Sommarhälsning från rektor

For English version, see below

Solen skiner över en nästan klarblå himmel. Sommaren är nu i full gång. Solljuset färdas långt genom en iskall rymd, når jorden och omvandlas till värmestrålning, driver vattnets kretslopp, vindarna, havsströmmarna och växternas fotosyntes. Dessutom påverkar solljuset vårt och våra djurs mentala välbefinnande positivt. Kanske har ni en hund eller katt som sträcker ut sig i någon solfläck på köksgolvet eller känner själva för att göra detsamma där eller på någon strand?

Där vi bor och verkar på norra halvklotet minskar atmosfärens halt av koldioxid från vinterns höga halter (nu rekordhöga 400 miljondelar*) med uppemot 20 miljondelar under våren och sommaren till följd av växternas upptag genom fotosyntes. De årliga variationerna i koldioxid har ökat de senaste decennierna, vilket tyder på att de nordliga naturliga och av människan brukade ekosystemen har ökat sin kapacitet att ta upp koldioxid.

Det rör sig om ett gigantiskt nettoupptag av koldioxid under sommaren, trots människans stora påverkan i den andra riktningen genom användningen av fossilt kol, produktionen av betong med mera.

Vi på SLU arbetar med hur vi ska använda flödet av lagrad solenergi genom växter och djur på bästa möjliga sätt, vilket bland annat innebär att minska användandet av gammal lagrad fossil energi och därmed den hittills obevekliga nettoökning av koldioxidhalten som sker under året.

Det är ett mycket viktigt arbete! För att göra det och annat viktigt som vi arbetar med riktigt bra, behöver vi då och då återhämta oss ordentligt. För de flesta av oss innebär sommaren det bästa tillfället.

Det är också då vi har störst möjligheter att komma i kontakt med de fantastiska resultaten av fotosyntesen. Den lagrade solenergin i kolföreningar med sitt ursprung i atmosfärens koldioxid finns i bären och svampen vi plockar i skogen, grönsakerna vi skördar från trädgården (eller köper i affären), fisken vi metar upp, ja i alla biologiska produkter.

Vi på SLU har tillsammans en enormt stor samlad kunskap om allt detta och mer finns inom räckhåll för oss. Men nu är det dags för återhämtning och tid att göra allt det andra vi inte hinner med under terminerna.

Ha en skön sommar!

Peter Högberg, rektor

*Under den senaste miljonen år har atmosfärens halt av koldioxid varierat rytmiskt mellan istidernas 180 miljondelar och mellanistidernas 280 miljondelar. De senaste dryga 100 åren har människan orsakat en snabb ökning, som vi inte ser någon inbromsning av.

——————————————————————————————

English version

A summer greeting from the vice-chancellor

The sun is shining from an almost perfectly blue sky. Summer is upon us. Sunlight travels a long distance through ice-cold space, reaches Earth where it is transformed into thermal radiation, drives the water cycle, the winds, the sea currents and the photosynthesis of plants. Sunlight also has a positive effect on the mental wellbeing of both humans and animals. I’m sure you’ve all seen a cat or dog stretching out in a spot of sunlight on the kitchen floor, and felt tempted to do the same, there or on a sunny beach somewhere?

In the northern hemisphere, where we live and work, the high levels of carbon dioxide in the atmosphere drop by approximately 20 millionths during spring and summer, compared to the higher winter levels (now a record-high 400 millionths*) – a result of plants absorbing carbon dioxide through photosynthesis. The yearly variations in carbon dioxide levels have increased during the last decades, a sign that the northern ecosystems, natural and those used by humans, have increased their capacity to absorb carbon dioxide.

What we see now is a massive net absorption of carbon dioxide during summer, despite the large impact of humans in the opposite direction through the use of fossil coal, production of concrete etc.

At SLU, we are looking at how we can use the flow of solar energy stored through plants and animals in the best way possible. This includes reducing the use of old, stored fossil energy and through that the unrelenting net increase of carbon dioxide levels that takes place during the year.

This is important work! To be able to do this, and all the other important things we do, we need to recover on a regular basis. For most of us, summer is the best time to do this.

Summer is also when we have the best opportunity to see the amazing results of the photosynthesis. The solar energy stored in carbon compounds originating from the carbon dioxide in the atmosphere can be found in the berries and mushrooms we pick in the forest, the vegetables we harvest in our garden (or buy in the supermarket), the fish we land – actually, in any biological product.

At SLU, we have a huge amount of combined knowledge on this subject, and more is within reach. But first, it’s time to recover and do all the things we can’t find the time for during the rest of the year.

I wish you all a restful summer.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

*During the last million years, the carbon dioxide levels in the atmosphere have varied rhythmically between the 180 millionths of the glacial periods and 280 millionths during the interglacial periods. For the last 100 years, humans have been causing a rapid increase, which shows no sign of slowing down.

Kon Lycka

Scroll down for an English version.

PBild på kon Lycka.å en fönsterbräda till mitt tjänsterum står en bronsstaty föreställande en ko. För en tid sedan ville jag flytta kon. När jag lyfte den, så visade det sig att statyns fundament var tudelat. En papperslapp med följande information blev synlig.

Kon hette (nummer 9) Lycka och föddes 1896 på en gård i Jämtlands län.  Hon gav under 7 år en medelavkastning på 3406 kg mjölk per år med en fetthalt på 3,83 % och 130 kg smörfett. Hon var mor till två framstående tjurar, Lycke Rex och Lyngve Rex.

Säkert fick hon även andra kalvar, men inga fler är omskrivna på lappen.

