Den 2 december 2021 i ett snöigt Skåne genomförde New Legume Foods sin slutkonferens och flera av projektets medlemmar deltog sedan i uppstartsmöte för LoBa (Lokala baljväxtnätverket). Det var fantastisk roligt att få avsluta projektet samtidigt som arbetet med att få mer lokala baljväxter på tallrikarna fortsätter genom arbetet i LoBa (mer om LoBA i en kommande blogginlägg). Dagen var ett samarrangemang mellan New Legume Foods, Hushållningssällskapet och Region Skåne och genomfördes på Krinova i Kristianstad.
På förmiddagen presenterade forskare från New Legume Foods forskningsresultat från projektet. Här ser ni Cornelia Witthöft presentera den forskning som gjorts i projektet kring utveckling av baljväxtmjöl, kött- och ostanaloger (se publikationer här). Sedan bjöds vi på en lunch producerad på svenska baljväxter. På eftermiddagen genomfördes en OpenSpace-övning av LoBa där vi diskuterade hur vi kan driva arbetet mot LoBas vision som är: ”De flesta måltider, både ute och hemma, njuter människor goda smaker av lokalproducerade baljväxter”.
Cornelia Witthöft föreläser om resultat från utvecklingen av mjöl, kött- och ostanaloger från svenska baljväxter.Lunch på svenska baljväxter.OpenSpace övning med LoBa-nätverket.
Den 8 oktober 2021 försvarande projektets doktorand Ferawati Ferawati sin avhandling The development of novel foods from Swedish pulses: Raw material composition and processing effectspå Linnéuniversitet i Kalmar. I sin avhandling har Ferawati studerat egenskaper och näringsinnehåll hos flera typer av baljväxter, som gula ärtor, bondbönor och vita bönor. Resultaten visar att det är fullt möjligt att använda proteinet från de lokalodlade baljväxterna för att producera vegetariska alternativ till exempelvis kött och ost. Här ser vi Ferawati skåla med sin handledare Cornelia Witthöft!
Läs mer i pressmeddelande från Linnéuniversitetet här:
Den 15 september deltog Elin Röös i ett seminarium under mässan Mat i Småland och pratade om resultaten från projektet. Alla seminarier finns att ta del av här:
Hör projektets forskare Pernilla Tidåker prata om vilka baljväxter vi hittar i våra butiker och miljöpåverkan från importerade och svenskodlade baljväxter. Inspelningen innehåller också ett digitalt studiebesök på Kastebergs gård utanför Ljungby där vi får ta del av deras erfarenheter kring att odla baljväxter. Inspelningen har produceras av MAT – en mötesplatsen för en närproducerad, småskalig och hållbar måltid, som driva av Växjö kommun, Region Kronoberg, LRF, Länsstyrelsen Kronoberg och Destination Småland.
Några typiska transportvägar för importerade baljväxter.
Emelie Sundin, student på programmet Hållbara livsmedelssystem har i sitt examensarbete kartlagt hur olika baljväxter på den svenska marknaden reser över världen och vilken energianvändning och vilket klimatavtryck det orsakar.
Dagens distributionssystem möjliggör långväga transporter och vissa livsmedel transporteras tusentals mil innan de når slutkonsumenten. Transporter är förknippade med miljöpåverkan och användning av fossil energi men presenteras ofta som en relativt liten andel av det totala klimatavtrycket för vissa livsmedel, enligt flera studier. Andelen varierar bl.a. beroende på vilken typ av produktgrupp som transporteras där andelen är lägre för kött (10-20%) jämfört med frukt och grönsaker (40-70%) eftersom grönsaker i stort kräver mindre resurser än kött, särskilt i produktionsstadiet. Av de baljväxter som finns att köpa i den svenska livsmedelsbutiken är merparten importerad med ursprung från bl.a. Kina, USA, Kanada och Turkiet.
För dessa transporter och några ursprungsländer därtill har ett nyligen publicerat examensarbete kvantifierat energianvändning och klimatavtryck för inhemska och importerade baljväxter. Studien inkluderade totalt 100 produkter med torkade eller industriellt kokta (konserverade) trädgårdsbönor, linser och kikärtor från 12 varumärken. Till en början kartlades ursprung, odlingsregion, typiska transportvägar och transportmedel för samtliga produkter. Därefter beräknades energianvändning och klimatavtryck för 38 vanliga rutter från odling till en livsmedelsbutik i centrala Stockholm transporterade med lastbil, containerfartyg, färjor, elektriska tåg och dieseltåg.
