In English below
När jag var student såg jag alltid fram mot hösten; det krispiga i luften, att köpa nya kollegieblock och stift, att investera i nya tesorter för långa kvällar över studielitteratur och osäkerheten låg främst i hur svårbegripliga höstens kurser skulle vara. Även i år känner jag denna förväntan, trots att osäkerheten är större än vad vi är vana vid. För jag har sett under våren att det går bra, att det inte blir som vi tänkt men att det finns gott om bra lösningar, bra chefer och medarbetare som tar ansvar och peppar och lugnar varandra.
Viktigt är att både anställda och studenter känner sig trygga och det är allas ansvar att få det att fungera. Men visst finns det något i uttrycket att ”allas ansvar blir ofta ingens ansvar”. Så det blir viktigare än någonsin att vi motar ”nånannanismen” i grind och hjälps åt att hålla avstånd, tvätta händerna och inte gå till universitetet med symptom. Det kan vara att vänligt påminna i fikarummet eller i klassrummet när studenterna samlas runt en uppgift eller att välja att ge digital undervisning om man ser att det inte fungerar tillräckligt säkert. Ja, just nu har jag själv arbetat hemifrån två veckor med milda symptom som jag kanske förr ignorerat. Testet var negativt men jag vill inte riskera smitta någon.
Vi har beslutat att SLU ska följa FHM:s rekommendationer om hemarbete. Men vad står det där? Och hur ska vi tolka det?:
”I många verksamheter måste man befinna sig på sin arbetsplats. För att färdas så säkert som möjligt är det viktigt att undvika trängsel under resan till arbetsplatsen. FHM rekommenderar därför att så många som möjligt även under hösten arbetar hemifrån.”
Vi har stor variation i verksamhet och har därför sagt att närmsta chef behöver avgöra vilka funktioner som måste befinna sig på plats – alla dagar eller någon dag i veckan. SLU:s geografiska spridning innebär stora skillnader i kollektivtrafiken mellan olika orter vilket även det gör att vi tror det är klokast att ta lokalt beslut – om majoriteten kör bil eller cyklar till jobbet och det inte är trängsel på arbetsplatsen finns inte anledning att alla jobbar hemifrån. Men det är chefen som har ansvaret och beslutet:
”Liksom tidigare gäller att arbete hemifrån ska väljas i samförstånd med arbetsgivaren så att inte verksamheten drabbas av negativa effekter. För arbetsgivaren är det viktigt att arbete hemifrån genomförs med arbetsmiljöaspekter i åtanke.[1] ”
Fler och fler rapporterar om en mental trötthet kopplat till att arbeta på distans. Många längtar tillbaka till jobbet, till tre-fikat, de akademiska samtalen och till att samarbeta med kollegorna.
Och vi inte bara längtar efter det, vi vet att samarbete ger framgång akademiskt. Jag vet att flera har jobbat tillsammans över institutionsgränser och för högvarv de senaste veckorna för att skicka in stora ansökningar – så jag håller tummarna. När några lyckas så kan vi alla gratulera oss. För varje liten framgång ger ett bidrag till att vi fortsätter vara ett universitet i världstoppen med högkvalitativ miljöanalys, och att utvecklas ännu mer. Och samarbete i en arbetsmiljö som möjliggör att vi kan bidra utifrån våra olika roller ger inte bara bättre utbildning och vetenskap, vi trivs ofta bättre då. Något som är nog så eftersträvansvärt.
——————————————————
Looking forward to autumn 2020
As a student, I always looked forward to autumn; the crisp air, buying new notebooks and pens, investing in new tea flavours for the long evenings poring over course literature, the only uncertainty being how difficult your new courses would be. This year, too, I have this sense of expectation, despite the fact that there’s more uncertainty than we’re used to. Because this spring, I’ve seen that we can handle this, things won’t go as planned but there are plenty of good solutions, good managers and colleagues who take responsibility and support and reassure each other.
It’s important that students and staff feel safe, and we’re all responsible for making that happen. But, what’s the responsibility of everyone often becomes the responsibility of no-one. This is something we need to nip in the bud, and we must all contribute to keeping our distance, washing our hands and not coming to campus if we have symptoms. Remind those around you, in a kind way, be it at the coffee table or in the classroom where students gather around a task. If you find it difficult to ensure safe behaviour in the classroom, opt for online teaching. I’ve myself been working from home for two weeks as I had mild symptoms, the kind I would’ve ignored before the pandemic. I tested negative but didn’t want to risk passing something on to anyone.
SLU has decided to follow the guidelines of the Public Health Agency when it comes to working from home. These guidelines say that as some people don’t have the option of working from home, they must be able to travel to and from work safely, avoiding crowded public transport. This is why the agency recommends that those who can work from home continue to do so this autumn.
As our operations span a wide range of activities, we have decided that each line manager will need to decide who can work from home and who needs to be present, every day or a day or two every week. Our geographical distribution also means considerable differences in public transport, and this is another reason why we think making decisions locally is the best option – if the majority travel to work by car or bike, and there is no risk of crowding at the place of work, there is no reason for everyone to be working from home. But this is up to line managers to decide and take responsibility for.
The Public Health Agency guidelines state that as before, working from home should be agreed with the employer to ensure that there is no negative impact on operations. The employer also needs to keep aspects related to the work environment in mind when deciding on distance work.
There’s an increasing number of reports of mental fatigue related to distance work. A lot of us are longing to get back to work, the afternoon coffee break, the academic conversations, and cooperating with colleagues.
And not only do we need this, we know that cooperation breeds academic success. I know there has been intense inter-department cooperation these last few weeks to prepare substantial applications, so I’m keeping my fingers crossed. When some of us succeed, that is something we all can rejoice at. Every small success contributes to SLU remaining a top-level university with high-quality environmental assessment, and it helps us improve even further. Cooperating in a working environment that allows us to contribute in our different roles not only produces better education and better science, it also makes us more content. And that in itself is something worth striving for.