Effects of treatments of Swedish grain legumes investigated

In a study published in Food Science and Nutrition by the New Legume Foods team at Linnéuniversitetet, the effect of different treatments (boiling, roasting, and germination) when preparing flour from gray pea, yellow pea, white bean, and faba bean were investigated. Functional properties such as water and oil absorption capacity, emulsion and foaming properties, and gelation concentration of the flours produced following different treatments were determined.  Functional properties of legume flour determine the performance of legume flour as a food ingredient, thereby affecting the characteristics of the end-product and consumer acceptance. The nutrients content, such as total dietary fiber, total choline, and folate in the prepared legume flours, were also investigated.

The results from our investigation show that various treatments affected the functional properties and nutrient content of legume flours differently. All prepared flours from yellow pea, gray pea, white bean and faba bean had high water absorption capacity but low in oil absorption capacity. Therefore, they could potentially be used in products such as sausages, custards, and batter for fried products. Moreover, all treated flours from gray pea had low emulsion and foaming properties. So they are not ideal to be used in the production of cakes, mayonnaise, and meat products. Furthermore, all treated flours from all legume types are unsuitable for use as a sole thickening or gelling agent. Irrespective of legume-type, boiling reduced the folate content markedly compared with roasting or germination. Thus roasted and germinated pulse flours could be used for bio-fortification to enhance total dietary fiber, resistant starch, total choline, and folate content. In conclusion, Swedish legumes have a promising potential to be used as alternative ingredients in various types of food.

Read the full study here: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/fsn3.1280

Hur mycket av de svenska baljväxterna hamnar på tallriken?

Det finns ett växande intresse för växtbaserade proteinkällor och utbudet ökar i butikerna. Men hur mycket av det som hamnar på tallriken har svenskt ursprung? Enligt SCB så producerades cirka 130 tusen ton baljväxter år 2019, främst i form av åkerbönor och ärter. Det mesta av detta går till foder, totalt mer än 80 % av totala produktionen. Endast ca 3 % av den svenskproducerade trindsäden hamnar på svenska tallrikar, framförallt gula ärter i form av ärtsoppa men också en hel del öländska bruna bönor och andra trädgårdsbönor (kidneyböna, svarta, vita bönor etc.).

Det finns ett spirande intresse för odling av andra baljväxter som till exempel linser men det är än så länge mycket små volymer det handlar om. De svenskproducerade baljväxterna motsvarar ca 4 g kokta baljväxter per person och dag. Hur mycket är då detta jämfört med vår totala konsumtion? Enligt Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning om svenskarnas matvanor (Riksmaten) som gjordes 2010-2011 så åt svensken då i genomsnitt 12 g baljväxter per dag. Det är osäkert hur mycket som vi äter idag men Maclean har i en analys som nyligen presenterats pekat på en kraftig ökning av försäljningen av växtbaserat protein som alternativ till kött. Vi kan alltså konstatera att de allra flesta baljväxter som vi äter inte har odlats i Sverige.

Intressant nog finns det ett intresse bland andra länder att köpa svenska baljväxter för humankonsumtion. Lantmännen säljer nämligen betydligt mer ärter till den indiska marknaden än vad som används i Sverige i den traditionella svenska ärtsoppan. Låg användning av bekämpningsmedel och därmed resthalter är ett försäljningsargument för denna exportvara. När ska det bli dags även för den svenska livsmedelsindustrin och för svenska konsumenter att på bred front lyfta mervärden i den svenska baljväxtproduktionen?

Användning av svensk trindsäd.

Svenska baljväxter i morgondagens lantbruk

I början i mars hölls en lantbrukskonferens i Kalmar under temat ”Morgondagens lantbruk”. En av föreläsarna var Pernilla Tidåker som höll en presentation under temat ”Svenska baljväxter på tallriken – möjligheter, miljöpåverkan och mervärden”. Baljväxter är positiva för miljön och hälsan och intresset för växtbaserat protein ökar. Men de baljväxter som vi konsumenter väljer har ofta sitt ursprung i andra länder som Kanada, Turkiet och Kina. I presentationen framhölls de mervärden som svenska baljväxter kan bidra med – konventionella ärter och bönor odlas med betydligt mindre bekämpningsmedel än många av de importerade, och de långa transporterna från importerade baljväxter gör att svenska baljväxter som förädlas i Sverige faller väl ut ur klimatsynpunkt.