Resultatet visade att transport av baljväxter från Kina och USA som konserverades i Italien utgjorde högst klimatavtryck och energianvändning medan svenskodlade torra bönor och linser hade lägst avtryck. Transportutsläppen var i genomsnitt 3-4 gånger lägre för torr vara jämfört med transport av konserverad vara i Tetra Pak 380 g. Även avståndet spelade en roll för utsläppen där t.ex. inrikes transporterade svenska torra bönor har cirka 25 gånger lägre transportutsläpp i jämförelse med svenska bönor i Tetra Pak som transporteras fram-och tillbaka från Italien med lastbil för att konserveras innan de säljs på den svenska marknaden. Resultatet visade även att relativt korta avstånd på fastlandet i relation till hela avståndet från odling till butik, kan bidra väsentligt till klimatavtrycket och energianvändningen där en övergång till mindre förorenande fordon (t.ex. tåg) kan göra stor skillnad för de totala utsläppen. Sammantaget visar studien att vart konserveringen äger rum och hur den konserverade produkten transporteras har en stor effekt där en tänkbar konservering i Sverige av importerade och inhemska baljväxter skulle reducera transportens klimatpåverkan och energianvändning.
Det finns ett växande intresse för växtbaserade proteinkällor och utbudet ökar i butikerna. Men hur mycket av det som hamnar på tallriken har svenskt ursprung? Enligt SCB så producerades cirka 130 tusen ton baljväxter år 2019, främst i form av åkerbönor och ärter. Det mesta av detta går till foder, totalt mer än 80 % av totala produktionen. Endast ca 3 % av den svenskproducerade trindsäden hamnar på svenska tallrikar, framförallt gula ärter i form av ärtsoppa men också en hel del öländska bruna bönor och andra trädgårdsbönor (kidneyböna, svarta, vita bönor etc.).
Det finns ett spirande intresse för odling av andra baljväxter som till exempel linser men det är än så länge mycket små volymer det handlar om. De svenskproducerade baljväxterna motsvarar ca 4 g kokta baljväxter per person och dag. Hur mycket är då detta jämfört med vår totala konsumtion? Enligt Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning om svenskarnas matvanor (Riksmaten) som gjordes 2010-2011 så åt svensken då i genomsnitt 12 g baljväxter per dag. Det är osäkert hur mycket som vi äter idag men Maclean har i en analys som nyligen presenterats pekat på en kraftig ökning av försäljningen av växtbaserat protein som alternativ till kött. Vi kan alltså konstatera att de allra flesta baljväxter som vi äter inte har odlats i Sverige.
Intressant nog finns det ett intresse bland andra länder att köpa svenska baljväxter för humankonsumtion. Lantmännen säljer nämligen betydligt mer ärter till den indiska marknaden än vad som används i Sverige i den traditionella svenska ärtsoppan. Låg användning av bekämpningsmedel och därmed resthalter är ett försäljningsargument för denna exportvara. När ska det bli dags även för den svenska livsmedelsindustrin och för svenska konsumenter att på bred front lyfta mervärden i den svenska baljväxtproduktionen?
I början i mars hölls en
lantbrukskonferens i Kalmar under temat ”Morgondagens lantbruk”. En av
föreläsarna var Pernilla Tidåker som höll en presentation under temat ”Svenska baljväxter på tallriken – möjligheter,
miljöpåverkan och mervärden”. Baljväxter är positiva för miljön och hälsan
och intresset för växtbaserat protein ökar. Men de baljväxter som vi
konsumenter väljer har ofta sitt ursprung i andra länder som Kanada, Turkiet
och Kina. I presentationen framhölls de mervärden som svenska baljväxter kan
bidra med – konventionella ärter och bönor odlas med betydligt mindre
bekämpningsmedel än många av de importerade, och de långa transporterna från
importerade baljväxter gör att svenska baljväxter som förädlas i Sverige faller
väl ut ur klimatsynpunkt.
