Om diskriminering och trakasserier

Scroll down for English version

Den senaste tidens uppmärksamhet om den utbredda förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatser och utbildningsmiljöer ger en skrämmande bild av missförhållanden. Det framgår tydligt att det finns mycket kvar att göra beträffande gamla kulturer och strukturer.

Vid SLU är det en självklarhet att vi inte accepterar sexuella trakasserier eller andra former av trakasserier och diskriminering. Vi har sedan länge rutiner och regler för vart den som är drabbad – student eller personal – ska vända sig samt rutiner för hur vi hanterar när vi får kännedom att det finns misstanke om trakasserier eller diskriminering. Vi kan dock inte slå oss till ro i tron att vi är befriade från osunda maktkulturer, utan vi måste alla ständigt arbeta för att våra värdegrunder och principer genomsyrar allt det vi gör på SLU.

På våra webbplatser finns information om hur SLU:s arbete kring trakasserier och lika villkor bedrivs och vi vill påminna alla medarbetare och studenter att uppdatera sig kring vad som gäller. Vi vill också uppmana till uppmärksamhet kring osunda strukturer och kulturer på arbetsplatsen eller i studiemiljön. Vi uppmanar alla chefer och våra studentkårer att aktivt diskutera dessa frågor med medarbetare respektive studenter.

Information för studenter
Information för medarbetare
Information för chefer

Peter Högberg, rektor
Karin Holmgren, prorektor


Discrimination and harassment

The recent attention given to the widespread existence of sexual harassment in workplaces and educational environments presents a frightening image of misconduct. It is clear that there is much left to do when it comes to old cultures and structures.

At SLU, it goes without saying that we don’t accept harassment or discrimination in any form. We have long-standing procedures and regulations for where the affected – students or staff – should turn. We also have procedures for how to manage suspicions of harassment or discrimination. However, we cannot sit back and believe that we are free from unhealthy power cultures; we must continuously work to ensure that our values and principles imbue everything we do at SLU.

Our web pages contain information on how SLU’s work with harassment and equal opportunities is carried out, and we would like to remind all staff members and students to stay updated. We also want you to keep an eye out for unhealthy structures and cultures in your workplace or study environment. We encourage all managers and our students’ unions to actively discuss these issues with their colleagues and students respectively.

Information to students
Information to staff members
Information to managers

Peter Högberg, Vice-Chancellor
Karin Holmgren, Deputy Vice-Chancellor

Vårt arbete skapar förutsättningar för en hållbar, levande och bättre värld

Scroll down for English version

För en tid sedan presenterade Universitetskanslersämbetet (UKÄ) resultatet från utvärderingen av hur Sveriges universitet och högskolor arbetar med att främja hållbar utveckling. Fokus låg på utbildningsområdet och SLU tillhör de sju av totalt 47 undersökta universitet och högskolor som fått mycket gott omdöme. UKÄ berömmer SLU bland annat för sitt miljöledningsarbete, för den utbildning som enheten för pedagogisk utveckling (EPU) genomför för programstudierektor och kursansvariga lärare, för vår samverkan med Uppsala universitet inom Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) och för hur vi, i våra utbildningar, integrerar hållbarhetsperspektiven.

Hade UKÄ även tittat på forskningsområdet, så är jag övertygad om att de hade imponerats lika mycket, inte minst med tanke på vår satsning på våra framtidsplattformar och hur vår samlade kompetens inom forskning, utbildning, miljöanalys och samverkan bidrar till Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Nu växlar vi upp ytterligare: Ambitionen på utbildningssidan är att alla program, senast 2020, ska innehålla moment som behandlar de ekonomiska, ekologiska, hälsomässiga och sociala perspektiven på hållbar utveckling. Kopplingarna mellan forskning, utbildning och samverkan stärks inom framtidsplattformarna och i vårt internationaliseringsarbete. Samarbetet med Uppsala universitet i Cemus intensifieras och utvecklas. Vi söker också långsiktiga samarbeten med andra aktörer.

Som rektor tidigare bloggat om – SLU är viktigt som det svenska universitet där fokus är på att utveckla de bästa lösningarna för ett fossilfritt samhälle, för ett hållbart brukande av våra naturresurser och för ett hållbart nyttjande av våra djur, men utan att hota den biologiska mångfalden.