Och fler spännande resultat är att vänta… Under våren fördjupar sig Emelie Sundin i ett exjobb om miljöpåverkan från baljväxternas värdekedja med särskilt fokus på hur importerade baljväxter transporteras och ur detta påverkar energianvändning och klimatavtryck. Arbetet kommer att vara slutfört i juni.

New report on pesticide use in imported legumes

Most of the grain legumes consumed in Sweden today are imported but little is known about the pesticide footprint of these grain legumes. As official trade statistics are unreliable, an inventory of grain legumes sold in Sweden was performed based on a total of 126 packages of dried and canned beans, peas and lentils found in Swedish supermarkets. China was the single most common declared country or origin with a majority being organic products. The second most frequently declared country of origin was Canada (see figure below). Based on this, Canada and China were selected for a deeper investigation on pesticide use in grain legume production.

The information on pesticide use in China and Canada was scarce. In Sweden, there are official statistics available on pesticide use per hectare for different crops, including grain legumes. No such data of pesticide use intensity are available in either Canada or China.

Regarding China, a heavy overuse of pesticides in Chinese agriculture in general has been reported and explained by lack of regulation and knowledge among the farmers. The average use of pesticides in 2010 was reported to be 19 kg active ingredients per hectare. This value can be compared with the typical dose in Swedish production of peas and beans which is in the magnitude of 1 kg active ingredient per hectare. Pesticide residues found in Chinese food products often exceed the maximal residue limit (MRL) and cowpea in particular has been frequently reported to exceed MRL.

Most lentils consumed in Sweden originate from Canada or Turkey. Glyphosate is frequently used in Canada resulting in problems with glyphosate tolerant weeds. Lentils also stand out as the food item with highest incident of glyphosate residues in food consumed in EU according to EFSA.

LCA is commonly used for assessment of environmental impact of different food products but very few LCA studies include assessment of toxicological impact of pesticide use. And when it is included, the lack of a harmonized method to assess the toxicological impacts make comparisons of results difficult. This together with the lack of available statistics and monitoring of grain legumes produced outside Sweden make it difficult to compare pesticide footprint of different grain legumes for Swedish consumption. There are however indications that replacing conventionally grown imported grain legumes with organically and/or domestically produced will reduce the pesticide footprint considerably and provide a higher level of transparency as regards production methods.


Read the whole report here: https://pub.epsilon.slu.se/16490/1/ekqvist_i_et_al_191212.pdf

Nytt exjobb om lantbrukares beslut om att odla baljväxter – “To Bean or Not to Bean”

Svenskt, klimatsmart, växtbaserat och gärna lokalproducerat är mervärden som ofta lyfts när våra matval diskuteras. Svenska baljväxter har en stor potential i hållbara livsmedelssystem och nya livsmedelsprodukter som innehåller baljväxter, så som bönpasta eller bönmjöl, har utvecklats. Trots det utgörs mindre än 2 procent av odlingsarealen i Sverige idag av baljväxter i form av ärter och bönor. Varför odlas inte mer svenskt protein när efterfrågan finns? I vår uppsats har vi, Jenny Öhlin och Emil Månsson, valt att fokusera på hur lantbrukare tar beslut kring sitt val av gröda och hur de ställer sig till att odla mer baljväxter i framtiden. Att odla böna eller inte odla, det är frågan.

Livsmedelsindustrin och jordbruket både påverkar och påverkas av klimatet. Modern jordbruksproduktion är skapad för att öka och effektivisera produktionen för att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket bygger på en ökad och högre användning av resurser och insatser för att upprätthålla detta. I många fall har detta inneburit att det går mot rationalisering, mer specialisering av grödor och högre grad av monokulturer. Mer baljväxter i odlingen ger potential att diversifiera växtodlingen samt att tillföra kväve till odlingsmarken genom biologisk kvävefixering. Trots alla möjligheter och fördelar med att odla baljväxter är totala odlingsarealen av bönor i Sverige liten. Åkerböna kan odlas i större delen av Sverige, är relativt enkel att odla och kräver inga specialmaskiner. Vilka resurser påverkar lantbrukares beslut att odla åkerböna? Och hur skiljer sig beslutsprocessen mellan lantbrukare som odlar åkerböna och lantbrukare som inte odlar åkerböna? Vår studie syftade till att finna skillnader och likheter mellan lantbrukare som odlar och inte odlar åkerböna, för att förstå vilka som är de mest avgörande resurserna och hur lantbrukare använder dessa för att fatta beslut i sitt företagande.