Lyckas mjölkproduktion var uppenbarligen anmärkningsvärd för drygt hundra år sedan. Idag finns det svenska gårdar, där en ko i genomsnitt producerar 12 000 kg mjölk per år (enstaka kor i Nordamerika producerar över 30 000 kg per år). Mycket annat är också annorlunda. På Lyckas tid var kon en livsviktig garanti för bondefamiljens tillgång till mat under den långa vintern. En stor andel av Sveriges befolkning var sysselsatt inom jordbruket och bodde på landsbygden. Nu ser många av oss sällan en ko, men handlar mjölk, smör, ost och nötkött i affärer, där en betydande andel av maten kommer från andra länder. Vi har tillgång till ett stort utbud av olika livsmedel året runt.

Vår genomsnittliga mjölkkonsumtion är 0,6 kg per dag. Allt detta dricks inte som mjölk, utan äts även som filmjölk, smör, ost med mer. En stad med 150 000 invånare, t ex Uppsala, behöver produktionen från i runda tal 20 gårdar med 150 mjölkkor vardera.

Har vår relation till kor utvecklats positivt eller negativt? Om det diskuterar de lärda, inte minst på vårt universitet. Vi borde äta mindre kött och mjölkprodukter för att produktionen leder till stora utsläpp av växthusgaser, påpekar några. Andra hävdar att det är oetiskt att hålla djur för att mjölka dem och sedan avliva och äta upp dem. Ännu en grupp betonar att kor kan äta foder som vi inte kan äta och att de kan producera mat i våra nordliga miljöer, som inte tillåter kontinuerlig växtodling. Ett annat argument för kor är att de främjar en hög artdiversitet hos växter och djur på hagmarkerna där de betar. Debatter om detta och mycket mer pågår på SLU.

Jag önskar att fler fick uppleva lycka tillsammans med kor. Att se dem ligga fridfullt i gräset skänker mig ro. Grannarnas kor är gracila och rörliga om så behövs. Ibland bildar de en böljande flock likt de vilda buffelhjordar jag upplevde när jag forskade i Afrika. Besök gärna SLU:s  kosläpp på till exempel Lövsta och Röbäcksdalen så får ni se ystra kor! Tyvärr finns det mindre välmående tamkor på andra ställen i världen.

SLU:s husdjursagronomer och veterinärer har gjort och gör fortsatt stora insatser för kors och andra djurs välmående och våra ekologer arbetar med miljöeffekterna av djurhållningen. Det ger mig förhoppningar om att även framtidens människor kan få uppleva fördelar av vår symbios med kor.

Peter Högberg, rektor


Happiness is a cow called Lycka

Bild på kon Lycka.On a window sill in my office, there is a small bronze statue of a cow. A while ago, I wanted to move this statue. When I lifted it up, I could see that its base was split in two and that a small paper note had been tucked into it. It read like this:

This cow (number 9) was called Lycka (Happiness). She was born in 1896 at a farm in Jämtland County. During 7 years, she produced an average annual yield of 3,406 kg of milk with a fat content of 3.83% and 130 kg of butterfat. She was the mother of two prominent bulls, Lycke Rex and Lyngve Rex.

She most certainly had more calves, but only these two are mentioned on the note.

It seems Lycka’s milk production was noteworthy back then, over a hundred years ago. Today, there are Swedish farms where cows produce on average of 12,000 kg milk annually (and in the US, you will find the odd cow producing over 30,000 kg annually). A lot of other things have changed too. In Lycka’s days, the cow was critical for ensuring that the farming family had access to food during the long winters. A large share of the population in Sweden worked in farming and lived in the countryside. These days, many of us rarely see a cow but get our milk, butter, cheese and beef from supermarkets, where a lot of the food is imported from abroad. We have access to a large range of foods all year.

Our average milk consumption is 0.6 kg/day. All of this is not consumed as milk, but also as yoghurt, butter, cheese etc. A town with 150,000 inhabitants, such as Uppsala, consume the equivalent of milk produced at approximately 20 farms with 150 cows each.

Has our relation to cows changed for better or for worse? This is a subject for debate, not least at our own university. We should eat less meat and dairy products as producing them is a large source of greenhouse gas emissions, some say. Others claim that it is unethical to keep animals in order to milk them and then kill them and eat them. Others again emphasise that cows can eat feed not fit for humans, and that they can produce food in our northern climate where it is not possible to grow crops all year round. Another argument in the favour of cows is that they promote species diversity among plants and animals where they graze. SLU is the forum for debate on this issue and many more.

I wish more people could experience happiness together with cows. Seeing them resting peacefully in the grass makes me feel at peace. Our neighbour’s cows are gracile and flexible when needed, at other times they form a billowing horde like the wild hordes of buffalo I witnessed when doing research in Africa. Take the opportunity to visit SLU’s cow release events at for example Lövsta or Röbäcksdalen to see the frolicking cows! Unfortunately, there are cows less well off in other parts of the world.

The animal scientists and vets at SLU have done and continue to do considerable work for the wellbeing of cows and other animals, and our ecologists are taking on the environmental effects of animal husbandry. This instils me with hope that future generations will also be allowed to experience the benefits of our symbiosis with cows.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

Nytt år och nytt i ledningen

Scroll down for an English version.

Julhelgen har gett möjligheter till vila och kontemplation. Jag hoppas att ni stärkta kan blicka framåt. Det nya året 2017 har precis öppnat sitt tidsfönster för våra möjligheter att förverkliga våra visioner. SLU:s forskning, utbildningar, fortlöpande miljöanalys och vår samverkan med omvärlden tar sats. Vi lever i en tid där vi blir alltmer medvetna om behovet av att balansera produktions- och miljömål. Ett varsamt brukande av våra naturresurser och en etiskt försvarbar djurhållning är viktiga vägar framåt, och SLU är särskilt lämpat att staka ut dessa vägar.