I Kantar Sifos anseendeindex ligger SLU på sjunde plats av 20 svenska lärosäten (). Vårt anseende bygger på att vi har framgångsrik och trovärdig forskning och utbildning som ger samhällsnytta. Med fortsatt höga ambitioner inom våra ämnesområden kompletterat med större synlighet kan vi skjuta fram våra positioner ytterligare. Det finns många goda berättelser ifrån SLU och många goda berättare – jag vill att flera ska höra dem!

Karin Holmgren, prorektor


Our work creates what is needed for a sustainable, thriving and better world

Last month, the Swedish Higher Education Authority (UKÄ), presented the results of their evaluation (in Swedish) of the work done at Swedish universities and higher education institutions to promote sustainable development. The evaluation focused on disciplinary domains, and SLU is one of seven reviewed universities out of 47 that received the rating ‘very good’. UKÄ commends SLU, among other things, for our environmental management work, the training provided by the Educational Development Unit (EPU) to programme directors of studies and course coordinating teachers, our collaboration with Uppsala University in relation to the Centre for Environment and Development Studies (Cemus) and how we integrate the sustainability perspective in our courses and programmes.

If UKÄ had also reviewed research domains, I am convinced that they would have been equally impressed, not least considering how much we have worked on our future platforms and how our research, education, environmental assessment and collaboration together contribute to Agenda 2030 in regard to sustainable development.

Now, we are turning it up a notch: the aim is that all programmes will involve components concerning financial, ecological, health and social perspectives on sustainable development. The connections between research, education and collaboration are strengthened through the future platforms and our internalisation work. The collaboration with Uppsala University within Cemus will be intensified and developed. We are also seeking long-term collaboration with other parties.

The vice-chancellor recently blogged about how SLU is an important Swedish university where focus lies on developing the best solutions for a fossil fuel free society, sustainable use of our natural resources and sustainable use of our animals without threatening biological diversity.

In Kantar Sifo’s reputation index (written in Swedish), SLU came in 7th place out of 20 Swedish higher education institutions. Our reputation is built on the fact that we produce successful and credible research and education that are also useful to society. If we continue to be highly ambitious in our subject areas and increase our visibility, we can climb even higher. There are many great stories at SLU and many great storytellers – I want more of them to be heard.

Karin Holmgren, Deputy Vice-Chancellor

Hur ett lantbruksuniversitet också blir ett miljöuniversitet

Scroll down for English version

Baserat på hur ofta forskare citeras av andra forskare, så rankas SLU inom området ekologi och miljö så högt som nummer 15 bland världens alla universitet.

Hur kan det komma sig att ett lantbruksuniversitet också utvecklats till ett starkt miljöuniversitet? Svaret är att vi insett att vårt brukande av de biologiska naturresurserna har oönskade effekter på miljön, och till och med effekter, som gör att brukandet måste modifieras för att hålla i längden. Den insikten har inte varit allmänt accepterad förrän de senaste decennierna; det finns fortfarande många människor som tror att miljöproblemen inte är viktiga eller att de kommer att lösas enkelt i framtiden. Vi på SLU är övertygade om att en hållbar framtid kräver stora insatser redan idag och uttrycker det i ”Science and education for sustainable life”.

Forskning om ekologi och miljö är en relativt ny företeelse. Ordet ekologi myntades 1866, men det tog lång tid innan vetenskapsområdet utvecklades i en snabbare takt och inbegrep miljöproblem. Thomas Söderqvist beskriver i sin doktorsavhandling (1986) ”The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation”, fritt översatt Ekologerna: från glada naturalister till nationens räddare, hur ekologi som ämne fick fäste vid svenska lärosäten. Söderqvist beskriver hur fokuset ändrades från något allmänt trevligt till något mer nödvändigt, även om han också var kritisk mot nationens förmenta räddare.

Det dröjde faktiskt ända fram till 1956 innan Sverige fick sin första professor i ekologi. Det var skogsekologen Carl-Olof Tamm vid Skogshögskolan, en av SLU:s föregångare. Idag har SLU mer än 30 professorer som har ordet ekologi i titeln för sin anställning. Därutöver har vi lika många professorer som arbetar med andra miljöperspektiv. Det betyder att en tredjedel av våra drygt 200 professorer arbetar explicit med miljöfrågor. Många av de andra professorerna bidrar också, från andra utgångspunkter, till lösningar av miljöproblem. Professorerna är inte ensamma representanter för vår förmåga; vi har samlat en mycket imponerande expertis för att arbeta med den stora utmaningen att göra goda avvägningar mellan produktions- och miljömål.

