I början i mars hölls en
lantbrukskonferens i Kalmar under temat ”Morgondagens lantbruk”. En av
föreläsarna var Pernilla Tidåker som höll en presentation under temat ”Svenska baljväxter på tallriken – möjligheter,
miljöpåverkan och mervärden”. Baljväxter är positiva för miljön och hälsan
och intresset för växtbaserat protein ökar. Men de baljväxter som vi
konsumenter väljer har ofta sitt ursprung i andra länder som Kanada, Turkiet
och Kina. I presentationen framhölls de mervärden som svenska baljväxter kan
bidra med – konventionella ärter och bönor odlas med betydligt mindre
bekämpningsmedel än många av de importerade, och de långa transporterna från
importerade baljväxter gör att svenska baljväxter som förädlas i Sverige faller
väl ut ur klimatsynpunkt.
Och fler spännande resultat är att vänta… Under våren fördjupar sig Emelie Sundin i ett exjobb om miljöpåverkan från baljväxternas värdekedja med särskilt fokus på hur importerade baljväxter transporteras och ur detta påverkar energianvändning och klimatavtryck. Arbetet kommer att vara slutfört i juni.
Most of the grain legumes consumed in Sweden today are imported but little is known about the pesticide footprint of these grain legumes. As official trade statistics are unreliable, an inventory of grain legumes sold in Sweden was performed based on a total of 126 packages of dried and canned beans, peas and lentils found in Swedish supermarkets. China was the single most common declared country or origin with a majority being organic products. The second most frequently declared country of origin was Canada (see figure below). Based on this, Canada and China were selected for a deeper investigation on pesticide use in grain legume production.
The information on
pesticide use in China and Canada was scarce. In Sweden, there are official statistics
available on pesticide use per hectare for different crops, including grain
legumes. No such data of pesticide use intensity are available in either Canada
or China.
Regarding China, a heavy overuse of pesticides in Chinese agriculture in general has been reported and explained by lack of regulation and knowledge among the farmers. The average use of pesticides in 2010 was reported to be 19 kg active ingredients per hectare. This value can be compared with the typical dose in Swedish production of peas and beans which is in the magnitude of 1 kg active ingredient per hectare. Pesticide residues found in Chinese food products often exceed the maximal residue limit (MRL) and cowpea in particular has been frequently reported to exceed MRL.
Most lentils consumed
in Sweden originate from Canada or Turkey. Glyphosate is frequently used in Canada resulting in problems with
glyphosate tolerant weeds. Lentils also stand out as the food
item with highest incident of glyphosate residues in food consumed in EU
according to EFSA.
LCA is commonly used for assessment
of environmental impact of different food products but very few LCA studies
include assessment of toxicological impact of pesticide use. And when it is
included, the lack of a harmonized method to assess the toxicological impacts make
comparisons of results difficult. This together with the lack of
available statistics and monitoring of grain legumes produced outside Sweden
make it difficult to compare pesticide footprint of different grain legumes for
Swedish consumption. There are however indications that replacing
conventionally grown imported grain legumes with organically and/or
domestically produced will reduce the pesticide footprint considerably and provide
a higher level of transparency as regards production methods.
Svenskt, klimatsmart, växtbaserat och gärna lokalproducerat är mervärden som ofta lyfts när våra matval diskuteras. Svenska baljväxter har en stor potential i hållbara livsmedelssystem och nya livsmedelsprodukter som innehåller baljväxter, så som bönpasta eller bönmjöl, har utvecklats. Trots det utgörs mindre än 2 procent av odlingsarealen i Sverige idag av baljväxter i form av ärter och bönor. Varför odlas inte mer svenskt protein när efterfrågan finns? I vår uppsats har vi, Jenny Öhlin och Emil Månsson, valt att fokusera på hur lantbrukare tar beslut kring sitt val av gröda och hur de ställer sig till att odla mer baljväxter i framtiden. Att odla böna eller inte odla, det är frågan.
Livsmedelsindustrin
och jordbruket både påverkar och påverkas av klimatet. Modern
jordbruksproduktion är skapad för att öka och effektivisera produktionen för
att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket bygger på en ökad och högre
användning av resurser och insatser för att upprätthålla detta. I många fall
har detta inneburit att det går mot rationalisering, mer specialisering av
grödor och högre grad av monokulturer. Mer baljväxter i odlingen ger potential att
diversifiera växtodlingen samt att tillföra kväve till odlingsmarken genom
biologisk kvävefixering. Trots alla möjligheter och fördelar med att odla
baljväxter är totala odlingsarealen av bönor i Sverige liten. Åkerböna kan
odlas i större delen av Sverige, är relativt enkel att odla och kräver inga
specialmaskiner. Vilka resurser påverkar lantbrukares beslut att odla åkerböna?
Och hur skiljer sig beslutsprocessen mellan lantbrukare som odlar åkerböna och
lantbrukare som inte odlar åkerböna? Vår studie syftade till att finna
skillnader och likheter mellan lantbrukare som odlar och inte odlar åkerböna,
för att förstå vilka som är de mest avgörande resurserna och hur lantbrukare
använder dessa för att fatta beslut i sitt företagande.