Strategin för 2017-2020 lyfter fram medarbetare och studenter som universitetets stora resurser. Vi gräver nu djupare i medarbetarundersökningen för att se vad vi kan lära, utveckla och göra bättre. Vi konkretiserar och intensifierar arbetet med jämställdhetsintegrering (http://blogg.slu.se/rektor/2016/09/29/vi-ska-bli-battre-pa-jamstalldhet/). Arbetet med grundutbildningarna fortsätter outtröttligt under prorektor Karin Holmgrens ledning. På samma sätt arbetar vice-rektorerna Erik Fahlbeck och Kevin Bishop engagerat vidare med sina domäner samverkan respektive fortlöpande miljöanalys.

Ett universitet som SLU har samhällets uppdrag att hämta information från hela världen. Vi har också uppdraget och ambitionen att bidra till global utveckling. Det är en lång tradition vid SLU, men som kan utvecklas ännu mer. För att ge de internationella frågorna mer kraft och fokus har jag rekryterat Ylva Hillbur som vice-rektor med ansvar för internationella relationer. Hon påbörjar sitt uppdrag 2017-02-23.

Ylva Hillbur är anställd vid SLU i Alnarp, där hon forskat som kemisk ekolog och varit prefekt. De senaste åren har hon varit tjänstledig för att arbeta som Deputy Director General för IITA (International Institute of Tropical Agriculture) i Ibadan Nigeria. IITA har forskningsstationer i 13 afrikanska länder och ingår i CGIAR (Consortium of International Agricultural Research Centers). Ylva Hillbur kommer med viktiga erfarenheter av internationellt forsknings- och utvecklingsarbete. Hon kommer att vara baserad i Alnarp, men ha världen som arbetsfält!

Peter Högberg, rektor


New year and a new addition to SLU’s management

Christmas has provided us with the opportunity to rest and contemplate. I hope that you all have charged your batteries and are ready to move forward. 2017 has just begun and has given us plenty of opportunities to make our visions come true. SLU’s research, degree programmes, environmental assessment and collaboration with the outside world begin again. We live in a time where we are becoming more aware of the need to balance production and environmental objectives. Careful use of our natural resources and ethical animal husbandry make up important paths, and SLU is very suited to create those paths.

The strategy for 2017­–2020 highlights our staff and students as the university’s great resources. We’re now digging deeper into the staff survey to see what we can learn, develop and improve. We’re concretising and intensifying the work on gender mainstreaming (http://blogg.slu.se/rektor/2016/09/29/vi-ska-bli-battre-pa-jamstalldhet/). Deputy Vice-Chancellor Karin Holmgren tirelessly continues to lead the work on our Bachelor’s and Master’s programmes. Pro Vice-Chancellors Erik Fahlbeck and Kevin Bishop are equally tirelessly working on developing their domains collaboration and environmental monitoring and assessment respectively.

A university like SLU is tasked by society with collecting information from across the globe. We also have the task and ambition to contribute to global development – a long-standing tradition at SLU, but something which can be developed further. To strengthen and focus our work on international issues, I have recruited Ylva Hillbur as pro vice-chancellor responsible for international relations. She takes up her post on 23 February.

Ylva Hillbur is employed at SLU in Alnarp where she has worked and researched as a chemical ecologist and also been head of department. For the past few years, she has been on leave of absence to work as Deputy Director-General for IITA (International Institute of Tropical Agriculture) in Ibadan, Nigeria. IITA have research stations in 13 African countries and is part of CGIAR (Consortium of International Agricultural Research Centers). Ylva Hillbur has important experience in international research and development work. She will be based in Alnarp, but her work will span the whole world.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

Kommentarer till forskningspropositionen

Scroll down for an English version.

Måndagen den 28 november kom regeringens forskningsproposition. Jag hade möjlighet att samma kväll höra den presenteras av utbildningsminister Helene Hellmark Knutsson vid ett möte på Ingenjörsvetenskapsakademin i Stockholm.

En forskningsproposition kan innebära förändringar av och tillägg till de uppdrag man tidigare har gett universitet, högskolor, andra forskningsutförare och forskningsråd. Propositionen är generell och beskriver inte lärosäte för lärosäte, med några få undantag. Propositionen inleds med målbeskrivningen:

”Målet för forskningspolitiken är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar upp mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt.”

SLU:s verksamhetsidé och vision är väl i linje med målbeskrivningen. Men vad kan man mer konkret utläsa av propositionen? Den innehåller en hel del smått, som närmast kan ses som politiska markeringar snarare än något av reell betydelse. Sådant kan vi lämna därhän här. Jag vill hellre kommentera det som är av större vikt.

För att återkoppla till målbeskrivningen, så nämns utmaningar såsom klimatförändringar, men också de långsiktiga förutsättningarna för människors hälsa och miljötillståndet i stort. I vissa fall är det uppenbart SLU-frågor, t ex att arbeta mot antibiotikaresistens, som ju är ett viktigt tema i vår forskning och undervisning om djurhälsa, men ibland är det kanske inte lika uppenbart för omvärlden vad SLU kan bidra med. Dessvärre kan nog propositionstexten om antibiotikaresistens fungera som exempel på just detta. Det är därför viktigt för oss att bättre beskriva vad vi gör och särskilt betydelsen av det i relation till de skrivningar som återfinns i propositionen och i andra liknande sammanhang.

Det s k basanslaget för forskning till universiteten ska ökas, men det kommer att ske först 2018. Forskningspropositionen ger således mer basanslag till lärosätena, men också mer till forskningsråden. Vi kommer därmed fortsatt att behöva hantera det stora långsiktiga inflytandet från råden över vilka som anställs hos oss. Propositionen föreslår förbättrade villkor för doktorander och nydisputerade. Det är bra, men de verkliga flaskhalsarna kommer senare i karriären för forskare/lärare och det missar man. Vi på SLU ser över vårt finansieringssystem och planerar för någon form av karriärbidrag för personer i intervallet 6-20 år efter disputation.