Vi behöver göra många och kloka sådana avvägningar i framtiden. För att göra dem på bästa sätt räcker det inte med endast naturvetare, utan det krävs även i hög grad ett samspel med samhällsvetare och humanister. Det gäller särskilt frågor som berör och upprör människor och leder till stora konflikter i samhället.

Min förhoppning är att våra framtidsplattformar, Framtidens mat, Framtidens skog, Framtidens städer och Framtidens djur, natur och samhälle, ska utvecklas till de vitala spelplaner vi och samhället så väl behöver för kvalificerade diskussioner om hur vi ska hantera de livsviktiga avvägningarna mellan produktions- och miljömål.

Peter Högberg, rektor


How an agricultural university also becomes an environmental university

Within the field of ecology and environment, SLU is ranked as high as number 15 among all universities in the world based on citations.

How can an agricultural university also have developed into a strong environmental university? The answer is that we have realised that our use of biological natural resources has unwanted effects on the environment. This means that if we want to continue to use natural resources, we have to change how we use them. This realisation has not been publicly accepted until these past few decades; there are still many people who believe that environmental issues aren’t important, or that they will have simple solutions in the future. At SLU, we are convinced that a sustainable future requires great efforts today. This is why our motto is “Science and education for sustainable life”.

Ecological and environmental research are relatively new occurrences. The word “ecology” was coined in 1866, but it took a long time before the research field developed and involved environmental issues. In his doctoral thesis from 1986 – The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation – Thomas Söderqvist discusses how ecology as a subject found a hold at Swedish universities and how focus changed from something generally pleasant to something necessary, even though he also criticised the nation’s supposed saviours.

Sweden got its first professor of ecology as late as 1956 – forest ecologist Carl-Olof Tamm at the Forestry College, one of SLU’s predecessors. Today, there are more than 30 professors with the word “ecology” in their title at SLU. In addition, we have the same number of professors who work with other environmental perspectives. This means that a third of our more than 200 professors work explicitly with environmental issues. Many of our other professors also contribute solutions to environmental issues, but from other starting points. However, the professors are not the only representatives of our abilities: we have gathered highly impressive expertise in order to tackle the great challenge of balancing production and environmental objectives.

In the future, we will need to make many and wise adjustments to maintain this balance. In order to make them in the best way, natural scientists aren’t enough – we have to collaborate with social scientists and humanists, especially on issues that touch and stir people and which can lead to great societal conflicts.

My hope is that our future platforms SLU Future Food, SLU Future Forests, SLU Urban Future and SLU Future Animals, Nature and Health – will develop into the playing fields we and society need in order to have qualified discussions on how to handle the vital adjustments needed to balance production and environmental objectives.

Peter Högberg, Vice-chancellor

Varför blir det inte jämställt?

Scroll down for English version

När Boel Flodgren blev rektor för Lunds universitet 1992, så var hon den första kvinnliga rektorn vid ett större universitet i Europa. Eva Åkesson vid Uppsala universitet, ett universitet som i år fyller 540 år, blev deras första kvinnliga rektor så sent som för sex år sedan. Dessförinnan hade rektorerna varit en mycket lång rad män vid dessa och många andra svenska lärosäten. Idag är fördelningen mellan kvinnor och män bland Sveriges universitetsrektorer ungefär femti-femti. Det är tragiskt att man inte tagit tillvara halva befolkningens förmågor och erfarenheter bättre förrän nu.

Andelen män bland professorerna är i genomsnitt 74 procent vid svenska universitet och högskolor. Vid SLU är siffran obetydligt lägre, 71 procent. Kommer vi att se en lika snabb förändring av andelen kvinnor bland professorerna, som bland rektorerna? Det är tveksamt. För 10-20 år sedan, när andelen nyutexaminerade kvinnliga doktorer närmade sig 50 procent, trodde man att detta automatiskt på sikt skulle leda till jämställdhet bland professorerna. Vi vet idag att det ännu inte blivit så.

Det diskuteras mycket varför. Självklart måste vi bli bättre på att förstå oss själva och våra oförmågor i detta sammanhang. Det kanske är som en del säger att jämställdhet fungerar bara när män vill att det ska fungera? Jag är övertygad om att män och kvinnor vid SLU vill att vi ska vara jämställda. Men vi förstår nog inte alltid betydelsen av våra handlingar i detta sammanhang. Därför är vårt arbete med jämställdhetsintegrering viktigt. Det innebär att jobba mer medvetet och tydligare med att se till att alla ges samma möjligheter.