Och fler spännande resultat är att vänta… Under våren fördjupar sig Emelie Sundin i ett exjobb om miljöpåverkan från baljväxternas värdekedja med särskilt fokus på hur importerade baljväxter transporteras och ur detta påverkar energianvändning och klimatavtryck. Arbetet kommer att vara slutfört i juni.
Svenskt, klimatsmart, växtbaserat och gärna lokalproducerat är mervärden som ofta lyfts när våra matval diskuteras. Svenska baljväxter har en stor potential i hållbara livsmedelssystem och nya livsmedelsprodukter som innehåller baljväxter, så som bönpasta eller bönmjöl, har utvecklats. Trots det utgörs mindre än 2 procent av odlingsarealen i Sverige idag av baljväxter i form av ärter och bönor. Varför odlas inte mer svenskt protein när efterfrågan finns? I vår uppsats har vi, Jenny Öhlin och Emil Månsson, valt att fokusera på hur lantbrukare tar beslut kring sitt val av gröda och hur de ställer sig till att odla mer baljväxter i framtiden. Att odla böna eller inte odla, det är frågan.
Livsmedelsindustrin
och jordbruket både påverkar och påverkas av klimatet. Modern
jordbruksproduktion är skapad för att öka och effektivisera produktionen för
att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket bygger på en ökad och högre
användning av resurser och insatser för att upprätthålla detta. I många fall
har detta inneburit att det går mot rationalisering, mer specialisering av
grödor och högre grad av monokulturer. Mer baljväxter i odlingen ger potential att
diversifiera växtodlingen samt att tillföra kväve till odlingsmarken genom
biologisk kvävefixering. Trots alla möjligheter och fördelar med att odla
baljväxter är totala odlingsarealen av bönor i Sverige liten. Åkerböna kan
odlas i större delen av Sverige, är relativt enkel att odla och kräver inga
specialmaskiner. Vilka resurser påverkar lantbrukares beslut att odla åkerböna?
Och hur skiljer sig beslutsprocessen mellan lantbrukare som odlar åkerböna och
lantbrukare som inte odlar åkerböna? Vår studie syftade till att finna
skillnader och likheter mellan lantbrukare som odlar och inte odlar åkerböna,
för att förstå vilka som är de mest avgörande resurserna och hur lantbrukare
använder dessa för att fatta beslut i sitt företagande.
För att göra
det möjligt att både statistiskt jämföra och få en djupare förståelse av det
empiriska materialet använde vi en kombination av kvalitativ och kvantitativ
forskningsmetod. Det empiriska materialet samlade vi in via telefonintervjuer
med totalt 60 lantbrukare fördelade i fyra län i Sverige (Uppsala län,
Västmanlands län, Östergötlands län och Västra Götalands län). Hälften av
lantbrukarna odlade åkerböna, hälften gjorde det inte. Den insamlade data har
sedan analyseras genom både en kvalitativ tematisk analys och en kvantitativ
statistisk analys för att testa ett antal hypoteser.
Resultatet av
vår studie visar att beslutsfattandet vid val av gröda är nära kopplat till
lantbrukarnas företagande och allokering av resurser. I huvudsak avgör de
fysiska resurserna om lantbrukaren har förmåga att odla åkerböna eller inte.
Exempelvis tillgänglig maskinpark, torkanläggning, åkerareal och geografiska
odlingsförutsättningar. De humana resurserna som exempelvis utbildning,
erfarenhet och rådgivare påverkar också beslutsfattandet i allmänhet, men påverkar
inte beslutet att odla åkerböna i hög grad. I vår studie skiljer sig
lantbrukarnas uppfattning om åkerbönan som potentiell gröda. De lantbrukare som
odlar åkerböna ser grödan som en möjlighet, medan de som inte odlar ser grödan
som en risk. Särskilt ogräsproblem lyftes som en utmaning tillsammans med den
långa vegetationsperioden vilket kan ge en mycket sen skörd. Lantbrukare som
odlar åkerböna är mer strategiska och tänker långsiktigt när de planerar sin
växtodling, medan lantbrukare som inte odlar åkerböna är mer flexibla och
anpassningsbara till föränderliga förutsättningar och omständigheter. Odlingen
av åkerböna kan ses som en innovation, där vi utgår från definitionen att en
innovation är en idé som uppfattas som något nytt för individen. Osäkerhet för
en innovation kan vara ett hinder för att implementera den i sitt företagande.