Man vill se en jämställd högskola och pekar där på den stora dominansen av män bland professorerna (74 % nationellt, något mindre vid SLU). Man säger uttryckligt att otryggheten i karriärvägarna kan missgynna kvinnor. Kvantitativa mål vid nyrekryteringar lyfts fram som medel att uppnå jämställdhet, men också att lärosätena kan använda anslagen mer aktivt för att öka andelen kvinnor.

Vidare trycker man i propositionen på betydelsen av samverkan. Man erkänner den stora betydelsen av fri grundforskning, men skriver mycket om vikten av att vi också har framstående tillämpningsnära forskning, så att forskningens nya landvinningar kommer samhället till nytta (Se tidigare blogginlägg Vi behöver både grundläggande och tillämpningsnära forskning, och att de samverkar!). Man avser därför att sjösätta en ny modell för fördelning av medel till lärosätena efter prestation, där de tidigare indikatorerna antal publicerade artiklar, antal citeringar och erhållna medel i konkurrens kompletteras med indikatorer för samverkan. Samverkan ska tillmätas lika stor vikt som forskningskvalitet enligt förslaget. Samverkan kan vara svårare att mäta, men Vinnovas tidigare utlysningar har visat att SLU står sig väl i jämförelser med andra svenska universitet.

Bland de strategiska innovationsområden, som man lyfter fram, finns cirkulär och biobaserad ekonomi, och där är SLU det enda universitetet som nämns:

”Satsningen genomförs via strategiska innovationsområden i samarbete mellan Formas, Vinnova och Energimyndigheten. En effektiv satsning på cirkulär och biobaserad ekonomi förutsätter samarbete mellan forskningsfinansiärerna och berörda forskningsutförare, myndigheter och aktörer som t ex Sveriges lantbruksuniversitet, Jordbruksverket, Skogs-styrelsen, Naturvårdsverket, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Tillväxtverket och aktörer med regionalt utvecklingsansvar liksom ett nära samarbete med näringslivet, branschorganisationer samt enskilda företag.”

Detta måste tolkas som att vi måste samverka med en lång rad andra aktörer för att få tillgång till satsningen, men visst är det bra att vara särskilt utpekade!

Summa summarum, så innebär forskningspropositionen inget omvälvande. Det finns en del positiva förslag och mindre tillskott inom räckhåll, men det är också tydligt att det viktigaste för oss är att klokt och aktivt använda de betydande resurser vi redan får. Jag är framför allt mycket glad över att vi inte delar verklighet med kollegorna i t ex Danmark och Finland, som upplever nedskärningar i storleksordningen tiotals procent.

Peter Högberg


The 2016 research bill

The Government’s research bill was presented on Monday 28 November, and I had the opportunity to attend a presentation given by Minister for Higher Education and Research Helene Hellmark Knutsson at a meeting hosted by the Royal Swedish Academy of Engineering Sciences in Stockholm.

A research bill may involve changes to the tasks previously assigned to universities, university colleges, other research institutes and research councils. The bill is a general one and does not, with a few exceptions, give instructions for individual HEIs. The bill starts with the objective:

The goal for the research policy is for Sweden to be one of the world’s foremost research and innovation countries and a leading knowledge nation, where high quality research, higher education and innovation lead to society’s development and welfare, the business sector’s competitiveness and respond to the societal challenges we face, both in Sweden and around the world.

This is well in line with SLU’s mission and vision. But what else can you gather from the bill? There are quite a few details, but they are political signals rather than anything of actual importance. I prefer to comment on the more important aspects.

To feed back to the objective, challenges such as climate change are mentioned, but also the conditions needed long-term for human health and the state of the environment in general. In some cases these are obvious SLU issues, such as counteracting antibiotic resistance, an important theme in our research and teaching on animal health. In other cases, it may not be as obvious to the outside world how SLU can contribute. Unfortunately, the part of the bill on antibiotic resistance is an example of this. It’s important that we get better at describing what we do, in particular how our work relates to the wording of the bill and similar contexts.

The so-called basic appropriation for research will increase, but not until 2018. The research bill means increased funding to the universities, but also the research councils. This means we’ll have to continue to manage the long-term influence these councils have when it comes to the staff we recruit. The bill proposes improved conditions for doctoral students and new doctors. This is welcome but the real bottlenecks appear in the later stages of the academic career, and this is not addressed in the bill. At SLU, we are currently reviewing our financing system and are planning some kind of career support grant for those who took their doctorate 6–20 years ago.

The bill wants gender-balanced HEIs, and points to the dominance by men among professors (74% nationally, somewhat less at SLU). It is expressively stated that insecure career paths may disadvantage women. Quantitative recruitment targets are mentioned as a way of achieving gender balance, another suggestion is that the universities use their means more actively to increase the share of women.

Collaboration is another key word in the bill. The importance of free basic research is recognised, but a lot is also said about the importance of excellent application-oriented research in order for new research findings to benefit society (Link to previous blog post Basic and application-oriented research: we need them both, and we need them to interact). There are plans to launch a new model for appropriations with performance-based funding, where the existing indicators based on the number of articles published, the number of citations and grants awarded in competition will be complemented by indicators for collaboration. According to the bill, equal weight will be attached to collaboration and the quality of research. Collaboration is harder to measure, but previous Vinnova calls have shown SLU to hold its own ground in comparison with other Swedish universities.

Among the strategic innovation areas highlighted in the bill we find a circular and biobased economy, and here SLU is the only university to get a mention:

”This is done through strategic innovation areas in cooperation with the Swedish Research Council, Vinnova and the Swedish Energy Agency. Efficient investment in a circular and biobased economy presupposes cooperation between research funders and researchers, authorities and stakeholders such as the Swedish University of Agricultural Sciences, the Swedish Board of Agriculture, the Swedish Forest Agency, the Swedish Environmental Protection Agency, the Swedish Consumer Agency, the Swedish Chemicals Agency, the Swedish Agency for Economical and Regional Growth and actors with a regional responsibility for development, in addition to close cooperation with business and trade, trade associations and individual companies.”