För en tid sedan fördelade vi så kallade karriärbidrag till tio forskare vid SLU. Vi bad fakulteterna att nominera lika många kvinnor som män (totalt 36 personer). Sedan granskades ansökningarna av en panel organiserad av forskningsrådet FORMAS, innan rektorsgruppen gjorde en slutlig bedömning. Vi följde panelens rekommendationer och gav utifrån dessa bidrag till fem personer av vardera kön, vilket inte ingick explicit i instruktionerna till panelen. En viss avvikelse hade vi accepterat, men vi behövde inte ens överväga det. Hade vi bett om nomineringar utan att begära en jämn fördelning mellan kvinnor och män kanske utfallet blivit annorlunda. Det vet vi inte, men vi vet att när 12 så kallade excellensbidrag delades ut för ungefär tio år sedan, så gick 75 procent av bidragen till män.

Metoden för fördelningen av karriärbidrag känns bra och kan säkert prövas i andra sammanhang. Men vi behöver säkert använda många fler andra konkreta metoder för att nå målet jämställdhet. Kom med förslag till våra kommittéer för lika villkor!

Peter Högberg, rektor


Where is the gender equality?

When Boel Flodgren became vice-chancellor of Lund University in 1992, she was the first female vice-chancellor of a larger European university. Eva Åkesson at Uppsala University, which celebrates 540 this year, became its first female vice-chancellor as late as six years ago. Before that, vice-chancellors had consisted of a long line of men at this and many other higher education institutions (HEIs). Today, the distribution of female and male vice-chancellors is about fifty-fifty. It’s tragic that half of the population’s abilities and experiences haven’t been utilised until now.

Male professors make up an average of 74 per cent at Swedish HEIs. At SLU, the number is insignificantly lower: 71 per cent. Will this change for professors as quickly as it did with the vice-chancellors? I doubt it. When the number of newly graduated female doctoral students was 50 percent, many thought that this would automatically lead to gender equality between professors. Now we know that didn’t happen.

Many wonder why. Obviously, we need to be better at understanding ourselves and our inabilities in this context. Some may even say that gender equality only works when men want it to work. I’m convinced that men and women at SLU want us to be gender-equal. However, we probably don’t always understand the importance of our actions. That is why gender mainstreaming is important. It means working in a more mindful and clear way to ensure that everyone has the same opportunities.

A while ago, we awarded career grants to ten researchers at SLU. We asked the faculties to nominate as many women as men (a total of 36 people). The applications were then reviewed by a panel organised by the Swedish Research Council Formas. I myself then made a final assessment together with the deputy vice-chancellor and pro vice-chancellors. We followed the panel’s recommendations and, based on them, awarded grants to five women and five men. The panel had not been explicitly instructed to select the winners that way. We would have accepted some deviation, but didn’t have to. The results may have varied if we’d asked for nominations without requiring an equal division of women and men. We don’t know this for certain, but when 12 excellence awards were given out about 10 years ago, 75 per cent of the grants were given to men.

The distribution method for career grants is very satisfactory and can undoubtedly be tested in other contexts. But we also need to use many other concrete methods to reach the gender equality objective. Please submit your proposals to our equal opportunities committees.

Peter Högberg
Vice chancellor

En mycket god nyhet värd att fira!

Trots att SLU lyckats mycket bra i många avseenden under lång tid, har vi inte fått större ökningar av vår forskningsbudget, medan andra större svenska universitet för några år sedan fick rejäla tillskott till sin forskning.

I våras öppnade sig dock en möjlighet, som inte verkade så konkret till att börja med: prorektor Karin Holmgren deltar i regeringens samverkansgrupp inom området en cirkulär och biobaserad ekonomi. Gruppens uppdrag är att identifiera lösningar på hur produkter och råvaror kan utvecklas och an­vändas på ett resurseffektivt och smart sätt, genom fördjupad samverkan mellan näringsliv, forskarvärlden och offentlig sektor. Ett antal fokusområden identifierades. Karin lyfte möjligheten i rektors ledningsråd om deltagande och om att komma in med förslag. LTV:fakultetens vice-dekan Eva Johansson satsade på idén och producerade, tillsammans med representanter från LRF, Lantmännen och Region Skåne, ett förslag inom området innovativa bioråvaror och växtförädling inom jord- och trädgårdsbruk. I det fallet har det aktualiserades ett mycket uppenbart behov, inte minst i södra Sverige efter nedläggningen av Findus i Bjuv.