För att göra
det möjligt att både statistiskt jämföra och få en djupare förståelse av det
empiriska materialet använde vi en kombination av kvalitativ och kvantitativ
forskningsmetod. Det empiriska materialet samlade vi in via telefonintervjuer
med totalt 60 lantbrukare fördelade i fyra län i Sverige (Uppsala län,
Västmanlands län, Östergötlands län och Västra Götalands län). Hälften av
lantbrukarna odlade åkerböna, hälften gjorde det inte. Den insamlade data har
sedan analyseras genom både en kvalitativ tematisk analys och en kvantitativ
statistisk analys för att testa ett antal hypoteser.
Resultatet av
vår studie visar att beslutsfattandet vid val av gröda är nära kopplat till
lantbrukarnas företagande och allokering av resurser. I huvudsak avgör de
fysiska resurserna om lantbrukaren har förmåga att odla åkerböna eller inte.
Exempelvis tillgänglig maskinpark, torkanläggning, åkerareal och geografiska
odlingsförutsättningar. De humana resurserna som exempelvis utbildning,
erfarenhet och rådgivare påverkar också beslutsfattandet i allmänhet, men påverkar
inte beslutet att odla åkerböna i hög grad. I vår studie skiljer sig
lantbrukarnas uppfattning om åkerbönan som potentiell gröda. De lantbrukare som
odlar åkerböna ser grödan som en möjlighet, medan de som inte odlar ser grödan
som en risk. Särskilt ogräsproblem lyftes som en utmaning tillsammans med den
långa vegetationsperioden vilket kan ge en mycket sen skörd. Lantbrukare som
odlar åkerböna är mer strategiska och tänker långsiktigt när de planerar sin
växtodling, medan lantbrukare som inte odlar åkerböna är mer flexibla och
anpassningsbara till föränderliga förutsättningar och omständigheter. Odlingen
av åkerböna kan ses som en innovation, där vi utgår från definitionen att en
innovation är en idé som uppfattas som något nytt för individen. Osäkerhet för
en innovation kan vara ett hinder för att implementera den i sitt företagande.
För att nå ett mål om att odla mer åkerbönor i framtiden kan utvecklingen av
nya sorter och leveransalternativ vara ett sätt att övervinna denna osäkerhet
och göra åkerbönan mer lämpad och attraktiv att odla.
Ett nyligen avslutat examensarbete har undersökt miljöpåverkan från svenskproducerad trindsäd men hjälp av livscykelanalys (LCA).
Trindsäd är proteinrika baljväxter som tröskas när de är fullt mogna och används som livsmedel eller foder. Idag produceras en stor del av den trindsäd som vi svenskar äter i andra delar av världen och transporteras långa sträckor för att till slut hamna på vår tallrik. Länder som vi importerar trindsäd från är bland annat Kanada, Kina, Italien och Turkiet. I vissa fall kan enbart transporten till Sverige stå för mellan 40-70 % av klimatavtrycket från trindsäden. Svenska bruna bönor och gula ärtor har länge funnits i matbutikernas hyllor och på senare år har även svenska kidneybönor, svarta bönor och vita bönor dykt upp på hyllan. Frågan är hur stor miljöpåverkan svenskproducerad trindsäd har? För att ta reda på detta undersöktes åkerbönor, gula ärtor, gråärtor, trädgårdsbönor (ex. kidneybönor, vita bönor), linser och lupin med hjälp av LCA. Där det var möjligt studerades både den konventionella och ekologiska odlingen av de olika sorterna. De miljöaspekter som ingick var energiförbrukning, klimatpåverkan, övergödnings- och försurningspotential, samt markanvändning. Även trindsädens kolinlagring i mark och användning av växtskyddsmedel inkluderades i studien.
Resultatet visade att produktionen av trindsäd i Sverige sker utan så mycket insatsvaror förutom diesel och mindre mängder mineralgödsel och växtskyddsmedel (de senare enbart i den konventionella odlingen). I genomsnitt stod dieselförbrukningen för ca 75 % av energiförbrukningen och ca 40 % av klimatpåverkan för trindsäden. Även lustgasutsläpp från mark gav ett stort bidrag till klimatpåverkan med i genomsnitt drygt 40 %. Användningen av mineralgödsel, särskilt kväve, i den konventionella odlingen påverkade miljöbelastningen och ökade både energiförbrukning och klimatpåverkan. Mycket trindsäd produceras dock helt utan mineralgödselkväve i Sverige. I denna studie var det enbart trädgårdsbönorna som antogs gödslas med kväve vilket gav trädgårdsbönorna högst miljöpåverkan i flera kategorier. Konventionella åkerbönor och ärtor som bara gödslas med mineralgödsel i form av fosfor och kalium påverkade inte miljön i lika stor utsträckning. Generellt hade de olika sorterna av trindsäd relativt lika påverkan på klimatet, det varierade mellan 173-256 g CO2-ekv per kg, förutom för trädgårdsbönorna som uppnådde 409 g CO2-ekv. per kg (figur 1).
Figur 1: Total klimatpåverkan från studerade trindsädssorter.