This must be interpreted as a need for us to collaborate with a number of other actors to be part of this, but to get a special mention is in itself a good thing!

All in all, the research bill is not revolutionary in any way. There are positive proposals and small additional contributions to be had, but it is also clear that we must use the considerable resources we are already getting in a wise and active way. Above all, I’m very happy that we don’t share the fate of our colleagues in e.g. Denmark and Finland, who have seen cuts in double figures.

Peter Högberg

Skilda världar – om vår roll när vetenskapen sätts på prov

Scroll down for an English version

Vi lever i en värld, men människor upplever den på olika sätt. Trots en ökande tillgång på information finns det inget som tyder på att skillnaderna mellan människors världsbilder håller på att minska. Det förekommer återkommande belägg för att starkt kontrasterande världsbilder utvecklas och består i de modernaste av samhällen. Sannolikt förstärks denna tendens av att allt fler hämtar alltmer av sin information från nätet, där det idag finns ”nyhetsförmedlare” med mycket olika avsikter och målsättningar.

För oss på SLU är pluralismen fundamentalt viktig, men också respekten för fakta. I en ideal värld odlas pluralism i sökandet efter ny kunskap, samtidigt som alla successivt tillägnar sig en allt bredare bas av allmänt accepterad kunskap. Men i den reella världen ser vi exempel på att man använder sin demokratiska rätt att uttrycka misstro till det som många forskare anser vara fakta.

Ingen, inklusive forskare, kan betraktas som helt objektiv. Vi har familjeband, ekonomiska, religiösa, politiska och andra ideologiska värderingar, som påverkar oss. Men vi forskare har uppdraget att kritiskt testa även de utsagor som kan beröra vår egen världsbild. Vi måste göra detta ännu mer förutsättningslöst, transparent och pedagogiskt än tidigare. Kollektivt bär vi ansvaret för att allmänheten tilltror oss förmågan att vara så objektiva som det bara går.

Jag menar att den så kallade faktaresistensen kräver betydligt mer än att vi repeterar samma sak. Vi måste vara mer självkritiska och ödmjuka inför vårt uppdrag och inför dem, som misstror oss. Beläggs  vi med felaktiga argument i en kontroversiell fråga, kan detta följa med som ett motargument under mycket lång tid och dessutom sänka förtroendet för forskarkåren som helhet.

Universiteten måste kliva fram som en starkare, mer oberoende och mer ansvarsfull positiv kraft än vad vi gör idag. Det kräver att vi ifrågasätter våra egna hypoteser i experiment, med den tydliga ansatsen och kraften att falsifiera dem, och att vi formulerar våra slutsatser utifrån att de ska kunna förstås även av de som kan tänkas misstro dem.

För oss på SLU är detta extra viktigt, eftersom vi arbetar med viktiga överlevnadsfrågor och inte minst med många politiskt kontroversiella frågor. Jag har stora förhoppningar att de fyra nya framtidsplattformarna (SLU Framtidens skog, SLU Framtidens mat, SLU Framtidens stad och SLU Framtidens djur och hälsa) blir arenor för en skärpt, sansad och respektfull diskussion om vad våra vetenskaper lär oss och hur resultaten kan kommuniceras med vår omvärld.

Peter Högberg


Worlds apart – our role when science is put to the test

We all live in the same world, but our conception of it is different. Despite ever increasing access to information, there is nothing to suggest that these differences are shrinking. On the contrary, we regularly see proof that strongly contrasting views of the world develop and remain strong even in the most modern communities. This tendency is likely strengthened by the fact that so many people these days get more and more of their information from the web, where you can find ‘news sites’ with very different agendas and objectives.

To us at SLU, pluralism is of fundamental importance, but so is the respect for facts. In an ideal world, pluralism is nurtured in the search for new knowledge, while at the same time we all successively gain a broader base of generally accepted knowledge. Instead, in the real world we see how people use their democratic rights to question what many scientists consider to be facts.

Nobody, scientists included, is completely objective. We are all affected by family ties, financial, religious, political and other ideological values. But as scientists, it is our task to test critically also those statements that may affect our own view of the world. We need to do this in a manner that is even more unprejudiced, transparent and pedagogical than before. We have a collective responsibility to make the public trust us to be as objective as we possibly can be.

I believe that this resistance to facts demands more than just repeating the same thing. We must become more self-critical and humble when faced with our mission and those who distrust us. If we are found to use faulty arguments in a controversial issue, this can be used as a counter-argument for a long time to come and contribute to diminishing the public’s confidence in scientists in general.

Universities need to come forward as a stronger, independent and more responsible positive force than is the case today. This means we need to question our own hypotheses in experiments, with the clear intent of refuting them, and we need to formulate our conclusions in a way that makes it possible to understand them, even for those who are likely to want to question them.

This is of utmost importance to us at SLU as our work is about important questions of survival, and not least many issues that are politically controversial. I have great hopes in our four new future platforms (SLU Future Forests, SLU Future Food, SLU Urban Future and SLU Future Animals and Health) and hope they can become the forum for a sharp, sensible and respectful discussion about what our sciences teach us, and how our findings can be communicated to the surrounding world.

Peter Högberg

Vi ska bli bättre på jämställdhet!

Scroll down for English version

Vi är tyvärr långt ifrån jämställda. Det finns många tecken på det. Ta till exempel det faktum att 70 procent av SLU:s professorer är män, trots att grupperna studerande och doktorander haft en jämnare könsfördelning under längre tid. Varför tillverkar vi ett glastak över kvinnor?

Vi har länge haft insikt om att könsfördelningen blir alltmer ojämn ju högre upp i karriären man går. Riktade åtgärder har prövats och mycket stora insatser har gjorts av engagerade personer med mer eller mindre stöd av sina fakultetsledningar. Positiva exempel är kurser i lika villkor för studenter och anställda, vice-dekaner med ansvar för lika villkor på fakulteterna och i något fall till och med en skolad lika villkors-handläggare vid fakulteten. Vi är i rörelse åt rätt håll, men det går långsamt.