Nu har vi mycket glädjande nåtts av beskedet att regeringen satsar medel på oss för att bygga upp ett kompetenscentrum för växtförädling vid SLU, som ska möta det praktiska jordbrukets behov. Det rör sig om en hel del medel: 20 milj. kr 2018, 30 milj. kr 2019 och därefter 40 milj. kr per år, vilket sedan blir ett permanent tillskott.

Det är ett fantastiskt tillskott! Jag vill passa på att tacka Eva Johansson för hennes insats, och Karin Holmgren och även Erik Fahlbeck för deras bidrag. I förlängningen finns fler, som träget jobbat med växtförädlingsfrågorna att tacka och gratulera. Nu vidtar ett omfattande arbete med att, tillsammans med aktuella samarbetspartners inom den gröna näringen och offentlig sektor, utforma detaljer kring hur centret ska organiseras och styras. Att vi får förtroendet att göra detta känns mycket bra!

Peter Högberg, rektor SLU

Nyhet om kompetenscentrum för växtförädling

Världsklass för världens bästa

Scroll down for an English version.

Vår vision, som beslutades av styrelsen 2009, säger att SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaperna. Visionen väcker en del frågor och känslor. Somliga menar att visionen och verksamhetsidén (SLU utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa …) borde byta plats, av formella skäl.

Här tänker jag inte försöka utreda det formella utan fokusera på begreppet världsklass. Vad menas egentligen med världsklass, och är det något absolut nödvändigt? Somliga känner sig utdefinierade och menar att det är viktigare för oss att bidra till en god utveckling av samhället. Är det oförenligt med ”världsklass”?

Jag menar att det är tvärtom – att vi behöver forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys av just världsklass, för att kunna lösa våra stora utmaningar. Jag menar dessutom att de stora utmaningarna kräver samarbeten både nationellt och globalt. I så fall har vi också ett behov av att identifieras som en intressant och värdefull partner för de ledande universiteten och instituten inom våra olika verksamhetsområden.

På motsvarande sätt anser sig svenskt näringsliv behöva forskning och utbildning av världsklass för att kunna hävda sig på en global marknad. Även svensk politik, t.ex. miljöpolitik, får begränsat genomslag om inte andra länder betraktar dess bas i forskning och miljöanalys som något av högsta klass.

SLU i världen
SLU är ett universitet bland 25 000 andra i en stor värld, och helt okänt för flertalet av världens invånare. Vi är t.o.m. relativt okända i Sverige. Många fler världen runt vet att exempelvis Harvard och Oxford är bra universitet. De beskrivs i termer av världsklass, vilket kan attrahera duktiga studenter, medarbetare och samarbetspartners. Hur ska vi få några av dessa att överväga att komma till oss istället?

Tyvärr är det inte allmänt känt att vi inom flera av våra områden rankas högre än många världsberömda lärosäten. Inom områdena plant and animal sciences och ecology/environment rankas vi så högt som 8:a respektive 15:e bland alla universitet baserat på kvaliteten på våra artiklar. Bland världens lantbruksuniversitet räknas vi numera ännu högre. Att sprida dessa omdömen kan knappast vara till nackdel för vår strävan att bidra till ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande.

Men åsikterna om detta med världsklass är säkert mer komplexa än så. Olika sätt att mäta universitet kan t.ex. ge associationer till elitism. Akademiker konkurrerar med varandra om anställningar och om anslag – räcker inte det? Den konkurrensen är ofrånkomlig så länge som de tillgängliga anställningarna och anslagsmedlen underskrider efterfrågan. Måste då alla på SLU uppnå världsklass? Mitt svar är ett tydligt nej – det är universitetet, organisationen som helhet, summan av våra enskilda ansträngningar, som ska vara av världsklass.

Det finns säkert många fler föreställningar om vad begreppet kan innebära. Men handlar det inte främst om ambitioner (i forskning, undervisning och miljöanalys), snarare än om att stå på en prispall? Borde det inte mest handla om att bidra till att SLU blir ett bra universitet att arbeta och studera vid, och att vi gör största möjliga nytta för lokal, nationell och global utveckling? Det förutsätter att omvärlden uppfattar oss som värdefulla och fortsatt vill satsa betydande skattemedel och andra resurser på oss, och inte minst att duktiga människor fortsätter att söka sig till oss.

Peter Högberg
Rektor


A world-class university for a better world

According to our university’s vision, adopted by the SLU Board in 2009, SLU is a world-class university in the fields of life and environmental sciences. This vision gives rise to a number of questions and sentiments. Some believe our mission statement (SLU develops the understanding and sustainable use and management of biological natural resources …) should be our vision and vice versa.

