Rektorsbloggen

Alla landets rektorer och universitetsdirektörer/förvaltningschefer samlades till SUHF:s  årsmöte  i Visby i veckan. Värd var Högskolan på Gotland, numera en del av Uppsala universitet. Det var ett välbesökt möte i ett vintrigt Visby.

Ett antal frågor av olika vikt avhandlades på mötet. En av de viktigaste var frågan om vilket ansvar ett lärosäte har för de personer som vistas på campus och i lokalerna, utan att vara anställd eller student.  Det handlar då oftast om stipendiater. Det visar sig – enligt en ny utredning – att lärosätet har fullt ansvar även för dessa personer. Något som kanske inte varit så tydligt uttalat tidigare. Det betyder bland annat att vi måste tydliggöra både inom universitetet och för stipendiaterna vad som gäller. Det handlar om information, t ex om vilka försäkringar stipendiaterna bör ha för att vara säkra på att få stöd och hjälp om det t ex sker en olycka. Vem har ansvar för att sådana försäkringar finns och vem ska betala för dem? Vad har en stipendiat för rättigheter – och skyldigheter?  Hur många stipendiater har vi egentligen på SLU och hur mycket är känt om vilka villkor som gäller? Många frågor hänger i luften. Trots att en av utredarna är jurist kvarstår vissa osäkerheter då tolkningarna kan bli olika. Det behövs en rättslig prövning innan man kan vara helt säker. Men det finns förstås även här en försiktighetsprincip att följa för universiteten. Det var också mycket tydligt i utredningen att oftast är det lärosätet som har skyldigheterna och stipendiaten som har rättigheterna.

Antalet post-doc’s ökar på SLU. Även om många har en tvåårig anställning kommer ett antal från andra länder som stipendiater.  Det är viktigt att vi på SLU uppdaterar kunskapen om vad som gäller mot bakgrund av denna nya utredning (länk kommer så snart den publiceras). Kanske är det också läge att bjuda in utredarna till SLU för att diskutera de här frågorna lite närmare?  För dig som är engagerad i stipendiater – håll utkik efter mer information om stipendiefrågan på vår medarbetarwebb!

Lisa Sennerby Forsse

De fyra “Future-plattformarna” och KSLA:s “Framtidsprojekt” bidrog vid ett seminarium i onsdags med sina tankar kring vilka ämnes- och kompetensområden som kommer att vara väsentliga för SLU:s studenter i sina framtida yrkesliv. Jag tror att vi som lyssnade slogs av den stora samstämmigheten i presentationerna, även om de hade olika ämnesmässiga utgångspunkter. De tryckte på behovet av att kunna samarbeta över specialistområden för att tackla de komplexa frågeställningar och målkonflikter som följer av framtida befolkningsökning och urbanisering, klimatförändring, råvaru- och markbrist med mera. De efterlyste mång- eller tvärvetenskap och mötesplatser inom utbildningarna. Utbildning ska ligga före och driva utvecklingen i samhället; då måste lärare och studenter ha arenor att mötas på. Det kräver gemensam planering och kan till exempel handla om gemensamma kurser eller moment, material och projekt.

En annan diskussion som berör framtidens utbildningar togs upp på KSLA:s seminarium i torsdags där forskningens roll i relation till det svenska lantbrukets konkurrenskraft behandlades. Politiker, forskare, lantbrukare med flera menade att ledande forskning är nödvändig men att de andra benen i kunskapstriangeln, utbildning och innovation, är minst lika viktiga. En teknisk utveckling för långsiktigt effektiv produktion räcker inte för ökad konkurrenskraft om den inte kombineras med kompetens att utnyttja kunskapen till innovationer och marknadstänkande. Detta ska också få plats i SLU:s framtida utbildning.

Nu måste vi ta chansen att se över dessa frågor. Hur ska vi då få tid att mötas och lyssna på varandra mitt i allt vardagsjobb? Projektledningen för en diskussion med styrelsen om tidsplanen för förändringar av utbildningen. Vår bedömning är att det är viktigt att besluta om gemensamma principer för utbildningsutbudet och en genomförandeplan redan i sommar, men vi inser att om det ska vara möjligt att göra större förändringar i utbudet så behövs därefter läsåret 13/14 till planering inom olika grupperingar. Tidsplanen kommer upp vid styrelsemötet den 24 april.

Diskutera gärna utbildningsfrågor på det interna forumet.

Lena Andersson-Eklund

SLU:s forskning och utbildning rör världens viktigaste utmaningar för framtiden; livsmedels-och råvaruförsörjning samt miljö- och klimatförändringar. Dessa frågor engagerar allt fler universitet i dag. För att vi ska behålla en tätposition krävs en kraftsamling.

Vid mina möten med prefekter och medarbetare, och i brev till universitetsledningen och styrelsen, vill många behålla den nuvarande fakultetsindelningen. Man är orolig för att väl fungerande institutioner eller kluster kommer att splittras med en ny eller delad fakultetstillhörighet.

En ny fakultetsorganisation kommer inte att medföra att nuvarande institutioner eller centra splittras. Framtidens SLU syftar till det motsatta, nämligen till att ÖKA möjligheterna till intern samverkan. Vi vill ytterligare stärka SLU:s forskning och utbildning, bl.a. genom att minimera interna hinder för samarbeten.

En viktig förutsättning för ETT SLU är att vi motverkar splittringen mellan campus och fakulteteter.  Men också att vi främjar och stöder de institutioner eller kluster som tillhör mer än en fakultet, som finns på mer än en ort, eller som har sin fakultetsledning på en annan ort. Dessa enheter är viktiga hörnstenar för att bygga ett starkt framtida SLU. Här behövs det därför, enligt min mening, extra stimulansmedel. Det är också viktigt att universitetet ger ordentligt finansiellt stöd åt sådana fakultets- och campusövergripande forskningssatsningar som föreslås av gruppen som studerat SLU:s organisation och struktur.

Det krävs också ett nytt ledarskap. Om vi får fakultetsgemensamma institutioner så är det inte prefekterna på dessa institutioner som skall resa mellan dekaner, fakultetsledningar och campus! Utan här måste dekanerna tillsammans regelbundet möta sina gemensamma prefekter och i samverkan enas om finansiering av ny infrastruktur, nya tjänster etc. Eventuella skiljaktigheter får lösas i ledningsrådet, i samråd med dekanerna.

En ny fakultetsindelning skall stödja tydligare prioriteringar inom universitetets olika verksamhetsområden. Ingen fakultetsindelning kan i det här sammanhanget bli helt perfekt. Här kan de  fakultetsgemensamma enheterna stå för överlappet mellan fakulteterna, och därmed utgöra viktiga centra för nya fakultetsövergripande satsningar.

Kan vi sen också få en fakultetsindelning som både internt och externt bejakar SLU:s unika sektorsroll inom svensk forskning och utbildning så blir det här väldigt bra.

Torbjörn von Schantz