Nu gör vi på uppdrag av regeringen en tydligare ansats i riktning mot ett jämställt universitet. Nyckelordet är jämställdhetsintegrering och den bärande tanken är att jämställdhetsperspektiv ska genomsyra hela verksamheten. Ansvaret kommer därför att tydligare läggas på alla chefer i linjen, snarare än att arbetet bedrivs separat av vissa utvalda och är något som kräver tillskott i budgeten. Jag vill samtidigt påpeka att ansvaret åligger inte bara chefer, utan var och en medarbetare och student. Vi ska alla handla i enlighet med statens värdegrund och principerna demokrati, objektivitet, saklighet och likabehandling, samt respekt. Gör vi det blir vi mer jämställda.

Som hjälp med det konkreta arbetet har vi och andra myndigheter ett expertstöd från Göteborgs universitet som fått ett nationellt uppdrag av regeringen. På ledningskansliet diskuterar vi nu konkreta åtgärder och arbetets genomförande. Det kommer att bli ett viktigt tema under rektors prefektmöte (20-21/10) och naturligtvis även lyftas brett i många sammanhang framöver.


Intensifying our efforts for equal opportunities

When it comes to gender equality, we still have a long way to go. Take, for example, the fact that 70 percent of SLU professors are male, despite the fact that we’ve had a fairly equal distribution of men and women among both students and doctoral students. Are we creating a glass roof that prevents women from reaching the top?

We have long known that gender distribution is more unbalanced the higher up on the career ladder you are. We have tried focused actions, and committed colleagues have made great efforts, with varying degrees of support from their respective faculty management. Some positive examples are equal opportunities courses for students and staff, vice deans responsible for equal opportunities work at the faculties, and in some cases even an professional equal opportunities officer at the faculty. We’re moving in the right direction, but we’re not moving fast enough.

We have now been tasked by the government to intensify our efforts to create a university that offers equal opportunities for men and women. The keyword is gender mainstreaming, which means that equal opportunities aspects are integrated in all operations. There will be clearer responsibility for line managers, rather than having a select group of people working with equal opportunities as a separate issue that also requires additions to the budget.

However, I want to make it clear that this responsibility rests not only with managers, but with each and every coworker and student. We must all act in accordance with the core values of a public authority and the principles democracy, objectivity, factuality and equal treatment, and respect. Doing that will make us more equal.

To help us, we will be receiving expert support from the University of Gothenburg,  which has been given a national task by the government to provide support for public authorities in their work for equal opportunities. Here at SLU, management is now discussing what concrete actions to take and how to go about this work. It will be an important theme at the vice-chancellor’s meeting with the heads of department (20–21 October), and it’s an issue that will of course be raised in many other contexts in the immediate future.

Välkomna tillbaka!

Många av oss återkommer nu efter ett välförtjänt sommaruppehåll. För några har semestern fått vänta eller har tagits ut tidigare, för det finns alltid personal som tar hand om våra djur, medan andra behövt ta tillfället att utföra arbete i skog och mark för att studera någon speciell aspekt som hör högsommaren till, etc. Men de flesta av oss har haft en viktig tid för rekreation och kontemplation. Jag hoppas att ni andra som nyss semestrat också haft det bra!

SLU är alltid på tapeten, även när ett flertal av oss har semester. Så har olika nyheter från SLU duggat tätt i media även under sommaren. Några exempel på detta är hönsdoft som avskräcker malariamyggor, upptäckten av en ny svampkomponent i lavar och rekordåret för blåbär, samt naturligtvis en palett av aktiviteter under Almedalsveckan.

Stärkta av sommaren hoppas jag att ni är redo för höstterminens alla utmaningar. Det vi gör är viktigt! Universiteten är en stark positiv kraft i samhället. Vi drivs framåt av övertygelsen att vi kan penetrera även svåra frågor och därmed bidra till samhällets utveckling.

Det är därför med oro vi hör om utvecklingen i Turkiet, där mängder av universitetsakademiker tvingas från sina arbeten. Vi på SLU har undertecknat Magna Charta, vars Observatory har bett mig sprida synpunkter om situationen i Turkiet.

Som anställda vid ett universitet i ett politiskt stabilt land, och med goda förutsättningar i övrigt har vi ett extra stort ansvar att driva utvecklingen inom våra områden framåt.

Hälsningar,

Peter Högberg

 

Nya professorer – nya tankar!

Scroll down for  English version

Vi har nyss installerat nya professorer. Fyra i Uppsala och fyra i Umeå. Tre kvinnor och fem män, vilket betyder att andelen professorer som är kvinnor ökar sakta. Den ligger över riksgenomsnittet, men vi har förstås visionen att vara helt jämställda. Diversiteten bland de nya professorerna kan också beskrivas som två kvinnor från Sverige, en från USA, två män från Australien, en från Ryssland, en från Tyskland och en från Finland. Vi rekryterar från hela världen.

De åtta nya professorerna har spännande kunskaper och bidrar till att öka vår totala tankerymd. Det var fantastiskt inspirerande att lyssna på deras installations-föreläsningar, som beskrev aktiviteter i alla världsdelar, och perspektiv från samhällen och ekosystem till cellers innersta mysterier.

Även andra som anställs vid universitet eller kommer som studenter bidrar med kunskaper, erfarenheter och ambitioner. I fallet professorer blir det extra påtagligt genom exponeringen i samband med deras installation.

Det är denna ström av människor och deras kunskap och kreativitet, som utgör själva motorn i vårt universitet. Det gäller att vårda och utveckla den. Resultat från den nyligen genomförda medarbetarundersökningen pekar på att SLU är en bra arbetsplats, men att det finns behov av möjligheter till reflektion och återhämtning.