För att nå ett mål om att odla mer åkerbönor i framtiden kan utvecklingen av
nya sorter och leveransalternativ vara ett sätt att övervinna denna osäkerhet
och göra åkerbönan mer lämpad och attraktiv att odla.
Ett nyligen avslutat examensarbete har undersökt miljöpåverkan från svenskproducerad trindsäd men hjälp av livscykelanalys (LCA).
Trindsäd är proteinrika baljväxter som tröskas när de är fullt mogna och används som livsmedel eller foder. Idag produceras en stor del av den trindsäd som vi svenskar äter i andra delar av världen och transporteras långa sträckor för att till slut hamna på vår tallrik. Länder som vi importerar trindsäd från är bland annat Kanada, Kina, Italien och Turkiet. I vissa fall kan enbart transporten till Sverige stå för mellan 40-70 % av klimatavtrycket från trindsäden. Svenska bruna bönor och gula ärtor har länge funnits i matbutikernas hyllor och på senare år har även svenska kidneybönor, svarta bönor och vita bönor dykt upp på hyllan. Frågan är hur stor miljöpåverkan svenskproducerad trindsäd har? För att ta reda på detta undersöktes åkerbönor, gula ärtor, gråärtor, trädgårdsbönor (ex. kidneybönor, vita bönor), linser och lupin med hjälp av LCA. Där det var möjligt studerades både den konventionella och ekologiska odlingen av de olika sorterna. De miljöaspekter som ingick var energiförbrukning, klimatpåverkan, övergödnings- och försurningspotential, samt markanvändning. Även trindsädens kolinlagring i mark och användning av växtskyddsmedel inkluderades i studien.
Resultatet visade att produktionen av trindsäd i Sverige sker utan så mycket insatsvaror förutom diesel och mindre mängder mineralgödsel och växtskyddsmedel (de senare enbart i den konventionella odlingen). I genomsnitt stod dieselförbrukningen för ca 75 % av energiförbrukningen och ca 40 % av klimatpåverkan för trindsäden. Även lustgasutsläpp från mark gav ett stort bidrag till klimatpåverkan med i genomsnitt drygt 40 %. Användningen av mineralgödsel, särskilt kväve, i den konventionella odlingen påverkade miljöbelastningen och ökade både energiförbrukning och klimatpåverkan. Mycket trindsäd produceras dock helt utan mineralgödselkväve i Sverige. I denna studie var det enbart trädgårdsbönorna som antogs gödslas med kväve vilket gav trädgårdsbönorna högst miljöpåverkan i flera kategorier. Konventionella åkerbönor och ärtor som bara gödslas med mineralgödsel i form av fosfor och kalium påverkade inte miljön i lika stor utsträckning. Generellt hade de olika sorterna av trindsäd relativt lika påverkan på klimatet, det varierade mellan 173-256 g CO2-ekv per kg, förutom för trädgårdsbönorna som uppnådde 409 g CO2-ekv. per kg (figur 1).
Figur 1: Total klimatpåverkan från studerade trindsädssorter.
Resultatet
påverkades av hur stor skörden antogs vara eftersom miljöpåverkan uttrycks i
per kg trindsäd. Därför är generellt en hög skörd bra då det minskar
miljöbelastningen per kg.
Vid
en jämförelse av resultatet i denna studie med andra LCA:er som har undersökt
produktion av trindsäd, både i Sverige och andra länder, så finns det resultat
som både ligger i nivå med denna studie och resultat som visar på högre
miljöpåverkan. De studier som visar högre resultat har generellt inkluderat en
högre användning av växtskyddsmedel och mineralgödsel vilket leder till en
högre miljöpåverkan.
Det finns flera positiva aspekter med att producera trindsäd som inte ingick i studien, så som ökad biologisk mångfald, att trindsäd fungerar som avbrottsgröda i spannmålsdominerade växtföljder och lämnar kväve kvar i marken som nästkommande gröda kan utnyttja. Sammantaget visar studien att svenskproducerad trindsäd på tallriken ger låg miljöpåverkan jämfört med många andra alternativ och bidrar även med mervärden som vanligtvis inte ingår i en LCA.
