierar.

Jag tycker att vi på SLU med all rätt ska fortsätta vara stolta över den samverkan som finns med hela den gröna sektorn, både NGOs och näringsliv. I förutsättningarna för samverkan ligger givetvis att en forskare står för akademiska värden som frihet, kvalitet, integritet och hederlighet i sitt arbete och i samverkan med de olika intressenterna, och att viktiga resultat görs öppna. Alla intressenter måste fortsatt vara på det klara med att finansiärerna inte kan påverka forskningens integritet och resultat, när de stödjer och samverkar i forskningsprojekt. Vi behöver också ständigt lyfta frågan om forskningens och forskarnas integritet och deras oberoende för att fortsätta hålla en hög akademisk nivå inom SLU.

När det gäller vår skog finns det många målkonflikter och svåra avväganden, och det finns stort behov av fortsatt kunskap där många röster behöver höras och samverka. Resultat som tas fram med vetenskaplig integritet tål att öppet granskas, vare sig de tagits fram i enskilda statsfinansierade projekt eller i samverkan. På SLU har vi högt i tak och är världsledande inom våra forskningsområden. För att vi ska kunna fortsätta vara det, är det av stor vikt att hålla frågan levande där samverkan är en förutsättning för hög kvalitet i allt vi arbetar med. Jag är stolt över våra medarbetare vilka samverkar brett och bidrar till den kunskapsuppbyggnad som är en förutsättning för att nå ett hållbart samhälle.

____________________________________

Reflections on external collaborations

The newspaper, Dagens Nyheter, has published several articles, all of which address different elements of the forestry industry. The articles have also highlighted the various specialisations and attitudes held by researchers at SLU and the times where researchers are in disagreement.  Criticism has also been directed towards researchers’ links to the land-based sector. I have noticed that much of what has been written appears to focus on conflict – whereas I see this as a sign that collaboration is needed.

I believe it is essential that universities hold open and serious debates in which many voices are heard and approaches are explored. Answers to complex research questions are seldom simple, therefore it can only be a good thing that our researchers address the questions and challenges they work with in a variety of ways. If debate becomes polarised and goals conflict, this places tougher requirements on both researchers and the methods and results that are presented.

All research is financed in different ways. Today, external collaborations with businesses and industry are commonplace within academia. I see no problem with this, as long as collaborations are open and accounted for. On the contrary – collaborations with commerce and industry are positive, as society and industry can often reap the rewards of research findings faster and to a greater extent. They can also grant access to environments where practical work or measurements can take place which would be impossible in a university environment. The Government’s Research and Innovation Bill also points to the importance of collaboration in research. The bill highlights how research funding bodies require collaboration activities in projects they finance.

I believe that all of us at SLU are well within our rights to be proud of our collaborations throughout the entire land-based sector – both NGOs and business and industries. Researchers who respect the academic values of freedom, quality, integrity and honesty in both their own work and in partnerships are a prerequisite for successful collaborations. It is also essential that the results are made publicly available. Everyone involved must continue to make it clear that funding bodies cannot influence research integrity or results when they support and collaborate with research projects. We need to continually raise the issue of the integrity and independence of research and researchers in order to maintain the high quality academic community at SLU.

Our forests are subject to many conflicts of interest and complex balancing acts, and there is a great need for knowledge that grows out of listening to many voices and collaborations. The results born out of scientific integrity will tolerate scrutiny, regardless of whether they are the product of single government-funded projects or external collaborations. We have an open climate at SLU, and we are world leaders in our research domains. If we are to maintain these characteristics, it is essential that we never overlook how important collaboration is for ensuring high quality in everything we do. I am proud of our staff, who collaborate far and wide and contribute to the knowledge necessary for creating a sustainable society.

Nobelpris…

Publicerat den

In English below

Något som jag, liksom andra forskare, alltid är nyfiken på är naturligtvis om årets Nobelpris berör något jag arbetat med, känner till eller har ansvar för. Jag har också ofta funderat över bristen på jämställdhet bland de naturvetenskapliga Nobelprisen. Är det faktiskt brist på kvinnor som förgrundsfigurer vid nya upptäckter? Och i så fall varför? Är kvinnor inte del av upptäckterna eller synliggörs de inte? Eller kommer det lösa sig på sikt? Under min tid på universitet har jag träffat många kvinnliga forskarkollegor som varit briljanta, nytänkande, noggranna och hårt arbetande.