I den strategi för 2017-2020, som styrelsen ska diskutera vid sitt kommande möte i juni lyfter vi fram medarbetare och studenter som våra viktigaste resurser. Ett universitet måste organiseras så att de utvecklas väl och samverkar på bästa sätt. Installationerna av de nya professorerna var en viktig påminnelse om betydelsen av människornas potentialer.

Peter Högberg


New professors, new ideas

We have just installed new professors – four in Uppsala and four in Umeå. Three women and five men, which means that the share of female professors is slowly edging up. It is above the national average, but our vision, of course, is equal shares. The diversity among the new professors can also be described as two women from Sweden, one from the US, two men from Australia, one from Russia, one from Germany and one from Finland. We recruit from all over the world.

The eight new professors all possess exciting knowledge and contribute to increasing our space of ideas. Listening to their installation lectures was very inspiring – they covered work in all parts of the world, presented perspectives from communities and ecosystems and described the innermost mysteries of cells.

All our staff, as well our students, contribute their knowledge, experience and aspirations. However, in the case of our professors it becomes particularly evident through the exposure that their installation brings with it.

It is this flow of people, their knowledge and their creativity, that is the engine of our university. It is important that we nurture and develop it. Results from the recent staff survey show that SLU is a good place to work, but that there is a need for more reflection and recovery.

In the 2017–2020 strategy, which the Board will discuss at its June meeting, we highlight staff and students as our most important resources. A university must be organised in such a way that it can develop and make the most of the opportunities for cooperation. The installation of our new professors was an important reminder of the importance of human potential.

Peter Högberg

Afrika

Scroll down for an English version.

Som gymnasieelev läste jag några diktsamlingar av ugandiern Okot p´Bitek. Hans Ocols sång handlade om en frustrerad ung man som otåligt strävar bort från hembyns fattigdom och vidskeplighet. Motsatsen Lawinos sång handlade om en kvinna som finner livets mening och glädje i hembyns traditioner och trygghet.

Jag blev nyfiken på Afrika och tog chansen att som SLU-student göra en studieresa och även mitt examensarbete där. I en tanzanisk savannskog full av obekanta lukter och ljud och en fantastisk värme grävde jag fram rötter av träden mbembakofi (Afzelia quanzensis) och mtundu (Brachystegia spiciformis). De exotiska namnen till trots bildade de samma sorts mykorrhiza-symbios som tall och gran! Det blev början till mitt liv som forskare och lärare, som så småningom via studier i mer nordliga system ledde till dagens jobb som rektor.

Afrika finns kvar i mina tankar och i mitt hjärta. Jag gläds åt kontraktet med SIDA rörande projektet AgriFoSe, där SLU får huvuddelen av de 60 miljonerna för att bedriva forskning i låginkomstländer, i huvudsak Afrika söder om Sahara samt Asien. Det är också kul att läsa på våra hemsidor om studenter som gör MFS (Minor Field Studies) i Uganda och jag uppskattar mycket alla medarbetare och deras afrikanska kollegor som tillsammans enträget jobbar för att lösa svåra problem. Dessa samarbeten är mycket uppskattade av våra partners. Vi har mycket att lära av varandra.

I höstas besöktes vi av ordföranden för kommissionen för Afrikanska unionen Hennes excellens Nkozasana Dlamini-Zuma. Jag beskrev det vikande intresset för jordbruksnäringen bland dagens unga i Sverige. Det är ännu värre i Afrika, utbrast hon. Där associerar de unga jordbruk med en gammal trött kvinna med en hacka. Hon pratade länge och engagerat om ämnet och gav trots allt även positiva exempel. Det är uppenbart att perspektiven i Okot p´Biteks dikter fortfarande är aktuella, även om de ändrats en del så har kontrasterna sannolikt skärpts.

Beroendet av mat består och är globalt. Vi påminns sällan om dess sanna natur eftersom vi har resurser och kan köpa mat på en världsmarknad. I Etiopien pågår däremot en långvarig torka, som berör livsuppehället för ca 10 miljoner människor. Vi besöktes nyligen av landets ambassadör Woinshet Tadesse. Hon beskrev situationen och vi diskuterade behovet av mer forskning.

Hennes besök påminner om vilken betydelse vårt arbete kan få. Afrika har stora potentialer att inte bara vara självförsörjande på mat och fibrer utan även exportera till övriga världen. Men det handlar inte bara om det utan också om rikedomen i möten och i samarbeten med människorna, samarbeten som bygger en hållbarare värld.

Peter Högberg


 

Africa

In my final school years, I read some of the poems by Ugandan poet Okot p’Bitek. His Song of Ocol was about a frustrated young man who impatiently strives to get away from the poverty and superstition of his native village. Its counterpart, Song of Lawino, was about a woman who finds the meaning of life and joy in the traditions and security of her native village.

I was curious about Africa, and as a student at SLU I took the opportunity to make a field trip and also to do my degree project there. In the Tanzanian savannah woodland, full of unfamiliar smells and sounds and great heat, I dug up the roots of the trees mbembakofi (Afzelia quanzensis) and mtundu (Brachystegia spiciformis). Despite their exotic names, they formed the same kind of mycorrhizal symbiosis as pine and spruce! It was the beginning of my life as a researcher and teacher, a life that eventually, through studies of the more northern systems, led to my job today as vice-chancellor.

Africa remains in my thoughts and in my heart. I am happy about the agreement with Sida regarding the AgriFoSe project, where SLU gets the bulk of the SEK 60 million allocated to the project to conduct research in low-income countries, mainly in sub-Saharan Africa and Asia. It is also fun to read, on our website, about students doing MFS work (Minor Field Studies) in Uganda, and I very much appreciate all our staff and their African colleagues who tirelessly work together to solve difficult problems. These collaborations are highly appreciated by our partners. We have a lot to learn from each other.