I don’t intend to focus on that, but instead on the concept of “world-class”. What does it mean, and is it something that is absolutely necessary? There are those who don’t feel included in this definition, and instead believe it’s more important that we contribute to a positive development of society. Are the two incompatible?

Personally, I believe the opposite to be true – what we need to manage the great challenges facing us are just that – world-class research, teaching and environmental monitoring and assessment. I also believe these challenges require cooperation both nationally and globally. For that to happen, leading universities and institutions in our fields need to see us as an interesting and valuable partner.

In the same way, Swedish businesses need world-class research and teaching to compete in a global market. The impact of Sweden’s policies, such as our environmental policy, will be limited unless other countries consider the science they are based on to be world-class.

SLU in the world
SLU is one of 25,000 universities, and completely unknown to most people. We are even relatively unknown in our own country. Compare that with universities such as Harvard and Oxford, considered top universities by most. They are described as world-class, and that attracts good students, employees and cooperation partners. What can we do to get them to choose us instead?

Unfortunately, it’s not widely known that we rank higher than many world-famous universities when it comes to some of our subject fields. In the fields plant and animal sciences as well as ecology/environment, we are ranked 8th and 15th respectively, based on the quality of our publications. Compared to other agricultural science universities, we rank even higher. Spreading the word about this can hardly be a disadvantage in our efforts to contribute to a society characterised by long-term sustainability.

But opinions about the importance of being world-class are probably more complex than that. Different ways of measuring the quality of universities may give rise to connotations of elitism. Academics are already competing about posts and grants – do we need even more competition? That competition is hard to avoid as long the demand for posts and grants is greater than the supply. But must everyone at SLU aim for world-class standard? My answer is a clear no it’s the university as a whole, the sum of our individual contributions, that should be world-class.

I’m sure there are even more ideas of what the concept world-class involves. But are we not talking primarily about ambitions (in research, teaching and environmental monitoring), rather than always coming out tops? Shouldn’t it be about contributing to making SLU a good university, for students and for staff, and creating maximal benefit for local, national and global development? For that to happen, we need the world to see us as valuable – valuable enough to invest the taxpayers’ money and other resources in us, and not least we need skilled people to continue to see us as an attractive workplace.

Peter Högberg
Vice-Chancellor

Almedalen torsdag – sista dagen för SLU

Sommarljuset strålar in över Hallfreda där jag bor. Den tidiga cykelturen in till Visby blir en påminnelse om att det ofta blåser på Gotland, och att det uppenbarligen, precis som i Uppsala innebär motvind. I det här fallet ger det extra tid att njuta av vägrenar som är en fröjd för ögat och som vittnar om stor biologisk mångfald, i alla i jämförelse med vad jag är van vid.

Dagens första SLU-seminarium handlar om regionala livsmedelsstrategier. Utgångspunkten är en rapport, framtagen av Hushållningssällskapens förbund, författad av en SLU-student, Natalie Tysk. Idag har många svenska regioner en egen livsmedelsstrategi. Hänger dessa strategier ihop med regeringens nationella ambitioner? Vad innehåller de regionala strategierna och hur ska de förverkligas var några av de frågor som diskuterades livligt i många smågrupper, med representanter för flera regioner, forskare, företagare och andra. Uppsala kommuns motsvarande arbete presenterades också. Under halvannan timme lyckades deltagarna byta många idéer och inte minst inspirerade erfarenheter från Kalmar. Medarbetare från SLU har på olika vis varit inblandade i flera lokala initiativ och fortsättning kommer på en rad olika områden. Tydligare målformuleringar och avsatta resurser kommer säkert ha stor betydelse för hur framgångsrika de regionala resurserna blir.

SLU:s avslutande aktivitet i det här årets Almedalsprogram handlade om nytänkande kring ekonomi och lokal organisering. Vi hade deltagare med på distans från Norrland och lite teknikstrul fick lösas genom deltagande via mobiltelefon istället. Det är intressant att det går att medverka på ett meningsfullt sätt på distans och frågorna engagerade de som deltog. Dagens båda seminarier gav också en hel del information och intryck som både vi från SLU och de andra deltagarna kan arbeta vidare med.