Så förra årets moll av att se 9! manliga pristagare byttes snabbt i dur när jag läste att pristagarna till Nobelpriset i kemi var Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna. Och extra roligt att priset berör det ämne som var det allra första jag läste in mig på inför Almedalen 2019; gensaxen CrispR/Cas9. Ännu roligare är det att Emmanuelle Charpentier dessutom var verksam i Sverige, vid Umeå universitet, vid upptäckten.

Det finns också flera hos oss som arbetar med gensaxen som med hög precision kan förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer. Det finns självklart etiska aspekter med en så kraftfull teknik, men också en stor potential för genomslag i växtforskning, växtförädling och i studier av geners funktion hos träd.  I Almedalen 2019 hette SLU:s seminarium GMO hjärta EKO = SANT? (1) och jag lärde mig mycket av den dialogen. Redan 2016 presenterades faktiskt Sveriges första ”CRISPR-Cas9-gröda” – en specialpotatis för stärkelseindustrin.

När fredspriset sedan går till FN:s livsmedelsprogram, WFP, som arbetar hårt mot Agenda2030-målet ”No hunger”, så blev dagen ännu ljusare. För det är ett arbete som är globalt avgörande, och under min tid på SLU har jag förstått mer och mer av komplexiteten i vad som krävs för att målet ska nås. Det finns också många på SLU som arbetar med att ta fram den kunskap som behövs för att trygga tillgången till livsmedel.

All denna nya kunskap kan göra stor nytta i arbetet med att nå Agenda 2030-målen. Det är uppenbart för mig hur samhällskunskap och naturvetenskap tillsammans behöver kroka arm för att vi ska nå en hållbar framtid. Och att dessa två pris påminner om att det arbete våra medarbetare gör på SLU är samhällsrelevant såväl som i forskningsfronten. Så även om alla Nobelpris är av stor vikt och roliga att läsa om så grattis, speciellt till pristagarna inom kemi och fredspriset då de berör SLU:s verksamhetsområden. Till Umeå universitet såklart men framför allt grattis till samhället. Det här är prisad verksamhet som är viktigt på riktigt.

(1) Seminariet i Almedalen finns inspelat i podcasten Shaping our food – om växtförädling och djuravel. https://shapingourfood.libsyn.com/15-gmo-hjrta-eko-lika-med-sant. Endast på svenska.

——————————————————————

The Nobel Prize…

Just like other researchers, I am always curious to see if the year’s Nobel Prizes are in any way related to something I have worked with, that I am familiar with, or have responsibility for. And I’ve often reflected on the lack of gender equality amongst Nobel Prize winners in the natural sciences. Are there simply fewer women at the forefront of new discoveries? If so, why? Are women just not involved in making these discoveries, or are they overlooked? Will this change over time? Throughout my academic career, I have met many outstanding, innovative, meticulous and dedicated researcher colleagues who happened to be women.

So imagine my delight when I found out that this year’s Nobel Prize in Chemistry has been awarded to Emmanuelle Charpentier and Jennifer A. Doudna – quite the change from last year’s nine (!) male prize winners. Even more exciting is that this year’s prize recognises a subject that is one of the very first I read up on before Almedalen Week 2019 – the CrispR/Cas9 genetic scissors. What’s more, Emmanuelle Charpentier was active at Sweden’s Umeå University when the discovery was made.

Many of us at SLU work with these genetic scissors that enable us to change the DNA of animals, plants and microorganisms with incredible precision. Naturally, such powerful technology raises ethical questions, but it also has great potential for breakthroughs in plant research and breeding, and in studies of the functional genetic studies of trees. . SLU’s seminar for the 2019 Almedalen Week addressed genetically modified organisms, and I learnt a lot from the discussions. Back in 2016, Sweden presented its first “CRISPR-Cas9-crop” – a special potato designed for the starch industry.

Another highlight was seeing the Peace Prize go to the UN’s World Food Programme that works hard towards the “Zero Hunger” goal of Agenda 2030. This goal is of global importance, and since joining SLU I have developed a greater understanding of the complexity involved in achieving it. Many people at SLU are working towards creating the knowledge necessary for securing access to food.

All this new knowledge can make an enormous difference in the work towards achieving the Agenda 2030 goals. I can see clearly how the social sciences and natural sciences need to work side by side in the quest for a sustainable future. These prize winners highlight how the work we do at SLU is relevant to both society and research. Even though all Nobel Prizes are major achievements and are exciting to learn about, I must especially congratulate this year’s Nobel Chemistry and Peace Prize winners, as their work has a direct link to SLU’s operations and activities; congratulations Umeå University, but most of all, congratulations to society. These are prized activities that really will make a difference.