Last autumn, we had a visit from the President of the Commission of the African Union, Her Excellency Nkozasana Dlamini-Zuma. I described the waning interest in agribusiness among young people in Sweden today, and she explained that the situation is even worse in Africa. There, the young associate agriculture with a tired old woman with a hoe. She talked passionately and at length on this topic, but could also give positive examples. It is evident that the perspectives of Okot p’Bitek’s poems are still relevant, and even if they changed, some of the contrasts have most likely sharpened.

Our dependence on food remains, and it is global. We are rarely reminded of its true nature because we have the resources and can buy food on the world market. Ethiopia, on the other hand, has suffered a prolonged drought affecting the livelihoods of about 10 million people.We recently received a visit from the country’s ambassador Woinshet Tadesse. She described the situation and we discussed the need for more research.

Her visit reminded us of how important our work can be. Africa has great potential not only to be self-sufficient in food and fibre, but also to export to the rest of the world. But it is not just about that, it is also about the richness of meetings and working together – partnerships that build a more sustainable world.

Peter Högberg

 

Ny på jobbet

Karin Holmgren börjar börjar som prorektor vid SLU den 1 mars 2016.

Karin Holmgren börjar börjar som prorektor vid SLU den 1 mars 2016.

Det är knappt en månad kvar tills jag påbörjar mitt heltidsuppdrag som prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet och min anställning som professor i naturgeografi vid institutionen för stad och land. Jag känner mig ödmjuk, glad och tacksam för det förtroende SLU visat mig. Jag ska göra allt jag kan för att förvalta det förtroendet väl!

Rektor har bett mig att, i likhet med nuvarande prorektor, ha ett särskilt ansvar för grundutbildningsfrågorna. Det gör jag gärna! Den institution jag kommer ifrån har en tradition av att prioritera grundutbildningsfrågor och där är grundutbildningsutbudet stort och brett. Jag känner mig trygg och motiverad att få ta detta ansvar vid SLU.

Det känns stort att få vara med och leda ett universitet vars kärnverksamhet fokuserar på några av framtidens ödesfrågor; hur vi skapar ekonomiskt och ekologiskt hållbara produktionssystem inom jordbruk, skogsbruk, djurbruk m.m. – våra gröna
naturresurser – i en värld med växande befolkning, allvarlig flyktingsituation och oroande klimatutveckling. Framgångsrik forskning och forsknings-anknuten utbildning inom de sektorer som SLU står för gör skillnad!

Många av de ämnesområden som SLU spänner över har beröringspunkter med kärnverksamheten vid min nuvarande institution vid Stockholm universitet, institutionen för naturgeografi. Det finns också klara kopplingar till min egen forskningsinriktning – klimatförändringar i ett historiskt perspektiv, samt kopplingar mellan samhällsutveckling och klimatutveckling. En del av SLU:s ämnesområden är förstås helt nya för mig. Jag ser med spänning fram emot att få lära känna alla delar av SLU:s verksamhet. Den första tiden kommer att bli en intressant läroperiod. Först och främst måste jag snabbt sätta mig in i verksamheten, dess potential och utmaningar, från gräsrotsnivå till näringsdepartement, relevanta sektorer i samhället och våra olika forskningsfinansiärer.

Fram till 1 mars har jag nu fullt upp med att avsluta och lämna över mitt arbete som prefekt vid institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet. Institutionen har under det senaste året arbetat aktivt med att ta fram strategier för institutionens verksamhet under de kommande åren och vi är nu i slutfasen av detta arbete. Processen har gett mig många idéer och lärdomar som jag kommer att ha nytta av i mitt nya uppdrag.

Jag ser nu mycket fram emot att, tillsammans med rektor och hela SLU, snart få ta mig an de strategiska och universitetspolitiska framtidsfrågorna för såväl en globalt hållbar utveckling som för en kreativ, konstruktiv och hållbar utveckling av Sveriges lantbruksuniversitet.

Karin Holmgren
Prorektor (inom kort)


 

On a new post

Just another month to go before I take up the post as deputy vice-chancellor and professor of physical geography at SLU’s Department of Urban and Rural Development. I feel humble, happy and grateful for the confidence SLU has shown me. I will do everything I can to honour it. The vice-chancellor has asked me, like the current deputy vice-chancellor, to take special responsibility for education issues. This is something I am more than happy to do. My current department has a tradition of prioritising education at undergraduate and Master’s level and offers a wide range of courses and programmes. I feel confident and motivated to take on this responsibility at SLU.

To help lead a university like SLU is an important task. A university whose core businesses focus on some of the crucial issues of the future: how to create economically and ecologically sustainable production systems in agriculture, forestry, animal use, etc. – our green natural resources – in a world with a growing population, a serious refugee situation and a climate development that causes concern. Successful research and research-related education in the sectors SLU is responsible for make a difference! Many of the subjects taught at SLU have points of contact with the core business at my current department at Stockholm University, the Department of Physical Geography. There are also clear links to my own research interests – climate change in a historical perspective and links between social progress and climate development. Some of SLU’s subjects are of course completely new to me, and I look forward to getting to know all the different activities at SLU! The first few months will be an interesting learning experience. First and foremost, I must quickly get to know the everyday business, opportunities and challenges, from grass-root level to the Ministry of Enterprise and Innovation, relevant sectors of society and our different research funding bodies.

Until 1 March I will be busy tying up loose ends and handing over my work as head of the Department of Physical Geography at Stockholm University. This past year, the department has actively worked to develop strategies for its activities in the years to come, and we are now in the final phase of this work. The process has given me many ideas and taught me lessons that I will benefit from in my new post. I now look forward to taking on, along with the vice-chancellor and all of SLU, the strategic and university policy issues related to both future global sustainable development and a creative, constructive and sustainable development of the Swedish University of Agricultural Sciences.

Karin Holmgren
Deputy Vice-Chancellor from 1 March