Jag hinner också lyssna till, och delvis delta i, en diskussion om stärkt innovationskraft och ökad samverkan mellan lärosäten och näringsliv i Östra Mellansverige. Inte minst Günter Mårder, VD för Företagarna, bidrog med flera konkreta tips på hur samarbeten mellan företag och akademi kan bli mer relevanta och fungera bättre. Vi har, från SLU:s sida, varit inbjudna tidigare men än så länge valt att inte delta aktivt i det projekt som diskuterades, framförallt eftersom vi valt att prioritera andra liknande interna initiativ. Möjligen kan vi hänga på om det blir en fortsättning, eftersom det i hög grad rör processer som vi i alla fall aktivt utvecklar för tillfället. Initiativen kring samverkan är dock många!

Mitt eget program avslutas med att jag medverkar i en panel kring livsmedelsförsörjning, ordnad av Lunds universitet. Utgångspunkten här är forskning kring situationen i delar av Mellanöstern och även om förutsättningarna i vissa avseenden skiljer sig radikalt från de svenska så finns det ett flertal gemensamma frågeställningar. En reflektion vid detta seminarium, som jag tycker är generell för många av de aktiviteter som ordnats, är att den kunskap och den kompetens som SLU har, det vill säga den kunskap och kompetens som vi som arbetar på SLU har, behövs och efterfrågas av många andra. Det är uppenbart att många seminarier här i Almedalen skulle må bra av att ha deltagare från oss, som skulle kunna bredda och fördjupa diskussioner och frågeställningar. Många intresserar sig för våra frågor mitt intryck är att vi ofta kan nyansera bilden och mycket enkelt öka förståelse för centrala förutsättningar inom våra områden.

Vi var ganska många som deltog i årets aktiviteter, egna och andras, men det var betydligt fler som valde att ordna seminarier där vår kompetens inte bara var en del av utgångspunkterna utan där vi som arbetar vid SLU hade kunnat bidra, eftersom vi så uppenbart har relevant kunskap!

Stort tack till alla SLU-are som på olika sätt deltagit i årets program!

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan

Almedalen onsdag – fullspäckat schema

Onsdagens första SLU-aktivitet är en antibiotikafri frukost med tillhörande presentationer och diskussioner. Olika frågor kring antibiotikaresistens diskuteras av en lika kunnig som tydlig panel, där folkhälsoministerns statssekreterare Agneta Karlsson bland annat kommenterar frågor om kopplingen mellan djurproduktion och humanmedicin. Att den svenska djurhälsan är mycket god är ju ingen tillfällighet, utan ett resultat av ett långsiktigt arbete. Förhoppningsvis kan vi från SLU:s sida bidra till ett fortsatt framgångsrikt arbete med fördjupade samarbeten kring antibiotikaanvändning till både djur och människor. Och inte minst till att svenska erfarenheter får större spridning internationellt.

Fullsatt på SLU:s seminarium och livsmedelsstrategin och mervärden

På dagens andra aktivitet, kring svenska mervärden och livsmedelsstrategin, är det fullpackat i salen. Efter inledande presentationer om mervärden i odling, mjölkproduktion och marknadsföring får en panel med bland annat politiker ta över en bred diskussion om hur livsmedelsstrategins mål ska kunna förverkligas. Moderatorn Ann-Helen Meyer von Bremen har fullt sjå att hålla ordning på alla frågor från publiken, samtidigt som hon flitigt bollar egna reflektioner till panelen. Formas presenterar sitt nya uppdrag att bygga upp en långsiktig satsning på forskning inom livsmedelsområdet. Och även om det är många som önskar sig mer resurser till utveckling av hela den svenska livsmedelssektorn så saknas det verkligen inte engagemang på seminariet. Det känns extra roligt att vårt seminarium drar fullt hus med stort engagemang från många olika intressenter, med tanke på att många andra också ordnar aktiviteter kring mat och livsmedel i Almedalen i år.

SLU:s program för onsdagen avslutas med en interaktiv diskussion om framtidens städer och ”urbanscapes”. Efter en inledande presentation av Lisa Diedrich bjuds publiken in, för att med hjälp av verktyget Mentimeter ge synpunkter på och därmed förutsättningar till en diskussion om just framtidens städer. Carolina Dahl lotsar samtalet vidare med hjälp av en panel, som för bidra med att utveckla ett tankebygge kring flera viktiga teman och frågor, utifrån deltagarnas bidrag via Mentimeter. Jag har inte räknat antalet seminarier kring byggnation och stadsutveckling i årets program, men även om det är flera stycken till och med samma tid så undrar jag om något av de andra lyckas lika bra med att involvera alla deltagare.

