In English below
När jag för snart två år sedan började som rektor här på SLU fanns det flera saker som jag såg fram mot att få upptäcka. En av dem var valborgsfirandet i min nya stad Uppsala.
Valborgstraditioner är akademiska med 200-åriga anor, men studenternas valborgsfirande är också ett sätt att hälsa våren välkommen som ofta betyder mycket även för alla som inte är knutna till universitetsvärlden. Jag har många fina minnen med mig från valborgsfirande, vårtecknet Cortègen som chalmersstudenter varje år rullar genom Göteborg till stadsbornas och studenternas glädje. Som barn var Valborg min första kontakt med universitetsvärlden, och länge min enda.
Jag såg därför förväntansfullt fram mot hur jag skulle få följa våra studenters planering och slit med sina farkostbyggen till forsränningen, vara med i mösspåtagningen i Carolinabacken och sjunga in våren under trädens ljusgröna bladverk vid Gunillaklockan. Jag skulle få uppleva Valborg i en riktig studentstad i min nya roll som universitetsrektor.
Riktigt så blev det ju inte förra året. Och i ljuset av dystra nyhetsrapporteringar om pandemiläget är det enda rätta beslutet att ställa in det traditionella valborgsfirandet även i år. Det är självklart ett tungt beslut att behöva ta, för sällan har det känts mer angeläget att få fira in våren.
Och det är klart vi ska fira, bara i ett mycket mindre format och med våra närmaste. Vi behöver alla tänka utanför boxen för att fira utan att sprida smitta, och kanske skapar vi med det nya traditioner. Jag tänker laga något alldeles extra gott på svenska råvaror, fira med mina närmaste i familjen och hoppas att vi kan vara utomhus, fira att våren och ljuset är här och att vaccinationen gör att vi snart har möjlighet att ses igen. På campus, i klassrummet eller på labbet, på Ulls restaurang eller i Alnarpsparken.
Stort tack till dig som tänker större och firar mindre!
————————————–
The student song…
When I became SLU’s vice-chancellor almost two years ago, there were several things I looked forward to discovering. One of them was the Valborg celebrations in Uppsala, my new city.
Valborg has been an academic tradition for over 200 years. The way students celebrate Valborg is also a way of welcoming in the spring, and is often special even to those who are not linked to the university world. I have many fond memories of celebrating Valborg; the sight of the Chalmers Cortège rolling through the streets of Gothenburg – much to the delight of students and the city’s residents alike. As a child, Valborg was my first contact with the academic world, and for a long time, it was my only contact.
I had looked forward to following our students’ preparations and efforts in the run-up to Valborg; the student floats along the river, the donning of the caps at Carolina Rediviva and singing in the spring against the backdrop of greenery surrounding the Gunilla Bell Tower. My new role of vice-chancellor would give me the opportunity to experience Valborg in a traditional university city.
However, last year this wasn’t the case, and in light of the sombre headlines about the current state of the pandemic, cancelling the traditional Valborg celebrations is, once again, the right thing to do. Of course this was a difficult decision to have to make, for never has it been more important to celebrate the arrival of spring.
Of course we will celebrate – just on a smaller scale with those closest to us. We need to think outside the box to make sure we don’t continue spreading the virus, and perhaps this will give rise to new traditions. This year, I intend to cook a delicious meal using Swedish produce, I will be celebrating with my close family, hopefully outdoors. I will celebrate the arrival of spring and lighter days, and that the roll-out of vaccinations means we will soon be able to see each other again – on campus, in the classroom or the lab, at Ull’s Restaurant or in Alnarp Park.
A big thank you for thinking big and celebrating small.