In English below
När jag kom till SLU för tre år sedan fick jag höra att vi hade ett universitetsdjursjukhus som gav djursjukvård med mycket hög kvalitet, men att det fanns stora utmaningar. Sjukhuset skapades 2007 genom att djursjukvården lyftes ut ur VH-fakulteten och bildade en egen organisation för att kunna fungera kommersiellt och samtidigt vara till för forskning och utbildning. Två olika inriktningar som skulle härbärgeras i en och samma verksamhet, med en personalstyrka från två organisationer med delvis lika men också olika uppdrag.
Jag fick också berättat för mig att medarbetarna upplevde att det skavde för att förutsättningarna och villkoren såg, och fortfarande ser, olika ut. I Tillsammansprojektet som startades 2019 nåddes samsyn i många frågor, men ett område visade sig vara svårt att finna lösningar på; ekonomin.
Djursjukhuset har genererat ett stort ekonomiskt underskott under många år. Flera försök och utredningar har gjorts genom åren för att komma tillrätta med detta. Parallellt har också omvärlden förändrats. Idag finns flera stora djursjukvårdskoncerner, det är möjligt att göra och görs alltfler avancerade medicinska ingrepp på djur och bristen på personal är stor både i Sverige och andra länder. Pandemin tärde hårt på många sätt.
Nu måste vi göra en stor förändring. Vi har inget alternativ. SLU har ett nationellt ansvar för utbildning av veterinärer och djursjukskötare och måste ha ett djursjukhus som vi har råd med, utan att tulla på kvaliteten på utbildning, forskning eller djursjukvård. Förändringsprocesser är svåra. Hos vissa tänds en inre glöd och iver medan andra mår dåligt av ovissheten och känner oro. Det är lätt att se problemen och svårigheterna, för de finns där, men vi måste också prata om vad vi har gemensamt, vad vi kan uppnå och vad vinsten är.
När jag tar ett kliv tillbaka hör jag en stor samstämmighet. Vi delar att våra hjärtan klappar för djuren och deras möjligheter till god omvårdnad. Vi ska ha ett djursjukhus som är till för utbildning och forskning med djursjukvård av allra bästa kvalitet. En enklare arbetsplats där organisationsgränser inte skapar onödiga barriärer. Vi är många som vill dit och det är dit vi ska. Några medarbetare har redan valt att lämna verksamheten, och gått till kommersiella aktörer, och det är en stor förlust på flera sätt. Vi i ledningen önskar så klart att alla medarbetare vill vara med på resan och bidra med sin erfarenhet, när vi tillsammans måste våga prova nytt, lära och ta omtag. Ett steg i taget.
För att klara av den här resan har en interimistisk ledning utsetts för att leda förändringen, och de kommer att börja jobba omedelbart. Mycket i verksamheten är värdefullt att behålla, medan vi redan nu vet att andra saker behöver utvecklas eller ändras. Medarbetarna kommer att kunna bidra så att målbilden får mer konturer. Dialog, tydlighet och delaktighet är viktiga ledord framåt.
Jag ser med tillförsikt fram emot vår slutdestination, även om vägen dit inte bara kommer att vara rolig och lätt.
Maria Knutson Wedel, rektor
——————————————
A major – but necessary – change
When I joined SLU three years ago, I was told that our University Animal Hospital provided animal healthcare of a very high standard, although there were major challenges. The hospital as it is today was established in 2007, when animal healthcare was taken from the Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science and placed into a new organisation that could be run commercially whilst simultaneously creating a place for research and education. Two settings under one operation, staffed by two organisations with similar yet different tasks.
I also learnt that staff felt friction, as the circumstances and terms were – and still are – different. The Tillsammans project launched in 2019 reached a consensus on many issues. However, it became obvious that the problems in one area – finance – were difficult to solve.
The University Animal Hospital has been experiencing major financial losses for some time, and. several attempts and inquiries to resolve this issue have been carried out over the years. At the same time, the world around us has changed. These days there are many large animal healthcare companies enabling advanced medical treatments for animals, and there is a significant staff deficit in both Sweden and abroad. The pandemic has really taken its toll in many ways, and now we have to make major changes. There is nothing else we can do. SLU has a national responsibility for veterinary and veterinary nurses education and we need an animal hospital we can afford without compromising the quality of research and education or animal healthcare.
Change is difficult. Some are ready and raring to go, whereas others are concerned and struggle with the uncertainty. It is easy to focus on the problems and the difficulties, as they are there in plain sight, but we must also talk about what we have in common – what we can achieve, and the nature of the benefits.
When I take a step back, I sense a broad consensus. We all live for the animals and their access to good care. We want an animal hospital that is a place for research and education with animal healthcare of the highest quality. A streamlined workplace where organisational boundaries do not form unnecessary barriers. These are things many of us want to see, and we will achieve them. Some staff have already left the university for the private sector; this is a great loss in many ways. Of course, as management we want all of our staff to join us on this journey and share their experiences as together we must dare to try something new, learn and make a fresh start. One step at a time.
To succeed on this journey, we have appointed an interim management group who will lead the change, effective immediately. There is a lot worth holding on to at the organisation, but we know now that other things need to be developed or changed; every member of staff will be able to contribute to creating a more nuanced vision. Discussion, clarity and participation are three key words going forward.
I look forward with confidence as we face our final destination – even if the journey ahead will not be plain sailing.
Maria Knutson Wedel, Vice-Chancellor