Som tidigare noterat är det enkelt att konstatera att SLU:s frågor engagerar och även idag är det många SLU:are som deltar i andra aktiviteter än våra egna.

Onsdagen avslutas med vårt eget mingel. Tillsammans med många av dem vi samarbetar med bjuds vi på grillat lamm hos familjen Björkqvist i Gräne. Och även här får alla middagsgäster bidra med tips via Mentimeter, denna gång kring hur vi kan utveckla vår samverkan.

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan

Almedalen tisdag – SLU:s aktiviteter sätter igång

Vi vaknar till ett grått Gotland och cykelturen in till Visby är blöt. Sommarregnet är givetvis välkommet på en ö med vattenbrist och vätan märks inte minst i mina skor…

Under förmiddagen har SLU:s Future Forest ett mer än fullsatt seminarium som under Sverker Olofssons professionella ledning ger utrymme för stora delar av skogssveriges intressenter. Presentationer och diskussioner blandas på ett öppet och förtjänstfullt sätt, ståndpunkter klargörs och perspektiv penetreras. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht ger en presentation och svarar på frågor. Han inleder också genom att påminna om att SLU är rankat etta i världen i skogsvetenskap.

Det bestående intrycket är att Future Forests lyckats mycket väl i ambitionen att etablera ett forum för diskussion. Detta forum kommer säkerligen fortsätta att erbjuda utmärkta möjligheter i den fördjupade dialog mellan olika intressenter, som verkar vara en förutsättning för bland annat skogspolitikens och skogsproduktionens utveckling.

SLU Global ordnade se ett seminarium om villkoren för unga lantbrukare i såväl Sverige som internationellt, med fokus på Afrika. Paneldeltagarna lyckas väl med att beskriva många centrala frågeställningar och det är tydligt att villkoren i hög grad är liknande för unga inom lantbruket, vare sig vi befinner oss i Sverige eller i till exempel Afrika.

Tillsammans med några kollegor tog jag mig sedan till det tält där Formas bjudit in till diskussioner om klimatförändringar och klimatfrågor. Tanken var att diskussionerna skulle ske bredvid ett stort isblock som förväntades smälta under Gotlandssolen. Dessvärre hade leverantören av isblocket inte lyckats få det på plats och under den timme vi stod där var det tyvärr inte så många Almedalsflanörer som letade sig in i tältet.

Under eftermiddagen ordnade Mistra Biotech ett seminarium om teknikneutral växtförädling, med GMO-frågan som en av utgångspunkterna. Till seminariet kommer lite press och en engagerad publik. Förutom spännande presentationer och frågor bjuds det på ett litet men väl dukat bord med olika exempel på genmodifierade livsmedel, som många av oss kanske inte reflekterar över i vardagen. Liksom Future Forests seminarium spelas detta in och det kommer därmed vara tillgängligt för en större publik i efterhand.

Framåt kvällen pratade jag med Uppsalas landshövding, Göran Enander, som redan då hade hört att seminariet om skogen hade varit mycket lyckat. Kvällen tillbringade jag sen på en samarbetsarena för Uppsalas aktörer, Uppsala i Almedalen samt på Uppsala universitets stora mottagning, innan det blev en kylslagen (men regnfri) cykeltur tillbaka till Hallfreda.

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan

Rapport från Almedalen – måndag

Vi anländer till ett soligt, blåsigt och somrigt Visby. Liksom under våren är temperaturen låg, men den gamla Hansastaden är nog så inbjudande i alla fall. Staden är full av människor och jag noterar att i jämförelse med förra året är det fler poliser och fler cementblock utplacerade på gatorna i Almedalsområdet.

Även om SLU:s egna program inte börjar förrän i morgon är det flera av våra medarbetare som redan varit aktiva. Alla tänkbara frågor diskuteras under Almedalsveckan, men det är tveklöst så att många av SLU:s frågor är populära. Det ordnas många seminarier och aktiviteter om mat, vatten, hållbar stadsutveckling och klimat. Jag passar på att lyssna på ett SMHI-seminarium om framtida matproduktion och vattenförsörjning där Ingrid Wesström, lektor på SLU, bidrar med förklarande och fördjupande kommentarer. Under kvällen lyssnar jag på Formas seminarium om klimatförändringar och givetvis finns livsmedelsproduktion och vatten med även här. Kvällen avslutas med en underhållande aktivitet om faktaresistens och kunskap, ordnad av de västsvenska lärosätena, med Johan Wester som ciceron.

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan