Den första kursen där forskningsprogrammet medverkar har precis avslutats. Det är Thomas och Richard som har hållit i trådarna men även våra engagerade studentmedarbetare har bidragit med administrativ support under sommaren. I år är det Heby som har varit i fokus i kursen.
Kursen bestod av två olika moment kopplade till forskningsprogrammet. Det första bestod i att ekonomerna fick två företag som de skulle göra intervjuer med och skriva en fallbeskrivning på. Studenterna fick med sig en begreppsapparat som t ex bestod av kontext, inbäddning och entreprenörskap på landsbygden eller landsbygdsentreprenörskap. Den andra delen bestod i att landsbygdsutvecklarna tog alla studenternas fallbeskrivningar och gjorde en aggregerad analys kopplat till vilket av områdena i Heby som företag låg i. Precis som vi skrivit innan så består Heby av tre distinkt olika områden som är präglade av olika saker. Landsbygdsutvecklarna presenterade sen sin rapport för ekonomstudenterna och senare även för företagare och kommunen i Heby.
Så de närmsta veckorna kommer ni att få några reflektioner från några av de inblandade och veta lite mer om vad studenterna kom fram till. Sen tidigare kan ni läsa intervjuerna med Anders och Sofia här och här!
Mattias läser likt Sofia till ekonomagronom och var delaktig i kursen som student. På fritiden håller han på med motorcyklar och lite jakt. Han brinner för det svenska lantbrukets överlevnad.
Annie: Vilka företag var det ni skrev fall på i kursen?
Mattias: Vi intervjuade en konsultfirma och det kommunala fastighetsbolaget Heby Gårdar. Konsultfirman åkte vi hem till för en intervju med Vd:n och fastighetsbolaget hade vi en telefonintervju med. Jag tror inte att det spelade så stor roll att det var just en telefonintervju, vi fick ändå svar på våra frågor. Konsultfirman arbetade med offentlig upphandling, hon var anbudsskrivare för andra privata företag. Företagen var väldigt olika och ganska svåra att jämföra. De var båda väldigt beroende av sina anställda. Men vi såg tydligt hur konsultfirman var av typen ”entreprenörskap på landsbygden”, den kunde haft sin bas nästan var som helst medan Heby Gårdar var väldigt bunden till platsen eftersom deras mål var att öka allmännyttan i just Heby.
Annie: Hur kommer det sig att konsultfirman var placerad i Heby?
Mattias: Hon som drev företaget flyttade till Heby på grund av Heby, inte på grund av att företaget passade i Heby. Några av de anställda i företaget bor inte så långt från Heby så det drog säkert lite.
Annie: Såg ni något extra intressant?
Mattias: Det var lite förvånande att hon som drev konsultfirman inte kallade sig entreprenör, hon la ingen värdering i det. Det verkade som att hon inte var så intresserad av etiketter utan hon var mycket mer uppgifts och lösningsfokuserad. Samtidigt såg vi hur fastighetsbolaget inte hade så många entreprenöriella drag, de var snarare förvaltare. Något som var väldigt tongivande just i Heby var föreningslivet. Båda företagen gav pengar till föreningslivet men de kände inte att de hade någon direkt koppling. I Heby verkar civilsamhället vara väldigt starkt så det är en hög lägsta gräns för vad som förväntas av dig som företagare och boende att bistå med. Jag tror detta är speciellt för små orter, du känner ändå alltid någon som är engagerad, om det så är ditt barns kompis pappa. De här sociala relationerna var i våra fall både närande och tärande och det var civilsamhället som reglerade detta.
Annie: Vad tar du med dig från kursen?
Mattias: Dels tar jag med mig hur olika landsbygden var och hur olika det var med känslan av stöd och motstånd från kommunen. Och att det är olika om något är stödjande eller underlättande från kommunens sida. Det går att dra en jämförelse med om kommunen snöröjer (underlättar) eller bjuder företagarna på taxi (stödjande). Det verkar som att ibland leder mindre regler till mer frihet, men samtidigt så gör entreprenörer något ändå. Den andra saker jag tar med mig är att jag har en större förståelse för hur entreprenörer är funtade. De är inte risktagare som jag ser det utan de är snarare riskblinda, de bryr sig helt enkelt inte. För mig är de obotliga optimister som drivs av förpliktelser och skyldigheter.
/ Annie