För att göra det möjligt att både statistiskt jämföra och få en djupare förståelse av det empiriska materialet använde vi en kombination av kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod. Det empiriska materialet samlade vi in via telefonintervjuer med totalt 60 lantbrukare fördelade i fyra län i Sverige (Uppsala län, Västmanlands län, Östergötlands län och Västra Götalands län). Hälften av lantbrukarna odlade åkerböna, hälften gjorde det inte. Den insamlade data har sedan analyseras genom både en kvalitativ tematisk analys och en kvantitativ statistisk analys för att testa ett antal hypoteser.

Resultatet av vår studie visar att beslutsfattandet vid val av gröda är nära kopplat till lantbrukarnas företagande och allokering av resurser. I huvudsak avgör de fysiska resurserna om lantbrukaren har förmåga att odla åkerböna eller inte. Exempelvis tillgänglig maskinpark, torkanläggning, åkerareal och geografiska odlingsförutsättningar. De humana resurserna som exempelvis utbildning, erfarenhet och rådgivare påverkar också beslutsfattandet i allmänhet, men påverkar inte beslutet att odla åkerböna i hög grad. I vår studie skiljer sig lantbrukarnas uppfattning om åkerbönan som potentiell gröda. De lantbrukare som odlar åkerböna ser grödan som en möjlighet, medan de som inte odlar ser grödan som en risk. Särskilt ogräsproblem lyftes som en utmaning tillsammans med den långa vegetationsperioden vilket kan ge en mycket sen skörd. Lantbrukare som odlar åkerböna är mer strategiska och tänker långsiktigt när de planerar sin växtodling, medan lantbrukare som inte odlar åkerböna är mer flexibla och anpassningsbara till föränderliga förutsättningar och omständigheter. Odlingen av åkerböna kan ses som en innovation, där vi utgår från definitionen att en innovation är en idé som uppfattas som något nytt för individen. Osäkerhet för en innovation kan vara ett hinder för att implementera den i sitt företagande. För att nå ett mål om att odla mer åkerbönor i framtiden kan utvecklingen av nya sorter och leveransalternativ vara ett sätt att övervinna denna osäkerhet och göra åkerbönan mer lämpad och attraktiv att odla.

Läs hela studien här: https://stud.epsilon.slu.se/15053/1/mansson_e_ohlin_j_190913.pdf

Den svenska trindsädens miljöpåverkan kartlagd i examensarbete

Ett nyligen avslutat examensarbete har undersökt miljöpåverkan från svenskproducerad trindsäd men hjälp av livscykelanalys (LCA).

Trindsäd är proteinrika baljväxter som tröskas när de är fullt mogna och används som livsmedel eller foder. Idag produceras en stor del av den trindsäd som vi svenskar äter i andra delar av världen och transporteras långa sträckor för att till slut hamna på vår tallrik. Länder som vi importerar trindsäd från är bland annat Kanada, Kina, Italien och Turkiet. I vissa fall kan enbart transporten till Sverige stå för mellan 40-70 % av klimatavtrycket från trindsäden. Svenska bruna bönor och gula ärtor har länge funnits i matbutikernas hyllor och på senare år har även svenska kidneybönor, svarta bönor och vita bönor dykt upp på hyllan. Frågan är hur stor miljöpåverkan svenskproducerad trindsäd har? För att ta reda på detta undersöktes åkerbönor, gula ärtor, gråärtor, trädgårdsbönor (ex. kidneybönor, vita bönor), linser och lupin med hjälp av LCA. Där det var möjligt studerades både den konventionella och ekologiska odlingen av de olika sorterna. De miljöaspekter som ingick var energiförbrukning, klimatpåverkan, övergödnings- och försurningspotential, samt markanvändning. Även trindsädens kolinlagring i mark och användning av växtskyddsmedel inkluderades i studien.

Resultatet visade att produktionen av trindsäd i Sverige sker utan så mycket insatsvaror förutom diesel och mindre mängder mineralgödsel och växtskyddsmedel (de senare enbart i den konventionella odlingen). I genomsnitt stod dieselförbrukningen för ca 75 % av energiförbrukningen och ca 40 % av klimatpåverkan för trindsäden. Även lustgasutsläpp från mark gav ett stort bidrag till klimatpåverkan med i genomsnitt drygt 40 %. Användningen av mineralgödsel, särskilt kväve, i den konventionella odlingen påverkade miljöbelastningen och ökade både energiförbrukning och klimatpåverkan. Mycket trindsäd produceras dock helt utan mineralgödselkväve i Sverige. I denna studie var det enbart trädgårdsbönorna som antogs gödslas med kväve vilket gav trädgårdsbönorna högst miljöpåverkan i flera kategorier. Konventionella åkerbönor och ärtor som bara gödslas med mineralgödsel i form av fosfor och kalium påverkade inte miljön i lika stor utsträckning. Generellt hade de olika sorterna av trindsäd relativt lika påverkan på klimatet, det varierade mellan 173-256 g CO2-ekv per kg, förutom för trädgårdsbönorna som uppnådde 409 g CO2-ekv. per kg (figur 1).

Figur 1: Total klimatpåverkan från studerade trindsädssorter.

Resultatet påverkades av hur stor skörden antogs vara eftersom miljöpåverkan uttrycks i per kg trindsäd. Därför är generellt en hög skörd bra då det minskar miljöbelastningen per kg.

Vid en jämförelse av resultatet i denna studie med andra LCA:er som har undersökt produktion av trindsäd, både i Sverige och andra länder, så finns det resultat som både ligger i nivå med denna studie och resultat som visar på högre miljöpåverkan. De studier som visar högre resultat har generellt inkluderat en högre användning av växtskyddsmedel och mineralgödsel vilket leder till en högre miljöpåverkan.

Det finns flera positiva aspekter med att producera trindsäd som inte ingick i studien, så som ökad biologisk mångfald, att trindsäd fungerar som avbrottsgröda i spannmålsdominerade växtföljder och lämnar kväve kvar i marken som nästkommande gröda kan utnyttja. Sammantaget visar studien att svenskproducerad trindsäd på tallriken ger låg miljöpåverkan jämfört med många andra alternativ och bidrar även med mervärden som vanligtvis inte ingår i en LCA.

Arbetet finns i sin helhet här: https://stud.epsilon.slu.se/15068/18/kruger_persson_s_190930.pdf

Halländska linser i radio

Radio P4 besökte i somras Philip Hedengs gård utanför Halmstad där han testar att odla linser för första gången. New Legume Foods-forskarna Georg Carlsson och Nicolas Carton från SLU Alnarp följer Philips experiment.

Här kan du höra på inslaget: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=7284248 

Detta är ett exempel på det experimenterande med olika typer av baljväxtgrödor som de jordbrukare som ingår i New Legume Foods ägnar sig åt i samarbete med forskarna. Experimenten handlar om hur lantbrukarna lär sig om baljväxter och hur de bäst föra in baljväxterna i sina växtföljder. Jordbrukarna i projektet odlar åkerbönor, linser, gula ärtor och höstärtor, några av dem för första gången. Jordbrukare som ingår i odlargruppen stimulerar varandra att prova nya grödor och innovativa metoder och delar med sig av sina erfarenheter. När lantbrukarna testar en gröda utvärderar de hur olika odlingsmetoder och lokala förhållanden påverkar växterna och de optimerar inställningarna på maskinerna för sådd och skörd. Man testar också olika sorter, hur brett baljväxterna bör sås, olika jordbearbetningsintensitet, mekanisk ogräsrensning, och hur baljväxterna kan samoldas med andra grödor.

Under 2018 och 2019 har forskarteamet vid SLU Alnarp samlat in data i från gårdarna för att lära sig om förhållandena som krävs för att framgångsrikt odla baljväxter. Genom att samla lantbrukarnas syn på experimenten får vi också insikter om hur lantbrukare och forskare bäst kan samarbeta i design, genomförande och utvärdering av experimenten på gården.