Resultatet
påverkades av hur stor skörden antogs vara eftersom miljöpåverkan uttrycks i
per kg trindsäd. Därför är generellt en hög skörd bra då det minskar
miljöbelastningen per kg.
Vid
en jämförelse av resultatet i denna studie med andra LCA:er som har undersökt
produktion av trindsäd, både i Sverige och andra länder, så finns det resultat
som både ligger i nivå med denna studie och resultat som visar på högre
miljöpåverkan. De studier som visar högre resultat har generellt inkluderat en
högre användning av växtskyddsmedel och mineralgödsel vilket leder till en
högre miljöpåverkan.
Det finns flera positiva aspekter med att producera trindsäd som inte ingick i studien, så som ökad biologisk mångfald, att trindsäd fungerar som avbrottsgröda i spannmålsdominerade växtföljder och lämnar kväve kvar i marken som nästkommande gröda kan utnyttja. Sammantaget visar studien att svenskproducerad trindsäd på tallriken ger låg miljöpåverkan jämfört med många andra alternativ och bidrar även med mervärden som vanligtvis inte ingår i en LCA.
Radio P4 besökte i somras Philip Hedengs gård utanför Halmstad där han testar att odla linser för första gången. New Legume Foods-forskarna Georg Carlsson och Nicolas Carton från SLU Alnarp följer Philips experiment.
Detta är ett exempel på det experimenterande med olika typer av baljväxtgrödor som de jordbrukare som ingår i New Legume Foods ägnar sig åt i samarbete med forskarna. Experimenten handlar om hur lantbrukarna lär sig om baljväxter och hur de bäst föra in baljväxterna i sina växtföljder. Jordbrukarna i projektet odlar åkerbönor, linser, gula ärtor och höstärtor, några av dem för första gången. Jordbrukare som ingår i odlargruppen stimulerar varandra att prova nya grödor och innovativa metoder och delar med sig av sina erfarenheter. När lantbrukarna testar en gröda utvärderar de hur olika odlingsmetoder och lokala förhållanden påverkar växterna och de optimerar inställningarna på maskinerna för sådd och skörd. Man testar också olika sorter, hur brett baljväxterna bör sås, olika jordbearbetningsintensitet, mekanisk ogräsrensning, och hur baljväxterna kan samoldas med andra grödor.
Under 2018 och 2019 har forskarteamet vid SLU Alnarp samlat in data i från gårdarna för att lära sig om förhållandena som krävs för att framgångsrikt odla baljväxter. Genom att samla lantbrukarnas syn på experimenten får vi också insikter om hur lantbrukare och forskare bäst kan samarbeta i design, genomförande och utvärdering av experimenten på gården.
Tentative title: Environmental impacts of Swedish grain legumes
What is your thesis work about?
The purpose of my thesis is to increase the knowledge about the environmental impact and resource use of the production of Swedish legumes. I will also investigate if there are potential benefits with producing legumes in Sweden compared to importing them.
To do this I will evaluate the Swedish production of legumes using life cycle assessment (LCA). LCA is a “cradle-to-grave” approach for assessing the environmental impact of products, processes, industrial systems. In my study, I will follow the production of legumes from when the seed is put into the soil to a dry product at the wholesaler is available. With the LCA approach it is possible to detect which part in the production chain that has the largest impact on the environment and then suggest improvements. Other than evaluating the greenhouse gas emissions, the eutrophication and acidification potentials, land and energy use, it is also of interest for this study to search for potential benefits of having the production in Sweden. For example, one thing that probably is good with growing legumes in Sweden is that the Swedish crop rotation is getting more diverse with a crop that is different from cereals, which is beneficial for many reasons.
Why is this work important and why do you think legumes are interesting?
Since we are facing a massive challenge from ongoing climate change, we need to change the way we live to reduce our impact on the climate, environment and natural resource use. One third of the climate impact from our households comes from what we are eating. Most of it comes from animal products like meat, fish and milk products. A vegetarian dish made of legumes has on average half the climate impact compared to a dish made of animal products. This means that one way to reduce our impact on the climate could be to eat more legumes. At the same time, some groups of the population in Sweden are eating more and more legumes and a lot of people value eating food produced in Sweden. This makes today an interesting time for this project. Personally, I think the production of legumes is interesting and different compared to the cereals that are grown in Sweden. And, of course, I eat a lot of legumes which makes me particularly interested in this topic.
Ett hållbart jordbruk är ett mål för många aktörer inom livsmedelssystemet. Men hur hållbarhetsaspekter kan följas upp och utvärderas är inte självklart. Rapporten ”Hur kan hållbarhet mätas på gården? Indikatorer och ramverk för att utvärdera växtodling från olika perspektiv”presenterar och jämför olika indikatorer och ramverk och diskuterar möjligheter och hinder att använda dessa för utvärdering av hållbarheten i svenskt jordbruk. Många indikator baserade ramverk har utvecklats internationellt men användningen i Sverige är begränsad till enstaka forskningsprojekt. Vilka erfarenheter kan man dra av utvecklingen och användningen av indikatorbaserade ramverk i andra länder? Och vad krävs för att indikatorer ska användas och komma till nytta?
